Min frukost från fordom, och ett seminarium om framtidsfrukostar idag

Har du ätit frukost idag? Det har jag. Dessutom har jag talat på ett frukostseminarium som arrangerades av SLU Future Food. Tillsammans med den historieätande måltidsforskaren Richard Tellström och SLUs Elin Röös angrep jag frågan om ”Dåtidens frukost och framtidens mat”.

Man hinner inte säga så jättemycket på sju minuter. Men jag talade frukostmoralism, moraliskt agentskap och den rekonstruktion av min frukost från ca 1980 som jag åt i tisdags.

Min frukost nuförtiden består oftast av havredryck med kli, frukt och mandel, kaffe och ostmörgås. Det skiljer sig en del från frukostar jag ätit vid olika tillfällen i livet. Frukostmässigt har jag varit någorlunda seriemonogam. Det vill säga jag har varit trogen ungefär samma frukost varje dag, men jag bytt frukost vid ett antal tillfällen. På menyn har genom åren stått bland annat nyponsoppa, mjölk och branflakes, havregrynsgröt och en del annat. Nästan alltid smörgås i någon form.
Häromdagen rekonstruerade jag min frukost från omkring 1980. Då var jag tio år.

Min rekonstruerade frukost, anno 1980 ungefär


Frukosten bestod av Earl Grey-te med mycket honung, apelsinjuice, en grövre macka med leverpastej, en ost- och marmeladmacka där brödet varierade – denna gång vanlig limpa – samt ytterligare en ost- och marmeladmacka, då alltid på Wasa frukostbröd, hårt ljust knäckebröd med vallmofrö. Herrgårdsost gällde.

Att äta min barndomsfrukost kändes dels påtagligt främmande, dels extremt välbekant. En morgontidig madeleinekaka som väckte minnen. Men jag slogs av hur söt den var. Jag slogs också av att flera av varumärkena är desamma idag.

Vad kan då en moralfilosof säga om frukostar?

Man kanske kan påstå att frukosten är vår mest moraliserande måltid. Richard Tellström berättade under sin presentation om den ”folkhemsmoderna frukosten”. Den frukosten skulle bygga på näringsforskning och syftade till att bidra till stärkandet av vår hälsa till båtnad för samhällsnyttan. Ni har förmodligen hört påståenden om som ”Frukosten är dagens viktigaste mål”, och ”Hoppa inte över frukosten!” Oavsett hur sant det är har väl inget annat mål så starkt förknippats med hälsa, frisksport, och prestation? Ett slags grötmoralism om man så vill.

Först och främst moraliskt agentskap. År 1980 var jag ett barn. Vad jag åt rådde jag inte bara själv över, utan en del bestämde mina föräldrar. Så var det med den grova leverpastejssmörgåsen. Det fanns ett element av plikt där: först något nyttigt, därefter marmeladen. Mina föräldrar åt för övrigt exakt samma frukost, förutom att min mamma hade pepparrot på tub under leverpastejen. Det slapp jag.
En moralisk agent är någon som kan tillskrivas moraliskt ansvar. Som tioåring var jag ännu inte en fullfjädrad moralisk agent. Mina föräldrar kunde därför rättfärdiga att min valfrihet inskränktes.
Men frågan är både i vilken mån vi som vuxna väljer fritt, rent faktiskt, och i vilken mån vi bör få göra det.

Min egen vardagsfrukost numera präglas i någon mån av val som jag gjort delvis av moraliska skäl. Jag har till exempel minskat andelen kött- och mjölkprodukter av hänsyn till klimat och djurvälfärd. Att den inte är lika söt handlar både om hälsa och rena smakpreferenser. Jag tycker helt enkelt om andra saker idag än vad jag gjorde 1980.

Idag förväntas vi i väldigt stor utsträckning agera som konsumenter, och många menar att konsumentmakt är vägen till val som är bättre för djuren och miljön, till exempel. Men jag vet ju att just mina val inte har så stor betydelse – om ens någon – i det stora hela. Och jag vill ju välja vad jag ska äta till frukost.

Jag vet inte hur man ska framtidsspana om detta. Men att valet av mat delvis är en moralisk fråga tror jag är en idé som har kommit för att stanna. Jag tror också att det är värt att fundera på om det finns andra moraliska agenter än individuella personer- till exempel företag.

Vad är det som gör oss till moraliska agenter? Bland annat är det förmågan att behandla information och känna igen moraliska regler om rätt och fel. Den här frågan blir aktuell inte minst i ljuset av alltmer avancerad artificiell intelligens och mer och mindre autonoma system för beslutsfattande. Tänk på självkörande bilar som måste besluta om de ska köra rakt fram och då köra på en person a, eller väja undan och då köra på en annan person b.

Och i många fall kan man ju ifrågasätta hur fria val vi människor gör. I morse åt jag hotellfrukost. Jag valde själv vad jag ville ha, tycker jag. Men mitt val påverkades av utbudet och presentationen. Kanske väljer jag oftare det pålägg jag ser först?

Så matmoraliska frågor kommer att finnas kvar och fortsätta vara minst lika betydelsefulla som idag, tror jag. Men både innehållet i dem, och vem som ska ansvara för dem, kan nog tänkas bli annorlunda.

Efter seminariet fick Richard, Elin och jag tillfälle att lägga ut texten lite mer i ett samtal med Ylva Carlqvist Warnborg. Samtalet kommer inom som podd inom kort – håll utkik på https://www.slu.se/centrumbildningar-och-projekt/futurefood/

Tjockt och tunt?

Vet du vad ett tjock och ett tunt värdeord är? Det är en av dagens lärdomar för några av SLUs agronomstudenter. Ett tunt värdeord är ett ord som är rent värderande, till exempel ”bra”. Ett tjockt värdeord är både värderande och beskrivande. Om man säger att någon är ”snål”, så uttrycker man förvisso en värdering, men man gör också ett sakpåstående, nämligen att vederbörande har en visst sätt att hantera pengar.

Femtio nyanser av grönt

Vid seminariet ”Femtio nyanser av grönt” presenteras dialogprojektet  ”Biotekniken i växtodlingen”. Ett antal ledamöter i Kungliga skogs- och lantbruksakademien med vitt skilda uppfattningar om bioteknik har samlats till en informell diskussion där ingen har företrätt ett organiserat intresse, men alla har talat utifrån sina egna tankar, erfarenheter och perspektiv. Seminariet hålls på KSLA i Stockholm tisdag 7 juni. Medverkar gör bland andra Svante Axelsson från Naturskyddsföreningen, Christel Cederberg från Chalmers, Svalöf Weibulls förre forskningschef Anders Nilsson och Bengt Persson, ordförande i Stiftelsen Lantbruksforskning. Per Sandin, etiklektor från SLU, är också med.

Här finns länk till program och anmälningsformulär.

Man kan läsa mer om dialogprojektet i nya utgåvan av   Kungl. Skogs- och Lantbruksakademins Tidskrift nr 2-2016 Frön för framtiden

Tillämpad etik ett elände?

Bedrivs tillämpad etik i kostsamma kommissioner, centra och domstolsliknande tribunaler där det härjar en självutnämnd etisk expertis som saknar ett ”djupare historiskt och kulturkritiskt perspektiv”? Debattens vågor har gått höga på DNs kultursidor den senaste veckan, bland annat i kölvattnet av den s.k. Macchiariniaffären vid Karolinska institutet. Södertörnsprofessorn Hans Ruin skriver under rubriken ”Den praktiska filosofins elände” (26/2) dels om den akademiska filosofins förfall, dels om hur den tillämpade etikens ledande företrädare ”under falsk varubeteckning säljer in sin kunskap och forskning”.

Den debatt Ruin driver är angelägen. Problemet är att han tecknar en vrångbild av hur den tillämpade etiken faktiskt bedrivs – den består ingalunda av tribunaler av utilitaristiska filosofer som tror sig ha ”hittat de rationella verktygen för att en gång för alla avgöra skillnaden mellan rätt och fel”. Det menar jag i min replik till Ruin (2/3). Många som ägnar sig åt tillämpad etik är för övrigt inte filosofer överhuvudtaget, utan medicinare, teologer, med mera. Och det görs utredningar, det skrivs debattartiklar och populärvetenskapliga böcker, det hålls filosofiska salonger och det bloggas, bland mycket annat.

(Ruin har tidigare fått svar i DN av Hugo Lagercrantz och PC Jersild; Jesper Ahlin skriver också ett längre inlägg på sin blogg. Man kan nu även läsa Ruins svar. )

Dyrt att vara fattig

Inte minst i USA är det många fattiga barn som äter mycket skräpmat, bland annat för att det är billigt. Vissa menar dock att hälsosammare mat inte alls behöver vara dyrare, framför allt inte i det långa loppet. Men det finns ett förbisett problem, menar sociologidoktoranden Caitlin David vid Harvard: Barn är kräsna. Att vänja små barn vid nya råvaror och rätter tar tid – och skapar spill och svinn. Därför väljer fattiga föräldrar ofta mat som de vet att barnen äter. Och den maten är inte alltid sådan att den lägger grunden för sunda matvanor. (De flesta föräldrar har väl åtminstone ibland kämpat med att få övertyga barnen om att broccoli är bättre än chips?) Svinnet är en dold kostnad som gör den nyttiga maten dyrare än vad den ser ut att vara.