Om man vill gå från trakthyggesbruk till flerskiktad skog, när ska man egentligen börja omföringen? Det här är en fråga som blivit mer och mer aktuell under senare år. Den viktigaste frågan är kanske egentligen inte när utan var? Om man vill börja med omställningar, var ska man börja? Det finns i princip inga forskningsresultat i dagsläget som kan ge ett bra underlag för ett heltäckande svar på det. Men generellt kan man nog säga att det kan vara klokt att börja med områden där det finns spontan inväxning och att det finns en påbörjad förändring till flerskiktat. Blädningsmetoder beskrivs oftast som något som bara fungerar i granskog. Men jag tror att blandbestånd faktiskt kan underlätta en omföring, som sen i slutändan kanske slutar med en grandominerat blädningsskog.
Vi har i en nyligen publicerad artikel räknat på hur det skulle bli, och vad det skulle kosta att omföra en granplantering till flerskiktad skog, och tittat på om den här omföringen skulle göras i röjning, första- eller andra gallring. Abandoning conversion from even-aged to uneven-aged forest stands – the effects on production and economic returns (Fahlvik et al, 2024)
Figur: Schematisk skiss över simulerade alternativ, behålla trakthyggesbruk eller omföring.
Vi använde oss av mätta indata från granplanteringar i norr, mitt och södra Sverige. Detta matades in i Heureka och här röjdes eller gallrades sen bestånden med olika alternativ.
Även om det blir en liten skillnad i tillväxt-takten mellan lokalerna på grund av bonitetsskillnader så blir slutsatserna ganska samstämmiga över hela landet. Det som kanske kommer göra allra störst skillnad i verkliga bestånd jämfört med Heurekasimuleringarna är takten på inväxning. Ny, spontan inväxning är fortfarande en ganska osäker variabel i Heureka.
Viktigaste resultatet är att omföring kommer ta tid, oavsett om man börjar i röjning eller gallring. Att gå från en flerskiktad granskog till trakthyggesbruk går att göra med en enda avverkning men åt motsatt håll, tar i allafall två omloppstider. Omföring tar tid.
Dels för att inväxningen tar tid, särskilt med konkurrens från befintliga träd. Men också för att det finns inte så mycket skiktning att jobba med i röjningar och gallringar.
För några år sedan la vi ut ett försök med omföring på två lokaler i södra Sverige. Bestånden var granplanteringar i tidigt röjningsskede med ganska mycket inblandning av björk. Här har vi testat att röja fram flerskiktad granskog med hjälp av den naturligt föryngrade björken. Jag ville testa om det går att få mer skiktning med hjälp att trädslagen växer olika. Jag försökte till exempel få till en ”extremröjning” där bara några få av de största granarna var kvar, resten skulle bara vara smått pjått.
Det blir ju minst några år ytterligare väntetid innan vi kan säga så mycket av försöket. Men i höstas har jag haft en jägmästarstudent som mätt in och skrivit sitt examensarbete om försöken: Can precommercial thinning be used to create more diversity after planting spruce? (Bygge, Astrid, 2024) https://stud.epsilon.slu.se/19712/
Vi kunde med inmätningen efter röjning visa hur svårt det är att hitta variation i de planterade bestånden, även när vi använt oss av björkinslaget. I figuren nedan finns alla stammar räknade i diameterklasser. ”Monoculture” är röjningen för granmonokultur, satsa på de största stammarna. ”Mix Uneven” är röjning till blandskog men spara bara de största granarna och sen fylla upp med små stammar, ” ”Mix Even” är röjning till blandskog men spara de största stammarna oavsett trädslag. Som sagt, det är svårt att röja fram något heterogent ur det homogena. Men över tid kanske, och om man håller fast vid sin strategi. Vi får vänta och se helt enkelt.
Figur: Diameterfördelning efter röjning, röd är björk och grön är gran.
Vill du läsa mer om hyggesfria försök på SLU? Här har du en fin sammanställning gjord av forskare och Enheten för skoglig fältforskning: Hyggesfria skogliga fältförsök i Sverige. En sammanställning av tillgängliga långtidsförsök (Goude mfl 2022)