Igenkänning

Konstnären Heléne Forsberg sitter utanför det före detta traktorgaraget vid Nordsjöns norra strand och täljer björk och al. Hon känner igen vyn: Nordsjöns glittrande yta. Bakom henne bland tavlorna och broderierna i den renoverade ateljén visar sig hennes mamma, Ann Forsberg. Båda känner igen grunden intill: där stod lanthandeln familjen drev fram till för drygt 30 år sedan. De ägnar en vecka tillsammans under evenemanget Fest i Heby. Bland besökarna finns invånare från Östervåla, Morgongåva och Heby som tidigare inte svängt in på Nordsjövägen mellan Vansjö och vägen från Heby till Huddunge. Samtidigt märker Heléne och Ann att fler sommarstugegäster har hittat hit och antalet åretruntboende blivit fler. 

Konstutställningen blir för en kort period Nordsjös samlingsplats, där människor med minnen av familjens affär vid vägkanten berättar om sin barndom vid sjön, konstintresserade upptäcker en ny plats och cyklister under Vansjödagen stannar till för vätskekontroll. Heléne och Ann träffar människor med längtan att mötas här vid sjön och ser förutsättningarna för en mer kontinuerlig samlingspunkt, i form av till exempel en lokal affär. Ann, som ägnar somrarna i den vitmålade ateljén med öppningen mot sjön, funderar på om hon ska ha konstutställning under längre tid eller initiera fler träffar för att sy eller brodera. Ateljén har inte bara blivit föremål för konst. Rummet är ett fönster för den som stannar till att känna igen eller orientera sig i en av Hebys oaser. 

 På bilden ser vi Ann och Heléne Forsberg.

/ Gustav Broms

Det här inlägget postades i Empirireflektioner och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *