Devalverat djurskydd – hot mot folkhälsan

När dansk lantbrukspress nyligen gått ut till sina medlemmar med resonemanget att det är bättre att avliva 10% av de svaga kultingarna, och låta 90% växa sig till strarka individer, än att alla ska leva och vara svaga, är reaktionerna starka i Sverige. Så gör vi väl inte här? Nej, inte i den omfattningen – än. Avlivning av kultingar genom slag i bakhuvudet är dock enligt lag tillåtet upp till djuret når 14 dagars ålder. Gäller även andra däggdjur, tex kattungar, hundvalpar, lamm och rävvalpar. (Se Jordbruksverkets föreskrifter, L22 8 §).

Skillnaden är att vi ligger ’efter’ vad gäller antalet kultingar. Men, i och med att Sverige inte längre har ett eget avelsarbete inom gris, importeras nu avesllinjer från Holland och Danmark där man satsat på stora kullar (uppåt 17 kultingar). Det forskning visat är dock att ju större kull, desto större smögrisdödlighet. Vad gör man då med många klena kultingar? Jo, avlivar de svagaste. Troligen är 10% en underestimering. Att avelsmålet kunde vara färre, men robusta, kultingar, och inte fler än en sugga har spenar (14) betraktas i dessa kretsar som ett tips ur bondepraktikan…

Denna fråga belyser det som just nu debatteras hett – framtiden för det svenska djurskyddet. Läget är prekärt – vi står inför ett vägskäl som är avgörande för både djurs och människors hälsa och välfärd. Devalverar vi djurskyddet nu, raserar vi den forskningsbaserade djurhållningskompetens och den lagstiftning om byggts upp under senaste 30 åren, och som visat att ju bättre djurhållning desto bättre djurhälsa, och desto mindre antibiotikaanvändning. (Se även tidigare inlägg i denna blogg, bl.a. SLUs forskning påverkar EUUnderstatement, Vem står upp för den svenska djurhållningens mervärden?, Diskussion om dansk gris – även i Danmark).

LRF, lantbrukspressen och snart konkurrenskraftsutredningen men även vissa forskare kastar djurvälfärden över bord och driver på för ökad industrialisering av djurhållningen. De menar att vi måste, annars kan vi inte konkurrera med importen. Men, hur ska vi kunna konkurrera med de länder som bryter mot grundläggande lagstiftning? EUs direktiv kräver t.ex. bedövning före slakt, att svansar inte kuperas rutinmässigt, att suggor halls lösgående under dräktigeten, men det  efterlevs inte. Är det så lågt de vill devalvera djurskyddet?  Det är som om dessa industriivrare inte ser de logiska bristerna i sin argumentation. Eller att vi får ökad antibiotikaanvänding – läs resistens – som ett brev på posten, dvs. de är beredda sätta folkhälsan på spel. Ökad resisten är något vi aldrig kan backa ifrån. Kortsiktig ekonomisk vinning är en farlig väg.

För kort lär det bli. Nedmonterat svenskt djurskydd kan omöjligt vara en ekonomiskt hållbar väg framåt – bortsett från lagbrott, kan vi inte konkurrera med dem som har lägre kostnader för byggnader pga mildare klimat och andra regler, inte erbjuder juste villkor för arbetsförhållanden och löner eller har lägre kostnader för foderframställning. I Jordbruksverkets rapport De ekonomiska verkningarna av de svenska djurskyddsreglerna för grisar från 2011 framgår att ”Den genomgång som gjorts här rörande de ekonomiska verkningarna av olika skötselkrav visar att det finns både fördelar och nackdelar med den delvis högre svenska ambitionsnivån.Det går inte, med ledning av den analysen, att påstå att nackdelarna är större än fördelarna eller vice versa.”

I andra ekonomiska rapporter som tas fram, t.ex. om beteskravet, beräknar man inte vinsten av att ha friska djur. Varje lantbrukare vet att friska djur kostar mindre än sjuka, men hälsan är svårare att sätta en siffra på än sjukdomen, och utesluts därför i kalkylerna. Det gör dem skeva, och oanvändbara. Det märkliga är att man ändå väljer att lyssna till dem. Vad är det som gör det så lockande att industrialiera mera? Djuren lider, kostnaderna ökar, folkhälsan står på spel – och ändå anses det värt det. Vi måste få fram siffror på ’vinster genom djurvälfärden’, och planerar ett forskningsprojekt för att ta fram siffror som visar både kostnader och vinster med befintlig nivå på svenskt djurskydd. Men vi behöver också modiga politker, forskare, veterinärer och lantbrukare som står upp för det gott djurskydd. Varför annars betala mer för svenskt? Devalverat djurskydd är den svenska djurhhållningens död. Eller, mer positivt – bibehållet eller höjt djurskydd (och tydlig marking därav) visar vägen framåt för människor och djur!

Fler inlägg i debatten – för bevarad djurskyddsnivå  – finns om du följer dessa länkar

Den 23 feb. var Helena Röcklinsberg med i Aktuellt. Se inslaget här cirka 8,10 minuter in i sändningen http://www.svtplay.se/video/2687768/aktuellt/aktuellt-aktuellt-61

Den 24 feb. var Mats Sjöquist, föreståndare för Nationellt Centrum för djurvälfäd, med i SVT:s Gomorron Sverige som också pratade om produktion, nu med Gunnela Ståhle som är ordförande i Vi konsumenter. Inslaget börjar efter 15.50 min (eller 06.40 enligt klockan i bild). http://www.svt.se/gomorron-sverige/se-program/gomorron-sverige-gomorron-sverige-52?autostart=true

Bo Algers´, SVT Opinion: http://www.svt.se/opinion/article2699621.svt skrev bland annat att grisindustrin är på väg mot den situation som äggindustrin befunnit sig i många decennier – att systematiskt döda nyfödda liv som en del av produktionsmetoden.

Bo Algers i Nordegren & Epstein i P1 om grishållning och grisvälfärd den 26 februari: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4058&artikel=6103816

 

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *