Etiska aspekter på zoonoser

Publicerat den

MRSA sprider sig i Danmark, nu får skolklasser inte längre besöka smittade grisgårdar och fyra personer har dött pga antibiotikaresistens. Hur kan samhället ta ansvar för att förbygga spridning av smitta, med vetskap att zoonoser inte bara innebär kostnader utan även påverkar djurvälfärden? Hur kan samhällets respektive individens ansvar balanseras? Kan, eller bör, samhället lägga restriktioner på produktionsformer, transporter och t.o.m. individers konsumtionsmönster? Hur påverkas utvecklingen av zoonoser när klimatet blir varmare, och hur definieras medborgarens/konsumentens/producentens ansvar? Klassiska frågor om frihet kontra ansvar, liksom om integritet och välmående ryms i ett nu utlyst doktorandprojekt.

Avdelningen för filosofi vid Wageningens universitet utlyser en doktorandtjänst på temat etiska aspekter vid förebyggande av zoonoser. Se info nedan:

PhD position in ethics: The chair group Philosophy at Wageningen University, The Netherlands, is seeking applications for a PhD position (fully employed) for a study on ETHICAL ISSUES IN RELATION TO PREVENTION OF ZOONOSES.

You can apply till 15 September 2014 (extended deadline). More information at https://www.wageningenur.nl/en/vacancy/PHD-Ethical-Issues-in-relation-to-prevention-of-zoonoses-2.htm

Ebola, etik, ekologi

Publicerat den

På senaste tiden har vi kunnat läsa skräckhistorier om ebolaepidemin. En del av diskussionen har handlat om specifika etiska frågor – vem ska få den sällsynta medicinen, – som vi inte ens vet hur väl den fungerar? (Flera av frågorna känns igen från debatten om svininfluensan för fem år sedan.) Världshälsoorganisationen WHO arrangerade nyligen en paneldiskussion om frågorna kring oprövade behandlingsformer, en diskussion som kritiserades bland annat för att representanter för de drabbade länderna saknades i panelen.

Men i ebolasammanhang är diskussioner om oprövade behandlingsformer än så länge att jämföra med ett seminarium om påvens skägg. Det finns åtminstone två betydligt viktigare frågor att beakta och de hänger ihop:

1. Vägen till att stoppa ebola går inte via ofullständigt prövade mediciner eller dito vaccin. Den går via åtgärder som hygien, isolering, smittspårning och ökad medvetenhet. Det är inga högteknologiska åtgärder – men de förutsätter eller åtminstone underlättas av ett fungerande hälsovårdssystem som folk litar på.

2. Ebola slår inte blint. De områden som drabbats först och värst av ebola kännetecknas av fattigdom, samhällelig infrastruktur i förfall, och miljöförstöring.

Händelsevis är det samma faktorer som bidrar till att människor dör i många andra sjukdomar också, som diarré. Dessa är för övrigt många gånger fler än ebolaoffren. Och åtgärderna för att hindra pågående katastrofer av detta slag är väsentligen desamma som krävs mot ebola.

Vad väntar vi på?

Karnist – javisst!

Publicerat den

Den amerikanska psykologen Melanie Joys bok Varför vi älskar hundar, äter grisar och klär oss i kor (2011) (den svenska versionen nyutkommen på Karneval, 216 s), har fått visst genomslag, inte för att den egentligen ställer några nya frågor, men för att den på ett slagkraftigt sätt upprepar en inom etiken alltid relevant fråga: av vilka skäl hålls befintlig praxis som berättigad? I detta fall, vad gör att den som äter kött- och mjölkprodukter (en ’karnist’, eller tydligare, ’carnist’) inte behöver motivera sitt ställningstagande, medan  vegetarianer och veganer ofta förväntas ge en förklaring? En kort sammanfattning av Joys syn ges i litteraturvetaren Amelie Björcks läsvärda recension SvD.

Utöver omsorg om djuren – baserat i hänsyn till deras välfärd och/eller rätt till liv – finns det numera välkända hälsoskäl och klimatskäl att fundera över nuvarande nivåer på konsumtion av livsmedel från intensiv djurhållning. Dvs. skälen har blivit flera – och därmed ökar provokationen från båda håll: ’carnisten’ får svårare att hitta andra skäl än att vana eller egen njutning är viktigare än omsorg om andra (människor och djur), och vegetarianen/veganen får svårare att förstå att de argumenten inte ’övertygar, och kan frestas att ta till än radikalare grepp. Risk finns för ett ökat glapp dem emellan. Låsta positioner främjar varken den ena eller den andra sidan. Återstår att hoppas att böcker som Melanie Joys läses av olika grupper, och att debatten hålls saklig och konsistent kring en av djuretikens svåraste grundfrågor: Vilka välgrundade skäl finns det att göra skillnad på hur vi hanterar en hund och en gris? Vilken etisk relevans bör tradition och vana ha?

Frågor som dessa besvaras inte över en middag, men ett stort steg för för den fria tanken vore taget om utropstecknet byttes till två frågetecken, så att båda delarna av argumentationen lyfts fram: karnist? javisst?

/Helena

Symposium om genmodifiering av lantbruksdjur

Publicerat den

Inom medicinsk forskning har genmodifierade möss länge varit en självklarhet, och genmodifierade grödor odlas på många fält världen över. I det förra fallet talas mycket lite om risker för människans hälsa, och i det förra mycket om biologiska risker. Vilka risker respektive fördelar finns det med genmodifiering av lantbruksdjur? Inom ramen för det av MISTRA och SLU finansierade forskningsprogrammet MISTRA BioTech (www.slu.se/mistrabiotech) arrangerar vi idag (24 juni) ett symposium i Uppsala på temat genmodifiering av lantbruksdjur med flera internationella gäster.

Frågor som behandlas är t.ex. viIket är forskningsläget, vad görs redan nu? Vad kan göras inom en snar framtid? Vad kan man lära av genmodifiering av möss? Men även sociala och etiska frågor ställs: Vad tänker medborgare kring genmodifiering av djur? Finns det några etiska aspekter som blir särskilt relevanta kring genmodifiering av lantbruksdjur, till skillnad från försöksdjur, eller sällskapsdjur? Vilka frågor kring patent, kommersialisering och rättvis fördelgning av vinster behöver klarläggas? Liksom den stora frågan om syfte – varför genmodifiera lantbruksdjur? För ökad produktion? 

Ur ett miljö/klimatperspektiv behöver vi knappast större köttproduktion i världen, men kanske en effektivare? Hur definieras ’hållbar produktion’ här, i relation till ekonmiska, sociala och miljöaspekter? Hur defninerar och tar forskare, politiker och medborgagre ansvar för hållbar livsmedelsproduktion? Valet av genmodifiering av livsmedelsproducerande djur måste ses i relation till de stora frågorna om livsmedelsförsörjning och livsmedelssäkerhet. De avgörs inte under en dag, men med tanke på talarlistan vågar jag hoppas på några tentativa svar och än många fler intressanta diskssioner.

Den som är intresserad av genmodifiering av livsmedel generellt kan (gratis) ladda ned och läsa en ny skrift framtagen inom Mistra Bioech projektet, Shaping our food – an overview of crop and livestock breeding.

 

Rött ljus för räkor och magra torskar – vad händer under ytan?

Publicerat den

Nordhavsräkan hamnade på ’rött’ på WWFs fiskeguide i vintras, bl.a. med hänvisning till att icke uthålliga fiskemetoder används, vilket skapade starka reaktioner i vissa led. Nu har Artdatabanken (vid SLU) i dagarna meddelat att beståndet av Nordhavsräkan är hotat. Det har minskat med 30-50% på 10 år, vilket troligen inte bara kan förklaras med naturlig variation, enligt en radiointervju med Ulf Gärdenfors, chef för Artdatabanken. Fisket – uttaget – påverkar också. WWFs expert i fiskefrågor, marinbiolog Inger Näslund, säger i en intervju i senaste Buffé (ICAs medlemstidning) att det inte kan uteslutas att småräkor, som dött vid fångsten, kastas i, eftersom de inte ger tillräckligt bra pris i handeln. Dvs det klassiska glappet mellan det som fångas och det som landas finns även här. 

Beräkningar visar att 23% av den totala fångsten av kommersiella arter kastas över bord, en siffra som är än högre för den vita fisken. Detta, och överfisket generellt, har EU försökt råda bot på genom att nyligen fatta beslut om att reformera fisket för att skapa ett långsiktigt hållbart uttag av bestånden. Bla. har man infört krav på landningsskyldighet, dvs att inte ta upp mer än det som fångas. Detta kräver selektiva redskap, och Inger Näslund säger i intervjun att de nya reglerna kan initiera forskning för att få fram sådana – något WWF även påtalat behovet av långt tidigare i samband med krav på stoppad dumpning.

WWFs första fiskguide kom ut 2002, med den då hotade torsken högt på dagordningen. Informationen har nått fram, selektiva redskap har använts för att få bara fånga rätt storlek (större/äldre), konsumenterna blev medvetna, bestånden har vuxit, och för en tid sedan kunde vi glädjas åt att Östersjötorsken är ok att äta igen. Men säg den glädje som varar…  torskarna är många, men numera små och magra. Vadan detta? Reproduktionsområdena tycks fungera väl, inget klart samband till områden med syrefria bottnar kan fastslås, men troskarna blir inte stora, däremot är de äldre än vad forskarna trodde. Nu tror man att  bl.a. selektionen haft negativ påverkan och lett till stora grupper i en och samma storlek – som då konkukrrerar om samma föda. Men, det är komplext att reda ut orsakssamband under ytan, inte minst eftersom de påverkas av agerandet ovanför. Ett fiske utan selektion på storlek kräver tillförlitliga beståndsbedömningarna och väl genomförda förvaltningsplaner, och att de följs. Överfiske, behov av genomgripande reformer och kontroller visar att det nog inte är den starkaste grenen inom näringen. Nyligen kom dessutom uppgifter om att fartygens ljud påverkar fiskens beteende, och vi visste sedan tidigare att havsbaserad vindkraft kan påverka deras möjlighet att kommunicera. De tycks lämna områden med föda pga oljud, och lägger därmed kraft på förflyttning istället för födointag. Beståndsbedömningar är ingen lätt sak. Det är många aspekter som måste beaktas, och EU reformens krav på att tillämpa försiktighetsprincipen är välkommen.

WWF, MSC och KRAV som har till uppgift att hålla sig a jour med forskningen och beståndsbedömningar, och att kommunicera vad som är ’ok’ till konsumenterna, har en grannlaga uppgift. Nu gäller det att få ut att försiktighet bör råda med Östersjötorsken och Nordhavsräkan. Besked som troligen varken är välkomna, eller lätta att förmedla. Men nödvändiga.

 

Ekologiskt eller lokalt?

Publicerat den

Det är förrädiskt att peka på en motsättning mellan ekologisk mat och lokalt producerad mat, menar författaren Gunnar Rundgren i dagens SvD:

I stället för att betona skillnaderna borde vi förstå vad det är i lokalt och ekologiskt som attraherar folk. I stort strävar man efter samma sak med lite olika tyngdpunkt.

Rundgren påpekar också att det är oklart vad som menas med lokalt producerad mat:

I de mer extrema fallen, som intensiva växthusodlingar och värphöns eller kycklinguppfödning kommer nästan alla insatsmedel och andra resurser som behövs från andra länder.

 

Grissvansar, frihandel och EU-val

Publicerat den

I en gemensam debattartiel av forskare i Danmark och Sverige (GöteborgsPosten, Debatt, 15 maj) ifrågasätts EUs ovilja att agera mot den förbjudna rutinmässiga kupering av grissvansar som pågår. Denna slapphet medför ojämlika villkor för producenterna då det sätter EUs egna marknadsregler ur spel. På bekostnad av dem som följder direktivet. Långsamt sätter denna ’grissvansdebatt’ press på politikerna, och landsbygdsminister Eskil Erlandsson har nu inbjudit sin danske kollega Dan Jørgensen att besöka svenska gårdar  där grisarna kan behålla sina svansar, tack vare annat att sysselsätta sig med.

Man får hoppas de även diskuterar den minskning av antibiotika som sådana stallsystem lägger grunden för. I Sverige får antibiotika inte användas i förbyggande syfte, vilket dock tillåts inom EU, och som bekant även görs. (Se tidigare blogginlägg på denna sida). Djurhållningen engagerar Europas medborgare (Eurobarometer 270, 2007), och artikel 13 (del 1/principer) i Lisabonfördraget anger att beslut inom lantbruk och fiske ska ’pay full regard to the animal welfare requirements’.

I tider av demokratiska val har vi som medborgare all anledning att hålla ett vakande öga på det politiska engagemanget att förbättra, men som ett första steg tillse att medlemsländerna efterlever, gällande regelverk. Inte främst för frihandelns skull, utan för djurens, men med gällande regelverk och avtal som hävstång.

Svensk miljöetik samlad

Publicerat den

Nu finns en webbsida med samlad information om miljöetik i den svenska akademiska världen på http://enviroethics.org/sweden/. Det är Anders Melin, verksam vid Malmö högskola, som ställt samman materialet. Han är intresserad av kompletterande upplysningar om avhandlingar, kurser och liknande. Sidan är på engelska och ligger på webbplatsen för International Society for Environmental Ethics (ISEE).