I den nyligen släppta proposition ’2013/14:41 Ändringar i djurskyddslagen’ http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Propositioner-och-skrivelser/prop-20131441-ndringar-i-dj_H10341/?text=true (1988:534) har regeringen slagit fast två områden som den i dagsläget tycks villig att satsa på inom djurskyddet. Det ena är förbud mot att genomföra sexuella handlingar med djur, vilket angavs som ett centralt område redan i utredningsuppdraget för en ny djurskyddslag. Det andra är försöksdjursverksamheten. Sedan den 1 januari i år tillämpas EU Direktivet 2010/63 i den form det är införlivat i svensk djurskyddslag, vilket medfört ett krav på att varje medlemsland ska ha ett kompetenscentrum för 3Rfrågor (frågor om alternativ till djurförsök, replacement/ersätta, reduction/begränsa antal djur, refinement/förfina metoder). I EU-direktivet och därmed i svensk lag kring djurförsök är det tydligt att 3R ska beaktas inför varje tänkt försök, och under de som genomförs. Inga försök får genomöras utan att beakta 3Rprincipen, dvs inte alls om det finns alternativa likvärdiga metoder att tillgå. Därmed är god kompetens hos nämndledamöter som fattar beslut om att godkänna/avslå en ansökan och forskare som formulerar ansökan ytterst centralt, och ett 3Rcentrum välkommet.
Regeringen föreslår nu att detta kompetenscentrum ska placeras vid Jordbruksverket, vilket är i enlighet med den 3R-utredning som presenterats, även om andra förslag funnits och förordats av vissa remissinstanser. Tanken är att detta centrum ska knytas till den Nationella kommittén för skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål, även den inrättad som en följd av nya EU-direktivet. 3Rcentrumets uppgift består i att stödja regionala nämnder, stödja forskningsanläggningarnas lokala djurskyddsorganisationer, samla in, bearbeta och sprida information om 3R och bidra till alla intressenters ökade kompetens om alternativa metoder.
Det är en viktig och grannlaga uppgift. Två svårigheter är uppenbara. Den ena hänger samman med att ansökningarna är betydligt mer omfattande idag än innan de belades med avgift. Det är svårare både att få en överblick och att fatta detaljerade beslut om vilken metod som är berättigad att använda om en ansökan omfattar det som motsvarar 2-3 doktorandprojekt, istället för ett, och över tusen djur. 3Rcentrumets stöd blir avgörande för att nämnderna ska kunna fatta lagenliga beslut. På vilket sätt kan 3Rcentrumet struktureras så att nämnderna får tillgång till den information som behövs för att bedöma varje enskild form av djuranvändning som en ansökan föreslår? Hur görs kompetensen tillgänglig för forskarna?
Den andra svårigheten anknyter till detta, och handlar om 3Rcentrumets roll som förmedlare av forskningsresultat om alternativa metoder och upprätthållande av kontakter med viktiga internationella forskningsinstanser och valideringscentra. Genom att placeras vid en myndighet har regeringen försvårat denna uppgift. Eftersom Jordbruksverket i sig inte kan eller ska bedriva forskning riskerar startsträckan till inblick i ett mycket komplext och snabbt expanderande fält bli lång, och omvägar behöver tas via befintliga forskarkontakter. En placering vid t.ex. SCAW (Nationellt centrum för djurvälfärd) placerat vid SLU hade givit andra möjligheter till direkta och opartiska kontakter med forskarvärlden och befintlig internationell kompetens.
Oro över detta ska dock inte få skymma tillfredsställelsen att ett 3Rcentrum inrättas! Det är i sig glädjande och ett viktigt steg för implementering av lagen och för den ständiga strävan efter gott djurskydd. Inte minst är förhoppningarna stora att 3Rcentrumets kompetens efterfrågas och användas flitigt i framtida nämndprövningar.
/Helena
Att man beslutat om att inrätta ett sådant centrum är naturligtvis välkommet. Men jag är skeptisk till utformningen som föreslås. Risken är uppenbar att det här huvudsakligen blir en stödinstans för de etiska nämnderna, i stället för att ta sig an den betydligt större utmaningen som ett verkligt främjande av de 3Ren utgör.
Den etiska prövningen av djurförsök är en viktig mekanism för att främja de 3R:en inom ramen för det som forskare redan har planerat att göra. Men handlingsutrymmet är här ganska begränsat. Det går knappast att föreslå att forskaren ska använda en datorbaserad modell när det hen söker för är att använda en djurmodell. Om man ska arbeta i riktning mot det slutgiltiga målet av ”full replacement” som EU-lagstiftningen sätter måste man ha betydligt större ambitioner för ett 3R-centrum. Det måste spela en aktiv roll i diskussionen om vilka riktningar forskningen ska ta, och bör rimligen också ha medel att stöda forskning för att utveckla olika form av alternativ.
Att knyta centrat till instanser med djurskyddsexpertis, som Jordbruksverket eller Nationellt centrum för djurvälfärd förstärker risken att det här blir en stödinstans för djurskyddet. Det är bara ett av de 3 R.en (Refinement) som baseras på djurskyddsexpertis. Replacement kräver en helt annan expertis, och det arbetet måste ske i nära samarbete med forskningen, både den forskning som utvecklar alternativ och den forskning som någonstans längs vägen ställs inför frågan om när en djurmodell är rätt angreppssätt.
Jag är mycket imponerad av National Centre for the 3Rs i Storbritannien som på kort tid lyckats etablera sig som en mycket viktig instans. Men de har förstås också en rejäl budget och omfattande forskningsfinansiering. Den frågan är inte minst viktig för hur inflytelserikt ett 3R-centrum blir!
Instämmer, även ekonomin behöver komma i fokus! En klok kommentar jag fått per mail: ”Oavsett var ett 3R-center placeras är det nödvändigt att det avsätts nya friska pengar till det, eftersom det är en ny verksamhet.” I och med att regeringen inte knutit några friska medel till den nya 3Rverksamheten, är risken stor att Jordbruksverket inte kan skapa den dynamiska och kraftfulla instans som behövs, och som den har fått i uppdrag att skapa och upprätthålla. Bl.a. kommer det med stor sannolikhet vara svårt att få fram medel till att stödja forskning för djurfria metoder. Det borde ses över.
Det ligger förstås även en risk i att 3R-centrumet enbart blir ett stöd till nämnderna, att det inte agerar proaktivt. Men, i så fall följer det inte sitt uppdrag och kan och bör kritiseras för det. Den stora risken i relation till nämnderna är, som jag ser det, om nämnderna inte ser sitt uppdrag att verkligen använda sig av detta stöd och sitt mandat att avslå användning av djur när det finns alternativ. Det ligger i nämndens uppdrag redan sedan tidigare, men med stöd från ett nytt och kraftfullt 3Rcentrum ökar chansen att nämnderna nu kan genomföra denna granskning. I det fall så skulle ske, får forskarna signalen att en granskning utifrån 3R inte bara är fråga om förfinande av metoder eller minskande av antal djur, utan att det verkligen ligger i deras uppdrag att svara för att det de facto inte finns djurfria alternativ – innan de ansöker – och att det finns en reell risk för ’bakläxa’. Ett välfungerande, kunskapstätt och transparent 3Rcentrum kan bidra till att det blir en rolig utmaning för forskningens och djurens bästa.
/Helena