Etikettarkiv: lantbruk

Gotlands första svampodlare

Under Almedalsveckan passade jag, Nora, på att intervjua Ahmad, som sedan en kort tid driver Gotlands enda svampodling. Han var del i det gotländska projekt som jag skrivit om i ett tidigare inlägg.

Ahmad kom med sin familj till Gotland 2015, efter att ha flytt kriget i Syrien. I Syrien, och i Jordanien där han bodde i tre år, drev han jordbruk och sålde grönsaker på marknaden. När han kom till Gotland var hans tanke hela tiden att han skulle börja odla även här. Under tiden på Gotland förstod han att det var vattenbrist och kom då på idén att istället för grönsaker odla svamp, eftersom han visste att svampodling kräver betydligt mindre vatten.

Genom ett tips från en kompis kom han i kontakt med projektet och de som arbetade med det. Tillsammans diskuterade de hans affärsplan. De hjälpte honom att hitta en lämplig lokal, och genom deras kontaktnät kunde han även hitta en grossist som var intresserad av att sälja hans svamp.

I sitt företag har han mycket nytta av kontakter från Syrien. Han känner personer i Syrien och i Tyskland som odlar svamp, när han har något problem är det dem han kontaktar för hjälp. Genom företagandet har han även fått kontakt med svenska svampintresserade, bland annat en kvinna som forskar på svampodling som han ibland diskuterar frågor med, och i höst ska de anordna ett studiebesök på hans odling.

Att ha företaget på Gotland innebär både fördelar och nackdelar. Ahmad säger att gotlänningarna är väldigt noga med var maten kommer ifrån och därför gärna köper hans svamp. Däremot kan det vara svårare med restauranger, som ofta köper billigare, utländsk svamp. Lokala media har även intresserat sig för hans företag och både lokaltidningar och radio har varit på besök, vilket gör att fler känner till hans produkter.  En nackdel är att det är dyrt att transportera till Gotland, när han köper in kompost och mycel får han ofta betala mer än om han hade haft företaget på fastlandet. Gotlands avgränsade läge gör det också svårare att sälja en större volym. Han funderar på om han i framtiden kommer att behöva flytta på sitt företag. Men han vill inte flytta från Gotland, i så fall får han arbetspendla. Han och hans familj trivs väldigt bra och vill absolut bo kvar.

/Nora

Läget för sommarjobbarna

I fredags hade vi ett möte där projektets sommarjobbare Sara, Rebecka, Nora och Sofie fick berätta mer om vad de ägnat sig åt under sommaren. Sommarjobbarnas insamlade empiri ska förutom att ligga till grund för deras egna reflektioner också komma till användning i de vetenskapliga artiklar som skrivs av projektets forskare. Kommer ni ihåg vad de alla håller på med? Här kommer en uppdatering om hur de ligger till just nu:

Sara har ägnat sommaren åt att träffa lantbrukare, och andra människor, som har visat vilket stort engagemang det finns på landsbygden runt om i Heby och i Östhammar. Något som har slagit henne, säger hon, är att många inte anser sig vara en ”engagerade person” men att det ändå under intervjuerna kommer fram att de hjälper till att renovera bygdegården, låter ungdomar köra gratis på crossbanan på gården, anordnar pubkvällar, en fotbollsturnering och så vidare. De ser det kanske inte som ett ”engagemang”, menar Sara, de bara gör det som faller dem in, är med på tåget och bidrar med det de kan i bygden. En gård har många funktioner och mycket potential som lokalsamhället har stor nytta av!

Sara är inte färdig med sin empiriinsamling utan fortsätter jobba med att intervjua fler personer, transkribera och ska så småningom skriva en reflekterande text över vad hon hittat.

Rebecka, som tittar närmre på diversifiering inom lantbruk, berättar att hon har utfört nio stycken intervjuer med lantbrukare där hon är extra intresserad av samarbetet mellan lantbrukare och deras olika verksamheter. Hon är just nu i full gång med att sammanställa det material som hon samlat in under intervjuerna.

Nora intresserar sig extra för nyföretagande bland nyanlända, och i sommar har hon tittat närmre på två projekt, ett på Gotland och ett i Östhammar, som syftar till att främja just detta. Hon har intervjuat projektledare och kursledare samt ett antal deltagare. Vilka människor Nora har mött, och lite om vad hon kommit fram till kommer du kunna läsa om i hennes egna blogginlägg inom kort. Framöver lutar det åt att Nora vill identifiera och samtala med nyanlända människor som redan har startat ett företag för att få reda på mer om hur de har upplevt processen.

Sofie som tittar på entreprenörskapsprocesser i ideell och kommunal sektor i Heby kommun har deltagit på möten mellan föreningar och kommunen, och utfört ett antal intervjuer med inblandade. På mötet visar hon oss en gedigen karta där hon försöker sätta fingret på kopplingarna mellan olika processer och organisationer, och Heby kommuns kultur- och fritidsförvaltning. Bland annat pekar Sofie ut fyra viktiga aspekter som lett till effekt när det gäller kultur- och fritidsförvaltningens arbete med föreningslivsutveckling: Omvärldsbevakning; En tydlig vision; Kombinationen av nya tankar och lokalkännedom, och Synliggörandet av handlingsutrymme och uppmuntran till handling.  Du kommer kunna läsa mer om Sofies slutsatser framöver!

/Ylva

Almedalen – ”Visionära finansiärer”

Rebeckas tidigare inlägg om Almedalen finns att läsa här och här. Noras reflektion kring Almedalen finns att läsa här.

Under två seminarium, i Almedalen, om socialt företagande sattes ”visionären” mot ”finansiären”. Det talades om hur personer som drivs av att förändra något ofta inte har den ekonomiska kunskapen och de rätta kontakterna för att driva ett framgångsrikt företag. En representant från Företagarna uppmanade publiken i Dagens Industris tält att bidra med sin kunskap om och sitt kontaktnät i finansvärlden. Han påpekade hur många ”visionärer”, som har fantastiska idéer, hamnar i fällor som gör att deras idéer inte kan få sin fulla potential. Bland många av mina informanter i Östhammars kommun finns en vision om att förändra, förändra verkligheten för småskaliga bönder, arbeta mot ett hållbart resursanvändande och skapa mötesplatser för att öka förståelsen för hur mat produceras. Dessa värden är otroligt viktiga för att vårt samhälle ska kunna fortsätta varablomstrande. Jag menar inte att dess företagare saknar den kompetens som krävs, utan snarare att de skulle kunna få mer hjälp på vägen. Kanske ligger det något i det som sades på seminarierna, att de med kontaktnät och finansiella kunskaper har en skyl
dighet att hjälpa dess små visionära företag framåt? Men måste då inte dessa skapade motpoler, ”visionären” och ”finansiären”, blandas ihop till en och bli en ”visionär finansiär”? Eller är det en utopisk tanke hos mig, att alla, oavsett bakgrund, kunskap och ideologi tar sitt ansvar för en hållbar matproduktion där lantbrukarna kan överleva och fortsätta skapa samhällsnytta genom biodiversitet, rekreation och nationell matsäkerhet?

/Rebecka

Almedalen – Digitalisering

Rebecka reflekterar även i detta inlägget om sin vecka i Almedalen. Hennes tidigare inlägg går att läsa här. Även Nora har reflekterat över Almedalen, läs det inlägget här.

Jag fortsätter på tankar från Almedalen. Överallt talades det om den mer och mer digitaliserade världen. På ett seminarium där ICA och COOP -handlare var inbjudna för att tala om hållbar konsumtion blev det tydligt hur den digitala världen konkurrerar mot den traditionella dagligvaruhandeln och hur de söker nya vägar för att få konsumenter att handla hos just dem. Det talades om att hitta nya vägar så att handlingen blir en upplevelse där musik, socialt arbete och närproducerat var några ledord. I kontrast till detta är digitaliseringen snarare en möjlighet för småskaliga producenter, ja helt enkelt ett sätt för dem att nå ut och sälja sina produkter. När jag har samtalat med olika lantbrukare i Östhammar kommun är det tydligt hur viktigt digitaliseringen är för dem. Delvis genom att sprida och marknadsföra sina produkter och delvis genom nya försäljningskanaler. Ett exempel på en ny försäljningskanal är REKO-ringar som har sin plattform på Facebook. Producenter erbjuder varor till försäljning och konsumenter kan beställa direkt i kommentarsfältet. En gång varje månad samlas producenter och konsumenter på något praktiskt ställe och utbyter varor mot pengar. Kajsa, som var med och startade upp REKO-Uppsala säger att tanken är att minska mellanhänderna likväl som att skapa ett möte mellan konsument och producent. Tanken att vi måste öka förståelsen för hur mat produceras är genomgående bland de lantbrukare jag har besökt. Det leder mig in på nästa tema från Almedalen.

/Rebecka

Mångsidiga gårdar

Tuna grönsaker. Butiken syns tydligt när man kör förbi på vägen.

Vägen böljar fram mellan åkrar, betesmark och skog. Jag befinner mig mellan Österbybruk och Alunda, på väg till Tunaby där jag ska träffa Elisiv och Stijn. Plötsligt dyker det upp en skyllt med texten ” Grönsaker och ägg” längst väg 273. Jag parkerar och kliver in i gårdsbutiken där kassar med grönsaker är prydligt uppradade. Paret etablerade sig i Tunaby nyligen och har under de två senaste åren byggt upp en diversifierad gård med grönsaksodling, fårproduktion, höns och bin. Vissa kunder har abonnerat grönsaker och får därmed kontinuerligt hämta kassar i butiken. Andra stannar spontant när de kör förbi och handlar. Elisiv säger ” Äggen drar mycket kunder, många stannar för att köpa ägg och ser en fin sallad som de också köper”. För Elisiv och Stijn var det ett naturligt val att ha många olika produktionsgrenar. De säger att alla deras verksamheter är sammanvävda och behövs för varandra. Grönsaksodlingen är beroende av gödsel från höns och får och bina pollinerar växterna. När jag frågar om gårdsbutiken berättar Elisiv att det är det lättaste sättet för dem att sälja sina produkter. De säljer även en del till REKO-ringen i Uppsala, men de poängterar att helst skulle de vilja sälja så lokalt som möjligt. För mig var gården var en ren inspiration. Det som fascinerade mig var deras syn på entreprenörskap och diversifiering. Att nå ut till människor med kunskap om jordbruk är en viktig komponent i deras arbete, likväl som att bygga en mötesplats för lokalborna. Givetvis är det viktigt för dem att få inkomst genom sitt jordbruk samtidigt som de sätter stor vikt vid sociala värden som kommer ur gården.

Tuna grönsaker. Självbetjäning för de som vill handla i butiken

Tuna grönsaker. Inne i ladan som gjorts om till gårdsbutik står allt redo för de som har abonnerat grönsaker, senare kommer det även finnas grönsaker för dem som bara tittar förbi på vägen.

 

När jag några dagar senare besökte Gullinbursti lantbruk i närheten av Alunda fick jag chansen att fördjupa förståelsen för samverkan mellan aktörer inom lantbruket och deras betydelse för varandra. Stephan berättade att han lät sina djur beta i grannarnas beteshagar vilket har varit en nödvändighet under denna torra period samtidigt som det håller markerna öppna när allt fler lägger ner sitt lantbruk. Vad jag fann spännande var att han inte ser sig som en entreprenör eftersom han inte drivs enbart av ekonomisk vinning och har hamnat i lantbruket lite av en slump. För honom är lantbruket en möjlighet att få råda över sitt egna liv och det han vill göra. Och visst finns det en generell bild av entreprenörskap som målinriktat skapande av företag. Detta väcker många tankar hos mig. Är den ”sanna” entreprenören någon som har en utstuderad plan och verksamhet som är inriktad på ekonomisk vinning, eller finns det möjlighet att vidga begreppet där även de som väger in andra värden kan ses som entreprenörer? Handlar det då mer om att våga göra något som ingen annan gör och göra det med glädje? Eller att skapa en mötesplats och sprida kunskap? Dessa funderingar tar jag med mig in i mitt fortsatta fältarbete.

Tuna grönsaker. I det nybyggda växthuset frodas tomater och gurka.

Tuna grönsaker. Sallad och kål är redan klara för skörd.

/Rebecka

Yoga där kor mjölkades

Jag möter under mina resor i Heby kommun hos småföretagare och föreningsaktiva invånare emellanåt en drivkraft att förvalta spår från tidigare människor. Även hos personer som har flyttat till platsen utan att ha någon tidigare relation till den. En sådan person är Sonia Padazakos, som är den första invånaren i Heby kommun att hålla yogakurser. När hon flyttade tillbaka till Sverige från Grekland med sin grekiske make Leo Padazakos, företagare inom IT- och bredbandssektorn som numera bland annat låter gräva bredband i Heby kommuns landsbygder och utvecklar lokalfinansieringslösningar, fann de efter månaders sökande en gård i Huddunge. Det var fjorton år sedan. 1872 restes huset de flyttade in i. Båda två har under årens renoveringar besjälats av tanken att forma byggnaderna efter traditionellt nedärvd kunskap, med virke från närområdet. Samtidigt sitter Sonias personlighet i väggarnas målningar och färgskalor samt de keramiska hantverk hon har gett liv åt. 

Yogaladan öppnades i våras. Här mjölkades en gång nötdjur. Nu beskådar barn och deras mammor åkrarna från fönstret på ladans övervåning medan de gör solhälsningen. Här hänger Sonias färgglada tavlor, målade på gamla inramade verk som hon köpt billigt eller fått. Gårdens nya verksamhet står på stockar sågade med hjälp av pensionerade lantbrukare i närområdet. Hos Sonia och Leo finns ett entreprenörskap som långsamt infogats i den plats där familjen lever, efter idén om Yogaladan från en besökare under ett tidigare Fest i Heby och Leos beslutsamhet att genomföra projektet utan att kompromissa med tidigare århundradens utförande. 

En innovativ anda kan hos någon näras av känslan att vara sändebud för en historia som tillåts införlivas i sin samtid och dess sammanhang, där nya praktiker ryms i en orienteringsbar dåtid.

På bilden syns Sonia Padazakos​.

/ Gustav Broms

Varför gör vi det här?

För en tid sen fick vi frågan av en journalist vilka vinster för landsbygden vår forskning kan leda till? Svaret vi kom fram till blev följande:

Vi ser entreprenörskap i olika former som en av pusselbitarna för en levande landsbygd. Att människor ska kunna verka och leva på landsbygden tycker vi är en viktig utmaning. Vi hoppas att vår forskning ska kunna nyansera bilden av vad entreprenörskap är, att vi – som i policy och forskning- flyttar fokus från att entreprenörskap enbart är den ensamme hjälten, entreprenören som startar ett företag till att även involvera t ex föreningen som varje år ordnar en bouleturnering på det lokala ålderdomshemmet. En mer nyanserad bild skulle kunna leda till att politiker inte bara utvärderar en plats utifrån antalet startade företag utan istället ser mer till helheten på en plats.

Sen kommer projektet bidra mer handgripligt i våra tre bygder genom att studenter från SLU startar, driver och följer projekt för att främja landsbygden. Helt enkelt skapa och driva entreprenörskap tillsammans med lokalbefolkningen utifrån deras behov och visioner.

Vi vill belysa det beroende som staden har av landsbygden för att kunna fungera. Vi ser också att landsbygden är så väldigt mycket större och komplexare än bondens ekonomiska situation, så som vi tycker det oftast framställs i media och bland politiker. För att få bäring i ett lantbruk behövs t ex en skola där barnen kan gå, det behövs fritidsaktiviteter, det behövs en sjö som inte är förorenad av miljögifter, och det behövs en matbutik där de boende kan mötas och tillsammans utveckla platsen de bor på.

Så vi gör det här projektet därför att vi tror att landsbygden skulle gagnas av att politiker, media och befolkningen har en vidare syn på vad entreprenörskap är och hur det kan bidra till landsbygdsutveckling.

/Annie