Debatten om svensk djurhållning inom livsmedelsproduktionen är ständigt aktuell, men har blossat upp genom en DN-debattartikel den 12 oktober, skriven av Åke Rutegård och Martin Wierup. De påstår att tillbakagången för svensk djurbaserad livsmedelsproduktion, ffa gris, beror på att Sverige har strängare djurskyddskrav än övriga Europa. Ett vanligt argument, som inte blir sannare för att det upprepas.
Med tydlighet och motexempel visar Bo Algers med flera SLU-forskare och företrädare för bl.a. Nationellt Centrum för djurvälfärd, Sveriges veterinärförbund och djurskyddsorganisationer i en replik den 13 okt hur detta argument bygger på felaktigheter, och acceptans av den bristande lagefterlevnad som råder bland de stora grisproducenterna inom övriga EUs djurhållning.
Rutegård och Wierup har helt rätt i att Sverige bör driva djurskyddsfrågan på EU-nivå, men varför skulle vi därmed vara beredda att de facto sänka kraven? När medlemsländerna i dagsläget inte lever upp till regler om grupphållning av suggor, strö eller liknande till växande grisar och tillåter näbbtrimning av kycklingar, ser mellan fingrarna på slakt utan föregående bedövning etc, etc – är det denna praxis som ska tillåtas även i Sverige? Mer logiskt vore att sträva efter lagefterlevnad inom EU, för att minska den sneda konkurrensen, inte att sänka svenska djurskyddskrav som gör att vi bl.a. kan hålla en låg antibiotikanivå.
Antibiotikafrågan är, som sagts tidigare i denna blogg, en central del i gott djurskydd och gott hälsoläge i en befolkning. Att den underskattas inte bara av debattörerna Rutegård och Wierup är ett understatement, men dess vikt tål att upprepas. Bjön Olsen, läkare vid UAS, har påtalar sambandet till djuromsorg, men lyfter även frågan om vem som i äger antibiotikafrågan. Han menar att ”när det gäller att stoppa miljöförstöring, klimatförändringar eller antibiotikaresistens så skall inte marknaden äga frågorna.” Frågan uppstår förstås om även djurskyddet behöver undkomma markaden? Utifrån vad som framkommit kring pågående handelsavtal mellan EU och USA resp Kanada, står inte djurskyddet högt på dagordningen, om alls överhuvudtaget. Detta sammantaget gör inte djurskyddslagstiftningen överflödig, tvärtom.