Etikettarkiv: begrepp

Den samarbetande entreprenören

Efter många resor längst väg 288 har jag börjat förstå vilka fantastiska företagare som finns på landsbygden runt Alunda och Gimo. De är företagare som på ett eller annat sätt har hittat vägar för att kunna bo där de vill och sysselsätta sig hur de vill. De är innovativa, envisa och arbetsamma, ja som riktiga entreprenörer skulle definieras. Dock ofta en individualiserad definition där karaktärsdragen på en individ utgör en sann entreprenör. Men går det att enbart se åt individens karaktärsdrag och färdigheter, verkar de i isolering utan påverkan på eller av personer runt? Ni förstår säker var jag vill komma, svaret i min studie är nej. En artikel skriven av Diaz-Pichardo et al. (2012) lyfter fram hur entreprenörer ofta agerar i ett kollektiv och är beroende av sociala nätverk. I min studie har jag tydligt sett hur trådar sträcks mellan mina informanter på ett eller annat sätt. Det finns samarbeten mellan dem både med och utan pengar involverade. Björn har entreprenad med jordbruksmaskiner och kör åt de flesta i närheten. Jennie ska öppna en gårdsbutik och planerar att sälja kött och honung från en annan av mina informanter, samt andra lokalproducerade varor. Stephan har sina bin hos Kajsa och hyr kylsläp av henne till sina köttleveranser. Kajsa säljer andras köttlådor eftersom hon redan har ett etablerat nätverk. Elin köper halm av Björn. Carina och Kajsa startade upp Reko-ringen tillsammans och har ett idésamarbete som de kallar det. Elisiv och Stijn säljer grönsaker i Reko-ringen. Stephan får ha sina djur i grannarnas hagar när hans bete är slut på grund av torkan. Ja ni förstår, det finns ännu fler samband att räkna upp men jag nöjer mig här. Både de samarbetena med betalning och de utan fyller en funktion för dessa företagare. När en småskalig producent vill få ut sina varor krävs samarbete. Ett sådant samarbete är Reko-ringen som möjliggör att småskaliga producenter kan sälja och få bra betalt för sina varor. Även gårdsbutiker där lokalproducerade varor säljs. Eller ett digitalt samarbete där grannar och vänner delar varandras försäljningsinlägg på Facebook. När maskinerna blir bättre och dyrare än vad en liten producent har råd med, då är de som erbjuder jordbruksentreprenad extremt viktiga. Eller när betet tryter, då kan grannarna som lagt ned sin djurproduktion avvara bete.

Bredvid de ekonomiska aspekterna av dessa samarbeten finns även sociala och pedagogiska värden. De skulle kunna definieras som sociala entreprenörer, eftersom mycket av deras verksamheter bygger på engagemang för lokalsamhället och lantbruket. De vill bygga broar mellan konsumenter och producenter genom möten. Klyftan mellan stad och land är något som de flesta av mina informanter har talat om och vill göra något åt genom att sprida kunskap om livsmedelsproduktion. Allt detta är inget som kan växa fram om företag och individer inte samarbetar. Jag skulle säga att detta sociala entreprenörskap är beroende av ett kollektivt agerande, vilket egentligen inte är så långt ifrån den teoretiska definitionen av socialt entreprenörskap. Men utanför definitionen av socialt entreprenörskap ligger fortfarande fokus på individen och dess karaktärsdrag. Därför tänker jag att även bilden av den ”sanna” entreprenören skulle kunna reformeras och nyanseras från att vara individualiserad till att innefatta bilden av den samarbetande entreprenören som lyckas, just på grund av olika samarbeten.

/Rebecka

Almedalen och den urbana normen

”Det är så många intryck och känslor att bearbeta, jag börjar känna mig riktigt trött”.

Denna och liknande meningar hör jag från människor runt omkring i Almedalen under torsdagen och fredagen, de sista dagarna på Almedalsveckan. Veckan går mot sitt slut och människor börjar lämna. För mig är det första gången, första gången att få delta i ett forum där aktörer från samhällets alla hörn kan visa upp sitt arbete, debattera och samverka. Visst stämmer det att personerna som deltar i Almedalen inte är en genomskärning av den svenska befolkningen, samtidigt lyfts många frågor upp som rör de flesta. Mycket har handlat om antirasism och integration. Att känna närvaron från nynazisterna överallt har nog påverkat majoriteten av besökarna. Hållbarhet har varit ett ledord, de flesta aktörer vill kopplas ihop med ”hållbar utveckling” och håller därmed seminarium eller samtal i hållbarhetens anda.

Jag har varit på spaning efter hur olika aktörer pratar om entreprenörskap, småskalig matproduktion, landsbygd m.m. och hittat många spännande tendenser. Hela tiden har jag satt det i relation till mitt forskningsområde som berör diversifierade jordbruk, samspelet mellan de olika grenarna i företaget, lokalt samarbete mellan aktörer och roller inom företaget mellan män och kvinnor.

Den urbana normen har visat sig vara en genomgående trend, den är synlig i diskussioner om många samhällsfrågor. De flesta stora företag, organisationer och partier har sina huvudkvarter i huvudstaden eller andra större städer. När det kommer till företagande och entreprenörskap, som jag lystrade efter, är det tydligt var aktörer med stort inflytande befinner sig. I innerstaden, i närheten av Stureplan. En ung kvinna från Husby berättade om sina erfarenheter från att starta upp ett innovationshus med mål att fånga upp idéer och innovationer från unga i förorten. Nyligen öppnade de ett kontor på Stureplan, för att få in en fot där det viktigaste händer inom finansvärlden och öppna upp för en platstillhörighet för de som kommer från förorten och tidigare inte känt att de haft en plats i innerstaden. Jag ser tydliga kopplingar mellan förort och landsbygd, platser som står utanför det urbana Sverige, det urbana Sverige som besitter så mycket makt. På ett annat seminarium, om nyanlända och entreprenörskap diskuterades hur näringslivet har fördomsfulla prioriteringar i vem de lånar ut pengar till, är du inte en vit man som bor på ”rätt adress” kan det vara svårt att få låna pengar till sitt företagande. Vilket betyder att en person som står utanför, antingen i förorten eller på landsbygden, måste kämpa mer i jämförelse för att få finansiering för sina idéer.

Under de seminarier om entreprenörskap, som jag lyssnade på, låg fokus på entreprenörer som startat företag i staden, kapitalintensiva, med ny teknologi och med fokus på den urbana konsumenten. Tidningen Dagens Industri bjöd in till ett seminarium om socialt entreprenörskap och dess påverkan på samhället. Där lyfte de fram ett företag som producerar elbilar till storstäderna och ett företag som odlar under jord i Stockholm. Företaget Almi hade kvinnliga entreprenörer i fokus, även där kapitalintensiva företag i staden. I kontrast till detta lyfte SLU upp, i deras seminarium, frågor runt entreprenörskap på landsbygden och hur livsmedelsproduktionen behöver mer innovationer.

Jag tänker på mina fältstudier i Östhammar kommun och på att det företagande som finns där, oftast varken urbant, kapitalintensivt eller högteknologiskt, inte ligger inom vissa aktörers ramar för vad som är entreprenörskap eller innovation.  Jag skulle vilja påstå att det är rätt trångt i ramen för ledord som innovation och entreprenörskap. Kanske att ifrågasätta synen på dessa begrepp som kopplat till ny teknologi, urbana konsumenter, kapitalintensiva och växande kan utmana den urbana normen. Entreprenörskap kan likväl vara att samverka aktörer emellan, att bidra till platsen på olika sätt, att skapa något ur intet och att vilja ha en verksamhet som går runt ekonomiskt utan mål att växa. Även dessa företag kan kallas innovativa, även dessa människor kan benämnas entreprenörer och bidra till en hållbar utveckling, inte lika sensationella och rubrikskapande men minst lika viktiga.

/Rebecka

Ylva reder i entreprenörskapet

Vad jag (Ylva) håller på med? Jag lyssnar igenom intervjuer som vår tidigare kollega Julia har gjort med fem manliga företagare i Alunda, Östhammars kommun.

Det som slår mig är att dessa företagare helt enkelt vill göra det de gör. De är elektriker, schaktarbetare, transportörer, försäljare eller målare och vill kunna ägna sig åt det de kan bäst. De vill också kunna leva på det. Företagandet för dem kanske i första hand utgår från deras eget försörjningsbehov. Drivkraften till att starta eget företag kan handla om att vilja styra över sin egen arbetssituation:

”Allt är ju inte kul men man kan ju försöka styra mot det roliga. Jag kan ju välja litegrann vilka kunder jag tar åt mig och lite så. Den lyxen hade man ju inte som anställd. Är det några jag inte alls tycker det funkar att jobba med så behöver jag ju inte. Så länge det är bra tider så att säga, annars måste man ju sänka de kraven med. Men flexibilitet har man ju. Helt klart.”

Det kan också handla om att det helt enkelt är det enklaste och mest ”naturliga” sätt att skaffa sig en försörjning:

”Bosse, som han hette, sa ’skaffa F-skatt så kan du få jobb av mig direkt efter utbildningen’. Så då började jag köra åt honom. Man var ju arbetsvillig och sugen. Man ville ju överleva på nåt vis. Det var ju ett erbjudande som kom så det var bara att nappa”

Spontant skulle nog inte jag, och kanske inte heller särskilt många av er, definiera dessa företagare som ”entreprenörer”. Jag fann några bloggar (disruptive.nu; entreprenorskola.se) där entreprenörer (alltså, personer som själva identifierar sig som entreprenörer) själva har reflekterat kring vad de egentligen tycker är skillnaden mellan en entreprenör och en företagare.  En bloggare uttrycker det som att företagaren ofta blir ”fast” i att arbeta i sitt företag. Och att det hindrar dem från att ta sig vidare – de har helt enkelt fullt upp med att arbeta. Jag fastnade för den beskrivningen för att jag både tyckte att den säger något, och inte. Såhär uttrycker sig en av de företagare Julia intervjuat:

” Framtiden… Jag vet inte riktigt. Jag har inte kommit så långt i mina funderingar. Dagarna går ändå – man har fullt sjå att hinna med det man ska göra om dagarna istället för att fundera ut vad man vill i framtiden.”

Flera av företagarna uttrycker på liknande sätt att den dagliga driften tar upp all fokus och hindrar dem från att skissa fram visioner för framtiden. Men när man gräver lite djupare så visar det sig ändå att alla har idéer om, och konkreta planer för, hur de vill utveckla sitt företag. Det kan handla om att göra arbetsplatsen trevligare för anställda, eller för sig själv. Det kan helt enkelt handla om att ta vara på möjligheten att vara sin egen arbetsgivare och styra sin egen arbetssituation så den passar ens övriga liv. Och intressen, för den delen!

”[…] jag kommer anställa en arbetsledare. Jag orkar inte med den biten samtidigt som jag jobbar så mycket. Så i framtiden ska jag bara fokusera på mina egna jobb. Det är väl det – och släppa den andra biten lite mer. Slippa vara den som är mitt i hela tiden. Alla tycker att jag ska vara mitt i. Alla förstå-sig-på-are runt omkring vill att jag ska sitta på kontoret men det är det värsta jag vet. Jag vill inte.”

Företagaren som står för citatet ovan är ju på ett sätt verkligen ”fast” i att arbeta i sitt företag. I framtiden ska han inte ens på samma sätt vara delaktig i arbetsledningen utan ägna sig åt själva hantverket. Han ska i princip inte vara annat än anställd av sig själv. Men är han ”fast”? Njaa… Frivilligt fast i så fall.

Genomgående i intervjuerna tycks företagarna nöjda med den arbetssituation de själva befinner sig i. På de punkter de inte är nöjda tycks de ha en ganska konkret idé om hur detta ska förändras. Är det entreprenörskap? Många skulle nog fortfarande säga nej. Men nog är väl gränsen åtminstone lite suddig? Jag frågar mig om skillnaden till viss del kanske ligger i skalan på dessa företagares ambitioner och intentioner, och då pratar jag givetvis inte bara om storleken på företaget. Medan en entreprenör ser möjligheter i sin omgivning, i samhället, och vill ta vara på dessa möjligheter för att förändra något – i sin omgivning, i samhället – handlar företagarens ambitioner att ta vara på möjligheter och förändra något kanske snarast om hens egen livssituation.

/Ylva

Intervju med Tilda, Joakim och Sofie

Den första kursen där forskningsprogrammet medverkar har precis avslutats. Det är Thomas och Richard som har hållit i trådarna men även våra engagerade studentmedarbetare har bidragit med administrativ support under sommaren. I år är det Heby som har varit i fokus i kursen.

Kursen bestod av två olika moment kopplade till forskningsprogrammet. Det första bestod i att ekonomerna fick två företag som de skulle göra intervjuer med och skriva en fallbeskrivning på. Studenterna fick med sig en begreppsapparat som t ex bestod av kontext, inbäddning och entreprenörskap på landsbygden eller landsbygdsentreprenörskap. Den andra delen bestod i att landsbygdsutvecklarna tog alla studenternas fallbeskrivningar och gjorde en aggregerad analys kopplat till vilket av områdena i Heby som företag låg i. Precis som vi skrivit innan så består Heby av tre distinkt olika områden som är präglade av olika saker. Landsbygdsutvecklarna presenterade sen sin rapport för ekonomstudenterna och senare även för företagare och kommunen i Heby.

Så de närmsta veckorna kommer ni att få några reflektioner från några av de inblandade och veta lite mer om vad studenterna kom fram till. Sen tidigare kan ni läsa intervjuerna med Anders, Sofia och Mattias på länkarna vid deras namn.

Dagens intervju är med en annan del av kursen, nämligen landsbygdsagronomerna som gjorde den aggregerade analysen. Nedan följer ett sammandrag av mitt samtal med Tilda Magnusson, Joakim Menjivar och Sofie Skalstad.

Foto av Oscar Kanzler.

Annie: Kan ni berätta lite om er involvering i kursen?

T/J/S: Vi hade två seminarier med ekonomstudenterna, ett innan vi hade skrivit vår rapport och sen ett efter att vi skrivit rapporten. På första seminariet gjorde vi i stort sett en SWOT-analys över de olika platserna i Heby kommun där vi hade post-it lappar med begrepp så vi kopplade ihop teori och empiri. På det andra seminariet berättade vi vad vi hade sett under det första seminariet och av att läsa ekonomernas fallbeskrivningar. Efter det skulle studenterna komma på lösningar på utmaningarna. De kom på liknande lösningar som vi hade gjort vilket antagligen beror på att vi har haft samma teoretiska bakgrund med oss från kursen.

Annie: Och sen presenterade ni också för intresserade i Heby (läs mer om upplägget här), hur gick det tycker ni?

T/J/S: De i Heby verkade känna igen sig i vår analys. De sakerna som de inte kände igen sig i var saker som de missat att få information om, snarare än att de inte höll med om analysen. Frukostmötena som kommunen höll i för företagare var en sådan sak där några företagare inte kände att de fått information om att de fanns. Detta blev tydligare på plats men vi nämner det även i rapporten. Just rapporten var ett väldigt bra underlag till diskussionen.

Annie: Vad var de tre viktigaste punkterna ni kom fram till i rapporten?

T/J/S:

  • Nätverk, det sociala kapitalet, är viktigt för att komma igång med ett projekt. Det handlar om att känna nyckelpersonerna i bygden och veta vilka olika människor är. Detta är nog inte speciellt för Heby kommun utan känns som en ganska generell grej i hela landet.
  • Synliggörandet inom kommunen är viktig. Det behövs något kontinuerligt där kommunen synliggör företagandet som finns. De skulle t ex kunna besöka varandra, eller göra något via facebooksidan såsom att presentera ett företag/en organisation kontinuerligt.
  • Stödja befintligt entreprenörskap och främja nytt entreprenörskap är en viktig del i det fortsatta arbetet tror vi. Det handlar om att underlätta för de som inte är inbäddade att kunna nätverka och att ha en samverkan mellan olika orter, sektorer och typer av organisationer. För att främja nytt entreprenörskap ser vi främst att det behövs ett fokus på att inspirera framförallt unga. Det kom upp på presentationen i Heby också så det kändes om en viktig punkt att trycka på. En annan sak vi tar upp i rapporten för att främja nytt entreprenörskap är fundera på frågor kring vem som anses vara en entreprenör och hur det kan påverka vilka verksamheter som får uppmärksamhet.

-Annie

Intervju med Mattias

Den första kursen där forskningsprogrammet medverkar har precis avslutats. Det är Thomas och Richard som har hållit i trådarna men även våra engagerade studentmedarbetare har bidragit med administrativ support under sommaren. I år är det Heby som har varit i fokus i kursen.

Kursen bestod av två olika moment kopplade till forskningsprogrammet. Det första bestod i att ekonomerna fick två företag som de skulle göra intervjuer med och skriva en fallbeskrivning på. Studenterna fick med sig en begreppsapparat som t ex bestod av kontext, inbäddning och entreprenörskap på landsbygden eller landsbygdsentreprenörskap. Den andra delen bestod i att landsbygdsutvecklarna tog alla studenternas fallbeskrivningar och gjorde en aggregerad analys kopplat till vilket av områdena i Heby som företag låg i. Precis som vi skrivit innan så består Heby av tre distinkt olika områden som är präglade av olika saker. Landsbygdsutvecklarna presenterade sen sin rapport för ekonomstudenterna och senare även för företagare och kommunen i Heby.

Så de närmsta veckorna kommer ni att få några reflektioner från några av de inblandade och veta lite mer om vad studenterna kom fram till. Sen tidigare kan ni läsa intervjuerna med Anders och Sofia här och här!

Mattias läser likt Sofia till ekonomagronom och var delaktig i kursen som student. På fritiden håller han på med motorcyklar och lite jakt. Han brinner för det svenska lantbrukets överlevnad.

Annie: Vilka företag var det ni skrev fall på i kursen?

Mattias: Vi intervjuade en konsultfirma och det kommunala fastighetsbolaget Heby Gårdar. Konsultfirman åkte vi hem till för en intervju med Vd:n och fastighetsbolaget hade vi en telefonintervju med. Jag tror inte att det spelade så stor roll att det var just en telefonintervju, vi fick ändå svar på våra frågor. Konsultfirman arbetade med offentlig upphandling, hon var anbudsskrivare för andra privata företag. Företagen var väldigt olika och ganska svåra att jämföra. De var båda väldigt beroende av sina anställda. Men vi såg tydligt hur konsultfirman var av typen ”entreprenörskap på landsbygden”, den kunde haft sin bas nästan var som helst medan Heby Gårdar var väldigt bunden till platsen eftersom deras mål var att öka allmännyttan i just Heby.

Annie: Hur kommer det sig att konsultfirman var placerad i Heby?

Mattias: Hon som drev företaget flyttade till Heby på grund av Heby, inte på grund av att företaget passade i Heby. Några av de anställda i företaget bor inte så långt från Heby så det drog säkert lite.

Annie: Såg ni något extra intressant?

Mattias: Det var lite förvånande att hon som drev konsultfirman inte kallade sig entreprenör, hon la ingen värdering i det. Det verkade som att hon inte var så intresserad av etiketter utan hon var mycket mer uppgifts och lösningsfokuserad. Samtidigt såg vi hur fastighetsbolaget inte hade så många entreprenöriella drag, de var snarare förvaltare.  Något som var väldigt tongivande just i Heby var föreningslivet. Båda företagen gav pengar till föreningslivet men de kände inte att de hade någon direkt koppling. I Heby verkar civilsamhället vara väldigt starkt så det är en hög lägsta gräns för vad som förväntas av dig som företagare och boende att bistå med. Jag tror detta är speciellt för små orter, du känner ändå alltid någon som är engagerad, om det så är ditt barns kompis pappa. De här sociala relationerna var i våra fall både närande och tärande och det var civilsamhället som reglerade detta.

Annie: Vad tar du med dig från kursen?

Mattias: Dels tar jag med mig hur olika landsbygden var och hur olika det var med känslan av stöd och motstånd från kommunen. Och att det är olika om något är stödjande eller underlättande från kommunens sida. Det går att dra en jämförelse med om kommunen snöröjer (underlättar) eller bjuder företagarna på taxi (stödjande). Det verkar som att ibland leder mindre regler till mer frihet, men samtidigt så gör entreprenörer något ändå. Den andra saker jag tar med mig är att jag har en större förståelse för hur entreprenörer är funtade. De är inte risktagare som jag ser det utan de är snarare riskblinda, de bryr sig helt enkelt inte. För mig är de obotliga optimister som drivs av förpliktelser och skyldigheter.

/ Annie

Intervju med Sofia

Den första kursen där forskningsprogrammet medverkar har precis avslutats. Det är Thomas och Richard som har hållit i trådarna men även våra engagerade studentmedarbetare har bidragit med administrativ support under sommaren. I år är det Heby som har varit i fokus i kursen.

Kursen bestod av två olika moment kopplade till forskningsprogrammet. Det första bestod i att ekonomerna fick två företag som de skulle göra intervjuer med och skriva en fallbeskrivning på. Studenterna fick med sig en begreppsapparat som t ex bestod av kontext, inbäddning och entreprenörskap på landsbygden eller landsbygdsentreprenörskap. Den andra delen bestod i att landsbygdsutvecklarna tog alla studenternas fallbeskrivningar och gjorde en aggregerad analys kopplat till vilket av områdena i Heby som företag låg i. Precis som vi skrivit innan så består Heby av tre distinkt olika områden som är präglade av olika saker. Landsbygdsutvecklarna presenterade sen sin rapport för ekonomstudenterna och senare även för företagare och kommunen i Heby.

Så de närmsta veckorna kommer ni att få några reflektioner från några av de inblandade och veta lite mer om vad studenterna kom fram till. Sen tidigare kan ni läsa en intervju med Anders här! Sofia var student på kursen och går agronom-ekonomiprogrammet på SLU. På fritiden spelar hon innebandy i ett lag här i Uppsala. Hon brinner för jämställdhetsfrågor och för landsbygden/lantbruket.

Annie: Vilka företag skrev ni fallbeskrivningar om?

Sofia: Vi intervjuade en av ägarna av en ICA-butik och ägaren av en sotningsfirma. De utgick båda från Morgongåva. Eftersom personerna var olika bekväma i intervjusituationen så var det stor skillnad i vilken typ av svar vi fick, hur målande de var. Men även om de gav olika typer av svar så var sätten som de drev företag på ändå ganska lika.

Annie: Hur drev de sina företag?

Sofia: De var båda födda, boende och verksamma i samma ort så de var båda nyckelpersoner i samhället. De var så kallat inbäddade i orten eftersom de hade hög lokalkännedom. Det gjorde att service och rykte var väldigt viktigt i deras verksamhet. ICA-butiken kände ett behov av att få fler kunder så bostadsbristen i Morgongåva togs upp som en faktor för mer tillväxt. Sotaren skulle snart gå i pension så där fanns inga tillväxtplaner. Personal med bra kompetens var dock lite svårt att hitta och det är något som oftast kopplas samman med landsbygden.

Annie: Vad tar du med dig framöver från kursen?

Sofia: Formen som vi gjorde det här projektet i, att intervjua personer på ett företag och skriva ett fall, var inte något nytt. Det som var nytt och spännande var att någon tog det jobb vi gjort vidare, precis som landsbygdsagronomerna gjorde. Det var en annorlunda och ny process för mig.

/ Annie

Hur ska vi definiera landsbygd?

I dagarna deltar projektet på forskningskonferensen ISBE 2017, som arrangeras av Institute for small business and entrepreneurship, denna gång i Belfast, Nordirland. Konferensen samlar kring 350 deltagare från 40 länder, som presenterar och diskuterar forskning om olika aspekter av småföretagande och entreprenörskap. Ett ”spår” på konferensen är entreprenörskap på landsbygden, där forskning om allt från lammköttproduktion i Wales och de utmaningar Brexit kan komma att skapa, till så kallade livsstilsföretagare i surfingsektorn, presenterats.

Men hur kan vi egentligen definiera landsbygder? Det är frågan som projektets deltagare Katarina Pettersson och Johan Gaddefors lyfte i sin konferenspresentation. De har tittat på hur andra forskare definierar landsbygd i sina artiklar. Många av forskarna definierar det som en särskild sorts geografi präglad av bland annat: långa avstånd till tätare orter, minskande och åldrande befolkningar samt lägre ”täthet” av både människor och byggnader och landbaserade verksamheter. Denna typ av geografiska faktorer anses ofta skapa utmaningar och hinder som entreprenörer behöver ta sig an. Katarina och Johan argumenterar för att andra sätt att definiera landsbygd också behövs för att förstå och förklara entreprenörskap på landsbygden. De har inspirerats av en teori som betraktar landsbygden som tre sammankopplade ”byggstenar”: För det första den geografiska lokaliseringen – som många andra forskare använder. För det andra ”bilder” av landsbygden, till exempel i media och policy, och för det tredje vardagslivet på landsbygden. Med detta bredare perspektiv på landsbygder hoppas Katarina och Johan bidra till projektets diskussion om skapandet av nycklar för en levande landsbygd.

Intervju med Anders

Den första kursen där forskningsprogrammet medverkar har precis avslutats. Det är Thomas och Richard som har hållit i trådarna men även våra engagerade studentmedarbetare har bidragit med administrativ support under sommaren. I år är det Heby som har varit i fokus i kursen.

Kursen bestod av två olika moment kopplade till forskningsprogrammet. Det första bestod i att ekonomerna fick två företag som de skulle göra intervjuer med och skriva en fallbeskrivning på. Studenterna fick med sig en begreppsapparat som t ex bestod av kontext, inbäddning och entreprenörskap på landsbygden eller landsbygdsentreprenörskap. Den andra delen bestod i att landsbygdsutvecklarna tog alla studenternas fallbeskrivningar och gjorde en aggregerad analys kopplat till vilket av områdena i Heby som företag låg i. Precis som vi skrivit innan så består Heby av tre distinkt olika områden som är präglade av olika saker. Landsbygdsutvecklarna presenterade sen sin rapport för ekonomstudenterna och senare även för företagare och kommunen i Heby.

Så de närmsta veckorna kommer ni att få några reflektioner från några av de inblandade och veta lite mer om vad studenterna kom fram till.

Först ut är en intervju med Anders som är fritidsintendent (en titel han inte alls gillar eftersom det känns taget från en annan, mer hierarkisk, tid) på Heby Kommun. På fritiden brukar Anders vara ute i naturen, lyssna på musik, släktforska och läsa böcker. Han är en fotbollsnörd och gillar att umgås med familj och vänner även om egentiden är viktig då det blir mycket socialt på jobbet. Han brinner för föreningslivet och tron på och tilliten till människan, att nästa generation ska göra rätt så många av de sakerna som vi gjort fel.

Annie: Hej Anders! Vad hände i torsdags?

Anders: I torsdags hade vi en träff med företagarna här i Heby Kommun där studenter från SLU berättade om den företagsanalys de gjort. De var jätteduktiga och hade en bra presentation som var genomtänkt. Studenterna hade identifierat fyra områden som var viktiga för oss att arbeta vidare med: Stötta befintligt entreprenörskap, främja nytt entreprenörskap, synliggöra externa och interna faktorer samt bostäder och lokaler. Vi diskuterade de fyra områdena under ledning av studenterna. Jag var imponerad över engagemanget bland oss som diskuterade. Ett intressant begrepp som studenterna tog upp var inbäddning, att nya människor behöver bli insläppta i en kontext eller ett samhälle för att kunna använda och bidra till samhället. Jag tycker det är synd att det när vi pratar om landet så får inbäddning en negativ klang, att du behöver vara född här för att kunna bli insläppt i samhället. Men i staden får det en positiv klang för då kopplas begreppet ihop med att människor håller ihop. Jag tycker det tankesättet bara spär på stad/land delningen.

Annie: Vad det något i rapporten eller under presentationen som gjorde dig förvånad?

Anders: Ja, två saker gjorde mig glad. Först, studenterna har pratat med många av våra företagare och ett tema som saknas är integration. För mig känns det som att vi äntligen har arbetat oss igenom den negativa problematiken med integrationen som vi hade för två år sedan. Den andra saken handlar om att gränsen och rivaliteten mellan orterna i kommunen håller på att suddas ut. Det finns ett starkt historiskt gnissel mellan orterna men det verkar som att de nya generationerna hjälper till att överbrygga rivaliteten.

Annie: Vad kommer ni göra nu?

Anders: Vi kommer att skicka ut rapporten till företagarna och föreningarna för att sprida vad kommunen skulle kunna ta tag i. Studenterna gav också några förslag kring Fest i Heby för att öka på vi-känslan kring arrangemanget. Det var saker som kommunen redan funderat kring och vi fick bekräftat att vår plan nog är rätt väg att gå.

/Annie

De gotländska Eldsjälarna

Elina Håkansdotter Myrestaf och Jenny Öhlin som läser agronomprogrammet vid SLU valde att skriva sitt examensarbete om eldsjälar på Gotland. De beskriver hur det idag sker en utflytt från icke tätortsnära landsbygder i landet men trots detta bedrivs en framgångsrik landsbygdsutveckling på Gotland. Detta sker i form av tio lokala utvecklingsbolag där privatpersoner och företag kan köpa aktier i syfte att främja den lokala bygden. Bakom bolagen står ideellt arbetande personer som lägger ner mycket kraft och hundratals arbetstimmar för att driva igenom projekt som gynnar bygden. Dessa personer skulle i daglig benämning kunna gå under begreppet eldsjäl, men det saknas idag både svensk och internationell forskning inom ämnet. Även om vissa karaktärsdrag kan jämföras med både samhällsentreprenörskap, landsbygdsentreprenörskap och entreprenörskap på landsbygden finns ingen tydlig beskrivning av begreppet.

Elina och Jenny ville därmed beskriva begreppet eldsjäl och försöka förstå dess roll för Gotlands Landsbygd vilket blev syftet för studien. För att kunna besvara detta gjorde de en kvalitativ studie där fyra eldsjälar deltog i semistrukturerade intervjuer där de kunde kartlägga egenskaper och relationen till social, rumslig och institutionell kontext. I uppsatsen diskuteras vilka egenskaper och karaktärsdrag en eldsjäl präglas av och vad som driver dem.

Studiens resultat visar hur eldsjälar är beroende av sociala nätverk, att de arbetar oegoistiskt för att skapa samhällsnytta där drivkraften är en positiv förändring i bygden de bor och verkar i. Denna motivation bibehålls genom någon form av bekräftelse eller återkoppling till arbetet. Eldsjälarna spelar en stor roll i utvecklingen av Gotlands landsbygd och stöttar där Region Gotland inte räcker till eftersom eldsjälarna skapar ett välbefinnande i bygden så att människor både vill stanna kvar och flytta dit.

Studien i sin helhet finner ni här.

/Linn