Miljö- och djuretikseminarium

Miljö- och djuretikseminariet ett akademiskt mångvetenskapligt forum för samtal om miljö- och djuretiska frågor. Nu är det dags igen efter en tids uppehåll! Nästa seminarium blir torsdag 1 mars kl. 13 på SLU campus Ultuna, Uppsala. Patrik Baard, postdoc vid Centrum för biologisk mångfald, presenterar då sitt manus ”Obligations to try: On uncertain moral demands to reduce biodiversity deterioration”. Den som vill läsa manus i förväg kan höra av sig till Patrik på patrik.baard@slu.se. Lokalen är i Ekologicentrum, Ulls väg 16, rummet heter Ladan. Välkomna!

Missriktad ändring i jaktförordningen – hjortkalvars betestryck minimalt

Regeringen har beslutat om en ändring i bilaga 4 i Jaktförordningen, gällande skyddsjakt på kron- och dovhjort: från och med årsskiftet är det tillåtet att skjuta nyfödda kalvar, utan föregående beslut från aktuell länsstyrelse. Pressmeddelandet kom 30 november.  Flera kritiska röster har höjts sedan dess kring såväl beslutets innehåll, som beslutsprocessen där remissinstansernas synpunkter inte beaktats tillräckligt, samt kring bristande konsekvensutredning och dialog med berörda parter. Anders Jaremo nämner i ATL den 19 december utöver detta bl.a. risker för ökande skogsskador, och i en debattartikel i SvD den 25 december skriven av en rad forskare, varav några är SLU-baserade, lyfts fram att betestrycket från nyfödda kalvar naturligtvis är obefintligt, och istället utsätter man hinden för psykisk stress och abrupt avbrott i kalvens diande.

Även Svenska Jägareförbundet är kritiskt. Det ser liksom forskarna brister i faktaunderlaget, och anför även risker med förlängd jakttid. Det ”är direkt olämpligt att försöka jaga kronkalv fram till 15 april. Vid den tiden på året är det mycket svårt att se skillnad på kalv och vuxna djur. Felskjutningar skulle bli vanliga, säger Daniel Ligné.” Han utlovar en utvärdering av hur lagstiftningen faller ut, och man får hoppas den beaktar både i vilken utsträckning jägarna alls väljer att skjuta kalvar, och antalet av misstag skjutna ungdjur.

Jakt är utan tvivel ett etiskt komplext område, inte bara vad gäller stora rovdjur, utan även i relation till ordinarie viltvård. Generellt anses den skada som viltet orsakar etiskt rättfärdiga avskjutning av ett ‘lagom’ antal individer, och då helst rätt individer sett till utbredning, antal, och sammansättning (ålder, kön, genetik etc) inom ett angivet område. Att regeringen, utan föregående grundlig genomgång av det biologiska och ekologiska kunskapsläget, nu tillåter ‘jakt’ på nyfödda kalvar framstår inte som särskilt genomtänkt – vilken gröda skonas genom att nyfödda och mycket unga kalvar skjuts? Snarare är det den dräktiga hinden som behöver näringsrik föda, så ska då inte, rent logiskt, hellre hon hindras från att bli dräktig? En variant vore i så fall – rent hypotetiskt – att hellre minska reproduktionen. Kastrering av hanar, om något, skulle begränsa viltets betestryck, men skulle förstås föra med sig en lång rad andra konsekvenser (genetisk begränsning, välfärdsaspekter vid kastrering, kostnader etc). Orealistiskt, ja visst, men, som tankeexempel är det belysande: väljer vi den metod som ger bästa resultat, eller den som framstår som lättast att genomföra, utan att veta om målet därigenom kan uppnås? Och, hur ser det etiska rättfärdigandet ut för olika förslag?

För att motverka risken för faktaresistens och kunskapsskyggande får fäste bland beslutsfattare vore således ett omtag välgörande. Tills det sker, står hoppet till att jägarna själva väljer att avstå sin möjlighet. Jaktetik handlar i stor utsträckning om jägaretik. Det som är lagligt, är ju som bekant inte alltid etiskt riktigt, och det som är etiskt försvarbart, är inte alltid lagstadgat.

Nya djurskyddsföreskrifter för lantbrukets djur beslutade

Jordbruksverket har i dagarna beslutat anta de nya föreskrifterna för lantbrukets djur, och presenterat sin sammanställning av remissinstansernas synpunkter. Konstateras kan att inga ändringar har gjorts efter att remissinstanserna fått yttra sig, eller efter den debatt kring såväl processen som innehållet som pågått. Kritiken har nyligen sammanställts på olika sätt, (se tex inlägg i Altinget, på denna blogg och Sammanställning_forskare, Sammanställning_organisationer resp Sammanställning_riksdagen fram till ung 22 oktober) inför ett möte mellan forskare och politiker, liksom även för Jordbruksverkets generaldirektör i form av 60 000 underskrifter, utan att detta på något sätt tycks ha påverkat myndigheten eller departementet.

Detta väcker förstås såväl frågor, som besvikelse. Allt sedan Eva Erikssons djurskyddsutredning, som presenterades hösten 2011, har många forskare, organisationer och medborgare trott att en ny lag inte bara ska presenteras inom kort, utan även innebära förbättrat och stärkt djurskydd, när den väl kommer. Själv har jag befarat motsatsen, inte minst sedan talet om ‘flexibilitet’ och ‘målstyrning’ fått fäste inom näringen.

Dessa begrepp fanns med redan i uppdraget till utredningen, Kommittédirektiv 2009:57. Hur mycket svårare det blir att formulera förebyggande lagstiftning, och enkelt kontrollerbara regler, har påtalats på i en rad fora, både inom akademin och i den allmänna debatten. Redan i kommittédirektivet angavs dock även att  ”Den nya lagstiftningen ska

– syfta till att uppnå minst samma djurskyddsnivå som i dag,
– liksom dagens lagstiftning utgå från de enskilda djurens behov
samt verka förebyggande, och
– bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet.”

Nu har vi inte fått en ny djurskyddslag, men väl nya föreskrifter. Den som följt den senaste debatten har lätt att se att delar av dessa föreskrifter varken är grundade på vetenskap, utgår från de enskilda djurens behov eller lyckas bibehålla – än mindre höja – djurskyddsnivån. Likväl framhåller landsbygdsministern (SE Buchts svar på fråga 175 av Elin Lundgren (S) Djurskydd ) i ett svar till politikern Elin Lundgren på frågan om hur han ser på ”Statens jordbruksverks förslag till ändrade djurskyddsföreskrifter och på vikten av ett starkt djurskydd i allmänhet” att djurskyddet är en prioriterad fråga, och ska värnas. Men, hur ska detta ske, när de nya föreskrifterna nu tillåter att vissa djur inte ses som individer, utan som en av 10%, eller när enbart måluppfyllelsen ska mätas, och lagens förebyggande funktion plockats bort?

Vidare kvarstår frågorna om den demokratiska processen. Om en myndighet väljer att bortse från majoriteten av remissinstanserna, inklusive de ‘tunga’, och dessutom i utskicket av föreskrifterna påstår att de beslutats efter samråd – trots att detta dels skett efter att förslaget nått EU på teknisk runda, dels utan att myndigheten beaktat det som sagts vid samrådet – återstår dessvärre känslan av skendemokrati, och tjänstemannastyre. Man kan inte bara påstå att något är på ett visst sätt – t.ex. bibehållet djurskydd – det måste finnas belägg för det. Inte minst svenska bönder förtjänar bättre bemötande av ‘sin’ myndighet.

Förhoppningen står nu till det Vetenskapliga rådet, som ska presenteras den 12 december. Må det lyssnas på av såväl Jordbruksverk som Näringsdepartementet. Må det få fungera som ett helt fristående råd, som kan verka utan påtryckningar och politiska agendor. Må sakargument framgent utgöra grunden för arbetet med djurskyddslag och föreskrifter.

Undermålig remisshantering undergräver förtroende

Jordbruksverkets förslag på nya föreskrifter för lantbrukets djur, omarbetning av L100, har debatterats under våren och sommaren. Kritiken har hittills handlat om enskilda föreskrifter för olika djurslag – t.ex. sänkt avvänjningsålder för griskultingar på ett sätt som anpassar till EUs nivå och ökar risken för antibiotikaanvändning.

Förändringarna är Jordbruksverkets sätt att möta näringens krav på flexibilitet och målstyrning, men drabbar i föreslagen utformning både djuren, vars grundläggande välfärd riskeras om förebyggande miniminivåer uteblir, och lantbrukaren, som inte vet om hen har nått upp till lagens krav, varvid rättsosäkerheten ökar.

Nu i höst har även en rad forskare från SLU påpekat allvarliga brister i remisshanteringen. (Se debattartikel i GP från 5 oktober). Utöver kort remisstid för en omfattande lagändring har Jordbruksverket valt att bortse från den välgrundade och välformulerade kritik som inkommit från majoriteten av remissinstanserna. De vetenskapliga studier som forskare och andra påvisar talar mot de föreslagna förändringarna har över huvud taget inte beaktats av Jordbruksverket, ej heller kritiken mot näringens studie.

Jordbruksverket svarar med att de litar på lantbrukarna, och att de inte anser att djurskyddsnivån sänks och att de på detta sätt ökar konkurrenskraften, i enlighet med  Livsmedelsstrategin. I en slutreplik i GP, samt i en intervju i Land Lantbruk med Helena Röcklinsberg, påpekas bl.a. att lagstiftning ska bygga på vetenskapliga studier, och att konkurrenskraften knappast ökar om djurskyddet devalveras. Tilliten till svenska bönder och motiveringen att köpa produkter märkta med  ‘Från Sverige’ som nu tagit fart på riktigt, behöver allt stöd  det kan få av ansvariga myndigheter genom säkrade mervärden, inte motarbetas.

Delar av de förslag som näringen haft kring ökad intensifiering inom grishållningen, men som inte kunnat förverkligas när det sk kontrollprogrammet inte kan införas, har Jordbruksverket nu baxat in bakvägen. Med tanke på forskarkritiken mot dessa, ur såväl djurskydds- som smittskyddssynpunkt (antibiotika), stärker inte heller det förtroendet för Jordbruksverkets arbete, varken i sak eller i form.

 

Matologi bjuder på etiska frågeställningar

Vårt intresse för vad vi äter, och hur det producerats – hur det påverkar miljö, klimat, biologisk mångfald, djurens välfärd etc. – är fortsatt stort. Den 26 augusti arrangerar SLU Matologi i Stockholm för tredje året i rad. Stora o små företag och organisationer visar upp sina produkter och bjuder in till samtal med dem som vill.

Det är även tredje året SLUs etiker medverkar dels med ett bord för möte och samtal kring olika livsmedelsval, dels i panelsamtal: Hur påverkar våra attityder mängden mat som slängs? respektive Klimatsmart mat – vad ska man äta nu och i framtiden?, och detta år även med mini-föredrag i ‘Speakers corner’ : Äta etiska insekter?. Se hela programmet här.

Hoppas vi ses där!

 

Kurs i miljö- och djuretik i höst!

Studier och kunskap om djur och natur väcker många frågor om vad som är rätt eller fel att göra mot dem, mot människor och kommande generationer.

Är det bättre att äta närproducerat kött än långväga sojaprodukter? Är det rätt att behandla djur med jämförbara biologiska förmågor med olika mycket respekt för dessa förmågor? Bör vi införa sådana GM-grödor som kan bidra till minskad klimatpåverkan? Dessa frågor finns det argument både för och emot, men det finns sällan enkla svar. Därför erbjuder vi nu en kurs i miljö- och djuretik vid SLU för alla med högskolebehörighet som är intresserade av att fördjupa sig i etiska resonemang kring människans ansvar för och relation till miljö och djur.

Kursen ges kvällstid på Campus Ultuna, Uppsala, under oktober till december. Mer info här. Anmälan senast 18 april via www.antagning.se Anmälningskod SLU-20146.

Välkomna!

/Per Sandin och Helena Röcklinsberg

Flyer miljö- och djurkursen 2017 köttplikt Flyer miljö- och djurkursen 2017 aristoteles

Glapp mellan värderingar, lagstiftning och praxis

Vad säger djurskyddslagstiftningen om hur djuren ska ha det? Det går att läsa sig till. Mycket svårare är att veta hur lagstiftningen implementeras och kontrolleras. En mjölkgård i Sverige har besök av länstyrelsens kontrollant i snitt vart 10:e år, medan den har betydligt tätare kontroller inom så kallade private standarder, tex av KRAV, Svenskt Sigill eller Arlagården, som vill försäkra sig om att produktionen fäljer de regler som gäller för att vara certifierad för respektive märke. Allt för att konsumenterna ska känna sig trygga och ‘veta vad de får för pengarna’. Men, vilka värderingar ligger bakom dessa märken? Vad försöker standarderna uppnå? Skiljer de sig från lagstadgade nivån? Och, leder kontrollen till att verkligheten och idealet möts?

Svaren på dessa och många andra frågor kan man få imorgon, när Frida Lundmark vid institutionen för husdjurens miljö och hälsa, SLU, på sin avhandling Mind the gaps – From legislation to Practice in Animal Welfare Legislation and Private Standards i Hernqvistaulan i Skara. Den direktsänds via en streaminglänk :http://data-vc-cs1.data.slu.se/tcs/?id=cb482923-ea3c-4d83-928a-c732f8c14bfc

Samma dag, kl 10.00-11.30 hålls ett seminarium (Where is animal welfare heading?), även den sands via streaminglänk http://data-vc-cs1.data.slu.se/tcs/?id=3790e041-978d-4ed7-80d4-975411d36ffe

Varmt välkomna att ta del av denna disputation!

 

Etik på Matologi

Lördagen den 20 augusti arrangerar SLU sin temadag Matologi i trädgården vid Norra Latin i centrala Stockholm. SLUs etiker medverkar dels med ett bord där vi presenterar diverse material för etisk reflektion och diskussion kring produktion, konsumtion och hantering av avfall från livsmedel, dels genom att Per Sandin håller ett föredrag kl 12.30 på temat Är vi vad vi äter?

Varmt välkomna!