Som vi skrev om i förra veckan har grisdebattens vågor gått höga, såväl i Sverige som i vårt grannland Danmark. Sedan dess har bland annat Jenny Jewert tagit upp ämnet i DN, och igår mötte landsbygsminister Eskil Erlandsson företrädare för den svenska grisnäringen för att diskutera ”den akuta griskrisen”.
Författare: Per Sandin
Stort pris till moralfilosof
Igår tillkännagavs att Oxfordfilosofen Derek Parfit får 2014 års Rolf Schock-pris i logik och filosofi för sina ”banbrytande bidrag rörande personlig identitet, hänsyn till framtida generationer, och analys av moralisk teoribildning”. Rolf Schock-prisen delas ut av Kungl. Vetenskapsakademien, Kungl. Musikaliska akademien och Kungliga Akademien för de fria konsterna och prissumman är på 600 000 kronor.
Parfit är en filosof vars verk delvis är mycket teoretiska och abstrakta. Icke desto mindre har de haft en enorm betydelse för hur vi diskuterar högst konkreta moraliska problem, inte minst på mijöområdet. De mest betydande bidragen lämnade han i sin monumentala bok ”Reasons and Persons” från 1984. Att läsa den boken kan vara en omtumlande upplevelse. Många av ens filosofiska fördomar ställs på ända.
Som framgår av priskommitténs motivering är kanske framför allt två områden där Parfit tvingar oss att tänka annorlunda: Det ena är synen på personlig identitet – vad innebär det att säga att ”jag” är samma person idag som i morgon? Kapitel 10 och 11 i Reasons and Persons har de passande titlarna ”What we believe ourselves to be” respektive ”How we are not what we believe”. Med hjälp av en serie tankeexperiment visar Parfit att vad som föreföll självklart i själva verket är högst tveksamt. Det andra är synen på framtida generationer. Detta har gett upphov till en omfattande diskussion, inte minst på miljö- och klimatområdet. Ett tredje område är kollektivt handlande: vad innebär det att en grupp människor tillsammans åstadkommer något gott (eller ont)? Hur ska ansvaret fördelas? Inte som vi tror, alla gånger, menar Parfit och pekar ut vad han menar är några vanliga misstag i ”moralmatematiken”.
Priset delas ut i Stockholm 22 oktober i år.
Redlighet och etikutbildning
I ett debattinlägg på unt.se efterlyser Maria Henriksson, doktorand i psykologi, obligatoriska kurser i forskningsetik för att stävja forskningfusk. Det är vällovligt och det finns skäl att uppmärksamma hennes påpekande om att högskoleförordningen faktiskt kräver att för doktorsexamen ska doktoranden ”visa intellektuell självständighet och vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar”. Ett par saker ytterligare saker bör man dock komma ihåg: För det första garanterar inte forskningsetikutbildning att deltagarna faktiskt kommer att bete sig på ett etiskt eller ens lagligt sätt. Det är ett första steg, men det räcker inte. För det andra bör fokus ligga minst lika mycket på seniora forskare som på doktorander. Behovet av utbildning finns även hos dem som handleder doktoranderna och leder verksamheten vid lärosätena. Ett konkret exempel: Trots att Lagen om etikprövning av forskning som avser människor (Etikprövningslagen) har funnits i ett decennium är innehållet fortfarande inte bekant för alla den berör. Att utbilda doktorander i etik riskerar att bli en åtgärd med begränsad effekt om den inte åtföljs av andra åtgärder. För det tredje ska vi inte glömma bort andra etikfrågor än den rena oredligheten i form av plagiering, fabrikation av data och liknande. I de de gråzoner som handlar om vem som har rätt att vara medförfattare på ett vetenskapligt verk, hur man förhåller sig till osäkra data med mera, finner vi vad som har kallats ”normal misbehavior” – sådant som kanske är mindre allvarligt men vanligare och tillräckligt problematiskt för att äventyra vetenskapens integritet.
Hypotetiska frågor, neutralitet och orättfärdiga lagar
Att företag bör följa lagen är ett ganska okontroversiellt påstående. Men ibland kompliceras saker och ting.
I senaste numret av Ikeas kundtidning, Ikea Live, fanns ett hemmahosreportage hos ett lesbiskt par i Dorset, England. I den ryska versionen av tidningen hade dock reportaget bytts ut mot en annan artikel. Anledningen är den lag mot ”gaypropaganda” som införts i Ryssland, uppmärksammar Aftonbladet.
Ikeas pressansvariga Ylva Mangusson uppger till tidningen att ”enligt våra styrdokument ska vi hålla oss inom lagens råmärken och vara religiöst och politiskt neutrala.”
Ikea betonar dock på sin webbplats att ”vi har alltid varit ett ansvarstagande företag”, och i hållbarhetsstrategin för 2020, ”People & Planet Positive” skriver man:
We are a values-driven business with a culture based on strong values; togetherness and enthusiasm; desire for renewal; cost-consciousness; accepting responsibility; humbleness and willpower; simplicity; leadership by example; daring to be different and striving to meet reality. Our culture and values shape the way we do business and create a powerful desire to do the right thing. We always do our best to maintain the highest ethical standards and to be a good partner in society.
Det må hur det vara med detta. Men här skulle jag vilja uppmärksamma en annan sak.
På Aftonbladets fråga om Ikea skulle följa en lag som förbjöd propaganda mot invandring svarar pressansvarig nämligen såhär: ”Det känns som en hypotetisk fråga, vi kanske kan fokusera på de marknader som är relevanta”.
Det är ganska vanligt att makthavare undviker att svara på besvärande frågor med hänvisning till att frågan är hypotetisk. Men det är ett dåligt argument.
En hypotetisk fråga är en fråga som har formen ”Antag att…?”, där det man antar är något som inte gäller för stunden.” De flesta har inga som helst problem att svara på hypotetiska frågor som de gillar: ”Om ni får tillstånd att bygga det nya varuhuset, när kan ni börja markarbetena?” skulle knappast avfärdas för att den är hypotetisk. För att inte tala om alla hypotetiska frågor om framtida politik som politiker gärna svarar på, mot bakgrund av antagandet att de eller deras parti får tillräckligt med röster. I själva verket går det inte att planera någonting alls för framtiden utan att svara på åtminstone vissa hypotetiska frågor.
Men kanske menar pressansvarig något annat. Hon kanske menar att det som antas i frågan aldrig kommer att inträffa. Vi kan kalla en sådan fråga rent hypotetisk.
Det finns olika typer av sådana rent hypotetiska frågor. En del förutsätter något som är logiskt eller begreppsligt omöjligt – ”Antag att du ser en fyrkantig cirkel” – medan andra förutsätter sådant som är fysiskt eller biologiskt omöjligt –”Antag att draken Smaug flög förbi utanför fönstret”. Det finns en omfattande diskussion inom filosofin, inte minst moralfilosofin, om det kan vara meningsfullt att ställa den typen av frågor. Många filosofer älskar nämligen långsökta tankeexperiment.
Men andra rent hypotetiska frågor förutsätter sådant som inte är omöjligt, bara otroligt och inte alls aktuellt. Kanske är detta vad Ikeas pressansvariga avser med att frågan om förbud mot ”invandringspropaganda” känns hypotetisk?
Men då är det mycket tveksamt om frågan är rent hypotetisk. Med tanke på att det redan nu finns en lag som förbjuder ”gaypropaganda” i Ryssland, där Ikea är verksamt, så är knappast andra diskriminerande lagar alldeles otroliga.
Bakom allt detta ligger frågan om lagen och moralen: Allt som olagligt är inte omoraliskt, och omvänt: allt som är lagligt är inte moraliskt rätt. Om någon vänsterprasslar och bedrar sin partner anser vi nog ofta att han eller hon gör fel, men det är inte olagligt (i Sverige, längre, kan tilläggas). Måna som kör måttligt för fort med bilen tycker sig nog inte göra något moralisk förkastligt, trots medvetenheten om att det kan bli fortkörningsböter om det råkar stå en polis eller en fartkamera i vägkanten. Bilisten tänker snarare att det är fel på hastighetsbegränsningen – den borde vara 90 snarare än 70.
Detta ställs på sin spets när man tvingas förhålla sig till lagar som är uppenbart orättfärdiga. Det finns många sådana exempel genom historien: apartheid och andra raslagar är kanske de mest uppenbara.
Att det finns sådana lagar innebär alltså att det inte går att vara ”neutral” under alla omständigheter, samtidigt som man håller sig inom lagens råmärken. Att följa en orättfärdig lag kan ju innebära att man tvingas vara omoralisk om man ska följa lagen.
En mer generell variant av Aftonbladets fråga till Ikea är alltså: ”Antag att ni ställs inför en orättfärdig lag: Hur agerar ni?” Den frågan är måhända delvis hypotetisk, men den är legitim. Och den bör ställas även till andra än Ikea. Alla företag som föresätter sig att följa lagen bör vara beredda att leverera någorlunda välöverlagda svar på den.
Publiceringsstopp för forskning betald av tobaksindustrin
Flera medicinska tidskrifter med den prestigefyllda BMJ i spetsen slutar nu att ta emot manuskript som rapporterar forskning som finansierats av tobaksindustrin. Det kan man läsa i en programförklaring av tidskrifternas redaktörer.
Beslutet är inte helt okontroversiellt. Vetenskapliga tidskrifter har ett så kallat referentgranskningssystem, ”peer review”. Det betyder att insända manuskript granskas av externa experter, och att tidskriftens redaktion baserar beslut om publicering på referentgranskarnas omdömen. Många bidrag refuseras naturligtvis, och flertalet andra antas först efter att författarna skrivit om dem i ljuset av granskarnas synpunkter. Peer-review-systemet är inte invändningsfritt, men det är ändå ett av vetenskapssamfundet accepterad metod för kvalitetssäkring.
Att utesluta resultat på grund av vem som finansierat dem vore att sätta detta system ur spel. Borde det inte räcka med att författarna klart och tydligt talar om vilka som betalat för forskningen – detta kräver tidskrifterna vanligtvis redan idag – och sedan låta läsarna själva avgöra om resultaten är värda att ta på allvar?
Tidskrifternas redaktörer menar dock att detta inte är tillräckligt. Det finns en underförstådd överenskommelse mellan alla inblandade att medicinska tidskrifter finns till för att kvalitetsgranskningssystemet bygger på förtroende kolleger emellan, och medicinska tidskrifter finns till för att sprida kunskap för att bekämpa sjukdomar och befrämja hälsa. Tobaksindustrin har genom åren systematiskt missbrukat vetenskapen i syfte att så tvivel och vilseleda. Tobaksindustrifinansierad forskning är inte vilken forskning som helst, menar man,. Därmed bryter man med den ståndpunkt om BMJs redaktör intog för tio år sedan. Då försvarade man publicering av tobaksindustribeltald studie med motiveringen att tidskriften var för debatt och för vetenskap – det vore ”antivetenskapligt” att stoppa den, menade man.
Men ett öppet system som bygger på förtroende kan också öppna för manipulation. Det är detta som redaktionerna nu dragit konsekvenserna av.
Etikvecka i Uppsala – kongress, workshop, paneldebatt
Nu i veckan som kommer händer mycket på etikfronten i Uppsala:
På onsdag 11 september kl 16-18: ”Ethics for Sale?” Öppen paneldebatt i universitetshuset om vem som har ansvaret för att den mat som säljs i affärer är producerad på ett etiskt acceptabelt sätt. Med Frauke Pirscher, Martin-Luther-Universität Halle-Wittenberg; Gunnar Rundgren, författare och debattör; Lars Nellmer, vd för KRAV; Birgitta Wahlberg, Åbo Akademi; samt Maria Andersson, Inköpschef och försäljningsansvarig på café & restaurangkedjan Barista. Och publiken! Det blir kontroversiella påståenden, etiska dilemman, tyckande och tänkande. Det kostar inget, och alla är välkomna! Diskussionen hålls på engelska.
Mistra Biotech workshop om etik, ny bioteknologi och jordbruk. Gustavianum, onsdag 11/9 kl 9 -15.45. Föranmälan krävs.
Torsdag till lördag i unversitetshuset – EurSafe-kongressen: Internationell vetenskaplig konferens på temat ”The Ethics of Consumption – The Citizen, the market, and the Law”. Det går fortfarande att anmäla sig och det finns även endagsbiljetter tillgängliga.
Paneldebatt om mat och etik 11 september – alla välkomna
I samband med kongressen ”The Ethics of Consumption” välkomnar vi alla intresserade till en öppen paneldebatt om konsumtion och produktion av livsmedel: Etik till Salu? Vi har bjudit in en panel bestående av forskare, representanter för marknaden, producenter och konsumenter till en spännande diskussion med varandra och med publiken. Debatten hålls på engelska. I panelen ingår:
- Lars Nellmer, vd för KRAV, Sverige
- Frauke Pirscher, Martin-Luther-Universität Halle-Wittenberg, Tyskland
- Gunnar Rundgren, författare och debattör, Sverige
- Birgitta Wahlberg, Åbo akademi, Finland
- Representant för handeln (meddelas senare)
Moderator: Åsa Domeij Axfood AB
Tid och plats: Onsdag 11 september kl. 16.00-18.00 i Universitetshuset, Sal X. Alla välkomna, ingen föranmölan behövs!
Läs mer om konsumtionsetik på tidigare blogginlägg, t.ex. här, här och här.
Klimatmått och ansvar
Om klimatmått och ansvar på dagens DN Debatt, av Astrid Kander och Magnus Jiborn: http://www.dn.se/debatt/vedertagna-utslappsmatt-leder-till-fel-klimatpolitik/
De många små stegen – Debatt i UNT
Vad vi äter har moraliskt viktiga konskekvenser för människors hälsa, djurens välfärd och miljön. Vi vet också ganska väl att vissa åtgärder är bra ur samtliga dessa aspekter – till exempel att äta mindre och bättre kött. Men vems ansvar är det att åstadkomma detta? Det är ämnet för en debattartikel i dagens UNT av Elin Röös, doktorand vid SLU och initiativtagare till Köttguiden, tillsammans med SLUs etiklektorer Per Sandin och Helena Röcklinsberg. Budskapet är att alla led i livsmedelskedjan från från odlare till slutkonsument bör ta ansvar för att åstakomma stegvisa förbättringar. Detta förslag är både rättvist och någorlunda realistiskt – ingen kan göra allt, men alla kan, och bör, göra något.
Ikväll den 17 april kl. 19 på Värmlands nation, Uppsala, debatterar Elin Röös på temat ”Äta fritt eller äta rätt” tillsammans med Folke Tersman (professor i praktisk filosofi, Uppsala universitet), Inger Gauffin Carlsson (köttdjursuppfödare och distriktsordförande LRF), Gabriella Cahlin (Jordbruksverket) och Maria Eriksson (chefred Svensk Tidskrift). Fritt intröde.
Slakta grisar i glashus
I en krönika i New York Times från förra veckan skriver juridikprofessorn Jedediah Purdy om hur han som journalist i smyg tog sig in ett slakteri för att dokumentera förhållandena där, med bistånd av några slakterianställda. Liknande saker har hänt i Sverige. För ett par år sedan smygfotograferade representanter för Djurrättsalliansen grisgårdar, något som ledde till omfattande medieuppmärksamhet och rättsliga efterspel.
Nu finns i flera amerikanska stater lagar eller förslag till lagar som starkt begränsar möjligheterna till sådan rapportering, så kallade ”ag-gag laws”. Purdy menar att han rentav skulle riskera att klassas som terrorist om han försökte sig på samma sak idag.
Purdy föreslår den rakt motsatta vägen: Inför en lag som kräver att slakterier och uppfödningsanläggningar installerar webbkameror så att alla kan se vad som pågår där.
Hans förslag om ökad transparens är inte nytt. Bland annat matdebattören och författaren Michael Pollan har luftat tanken att slakterierna borde ha glasväggar, om inte bokstavligen som åtminstone bildligen.
Förslaget är i princip bra. Det finns förstås några viktiga saker att ta hänsyn till. Främst handlar det om rimliga krav på säkerhet och personlig integritet för de som är verksamma i hanteringen. Men detta kan lösas.
Det finns dock inte anledning att begränsa sig till slakterierna. Större transparens i alla led av livsmedelskedjan vore i högsta grad önskvärt. Inte minst i ljuset av den senaste tidens köttskandaler. Och det finns för all del inga goda skäl som talar emot ökad transparens vid produktion av andra saker än livsmedel.
Den svenska köttindustrin framhåller ofta den goda djurvälfärden som ett argument för att vi ska köpa svenskt kött, även om det kostar mer. Därför vore det rimligt att åtminstone de svenska köttproducenterna frivilligt införde slakterier med glasäggar, bildligt talat. Sätt en QR-kod på högrevsförpackningen, så kan jag direkt i mobilen se hur kon haft det!
Eller är någon svensk politiker beredd att driva ett förslag om en insynslag av Jedediah Purdys modell? Förslagsvis i hela EU.