Kategori: Betesbeteende

Renens beteende på fritt bete
Med rörelsedetektorer, accelerometrar, kan vi se vad renarna gör, dygnet runt, när de är på fritt bete med hjälp av maskininlärning. Vi kan urskilja sex olika beteenden hos renen: Om renen 1) betar från marken, 2) betar lav från träden, 3) betar från en buske, 4) är inaktiv, 5) går eller 6) springer.

Så vad är en accelerometer?
En accelerometer är en sensor som mäter accelerationen (hur mycket rörelsehastigheten ändras) i en eller flera riktningar. I vårat fall i tre vinkelräta riktningar samtidigt (upp och ner, fram och bak, höger och vänster) representerade som X, Y och Z. 

Vad används det för? 
Dessa sensorer har blivit vanligare för att följa beteende hos flera olika djurarter och kan användas för att till exempel identifiera sjukdomar eller hälta hos produktionsdjur. Till exempel så finns det studier som visar att mjölkkor med mastit (juverinflammation) uppvisar mindre liggtid jämfört med friska djur.

Hur använder vi accelerometrar på renarna?
Här blir det lite komplicerat: Rörelsedetektorer, accelerometrar, har inte tidigare använts för att identifiera finskaligt beteende hos renar. Därför behöver vi utveckla en metod som kan klassificera renens beteende baserat på information från accelerationen. Olika beteenden har nämligen en typisk frekvens/mönster i frekvensen som är karakteristiskt för ett specifikt beteende (bild till höger).

Med hjälp av maskininlärning så kan vi lära en model att hitta dessa karaktärer i accelerationen som är typiska för olika beteenden. För detta har jag filmat renar med rörelsedetektorer för att koppla acceleration med olika beteenden. Den tränade modellen (som har lärt sig karaktärsdragen för olika beteenden) använder vi sedan för att klassificera beteenden hos frigående renar för att se vad renarna gör, enbart baserat på accelerationen.

Nu kan vi få information på vad renarna gör, dygnet runt och minut för minut om man så vill, även när vi inte ser dom! 

Under vintern har vi samlat in data för valideringen av accelerometrarna (som mäter dynamisk acceleration dvs rörelserna hos renarna). Detta gjorde vi genom att sätta upp kameror i hägn där vi filmade renar med accelerometrar monterade på halsband, för att sedan koppla beteendena vi ser med ögat med accelerationen som accelerometern visar.

Med accelereometrarna hoppas vi kunna få detaljerad information om vad renarna gör nästa vinter när de allihop är ute på fribete. Hur mycket betar de? Betar de från marken? Äter de lav från träden? Hur aktiva är de? Kan vi till och med kunna fånga upp när de gräver med hjälp av accelerometrarna? Kommer vi kunna se någon skillnad i dessa beteenden mellan kalvarna som blivit utfodrade denna vinter jämfört med de kalvar som varit på fribete hela vintern? Det är frågor som vi vill undersöka. Under videoinspelningarna fick vi besök från Marianne på Arjeplogsnytt som gjorde den övergripande sammanfattning på projektet.

Repotaget hittar ni här:
https://www.arjeplognytt.se/2020/03/30/forskningsprojekt-inom-stakke-och-sirges-samebyar/?fbclid=IwAR20ajSrx5iWW5Vu7zeh70KpjvadLFymGyGVNaTfmXTxrn-QhvNJD2_E6Ok

Kan utfodring av renar tidigt i livet påverka deras framtida betesbeteende?
I extensiva eller pastorala djurhållningssystem förlitar sig djurägarna på naturbetesmarker för att täcka energi- och näringsbehovet för sina djur. I dessa djurhållningssystem blir dock utfodring mer och mer vanligt för att underlätta för djuren att överleva under perioder med begränsat bete. Utfodring kan vara fördelaktigt på kort sikt, men de långsiktiga effekterna är ännu inte undersökta.

I REINFEED vill vi undersöka de långsiktiga effekterna av utfodring på renars betesbeteende. Detta testar vi i två renhjordar, där utfodrade kalvar i hägn jämförs med fritt betande kontrolldjur. Kontrollgruppen kommer att vara frigående under hela studieperioden, medan kalvarna i hägn får utfodras från november 2019 fram till april 2020. Från och med april kommer kalvarna som utfodrats i hägn gå frigående tillsammans med kontrollgruppen under sommaren och kommande vinter. Vi använder oss av GPS:er och accelerometrar för att följa renars betesbeteende när de är frigående. En accelerometer mäter statisk- och dynamisk acceleration och kan därmed ge oss information om renens finskaliga betesbeteende. Vi kommer följa upp kroppsvikt och genomföra konditionsbedömningar för att bedöma djurens förmåga att utnyttja naturliga betesmarker efter utfodring.

I det här projektet vill vi också veta mer om de kunskaper och erfarenheter som renskötare i Sverige och Finland har när det gäller utfodring av renar. Vi planerar att intervjua minst 10 renskötare från varje land. Hittills så har jag intervjuat sex renskötare i Sverige, och har tillsammans med Minna Turunen (Arctic Centre, Universitet i Lapland, Rovaniemi, Finland) intervjuat sju renskötare i Finland. Fler renskötare som har erfarenhet av utfodring kommer att intervjuas under vintern/våren.

Sammanfattning och deltagare av projektet hittar ni här:
https://www.slu.se/fakulteter/vh/forskning/forskningsprojekt/ren/reinfeed

Onko lisäruokinnalla vaikutksia porojen käyttäytymiseen?
Poronhoidossa hyödynnetään porojen sopeutumista ympäristöönsä ja niiden kykyä muuntaa luonnonlaitumilta saatava ravinto lihaksi ja muiksi tuotteiksi. Porojen talvinen ruokinta on yleistynyt, sillä kilpaileva maankäyttö on lisääntynyt ja leudontuneiden talvien vuoksi maajäätä muodostuu aiempaa useammin, minkä seurauksena porojen ravinnonsaanti luonnonlaitumilta on vaikeutunut. Lisäruokinta saattaa olla hyödyllistä lyhyellä aikavälillä, mutta sen pitkäaikaisia vaikutuksia ei ole vielä tutkittu.

Tutkimme REINFEED-hankkeessa joutuvatko porot, joille on tarjottu helposti saatavilla olevaa lisäravintoa talven aikana niin sanottuun ’ruokintaloukkuun’. Vaikka porojen lisäruokinnalla olisikin hyödyllisiä vaikutuksia, on vielä kyseenalaista kuinka ruokinta vaikuttaa eläimiin pidemmällä aikavälillä, heikentäisikö se porojen kykyä hyödyntää käytettävissä olevia luonnonlaitumia. Haluamme saada tietoa ja kokemusta porojen lisäruokinnasta haastattelemalla pitkän porojen ruokintakokemuksen omaavia poronhoitajia Ruotsissa ja Suomessa. Suunnittelemme tekevämme vähintään kymmenen haastattelua molemmissa maissa. Tähän mennessä olemme haastatelleet kuutta poron- hoitajaa Ruotsissa ja seitsemää Suomessa.

Teemme myös lisäruokintakokeen poroilla saadaksemme uutta tietoa talviruokinnan mahdollisista vaikutuksista poronvasojen tulevaan ravintokäyttäytymiseen. Testaamme vasojen ravintokäyttäytymistä kahdessa porotokassa, joissa lisäruokittujen vasojen luonnollista laidunkäyttäytymistä verrataan vapaasti laiduntavien, luonnonlaidunta hyödyntävien vasojen muodostaman kontrolliryhmän käyttäytymiseen. Kontrolliryhmän vasat laiduntavat vapaasti koko tutkimusjakson ajan, kun taas lisäruokitut vasat ovat tarhassa ja saavat lisäruokaa joulukuun 2019 ja huhtikuun 2020 välisenä aikana. Huhtikuusta lähtien myös lisäruokitut vasat päästetään laiduntamaan vapaasti kontrolliryhmän vasojen kanssa seuraavan kesän ja talven ajaksi. Poroille asennetaan GPS- ja 3-akseliset kiihtyvyysanturipannat, joiden avulla seurataan eläimen käyttäytymistävapaassa laidunnuksessa. Aktiivisuusmittarilla mitataan kohteen staattista ja dynaamista kiihtyvyyttä, mistä saamme tietoa poron pienipiirteisestä laidunnuskäyttäytymisestä. Porojen paino ja kuntoluokitus määritetään kokeen alussa, sen aikana ja lopussa, jotta saadaan arvio eläinten kyvystä hyödyntää luonnonlaidunta lisäruokinnan jälkeen.