Tillämpad etik ett elände?

Bedrivs tillämpad etik i kostsamma kommissioner, centra och domstolsliknande tribunaler där det härjar en självutnämnd etisk expertis som saknar ett ”djupare historiskt och kulturkritiskt perspektiv”? Debattens vågor har gått höga på DNs kultursidor den senaste veckan, bland annat i kölvattnet av den s.k. Macchiariniaffären vid Karolinska institutet. Södertörnsprofessorn Hans Ruin skriver under rubriken ”Den praktiska filosofins elände” (26/2) dels om den akademiska filosofins förfall, dels om hur den tillämpade etikens ledande företrädare ”under falsk varubeteckning säljer in sin kunskap och forskning”.

Den debatt Ruin driver är angelägen. Problemet är att han tecknar en vrångbild av hur den tillämpade etiken faktiskt bedrivs – den består ingalunda av tribunaler av utilitaristiska filosofer som tror sig ha ”hittat de rationella verktygen för att en gång för alla avgöra skillnaden mellan rätt och fel”. Det menar jag i min replik till Ruin (2/3). Många som ägnar sig åt tillämpad etik är för övrigt inte filosofer överhuvudtaget, utan medicinare, teologer, med mera. Och det görs utredningar, det skrivs debattartiklar och populärvetenskapliga böcker, det hålls filosofiska salonger och det bloggas, bland mycket annat.

(Ruin har tidigare fått svar i DN av Hugo Lagercrantz och PC Jersild; Jesper Ahlin skriver också ett längre inlägg på sin blogg. Man kan nu även läsa Ruins svar. )

Djurvälfärd i fokus vid utnämningar

Lördagen den 3 oktober utnämns Gunnela Ståhle till hedersdoktor vid Veterinär- och husdjursfakulteten. Vi som nominerat är mycket glada och stolta att hennes mångåriga, gedigna och kompetenta arbete, samarbete med forskare på bl.a. SLU, och förmåga att skapa samverkan mellan näringen, konsumenter och forskningen belönas med ett detta hedersdoktorat. Ett varmt grattis! Vår sammanfattande motivering till nominering löd: Gunnela har under ett mångårigt målmedvetet strävande för en sund djurhållning och god folkhälsa genom ett gott djurskydd med låg antibiotikaförbrukning starkt bidragit till ökad medvetenhet hos konsumenter och kollegor om detta samband, samt sist, men inte minst, lika målmedvetet verkat för förbättrat djurskydd för och god djurvälfärd hos våra livsmedelsproducerande djur.

Välkomna att lyssna på föreläsningen den 2 oktober kl 9.30! (Programmet finns på samma länk som ovan). Och följ gärna Gunnelas aktiva engagemang genom bloggen Gunnela.nu !

Tidigare har meddelats att Bo Algers, prof. em. vid institutionen för Husdjurens miljö och hälsa, får SLUs stora förtjänstmedalj för sitt gedigna arbete kring bl.a. lantbruksdjurens välfärd i olika inhysningssystem, och forskning kring betydelsen naturligt beteende. Bosses forskning har fått betydelse både forskningsteoretiskt och praktiskt i djurhållningen, och påverkat såväl den nationella som internationella diskussionen och djurhållningen. Ett stort grattis! Medaljen delas ut i samband med promotionshögtiden lördagen den 3 oktober.

Vad får vi säga om människans relation till djuren?

Den 4 februari arrangeras ett seminarium för alla studenter och lärare på SLU  på temat djuretik. Under 2014 genomfördes en studiesocial enkät som bland mycket annat visade att vissa studenter på utbildningsprogram om djur upplever att de under undervisningen förhindras uttrycka sina tankar kring människa-djur-relationen.

Självklart måste både de som vill kritisera rådande normer och de som vill upprätthålla dem få komma till tals när värderingar om människans relation till djuren diskuteras. För att få möjlighet att lyfta dessa frågor utanför undervisningssammanhang bjuder Likavillkorsutskottet och undertecknad in till en eftermiddag med föredrag av Helena Pedersen och Torbjörn Tännsjö och efterföljande gruppdiskussioner på detta tema. VH-fakultetens dekanus Karin Östensson inleder. Välkomna!

Anmälan enligt info på programmet: Inbjudan_Djuretik_olika_infallsvinlar

Etiklektorer intervjuade i nya Resurs

I det första numret av den nya elektroniska varianten av Resurs, SLUs personaltidning, finns en intervju med oss två etiklektorer, Per Sandin och Helena Röcklinsberg. Incitamentet till intervjun var att vi utnämnts till docenter i filosofi (Per, vid KTH) respektive etik (Helena, vid Uppsala universitet) under hösten 2013. http://resurs.slu.se/etik-och-filosofi-tva-nya-amnen-vid-slu/

I o med detta kan vi vara huvudhandledare för doktorander, och docentkompetensen stärker därmed etablerandet av forskning inom djuretik och miljö- och bioetik. Även för grundutbildnignarna är det positivt, inte minst med tanke på det pågående arbetet att kartlägga etikundervisningen som en av flera sk generella kompetenser som ska finnas i alla utbildningar. I Högskoleförordningen, bilaga 2, anges som mål för kandidatexamen bl.a. följande punkter:

Färdighet och förmåga: visa förmåga att söka, samla, värdera och kritiskt tolka relevant information i en problemställning samt att kritiskt diskutera företeelser, frågeställningar och situationer

Värderingsförmåga och förhållningssätt: visa förmåga att inom huvudområdet för utbildningen göra bedömningar med hänsyn till relevanta vetenskapliga, samhälleliga och etiska aspekter, visa insikt om kunskapens roll i samhället och om människors ansvar för hur den används, och visa förmåga att identifiera sitt behov av ytterligare kunskap och att utveckla sin kompetens.

Studenter som är tränade i etisk argumentation och kan analysera en fråga utifrån etiska teorier har en bra grund för konstruktiva samtal med avnämargrupper och det omgivande samhället om forskningsrön och olika tillvägagångsssätt. Ju mer som står på spel, desto viktigar är det att tänka efter före. Kanske än mer än dagens, kommer morgondagens agronomer, veterinärer och stadsplanerare ha grannlaga uppgifter framför sig att ständigt värdera och kritiskt granska forskningsrön. Vilket är bästa sättet att hantera ökande anitbiotikaresistens, klimateffekter på odlingssäsongen, obalansen mellan överflöd och brist på livsmedel eller hur olika arter påverkas av förtätning av stadsmiljön? Det är lättare att fatta välgrundade beslut i sådana frågor med träning i etisk analys av konsekvenser, risker, värden och det egna ansvaret. I etikundervisningen ges möjligheter att öva dessa färdigheter, och genom en nära koppling till forskningen inom tillämpad etik kan såväl relevans som aktuella utmaningar åskådliggöras för studneterna.