Det verkar som att skogen har blivit tätare.
Vi har kunnat visa med Riksskogstaxeringens inmätningar att ungskogen idag är mycket tätare än vad den var för 30 år sedan. Artikeln har skrivits av Felicia Dahlgren Lidman och finns att läsa här: Birch distribution and changes in stand structure in Sweden’s young forests
Med ungskogar räknade vi med alla provytor i två huggningsklasser från inventeringen. Ungskog räknas då antingen provytor som har en medelhöjd mellan 1.3 och 3 meter eller från 3 m medelhöjd upp tills att dominerande träd har vuxit till grövre än 10 cm diameter. Det är lite krångligt mått men det täcker ganska bra in den fas där ungskogen kan ha ganska stor spridning i diametrar och höjder, särskilt om den inte har röjts. Att använda ålder på bestånden är svårt, då skogarna växer i så olika takt från söder till norr och på svaga jämfört med bördiga marker.
Vi jämförde ungskogar som mättes in mellan 1983-1987 med de som mättes in 2017-2023. Själva mängden areal med ungskog förändrades inte, utan de förändringar vi undersökt är istället hur ungskogen har förändrats. Stående volym har ökat med tiden för alla tre trädslagen, tall, gran och björk. I medeltal har volymen ökat från 21 till 37 kubikmeter per hektar.
Under den här perioden ökade också stamantalet från 3800 till 6500 stammar per hektar i medeltal. Den här förtätningen kan förklaras med en ökning i björkstammar, men vi ser inte någon direkt skillnad i stamantal för tall eller gran. Intressant nog kan man säga att det verkar som att skogen förändras åt två olika håll. Vi fann en ökning i areal ungskog som inte hade någon björk alls, från 26 % till till 32 % av ungskogsarealen. Vi fann också att arealen där björktätheten var hög, mer än 5- eller 10 000 stammar per hektar, hade mer än fördubblats.
De här förändringarna är indikationer på att skogsskötseln har förändrats i trakthyggesbruket i Sverige. Dels beror det nog på en senareläggning av röjningar, kanske oftare nu vid högre medelhöjd, vilket gör att ungskogar är tätare längre tid. Före 1993 var röjning reglerad enligt lag. Det kan också vara så att mätningarna under -80 talet fortfarande visar effekterna av att planteringar och ungskogar besprutades med hormoslyr på -70 talet, och därmed blev fattigare på lövträd.
En annan förändring som också leder till ökat stamantal av löv är användning av markberedning med relativt stor ytandel markstörning (som tex harv), eftersom det gynnar självföryngring av björk.
Att vi ser en ökad andel löv i landskapet är i stort positivt, björk insprängt i barrskogar idag ses som ett bra steg mot en ökad variation och bättre anpassning till naturvärden. Men det kan finnas risker med att vi får en större andel väldigt täta unga bestånd, oavsett om de är blandskogar eller monokulturer. Dels påverkar det dimensionsutvecklingen av de framtida huvudstammarna, det kan bli svårare att få en bra ekonomi i första-gallringar. Dels kan det påverka övrig fältvegetation och artrikedom om skogarna blir för täta och stannar täta länge och långt upp i beståndsåldern.