Kommuner förvÀntas tillgodose sina invÄnare med avfallshantering, vilket finansieras med skatteintÀkter och/eller avfallshanteringsavgifter. I mÄnga lÄg-, och medel-inkomstlÀnder kÀmpar kommunerna med att tillgodose en acceptable servicenivÄ och pÄ dessa stÀlle sköter den informella sektorn ofta stora delar av insamlingen och behandlingen av avfallet. Till skillnad frÄn plast-, och metallfraktionerna, sköter inte den informella sektorn om det biologiska nedbrytbara fraktionen; frÀmst för vÀrdet Àr sÄ lÄgt att behandlingen skulle kosta betydligt mer Àn de möjliga inkomsterna. Om den biologiskt nedbrytbara fraktionen kunde omvandlas till produkter av högt vÀrde skulle behandlingen kunna bÀra sin egen kostnad vilket skulle kunna uppmuntra insamlingen och behandlingen av denna fraktion.
I den hÀr studien utvÀrderade och jÀmförde vi det potentiella vÀrdet av produkter som erhölls i fyra olika behandlingsstrategier: termofil kompostering (den vanligaste förekommande behandlingen av det biologiskt nedbrytbara fraktionen globalt), fluglarvskompostering, rötning och fluglarvskompostering följt av rötning. Om ni Àr intresserade av vilken strategi som producerar högst vÀrde, lÀs artikeln vidare hÀr.