Författararkiv: gadde

Almedalen – ”Visionära finansiärer”

Rebeckas tidigare inlägg om Almedalen finns att läsa här och här. Noras reflektion kring Almedalen finns att läsa här.

Under två seminarium, i Almedalen, om socialt företagande sattes ”visionären” mot ”finansiären”. Det talades om hur personer som drivs av att förändra något ofta inte har den ekonomiska kunskapen och de rätta kontakterna för att driva ett framgångsrikt företag. En representant från Företagarna uppmanade publiken i Dagens Industris tält att bidra med sin kunskap om och sitt kontaktnät i finansvärlden. Han påpekade hur många ”visionärer”, som har fantastiska idéer, hamnar i fällor som gör att deras idéer inte kan få sin fulla potential. Bland många av mina informanter i Östhammars kommun finns en vision om att förändra, förändra verkligheten för småskaliga bönder, arbeta mot ett hållbart resursanvändande och skapa mötesplatser för att öka förståelsen för hur mat produceras. Dessa värden är otroligt viktiga för att vårt samhälle ska kunna fortsätta varablomstrande. Jag menar inte att dess företagare saknar den kompetens som krävs, utan snarare att de skulle kunna få mer hjälp på vägen. Kanske ligger det något i det som sades på seminarierna, att de med kontaktnät och finansiella kunskaper har en skyl
dighet att hjälpa dess små visionära företag framåt? Men måste då inte dessa skapade motpoler, ”visionären” och ”finansiären”, blandas ihop till en och bli en ”visionär finansiär”? Eller är det en utopisk tanke hos mig, att alla, oavsett bakgrund, kunskap och ideologi tar sitt ansvar för en hållbar matproduktion där lantbrukarna kan överleva och fortsätta skapa samhällsnytta genom biodiversitet, rekreation och nationell matsäkerhet?

/Rebecka

De gotländska Eldsjälarna

Elina Håkansdotter Myrestaf och Jenny Öhlin som läser agronomprogrammet vid SLU valde att skriva sitt examensarbete om eldsjälar på Gotland. De beskriver hur det idag sker en utflytt från icke tätortsnära landsbygder i landet men trots detta bedrivs en framgångsrik landsbygdsutveckling på Gotland. Detta sker i form av tio lokala utvecklingsbolag där privatpersoner och företag kan köpa aktier i syfte att främja den lokala bygden. Bakom bolagen står ideellt arbetande personer som lägger ner mycket kraft och hundratals arbetstimmar för att driva igenom projekt som gynnar bygden. Dessa personer skulle i daglig benämning kunna gå under begreppet eldsjäl, men det saknas idag både svensk och internationell forskning inom ämnet. Även om vissa karaktärsdrag kan jämföras med både samhällsentreprenörskap, landsbygdsentreprenörskap och entreprenörskap på landsbygden finns ingen tydlig beskrivning av begreppet.

Elina och Jenny ville därmed beskriva begreppet eldsjäl och försöka förstå dess roll för Gotlands Landsbygd vilket blev syftet för studien. För att kunna besvara detta gjorde de en kvalitativ studie där fyra eldsjälar deltog i semistrukturerade intervjuer där de kunde kartlägga egenskaper och relationen till social, rumslig och institutionell kontext. I uppsatsen diskuteras vilka egenskaper och karaktärsdrag en eldsjäl präglas av och vad som driver dem.

Studiens resultat visar hur eldsjälar är beroende av sociala nätverk, att de arbetar oegoistiskt för att skapa samhällsnytta där drivkraften är en positiv förändring i bygden de bor och verkar i. Denna motivation bibehålls genom någon form av bekräftelse eller återkoppling till arbetet. Eldsjälarna spelar en stor roll i utvecklingen av Gotlands landsbygd och stöttar där Region Gotland inte räcker till eftersom eldsjälarna skapar ett välbefinnande i bygden så att människor både vill stanna kvar och flytta dit.

Studien i sin helhet finner ni här.

/Linn

Motstånd för entreprenörskap på landsbygden

Emil Månsson och Anneli Olausson läser agronomprogrammet vid SLU och skrev vårterminen 2017 sitt examensarbete med rubriken Motstånd för Entreprenörskap på landsbygden. Här kommer en kort sammanfattning av deras arbete som genomfördes i När på Gotland.

Syftet med uppsatsen är att identifiera olika motstånd och skapa en förståelse för hur dessa påverkar den entreprenöriella processen. För att kunna säga något om det så valde Anneli och Emil att resa till När på Gotland. Entreprenörskap kan ses som en process där individer i grupper eller enskilt identifierar möjligheter och utvecklar dessa i ekonomiska och sociala sammanhang. Kontexten kan beskrivas som möjligheter och begränsningar i en viss situation på en viss plats. Här ligger studiens problem – svårigheten att identifiera och förstå de motstånd som finns i den kontextbundna entreprenöriella processen, vad entreprenören tydligast upplever och betydelsen dessa har för människor att fortsätta utveckla sin entreprenöriella verksamhet.

Intervjuer med människor i När visade att trots de motstånd som kunde identifieras fanns en vilja att fortsätta verka och leva i socknen. Anneli och Emil menar att direkta och indirekta motstånd är särskilt intressanta att studera, vilket de gör i ett externt och ett internt perspektiv.

Studiens resultat visar att de interna motstånden är tydligast då de hindrar entreprenörens driv vilket bromsar den entreprenöriella processen. Det sociala nätverket blir då avgörande, dvs  socialt kapital och inbäddning. Internt direkt motstånd kan leda till internt indirekt motstånd, som hindrar entreprenören i sin självuppfyllelse och självtillit. Motstånd kan även hindra den entreprenöriella processen, genom att ”fastna i” det sociala nätverket, istället för att fortsätta den entreprenöriella processen. Motstånd kan dock även uppmuntra vissa entreprenörer, genom den energi som motstånd kan tillföra.

Studien bidrar till ökad förståelse för hur den entreprenöriella processen och kontexten interagerar med varandra. Anneli och Emil visar hur motstånd kan manifesteras i en socken där entreprenörskap är starkt kopplat till kontext. De visar hur entreprenörskap och motstånd kan ses som växelverkar.

Examensarbetet i sin helhet finner ni här.

/Linn

Artikel om Röstånga

Madelene Pollnow berättar i senaste numret av Magasinet Filter om hur skånska Röstånga på några decennier har blivit en by man kör igenom till ett inspirerande exempel på landsbygdsutveckling. I början av 00-talet riskerade orten att gå om intet. En vändning kom: entreprenörer som drevs av affärsmöjligheter utanför städerna fascinerades av Röstångas naturomgivning och de lokala föreningar som ännu gav bygden vitalitet. 

Tillsammans med lokala eldsjälar och ortsinvånare som ville se en annan utveckling bildade de nytillkomna entreprenörerna föreningen Röstånga Tillsammans, som med hjälp av kommunens passiva stöd ansökte om Leader-pengar för att få till stånd lokalt initierade projekt. Idémöten hölls med invånarna för att bereda ett brett engagemang för bygdens utveckling. Det ledde till att utvecklingsbolaget Röstånga Utvecklings AB (Ruab) bildades. Ägare blev de många ortsbor som bidrog med aktiekapital. Genom Ruab skapades Sveriges minsta konsthall, innan andra projekt tog vid. Projekten har gett synergieffekter i form av nya företagsverksamheter inom Röstånga. Samtidigt rymmer denna initiativkraft en kritik mot Sveriges landsbygdspolitik. En av de aktiva personerna, Anette Nilson, säger: 

Om man ska vara lite elak så tror jag inte att folk i stan fattar hur det går till i landsortskommunerna i dag. Vi betalar mer skatt än de gör inne i stan, men jag betalar mitt eget avlopp, mitt vatten och vi har fått köpa och gräva ner ett eget reningsverk. Varje år betalar vi pengar för att ha en farbar väg till huset. Och nu får vi själva kalla hit bolagen för att få bredbandsutbyggnad.”

På SR Tendens finns också kortdokumentären Röstånga – byn som startade aktiebolag​. 

/ Gustav Broms

ps. Annie har sedan tidigare skrivit om Röstånga. Röstånga verkar vara ett fenomen som leder till diskussion.

Yoga där kor mjölkades

Jag möter under mina resor i Heby kommun hos småföretagare och föreningsaktiva invånare emellanåt en drivkraft att förvalta spår från tidigare människor. Även hos personer som har flyttat till platsen utan att ha någon tidigare relation till den. En sådan person är Sonia Padazakos, som är den första invånaren i Heby kommun att hålla yogakurser. När hon flyttade tillbaka till Sverige från Grekland med sin grekiske make Leo Padazakos, företagare inom IT- och bredbandssektorn som numera bland annat låter gräva bredband i Heby kommuns landsbygder och utvecklar lokalfinansieringslösningar, fann de efter månaders sökande en gård i Huddunge. Det var fjorton år sedan. 1872 restes huset de flyttade in i. Båda två har under årens renoveringar besjälats av tanken att forma byggnaderna efter traditionellt nedärvd kunskap, med virke från närområdet. Samtidigt sitter Sonias personlighet i väggarnas målningar och färgskalor samt de keramiska hantverk hon har gett liv åt. 

Yogaladan öppnades i våras. Här mjölkades en gång nötdjur. Nu beskådar barn och deras mammor åkrarna från fönstret på ladans övervåning medan de gör solhälsningen. Här hänger Sonias färgglada tavlor, målade på gamla inramade verk som hon köpt billigt eller fått. Gårdens nya verksamhet står på stockar sågade med hjälp av pensionerade lantbrukare i närområdet. Hos Sonia och Leo finns ett entreprenörskap som långsamt infogats i den plats där familjen lever, efter idén om Yogaladan från en besökare under ett tidigare Fest i Heby och Leos beslutsamhet att genomföra projektet utan att kompromissa med tidigare århundradens utförande. 

En innovativ anda kan hos någon näras av känslan att vara sändebud för en historia som tillåts införlivas i sin samtid och dess sammanhang, där nya praktiker ryms i en orienteringsbar dåtid.

På bilden syns Sonia Padazakos​.

/ Gustav Broms

Igenkänning

Konstnären Heléne Forsberg sitter utanför det före detta traktorgaraget vid Nordsjöns norra strand och täljer björk och al. Hon känner igen vyn: Nordsjöns glittrande yta. Bakom henne bland tavlorna och broderierna i den renoverade ateljén visar sig hennes mamma, Ann Forsberg. Båda känner igen grunden intill: där stod lanthandeln familjen drev fram till för drygt 30 år sedan. De ägnar en vecka tillsammans under evenemanget Fest i Heby. Bland besökarna finns invånare från Östervåla, Morgongåva och Heby som tidigare inte svängt in på Nordsjövägen mellan Vansjö och vägen från Heby till Huddunge. Samtidigt märker Heléne och Ann att fler sommarstugegäster har hittat hit och antalet åretruntboende blivit fler. 

Konstutställningen blir för en kort period Nordsjös samlingsplats, där människor med minnen av familjens affär vid vägkanten berättar om sin barndom vid sjön, konstintresserade upptäcker en ny plats och cyklister under Vansjödagen stannar till för vätskekontroll. Heléne och Ann träffar människor med längtan att mötas här vid sjön och ser förutsättningarna för en mer kontinuerlig samlingspunkt, i form av till exempel en lokal affär. Ann, som ägnar somrarna i den vitmålade ateljén med öppningen mot sjön, funderar på om hon ska ha konstutställning under längre tid eller initiera fler träffar för att sy eller brodera. Ateljén har inte bara blivit föremål för konst. Rummet är ett fönster för den som stannar till att känna igen eller orientera sig i en av Hebys oaser. 

 På bilden ser vi Ann och Heléne Forsberg.

/ Gustav Broms