Etikettarkiv: inkludering

Almedalen och nyanlända entreprenörer på landsbygden

Idag kan vi bjuda på ännu en reflektion från Almedalsveckan. Läs tidigare reflektioner här.

Fredag förmiddag på Almedalsveckan och det mesta verkar ha lugnat ner sig. De flesta har packat ner sina tält och det hålls bara några få seminarier idag. Ganska skönt, efter en intensiv vecka i ett fullproppat Visby.

Under veckan har jag, som i mitt projekt fokuserar på entreprenörskap hos nyanlända på landsbygden, hållit utkik efter seminarier som relaterar till temat. På tisdagen presenterade Coompanion Gotland sitt projekt där de ordnat företagsrådgivning med tolk till nyanlända. Projektet har varit ovanligt framgångsrikt men under den efterföljande debatten kritiserades ändå faktumet att all verksamhet kring nyanlända företagare sker i projektform, där ingenting blir bestående. Det är något jag märkt i min egen undersökning, där de första åren i Sverige som nyanländ verkar bestå av projekt, utbildningar och praktikplatser som avlöser varandra men sällan leder till någonting. Att ha ett starkt lokalt kontaktnät ses oftast som det viktigaste för företagare på landsbygden. Frågan är hur man som nyanländ kan skapa detta, och hur en verksamhet i projektform kan åstadkomma något som kvarstår, även efter projektets slut? Valbone Shala påpekade, under Landsbygdsnätverkets seminarium om nyanlända kvinnor på landsbygden, vikten av lokalt anpassade projekt. Kanske är detta en nyckel för att integrera nyanlända i den lokala arbetsmarknaden?

På många av seminarierna har komplexiteten i Arbetsförmedlingens olika program för introduktion till den svenska arbetsmarknaden kritiserats. Vd:n för Ica sa på ett seminarium om mångfald på arbetsplatsen att de gärna vill erbjuda nyanlända språkpraktik men att de lokala handlarna har svårt att förstå regelverket runtikring. På Landsbygdsnätverkets seminarium medgav både statssekreterare Elisabeth Backteman och analysdirektören på Arbetsförmedlingen att etableringen och SFI inte har fungerat så bra när det gäller att integrera människor i den svenska arbetsmarknaden. Även de projektledare jag intervjuat för min studie har uttryckt negativa erfarenheter av samarbete med Arbetsförmedlingen och SFI.

Många verkar överens om att ett stort problem när det gäller nyföretagande på landsbygden är finansiering. Jämfört med många på landsbygden äger den som nyligen kommit till Sverige ingen fastighet som kan användas som säkerhet för ett lån. Dessutom kan man fråga sig om fördelningen av lån verkligen sker på rättvisa grunder. Under Coompanions seminarium om nyanlända entreprenörer påpekade ordförande för Coompanion Sverige att det gäller att ha rätt namn och bo på rätt adress för att få ett lån, och att finansmarknaden inte är fri från fördomar.

Mer om min egen studie och lite tankar kring den kommer snart!

/Nora

Turismen och företagandet

”Fint ska det va!” sa en bekant härom veckan när jag berättade att jag skulle till Öregrund. För honom, liksom för många andra, var Öregrund känt som en plats dit man åker på sommaren. Äter på restaurang, åker båt, tittar på solnedgången och åker hem igen dagen därpå. Eller åtminstone när semestern är över. Men jag skulle vilja se andra bilder av Öregrund; andra än de sedda genom Uppsalabornas ögon. Nu är jag såklart medveten om att det rent krasst inte är möjligt för mig att se Öregrund genom några andra ögon än mina egna, men nog kan man få andra perspektiv genom att lyssna på fler människors berättelser om platsen? Jag slängde mig in i min bil utan AC och körde dit en av försommarens riktigt stekheta dagar.

Jag pratade med företagare och andra engagerade om hur det är att vara verksam på en plats med så stora variationer i säsongen. Från mina intervjuer framkom det tydligt att bilden av Öregrund skiljer sig betydligt mellan ”öregrundare” och de som är aktiva på platsen bara delar av året. Samtliga jag har pratat med uttrycker, på ett eller annat sätt, en kärlek till Öregrund. Men olika saker lyfts som platsens fördelar. Synen på turister som närande eller tärande beror såklart kanske främst på vad man livnär sig på, men också på huruvida man är verksam under hela eller delar av säsongen. Butiker och restauranger och annan turistverksamhet får såklart ett uppsving under sommaren, och för de som håller öppet året runt kan det till och med vara så att det är sommarens vinst som gör att de kan driva företaget runt också resten av året. Samtidigt uttrycker ”öregrundarna” jag talat med att de känner en viss lättnad när turistsäsongen är över. ”Det är ganska skönt att det inte är sånt tempo året om”, säger en. En annan uttrycker sig mer negativt:

”Nu är du på besök så du kanske tycker att det är jättefint och gulligt här, men det är så förstört och sönderexploaterat. Sommartid så når vi upp till 12 restauranger. […] Och sen ska vi gå och titta på deras vinterförvaring resten av året tycker de.”

Öregrundsbon som står för citatet ovan uttrycker att det finns en stor skillnad mellan säsongs- och åretruntföretagarnas syn på turister som resurs och på Öregrund som plats. Andra har också, på en direkt fråga från mig, uttryckt att det finns en skillnad i drivkraft hos dessa olika typer av företagare. Det finns en underförstådd, eller rent av uttalad, bild om att Öregrundsborna inte har samma vinstintresse som de säsongsverksamma.

Det tycks, kanske föga förvånande, som att åretruntföretagarna skiljer sig från säsongsföretagare både vad gäller kundgrupp och relation till dessa kunder. En företagare som driver sommarrestaurang förklarar att turister och sommarbesökare är hans främsta kunder. ”De [åretruntöppna restauranger] skulle inte kunna ha öppet om inte lokalborna var där. Vi skulle inte kunna ha öppet så och klara oss”.  Trots att detta – att säsongsöppna företagen inte i förstahand har lokalbor som kunder tycker jag mig skönja en stark önskan att bli ”accepterad” av lokalborna: ”Man hoppas ju att de förstår att man inte bara är någon Stockholmare som kommer dit och inte bryr sig om Öregrund” uttrycker en.

Nämen hörrni! Mer om intervjustudien i Öregrund kommer ni kunna läsa mer om i skriftserien. Ta det lugnt i hettan så länge.

/Ylva