Almedalen och nyanlända entreprenörer på landsbygden

Idag kan vi bjuda på ännu en reflektion från Almedalsveckan. Läs tidigare reflektioner här.

Fredag förmiddag på Almedalsveckan och det mesta verkar ha lugnat ner sig. De flesta har packat ner sina tält och det hålls bara några få seminarier idag. Ganska skönt, efter en intensiv vecka i ett fullproppat Visby.

Under veckan har jag, som i mitt projekt fokuserar på entreprenörskap hos nyanlända på landsbygden, hållit utkik efter seminarier som relaterar till temat. På tisdagen presenterade Coompanion Gotland sitt projekt där de ordnat företagsrådgivning med tolk till nyanlända. Projektet har varit ovanligt framgångsrikt men under den efterföljande debatten kritiserades ändå faktumet att all verksamhet kring nyanlända företagare sker i projektform, där ingenting blir bestående. Det är något jag märkt i min egen undersökning, där de första åren i Sverige som nyanländ verkar bestå av projekt, utbildningar och praktikplatser som avlöser varandra men sällan leder till någonting. Att ha ett starkt lokalt kontaktnät ses oftast som det viktigaste för företagare på landsbygden. Frågan är hur man som nyanländ kan skapa detta, och hur en verksamhet i projektform kan åstadkomma något som kvarstår, även efter projektets slut? Valbone Shala påpekade, under Landsbygdsnätverkets seminarium om nyanlända kvinnor på landsbygden, vikten av lokalt anpassade projekt. Kanske är detta en nyckel för att integrera nyanlända i den lokala arbetsmarknaden?

På många av seminarierna har komplexiteten i Arbetsförmedlingens olika program för introduktion till den svenska arbetsmarknaden kritiserats. Vd:n för Ica sa på ett seminarium om mångfald på arbetsplatsen att de gärna vill erbjuda nyanlända språkpraktik men att de lokala handlarna har svårt att förstå regelverket runtikring. På Landsbygdsnätverkets seminarium medgav både statssekreterare Elisabeth Backteman och analysdirektören på Arbetsförmedlingen att etableringen och SFI inte har fungerat så bra när det gäller att integrera människor i den svenska arbetsmarknaden. Även de projektledare jag intervjuat för min studie har uttryckt negativa erfarenheter av samarbete med Arbetsförmedlingen och SFI.

Många verkar överens om att ett stort problem när det gäller nyföretagande på landsbygden är finansiering. Jämfört med många på landsbygden äger den som nyligen kommit till Sverige ingen fastighet som kan användas som säkerhet för ett lån. Dessutom kan man fråga sig om fördelningen av lån verkligen sker på rättvisa grunder. Under Coompanions seminarium om nyanlända entreprenörer påpekade ordförande för Coompanion Sverige att det gäller att ha rätt namn och bo på rätt adress för att få ett lån, och att finansmarknaden inte är fri från fördomar.

Mer om min egen studie och lite tankar kring den kommer snart!

/Nora

Det här inlägget postades i Det lilla extra, Representation och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *