Ebola, etik, ekologi

På senaste tiden har vi kunnat läsa skräckhistorier om ebolaepidemin. En del av diskussionen har handlat om specifika etiska frågor – vem ska få den sällsynta medicinen, – som vi inte ens vet hur väl den fungerar? (Flera av frågorna känns igen från debatten om svininfluensan för fem år sedan.) Världshälsoorganisationen WHO arrangerade nyligen en paneldiskussion om frågorna kring oprövade behandlingsformer, en diskussion som kritiserades bland annat för att representanter för de drabbade länderna saknades i panelen.

Men i ebolasammanhang är diskussioner om oprövade behandlingsformer än så länge att jämföra med ett seminarium om påvens skägg. Det finns åtminstone två betydligt viktigare frågor att beakta och de hänger ihop:

1. Vägen till att stoppa ebola går inte via ofullständigt prövade mediciner eller dito vaccin. Den går via åtgärder som hygien, isolering, smittspårning och ökad medvetenhet. Det är inga högteknologiska åtgärder – men de förutsätter eller åtminstone underlättas av ett fungerande hälsovårdssystem som folk litar på.

2. Ebola slår inte blint. De områden som drabbats först och värst av ebola kännetecknas av fattigdom, samhällelig infrastruktur i förfall, och miljöförstöring.

Händelsevis är det samma faktorer som bidrar till att människor dör i många andra sjukdomar också, som diarré. Dessa är för övrigt många gånger fler än ebolaoffren. Och åtgärderna för att hindra pågående katastrofer av detta slag är väsentligen desamma som krävs mot ebola.

Vad väntar vi på?

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *