Jag möter under mina resor i Heby kommun hos småföretagare och föreningsaktiva invånare emellanåt en drivkraft att förvalta spår från tidigare människor. Även hos personer som har flyttat till platsen utan att ha någon tidigare relation till den. En sådan person är Sonia Padazakos, som är den första invånaren i Heby kommun att hålla yogakurser. När hon flyttade tillbaka till Sverige från Grekland med sin grekiske make Leo Padazakos, företagare inom IT- och bredbandssektorn som numera bland annat låter gräva bredband i Heby kommuns landsbygder och utvecklar lokalfinansieringslösningar, fann de efter månaders sökande en gård i Huddunge. Det var fjorton år sedan. 1872 restes huset de flyttade in i. Båda två har under årens renoveringar besjälats av tanken att forma byggnaderna efter traditionellt nedärvd kunskap, med virke från närområdet. Samtidigt sitter Sonias personlighet i väggarnas målningar och färgskalor samt de keramiska hantverk hon har gett liv åt.
Yogaladan öppnades i våras. Här mjölkades en gång nötdjur. Nu beskådar barn och deras mammor åkrarna från fönstret på ladans övervåning medan de gör solhälsningen. Här hänger Sonias färgglada tavlor, målade på gamla inramade verk som hon köpt billigt eller fått. Gårdens nya verksamhet står på stockar sågade med hjälp av pensionerade lantbrukare i närområdet. Hos Sonia och Leo finns ett entreprenörskap som långsamt infogats i den plats där familjen lever, efter idén om Yogaladan från en besökare under ett tidigare Fest i Heby och Leos beslutsamhet att genomföra projektet utan att kompromissa med tidigare århundradens utförande.
En innovativ anda kan hos någon näras av känslan att vara sändebud för en historia som tillåts införlivas i sin samtid och dess sammanhang, där nya praktiker ryms i en orienteringsbar dåtid.
På bilden syns Sonia Padazakos.
/ Gustav Broms