Resultaten från projektetet visar att en oförutsedd effekt av vinterutfodring är att det riskerar att minska renarnas framtida förmåga att nyttja de naturliga betesresurserna. I intervjustudien lyftes effekter relaterade till renens fysiska egenskaper och beteende (ej publicerad ännu). Erfarenheterna och de observerade effekterna skiljde sig mellan renägare, liksom även uppfattningen gällande om effekterna var positiva eller negativa för renen. Resultaten från utfodringsförsöket visade att renar utfodrade i hägn under sin första levnadsvinter var sämre på att välja lavrika betesmarker när de var på fritt bete följande vinter jämfört med renar som varit på naturbete (med tillgång till stödutfodring) under första levnadsvintern. Denna effekt observerades även under renarnas tredje levnadsvinter, två år efter utfodring i hägn.
Under maj blev jag klar med analyserna från försöket, och det var dags att presentera intressanta preliminära resultat på 2023 North American Caribou Workshop & Arctic Ungulate Conference i Anchorage, Alaska. Dessa måste jag förstås presentera här med: Preliminära resultaten visar att renar som varit på naturbete hela livet (kontrollgruppen) hade en högre sannolikhet att välja lavrika beten andra levnadsvintern jämfört med renar som blivit utfodrade i hägn under deras första levnadsvinter (Figur 1). När renarna fick tillgång till stödutfodring under andra levnadsvintern så hade kontrollgruppen högre sannolikhet att beta från marken i lavrika beten jämfört med den tidigare utfodrade gruppen (Figur 2A). Den tidigare utfodrade gruppen hade istället högra sannolikhet att spendera mer tid att gå omkring på lavrika betesmarker jämfört med kontrollgruppen (Figur 2A). Jag kunde inte se några statistiskt signifikanta skillnader i beteenden under tidsperioden de inte hade tillgång till stödutfodring i skogen. (Figur 2B).
Figur 1. Sannolikheten (y-axeln: 0 – 1) för renar att välja lavrika betesmarker (x-axeln: 0 – 70) där 0 = ingen lav, och 70 = mycket lav. Baserat på GPS-data februari – april 2021 i förhållande till lavmängd mellan kontrollgrupp som varit på fritt bete under hela studieperioden, och en utfodrad grupp som varit utfodrad i hägn förgående vinter . Röda kurvan representerar kontrollgruppen och blå kurvan representerar den tidigare utfodrade gruppen under andra levnadsvintern.
Figur 2. Sannolikheten (y-axeln: 0 – 100) för renar att beta från marken (Ground) eller gå (Walking) beroende på mängden lav (x-axeln: 0 – 70) vid A) stödutfodring eller B) utan tillgång till stödutfodring. Röda kurvan representerar kontrollgruppen och blå kurvan representerar den tidigare utfodrade gruppen under andra levnadsvintern.
Snart är analyserna klara där jag jämför habitatval och beteende hos tidigare utfodrade renar i hägn med en kontrollgrupp som varit på frittbete hela livet. För att följa beteendet så behövde jag utveckla en metod att faktiskt veta vad renarna gör, och det har tagit tid, men blev klart i höstas: https://link.springer.com/article/10.1186/s40462-022-00339-0. Med hjälp av dessa resultat går att följa exakta vad renarna gör kontinuerligt under 4 månader. Vi kan identifiera om renen: betar från marken, betar från buskar, betar lav från träd, vilar, går eller springer.
Under de senaste månaderna har jag kopplat ihop beteendena med GPS-positionerna och landskapen (t ex habitat och lavbete), för att jämföra både habitatval och beteende mellan grupperna. Jag ser fram emot att dela med mig av resultaten!
Denna vecka har vi (jag, Sirpa Rasmus, och Minna Turunen från Arctic Centre, University of Lapland i Rovaniemi) inom NKJ-nätverket hållit diskussioner om utfodring med finska renskötare om utfodring – problem och lösningar. Inom dessa nationella möten i Sverige, Norge och Finland så ligger fokuset på två frågor: 1) Hur påverkas renarnas beteende av utfodring? 2) Hur påverkas markerna av utfodring?
Under marshålls två webbaserade diskussioner kring hur utfodring påverkar renarna, renskötseln och betesmarkerna och hur vi kan arbeta för att motverka negativa effekter. Den 8–9 juni 2022 bjuder vi in renskötare från hela Sápmi (Sverige, Norge och Finland) i Arvidsjaur för att diskutera och summera kunskapen kring dessa frågor.
Anmäl dig på SSR’s hemsida för sista tillfället den 22 mars:
https://www.sapmi.se/diskussionsmote-om-utfodring-3-eller-22-mars/
Renens beteende på fritt bete
Med rörelsedetektorer, accelerometrar, kan vi se vad renarna gör, dygnet runt, när de är på fritt bete med hjälp av maskininlärning. Vi kan urskilja sex olika beteenden hos renen: Om renen 1) betar från marken, 2) betar lav från träden, 3) betar från en buske, 4) är inaktiv, 5) går eller 6) springer.
Så vad är en accelerometer? En accelerometer är en sensor som mäter accelerationen (hur mycket rörelsehastigheten ändras) i en eller flera riktningar. I vårat fall i tre vinkelräta riktningar samtidigt (upp och ner, fram och bak, höger och vänster) representerade som X, Y och Z.
Vad används det för?
Dessa sensorer har blivit vanligare för att följa beteende hos flera olika djurarter och kan användas för att till exempel identifiera sjukdomar eller hälta hos produktionsdjur. Till exempel så finns det studier som visar att mjölkkor med mastit (juverinflammation) uppvisar mindre liggtid jämfört med friska djur.
Bildtolkning: Frekvensen för inaktivitet är nästan horisontell (rörelsehastigheten är låg), medan frekvensen har tydligare utslag vid gång och när renen betar lav (högre rörelsehastighet). Eftersom att sensorn ändrar position när renen har huvudet uppåt jämfört med när den går, så kan vi se olika mönster för de olika beteendena. Här ser vi att den röda frekvensen skiljer beteendena ”går” och ”betar lav från träden” åt
Hur använder vi accelerometrar på renarna? Här blir det lite komplicerat: Rörelsedetektorer, accelerometrar, har inte tidigare använts för att identifiera finskaligt beteende hos renar. Därför behöver vi utveckla en metod som kan klassificera renens beteende baserat på information från accelerationen. Olika beteenden har nämligen en typisk frekvens/mönster i frekvensen som är karakteristiskt för ett specifikt beteende (bild till höger).
Med hjälp av maskininlärning så kan vi lära en model att hitta dessa karaktärer i accelerationen som är typiska för olika beteenden. För detta har jag filmat renar med rörelsedetektorer för att koppla acceleration med olika beteenden. Den tränade modellen (som har lärt sig karaktärsdragen för olika beteenden) använder vi sedan för att klassificera beteenden hos frigående renar för att se vad renarna gör, enbart baserat på accelerationen.
Nu kan vi få information på vad renarna gör, dygnet runt och minut för minut om man så vill, även när vi inte ser dom!
Datainsamlingen (GPS-data, data från aktivitetsmätare för betesbeteende, vikt, kondition, längd, bröstomfång och has) är avslutad i Sirges enligt plan. För bägge vintergrupperna i Sirges resp Ståkke som varit med i projektet så försvann kontrollgruppen (dvs kalvar på fritt bete utan stödutfodring) med vinterförhållandena som var vintern 2019/2020. I år har vi därför gjort om försöket i ena studieområdet med nya kalvar utfodrade i hägn, och en kontrollgrupp som varit på fritt bete största delen av försöksperioden 2020/2021, och har dessutom utökat datainsamlingen av fjolingarna (vou(t)njalat) med ytterligare ett år. Det ska bli intressant att följa upp renarna ytterligare ett år!
I videon testar jag tillsammans med Karin Wallin Philippot (doktorand projekt renöga, SVA/SLU) dräktighet via bukpalpation hos fjolårets projektrenar i en vintergrupp i Sirges resp Ståkke. Det verkar vara lite delade meningar kring om vuotŋalat/vuoŋalat är dräktiga eller inte. Enligt litteraturen blir honrenar blir ofta könsmogna vid 45-60 kg, oftast vid ca 16 mån ålder. Undantag finns även där årskalvar blir dräktiga, men det verkar vara ovanligt och med vissa konsekvenser för dräktig hona och/eller kalv. Bukpalpation är ett enkelt och snabbt sätt att påvisa foster hos högdräktiga vajor utan särskild utrustning eller veterinär, och är marginellt säkrare metod än ultraljud vid sen dräktighet, men det kan kan vara svårt att detektera väldigt små foster. För väldigt små foster och vid tidig dräktighet är ultraljud en säkrare metod.
Hur stor andel dräktiga tror ni att vi hittade överlag bland renar födda 2019? 🙂 Fler eller färre än 50%? Förra vintern gick hälften av dessa på helutfodring i hägn, hälften på stödutfodring på fritt bete.
En av målsättningarna med intervjuerna är att få så stor spridning som möjligt på deltagare som har längre erfarenhet av utfodring med hänsyn till geografi och förutsättningar för att fånga upp olika erfarenheter i olika delar av renskötselområdet, men också de olika orsakerna till utfodring. Och med utfodring hänvisas utfodring av livdjur under vintern (förutom vid flytt/samling). Vi pratar om bl a erfarenheter, förutsättningar, orsaker, för- och/eller nackdelar, effekter på kort- och lång sikt, rutiner och om sjukdomar/hälsa/kondition. Detta är förstås en grundläggande till i projektet och är otroligt tacksam för att alla som ägnat 1-2 h att prata om utfodring. Fler intervjuer kommer att genomföras både i Sverige och Finland när pandemin har lugnat ner sig. Jag har valt att avvakta med intervjuer istället för att genomföra någon på länk/telefon, men ser fram emot att ta del av mer kunskaper och erfarenheter förhoppningsvis till våren/sommaren!
Tusentack för alla som deltagit hittills!
Hittills har totalt 17 intervjuer genomförts i Sverige och Finland där syftet är att ta del av orsaker och erfarenheter av utfodring.
Jag vill ta tillfället i akt nu under semestertider att dela med mig av lite bilder från senaste resan upp till Ståkke sameby som utöver Sirges sameby är delaktiga i projektet. Jag har lärt mig så mycket om renskötseln senaste under vintern och våren! Kan inte tacka nog för all hjälp jag får för att genomföra projektet! Och tack till alla nya deltagare i intervjuerna angående utfodring! Det är superintressant att lyssna till så många olika orsaker till utfodring och ta del av erfarenheter/rutiner/tankar/idéer kring utfodring.
Kalvmärkning. Det var första kalvmärkningen jag fått möjlighet att delta i. Superhäftigt och fint att få se! Dels bandet mellan vaja och kalv som blir särskilt tydligt hos vissa vajor, men också (sam)arbetet och den sociala sammankomsten det innebär. På bild: Sara och Ella
Inventering av vinterbetesmarkerna för renbruksplanen. På bild: Helén, Sara, Ella och Nina
Projekt-”kalvarna” som definitivt inte var några kalvar längre! Konditionsmätning. Renarna var i sämre skick (Juni) jämfört med januari, men vikterna var högre hos kalvarna som utfodrats i hägn. Även OT (Ol-Duommá) från Sirges sameby (som också är med i projektet) kom och hjälpte till med mätning/vägning av projekt-renarna. På bild: Jag och OT
På agendan efter semestern är fler intervjuer i Sverige och Finland som jag ska sammanställa kommande vintern och förbereda mig inför analyserna av GPS-data och accelerationsdatan för att kunna följa upp rörelsemönster och betesbeteende hos kalvarna kommande vintern när alla går på fribete (i vintras har ena gruppen kalvar födda 2019 varit utfodrade i hägn, och andra gruppen varit frigående).
Under mars hålls två webbaserade diskussioner kring hur utfodring påverkar renarna, renskötseln och 
