Den 15 kongressen för European Society for Agricultural and Food Ethics (EurSafe) har just hållits i Tammerfors, Finland. Ett antal forskare från SLU bidrog, bland annat Anna-Lovisa Nynäs, Emilia Berndtsson, Helena Röcklinsberg, Anders Karlsson och jag själv, Per Sandin, som talade om lyxmat och etik (tack till Future Food för ekonomiskt bidrag till resan!). EurSafe-konferenserna hålls med ungefär ett och ett halvt års mellanrum på olika orter i Europa. Nästa gång blir i Fribourg, Schweiz, maj 2021. Konferenserna är inkluderande och mångsiciplinära. Man kan hitta samtliga årets bidrag här i konferensproccedings.
Torbjörn Tännsjö Sveriges mest kände etiker och filosof, och en kontroversiell figur. Hans senaste bok är en memoar, som heter ”Etikprofessorn”. I den berättar han bland annat om de två tyngsta medicinsk- och forskningsetiska skandalerna från senare år: Gillbergfallet i Göteborg och den absolut mest skandalösa, Macchiarinaffären vid Karolinska institutet och Karolinska sjukhuset. Efterverkningarna av den senare är långt ifrån över. Bland annat står vi inför nya ordningar för etikprövning av forskning och hantering av vetenskaplig oredlighet. Tännsjö var inblandad i de etiska råd som hanterade respektive fall och ger några inte helt smickrande interiörer från dessa.
Miljö- och djuretikseminariet är ett akademiskt mångvetenskapligt forum för samtal om miljö- och djuretiska frågor. Nu är det dags igen! Nästa seminarium hålls onsdag 30 maj kl. 13 då Erica von Essen (postdoc, SLU), talar om ”Utmaningar inför framtidens jaktetik: om viltets förändrade betydelse”. Vi håller till på SLUs Campus Ultuna, Biocentrum, rum C212. Adressen är Almas Allé 5 (Undervisningsplan 1 på Google Maps). Välkomna!
Såhär beskriver Erica seminariet:
”Forskning visar att för jägares moraliska kompass kring rätt och fel är viktigare för deras handling än det formella regelverket. Jägarkåren talar, liksom skogsindustrin, om ’frihet under ansvar’ i det att deras egen etik för naturresursförvaltning har en inbyggd hållbarhet vilken i jägares fall manifesteras i begreppet jägarmässighet. Men etik är en återspegling av kulturella värderingar och är under konstant förändring. I denna presentation problematiserar jag vad som händer när moderniseringsprocesser inom svensk och samhället i stort ger upphov till nya värderingar kring vilt. Hur påverkar köpjakt i hägn och på safari synen på vilt? Vad ser vi för reaktioner inom jägarkåren när ny vapen- och hjälpmedelsteknologi för jakt blir tillgänglig? Och hur ser etiken ut när vi får nytt vilt? I ett kommande 4-årigt forskningsprojekt finansierat av Naturvårdsverket blottläggs utmaningar som ställs inför jägares viltetik. Som projektledare bjuder jag in till en inledande diskussion om förändrade människa-djur relationer i jakt. Presentationen utgår dels från konkreta viltsammanhang där jägare själva anser att det finns en undermålig etik. Dels från hur jägare och deras representanter ställer sig till etikdiskussioner internt och med samhället. Eftersom vilt är en gemensam resurs gynnas jaktsamfundet av en ökad transparens kring de principer som utgör deras sätt att jaga, ta vara på, prata om, utfodra och viltvårda djur idag. Utmaningen som kvarstår är hur ska man prata om rätt och fel?”
Nu kan man anmäla sig till höstens 7,5-poängskurs i miljö- och djuretik på SLU! Det är en fristående kvällskurs som kräver grundläggande behörighet. Kursen ger en orientering om miljö-och djuretiska frågor med särskilt fokus på jord- och skogsbruk. Det blir många tillfällen att fundera och diskutera!
Miljö- och djuretikseminariet ett akademiskt mångvetenskapligt forum för samtal om miljö- och djuretiska frågor. Nu är det dags igen efter en tids uppehåll! Nästa seminarium blir torsdag 1 mars kl. 13 på SLU campus Ultuna, Uppsala. Patrik Baard, postdoc vid Centrum för biologisk mångfald, presenterar då sitt manus ”Obligations to try: On uncertain moral demands to reduce biodiversity deterioration”. Den som vill läsa manus i förväg kan höra av sig till Patrik på patrik.baard@slu.se. Lokalen är i Ekologicentrum, Ulls väg 16, rummet heter Ladan. Välkomna!
Naturlighet har vi skrivit om flera gånger – bland annat här, här och här. Nu kan man lyssna på när jag samtalar med Lisa Beste om naturlighet och filosofi i senaste avsnittet av podden Shaping Our Food, under rubriken ”Hundra procent onaturligt”. Podden är på svenska.
Ett resultat är förslaget om ett nytt system för hantering av oredlighet i forskning som presenterades i en utredning i våras. Det nuvarande systemet bygger på att lärosätena utreder sig själva. (På SLU ligger uppgiften att utreda i första hand på fakulteternas dekaner.) Machhiarinaffären visade med all önskvärd tydlighet att detta system inte är tillfredsställande. Det innehåller ju ett incitament för lärosätena att inte gå till botten med problemen. Dessutom varierar både definitioner av oredlighet och hanteringen av dem mellan olika lärosäten.
En annan utredning kom alldeles i dagarna och behandlar etikprövning. Utredningens förslag är långtgående och kan få stor betydelse för forskare och även studenter. (Nuvarande organisation för etikprövning är under omstöpning och de regionala etikprövningsnämnderna avses ersättas med en ny myndighet.)
Några av förslagen är:
– Det så kallade studentundantaget försvinner, så att även arbeten på grundnivå och avancerad nivå kan behöva etikprövas.
– Även forskningshuvudmannen (dvs. oftast en högskola eller universitet) ska kunna ställas till ansvar i vissa fall, inte bara den som faktiskt utför forskningen.
– Maximistraffet för brott mot etikprövningslagen skärps, från sex månader till två års fängelse.
Har du ätit frukost idag? Det har jag. Dessutom har jag talat på ett frukostseminarium som arrangerades av SLU Future Food. Tillsammans med den historieätande måltidsforskaren Richard Tellström och SLUs Elin Röös angrep jag frågan om ”Dåtidens frukost och framtidens mat”.
Man hinner inte säga så jättemycket på sju minuter. Men jag talade frukostmoralism, moraliskt agentskap och den rekonstruktion av min frukost från ca 1980 som jag åt i tisdags.
Min frukost nuförtiden består oftast av havredryck med kli, frukt och mandel, kaffe och ostmörgås. Det skiljer sig en del från frukostar jag ätit vid olika tillfällen i livet. Frukostmässigt har jag varit någorlunda seriemonogam. Det vill säga jag har varit trogen ungefär samma frukost varje dag, men jag bytt frukost vid ett antal tillfällen. På menyn har genom åren stått bland annat nyponsoppa, mjölk och branflakes, havregrynsgröt och en del annat. Nästan alltid smörgås i någon form.
Häromdagen rekonstruerade jag min frukost från omkring 1980. Då var jag tio år. Min rekonstruerade frukost, anno 1980 ungefär
Frukosten bestod av Earl Grey-te med mycket honung, apelsinjuice, en grövre macka med leverpastej, en ost- och marmeladmacka där brödet varierade – denna gång vanlig limpa – samt ytterligare en ost- och marmeladmacka, då alltid på Wasa frukostbröd, hårt ljust knäckebröd med vallmofrö. Herrgårdsost gällde.
Att äta min barndomsfrukost kändes dels påtagligt främmande, dels extremt välbekant. En morgontidig madeleinekaka som väckte minnen. Men jag slogs av hur söt den var. Jag slogs också av att flera av varumärkena är desamma idag.
Vad kan då en moralfilosof säga om frukostar?
Man kanske kan påstå att frukosten är vår mest moraliserande måltid. Richard Tellström berättade under sin presentation om den ”folkhemsmoderna frukosten”. Den frukosten skulle bygga på näringsforskning och syftade till att bidra till stärkandet av vår hälsa till båtnad för samhällsnyttan. Ni har förmodligen hört påståenden om som ”Frukosten är dagens viktigaste mål”, och ”Hoppa inte över frukosten!” Oavsett hur sant det är har väl inget annat mål så starkt förknippats med hälsa, frisksport, och prestation? Ett slags grötmoralism om man så vill.
Först och främst moraliskt agentskap. År 1980 var jag ett barn. Vad jag åt rådde jag inte bara själv över, utan en del bestämde mina föräldrar. Så var det med den grova leverpastejssmörgåsen. Det fanns ett element av plikt där: först något nyttigt, därefter marmeladen. Mina föräldrar åt för övrigt exakt samma frukost, förutom att min mamma hade pepparrot på tub under leverpastejen. Det slapp jag.
En moralisk agent är någon som kan tillskrivas moraliskt ansvar. Som tioåring var jag ännu inte en fullfjädrad moralisk agent. Mina föräldrar kunde därför rättfärdiga att min valfrihet inskränktes.
Men frågan är både i vilken mån vi som vuxna väljer fritt, rent faktiskt, och i vilken mån vi bör få göra det.
Min egen vardagsfrukost numera präglas i någon mån av val som jag gjort delvis av moraliska skäl. Jag har till exempel minskat andelen kött- och mjölkprodukter av hänsyn till klimat och djurvälfärd. Att den inte är lika söt handlar både om hälsa och rena smakpreferenser. Jag tycker helt enkelt om andra saker idag än vad jag gjorde 1980.
Idag förväntas vi i väldigt stor utsträckning agera som konsumenter, och många menar att konsumentmakt är vägen till val som är bättre för djuren och miljön, till exempel. Men jag vet ju att just mina val inte har så stor betydelse – om ens någon – i det stora hela. Och jag vill ju välja vad jag ska äta till frukost.
Jag vet inte hur man ska framtidsspana om detta. Men att valet av mat delvis är en moralisk fråga tror jag är en idé som har kommit för att stanna. Jag tror också att det är värt att fundera på om det finns andra moraliska agenter än individuella personer- till exempel företag.
Vad är det som gör oss till moraliska agenter? Bland annat är det förmågan att behandla information och känna igen moraliska regler om rätt och fel. Den här frågan blir aktuell inte minst i ljuset av alltmer avancerad artificiell intelligens och mer och mindre autonoma system för beslutsfattande. Tänk på självkörande bilar som måste besluta om de ska köra rakt fram och då köra på en person a, eller väja undan och då köra på en annan person b.
Och i många fall kan man ju ifrågasätta hur fria val vi människor gör. I morse åt jag hotellfrukost. Jag valde själv vad jag ville ha, tycker jag. Men mitt val påverkades av utbudet och presentationen. Kanske väljer jag oftare det pålägg jag ser först?
Så matmoraliska frågor kommer att finnas kvar och fortsätta vara minst lika betydelsefulla som idag, tror jag. Men både innehållet i dem, och vem som ska ansvara för dem, kan nog tänkas bli annorlunda.
Ibland får filosofiska resonemang genomslag på ställen man kanske inte väntat sig. Naturlighet har vi skrivit om förut, till exempel här och här. Nu har SvDs vinkrönikör plockat upp bollen från min krönika i tidningen Curie. Bör ordet naturligt förbjudas? Läs och döm själv!/Per Naturviner
Vet du vad ett tjock och ett tunt värdeord är? Det är en av dagens lärdomar för några av SLUs agronomstudenter. Ett tunt värdeord är ett ord som är rent värderande, till exempel ”bra”. Ett tjockt värdeord är både värderande och beskrivande. Om man säger att någon är ”snål”, så uttrycker man förvisso en värdering, men man gör också ett sakpåstående, nämligen att vederbörande har en visst sätt att hantera pengar.
