Inte minst i USA är det många fattiga barn som äter mycket skräpmat, bland annat för att det är billigt. Vissa menar dock att hälsosammare mat inte alls behöver vara dyrare, framför allt inte i det långa loppet. Men det finns ett förbisett problem, menar sociologidoktoranden Caitlin David vid Harvard: Barn är kräsna. Att vänja små barn vid nya råvaror och rätter tar tid – och skapar spill och svinn. Därför väljer fattiga föräldrar ofta mat som de vet att barnen äter. Och den maten är inte alltid sådan att den lägger grunden för sunda matvanor. (De flesta föräldrar har väl åtminstone ibland kämpat med att få övertyga barnen om att broccoli är bättre än chips?) Svinnet är en dold kostnad som gör den nyttiga maten dyrare än vad den ser ut att vara.
Hur fattas etiska beslut i djurförsöksetiska nämnder?
Vetenskapsrådet arrangerar varje höst en försöksdjursdag, för alla intresserade. Föredrag om det lagstadgade kravet att ersätta, förfina resp. minska användningen av djur (3R) är ett återkommande tema, och i år (4 dec) var Jordbruksverket inbjudet att tala om uppbyggnaden av ett nationellt 3R-centrum. Storbritannien har länge haft ett ansett 3R-centrum, NC3R, och även Danmark har byggt upp sitt med bred kompetens under senare år. Det är välkommet att Sverige är på god väg, men frågan är förstås om placeringen på Jordbruksverket kan garantera närhet till vetenskaplig expertis och tillgång till viktiga databaser, liksom möjligheter att initiera vetenskapliga möten och kunskapsutbyte mellan forskare och de djurförsöksetiska nämnderna.
Det senare är centralt, eftersom nämnderna enligt direktivet 2010/63/EU inte får godkänna användning av djur om en djurfri metod finns tillgänglig. Studier av nämnderna visar dock att det finns vissa svårigheter i nämndarbetet. Några av dessa handlar om att det finns olika uppfattningar bland ledamöterna för vems skull den etiska granskningen ska ske, andra om att ett delvis förlegat ideal om att alla känslomässiga aspekter ska uteslutas ut diskussionen råder. En nämnds etiska beslut ska bygga på en ’harm-benefit’ analys, i strävan att få fram ett objektivt resultat. Därmed är dock varken alla etiskt relevanta aspekter inkluderade, eller hänsyn tagen till att ingen människa kan vara objektiv eller neutral, utan på sin höjd opartisk i en diskussion. Dessutom är det svårt att de hur en bedömning av djurens situation (potentiellt lidande) ska kunna göras om allt medkännande med djuret måste uteslutas.
Forskare i moralpsykologi hävdar att grunden för att alls kunna fatta etiska beslut ligger i vår förmåga att känna empati, att inse den andres situation, varför det kan tyckas rimligt att dessa aspekter får en given plats i nämndernas beslutsfattande. Helena Röcklinsberg var inbjuden till årets VR-dag om försöksdjur att tala om ”Balans mellan objektivitet och empati i djurförsöksetisk prövning”. Läs gärna mer om detta tema och föredrag på HMHs sida (högerspalten), och gärna Elisabeth Tjärnströms mastersarbete (2013) om beslutsfattande i djurförsöksetiska nämnder.
Övriga externa föredrag av SLUs etiklektorer finns listade på Etikämnets hemsida.
Kloning av köttdjur etiskt tveksamt
Kina planerar storskalig kloning av köttdjur. Men tekniken är otillförlitlig och det är finns etiska problem. Läs kommentarer från två SLU-forskare, husdjursgenetikern Dirk-Jan de Koning och djuretikern Helena Röcklinsberg, i webbmagasinet KIT.
FDA ber om hjälp att definiera ”naturlighet”
Naturlig mat är ständigt på tapeten. Nu har amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten FDA begärt kommentarer från allmänheten om märkning av mat med påståenden som exempelvis ”bara naturliga ingredienser”. Bakgrunden är att både allmänhet och vissa domstolar har hört av sig till FDA för att få vägledning i frågan.
En del svar börjar nu komma in. Några smakprov och en sammanfattning kan man hitta på Food Navigator. De flesta svaren är från privatpersoner; enligt Food Navigator räknar man med att tunga instanser som livsmedelsindustrin och branschorganisationer kommer att begära förlängd svarstid, eller åtminstone svara precis innan tiden går ut i februari 2016.
Några saker är viktiga att komma ihåg. För det första är det allt annat än lätt att komma fram till vad naturlighet är. Det visar kommentarerna. För det andra är det inte självklart att det naturliga är bra, även om vi kommer fram till vad som är naturligt. Men, för det tredje: trots dessa problem kommer inte naturlighetsargumenten att försvinna. De har dykt upp i olika skepnader i flera tusen år. Redan de stoiska filosoferna under antiken menade att livet gick ut på att leva i enlighet med naturen, och liknande idéer har följt oss sedan dess. Nu senast i marknadsföring av skönhetsprodukter och mat, bland mycket annat.
Därför finns det anledning att förhålla sig pragmatiskt till naturlighetsbegreppet, och det är vad FDA nu tycks göra. Det blir intressant att se vad utfallet av denna process blir.
(Naturlighet har vi skrivit om tidigare på bloggen, till exempel här och här.)
Vår individuella klimatmoral
Klimatetik är högaktuellt inte minst inför Parismötet. Vad har vi som individer för plikter att bidra till att rädda klimatet? Kanske inte de vi tror, och kanske inte av de skäl vi tror. Måste jag till exempel avstå från Thailandsresan? Filosofen Bengt Brülde och statsvetaren Göran Duus-Otterström skriver i SvD på temat om individens klimatansvar. ”Det är egentligen olyckligt att diskussionen om det individuella klimatarbetet ofta börjar med flygresorna, när dessa leder till så mycket gott. Det vore bättre att börja med illa isolerade hus och långväga mat.” (Den långväga matens klimatpåverkan är dock ingen enkel fråga – det närproducerade är inte nödvändigtvis bättre ur klimatsynpunkt.) Författarna framhåller i stället att vi bör engagera oss politiskt: ”Den viktigaste individuella klimatplikten är att verka för att en rättvis och effektiv klimatpolitik kommer till stånd. Vi bör därför rösta på partier som står för en progressiv klimatpolitik”, skriver de. I artikeln undviker de dock att tala om vilka dessa partier skulle vara.
Djurvälfärd i fokus vid utnämningar
Lördagen den 3 oktober utnämns Gunnela Ståhle till hedersdoktor vid Veterinär- och husdjursfakulteten. Vi som nominerat är mycket glada och stolta att hennes mångåriga, gedigna och kompetenta arbete, samarbete med forskare på bl.a. SLU, och förmåga att skapa samverkan mellan näringen, konsumenter och forskningen belönas med ett detta hedersdoktorat. Ett varmt grattis! Vår sammanfattande motivering till nominering löd: Gunnela har under ett mångårigt målmedvetet strävande för en sund djurhållning och god folkhälsa genom ett gott djurskydd med låg antibiotikaförbrukning starkt bidragit till ökad medvetenhet hos konsumenter och kollegor om detta samband, samt sist, men inte minst, lika målmedvetet verkat för förbättrat djurskydd för och god djurvälfärd hos våra livsmedelsproducerande djur.
Välkomna att lyssna på föreläsningen den 2 oktober kl 9.30! (Programmet finns på samma länk som ovan). Och följ gärna Gunnelas aktiva engagemang genom bloggen Gunnela.nu !
Tidigare har meddelats att Bo Algers, prof. em. vid institutionen för Husdjurens miljö och hälsa, får SLUs stora förtjänstmedalj för sitt gedigna arbete kring bl.a. lantbruksdjurens välfärd i olika inhysningssystem, och forskning kring betydelsen naturligt beteende. Bosses forskning har fått betydelse både forskningsteoretiskt och praktiskt i djurhållningen, och påverkat såväl den nationella som internationella diskussionen och djurhållningen. Ett stort grattis! Medaljen delas ut i samband med promotionshögtiden lördagen den 3 oktober.
Vethics – symposium om veterinäretik i Wien
Vilka frågor tycker praktiserande veterinärer är svåra att hantera? Kan etiker och filosofer bidra till att hitta sätt att hantera dessa frågor? Mot bakgrund av det faktum att alla veterinärer förr eller senare hamnar i svåra beslutssituationer, att de då visar sig ha en annan uppfattning än kollegorna, och att samhället och livsmedelsindustrin väntar sig olika saker av dem har ett treårigt projekt pågått i Österrike för att besvara de ovan nämnda frågorna.
Resultatet presenterades under symposiet ’Vethics for Vets’ den 17-18 September vid det veterinärmedicinska universitetet i Wien, under ledning av Herwig Grimm, föreståndare för avdelningen ’Etik i människa-djur-relationen’ vid Messerli forskningsinstitut, vid nämnda universitet. Inom projektet har man även tagit fram skriften Ethik in der amtstierärtzlicehn Praxis. Ein Wegweiser (2015).
Under projektets gång träffade veterinärer företrädare för en rad discipliner utöver etik, nämligen juridik, psykologi och historia för att under samtala kring tre övergripande teman, som rymmer många dimensioner: att döda djur, att bruka djur och att älska djur. Utifrån en rad autentiska fall fick deltagarna lära känna ett antal ’etiska verktyg’, och använda dem i för att reflektera och fatta beslut.
Under symposiet lyftes dessa och ytterligare aspekter upp, varav bara några kan nämnas här. Franck Meijboom, Utrecht, Holland, framhöll i sitt föredrag att den veterinära vardagen är komplex, och att detta kommer att öka iom ökad globalisering inom såväl livsmedelsindustrin som sällskapsdjursbranschen. En annan utmaning är den pluralitet I synen på djurs moraliska status som råder, såväl bland veterinärer sällskapsdjurägare som inom lantbruket. Veterinärer behöver en rad kompetenser för att hantera detta, där förmågan att hantera olika syn på djurvälfärd – på individ respektive gruppnivå – är en, en annan att överhuvud taget kunna bedöma djurs välfärd, inte bara dess hälsa. Meijboom efterlyste vidare en tydligare veterinär röst i samhället. För att bibehålla legitimitet och trovärdighet måste veterinärer visa att de kan hantera mångfalden i syn på djur, ta ställning och stå för sina val. Etiska koder är en bra hjälp, men räcker inte. Meijboom betonade avslutningsvis att varje veterinär har glädje av att reflektera över sin egen veterinära integritet.
Kate Millar, Nottingham, UK, talade om vikten av att veterinärer ges möjlighet att tala om svåra situationer på ett prestigelöst sätt. Hon efterlyste en diskussion bland veteriäner och de etiker som undervisar på veterinärskolor om hur sådana ’safe spaces’ kan skapas och upprätthållas. När väl tid och plats skapas, behövs dels förmågan att känna igen och respektera andras syn på vad som är relevanta etiska diemnsioner och dels erkännandet att det tar tid och kraft att lära sig föra ett sakligt och koeherent etiskt resonemang (utifrån en konkret situation).
Bland alla utmaningar som möter en veterinär är denna kanske en ny, men, tror jag, en som vore en långsiktig investering. I Sverige för veterinärer sedan länge samtal om normer kring olika behandlingar, ibland om veterinärens yrkeskodex, allt mer om avel på defekter (t.ex. hos vissa trubbnosiga eller skrynkliga hundar), men sällan möts veterinärer etiker och t.ex.sociologer för grundläggande samtal inom en ’safe space’ om t.ex. vilken roll veterinären har respektive bör ha i relation till djurägare och samhällle, vad som som rättfärdigar – etiskt respektive socialt sett – hur vi behandlar olika djurslag, eller hur veterinärkåren kan bemöta ’svarta får’ inom kåren, eller hantera balansen mellan avtrubbning och empati. Det kommer inte att finnas ett svar, utan många, och som så ofta inom filosofin, är det vägen – vars och ens reflektion – som är målet.
Bernard Rollin, ’veterinäretikens fader’, talade om risken för stress och ohälsa bland veterinärer när de egna etiska normerna strider mot vad man förväntas göra. Den är inte obetydlig. Med andra ord, om inte för annat än den egna hälsans skull, är samtal om veterinärens roll, ansvar och röst i samhället viktiga att föra. Ett aktuellt exempel på att sådana samtal förs är uppropet mot avel på trubbnosiga hundar med andningsproblem, Uppropet för sundare avel av brachycefala hundar.
Matologi – marknad med mera på Norra Latin
Kom och prata om framtidens mat, etik och hållbarhet! Är det insekter vi ska äta om tio år? Bör vi fortsätta äta kött? Välkomna till Matologi i Norra Latins Trädgård, Drottninggatan 71 B, Stockholm, nu på lördag den 29 augusti kl. 14-18. Passa på att titta på kocken Niklas Ekstedt som lagar mat över öppen eld, handla något närproducerat på matmarknaden, eller något annat! SLUs etiker Helena Röcklinsberg och Per Sandin finns på plats tillsammans med många andra forskare, matproducenter, kockar, med flera. Fri entré!
Lönsasmt med betande kor
Under sommaren har allt fler röster höjts för att slopa det i Sverige lagstadgade beteskravet för mjölkkor, alltmedan korna ovetande njuter färskt gräs och bidrar till artmångfalden, eller hittar på hyss… Tyvärr rymmer – enligt Jordbruksverket – inte Landsbygdsprogrammet möjligheter att ersätta lantbrukare för sådant som redan är praxis i ett land, vilket uppmärksammas i en debattartikel på SvD Brännpunkt av en rad forskare på SLU. Vi påpekar även att de beräkningar som LRF bygger på när de anger att beteskravet är för kostsamt utesluter studier som visar motsatsen. Lantbrukarna kan snarare räkna med en vinst på 3000 kr/ko och år tack vare bättre hälsa och välfärd.
Det må finnas olika uppfattningar om hur viktig kors välfärd är, eller bevarad artmångfald, men debatten kring sakförhållanden måste hållas just saklig. Ekonomiska kalkyler måste baseras på alla relevanta parametrar, inte enbart kostnader, och att påstå att ersättning kommer att kunna betalas ut för rådande praxis, är att lura lantbrukare och konsumenter. När nu även lantbrukarna i bl.a. Frankrike och Tyskland har ekonomiska svårigheter, blir det tydligt att det inte är djurskyddet som är boven i dramat, utan tvärtom. Med slopat bete förlorar konsumenterna ett av de viktigaste incitamenten att köpa svensk mjölk, och lantbrukarna får än kärvare ekonomi.
Prisutdelningar
I slutet av maj tilldelades docent och veterinär Margareta Stéen, vid Nationellt centrum för djurvälfärd (SCAW), Svenska djurskyddsföreningens pris för Årets djurvän, med motiveringen ”Med en aldrig sinande energi har du alltid arbetat för djurens välfärd”. Grattis!
Margaretas gedigna erfarenhet som bl.a. länsveterinär och vid departementet kommer väl till pass i hennes arbete vid SCAW för att främja forskning och samhällelig diskussion kring formerna för dagens djurhållning. Margaretas eget forskningsintresse ligger inom viltforskningen, men är även handledare i ett doktorandprojekt om välfärdsparametrar (lantbruksdjur), och engagerad i andra forskningsprojekt utifrån sin kompetens inom djurvälfärd. Pristagaren eftersträvar alltid en balans mellan hänsyn till djurs och människors behov och hälsa, och visar t.ex. i den aktuella frågan om antibiotika hur detta går hand i hand.
I dagarna fick Jan Hultgren vid Institutionen för husdjurens miljö och hälsa pedagogiska priset av Etologi- och djurskyddsstudenterna. Grattis! Den som sett Janne ’in action’ vet att han alltid verkar för en tydlig och bra kursstruktur, försöker bemöta ensklida önsekmål och, inte minst viktigt, i själva undervisningen: alltid är väl förberedd och påläst, ser den enskilda studenten, motiverar sina svar väl samt väcker och inspirerar till att nya frågor dryftas under en öppen och saklig diskussion.
SLU kan således glädja sig åt två välförtjänta pristagare!