Min frukost från fordom, och ett seminarium om framtidsfrukostar idag

Har du ätit frukost idag? Det har jag. Dessutom har jag talat på ett frukostseminarium som arrangerades av SLU Future Food. Tillsammans med den historieätande måltidsforskaren Richard Tellström och SLUs Elin Röös angrep jag frågan om ”Dåtidens frukost och framtidens mat”.

Man hinner inte säga så jättemycket på sju minuter. Men jag talade frukostmoralism, moraliskt agentskap och den rekonstruktion av min frukost från ca 1980 som jag åt i tisdags.

Min frukost nuförtiden består oftast av havredryck med kli, frukt och mandel, kaffe och ostmörgås. Det skiljer sig en del från frukostar jag ätit vid olika tillfällen i livet. Frukostmässigt har jag varit någorlunda seriemonogam. Det vill säga jag har varit trogen ungefär samma frukost varje dag, men jag bytt frukost vid ett antal tillfällen. På menyn har genom åren stått bland annat nyponsoppa, mjölk och branflakes, havregrynsgröt och en del annat. Nästan alltid smörgås i någon form.
Häromdagen rekonstruerade jag min frukost från omkring 1980. Då var jag tio år.

Min rekonstruerade frukost, anno 1980 ungefär


Frukosten bestod av Earl Grey-te med mycket honung, apelsinjuice, en grövre macka med leverpastej, en ost- och marmeladmacka där brödet varierade – denna gång vanlig limpa – samt ytterligare en ost- och marmeladmacka, då alltid på Wasa frukostbröd, hårt ljust knäckebröd med vallmofrö. Herrgårdsost gällde.

Att äta min barndomsfrukost kändes dels påtagligt främmande, dels extremt välbekant. En morgontidig madeleinekaka som väckte minnen. Men jag slogs av hur söt den var. Jag slogs också av att flera av varumärkena är desamma idag.

Vad kan då en moralfilosof säga om frukostar?

Man kanske kan påstå att frukosten är vår mest moraliserande måltid. Richard Tellström berättade under sin presentation om den ”folkhemsmoderna frukosten”. Den frukosten skulle bygga på näringsforskning och syftade till att bidra till stärkandet av vår hälsa till båtnad för samhällsnyttan. Ni har förmodligen hört påståenden om som ”Frukosten är dagens viktigaste mål”, och ”Hoppa inte över frukosten!” Oavsett hur sant det är har väl inget annat mål så starkt förknippats med hälsa, frisksport, och prestation? Ett slags grötmoralism om man så vill.

Först och främst moraliskt agentskap. År 1980 var jag ett barn. Vad jag åt rådde jag inte bara själv över, utan en del bestämde mina föräldrar. Så var det med den grova leverpastejssmörgåsen. Det fanns ett element av plikt där: först något nyttigt, därefter marmeladen. Mina föräldrar åt för övrigt exakt samma frukost, förutom att min mamma hade pepparrot på tub under leverpastejen. Det slapp jag.
En moralisk agent är någon som kan tillskrivas moraliskt ansvar. Som tioåring var jag ännu inte en fullfjädrad moralisk agent. Mina föräldrar kunde därför rättfärdiga att min valfrihet inskränktes.
Men frågan är både i vilken mån vi som vuxna väljer fritt, rent faktiskt, och i vilken mån vi bör få göra det.

Min egen vardagsfrukost numera präglas i någon mån av val som jag gjort delvis av moraliska skäl. Jag har till exempel minskat andelen kött- och mjölkprodukter av hänsyn till klimat och djurvälfärd. Att den inte är lika söt handlar både om hälsa och rena smakpreferenser. Jag tycker helt enkelt om andra saker idag än vad jag gjorde 1980.

Idag förväntas vi i väldigt stor utsträckning agera som konsumenter, och många menar att konsumentmakt är vägen till val som är bättre för djuren och miljön, till exempel. Men jag vet ju att just mina val inte har så stor betydelse – om ens någon – i det stora hela. Och jag vill ju välja vad jag ska äta till frukost.

Jag vet inte hur man ska framtidsspana om detta. Men att valet av mat delvis är en moralisk fråga tror jag är en idé som har kommit för att stanna. Jag tror också att det är värt att fundera på om det finns andra moraliska agenter än individuella personer- till exempel företag.

Vad är det som gör oss till moraliska agenter? Bland annat är det förmågan att behandla information och känna igen moraliska regler om rätt och fel. Den här frågan blir aktuell inte minst i ljuset av alltmer avancerad artificiell intelligens och mer och mindre autonoma system för beslutsfattande. Tänk på självkörande bilar som måste besluta om de ska köra rakt fram och då köra på en person a, eller väja undan och då köra på en annan person b.

Och i många fall kan man ju ifrågasätta hur fria val vi människor gör. I morse åt jag hotellfrukost. Jag valde själv vad jag ville ha, tycker jag. Men mitt val påverkades av utbudet och presentationen. Kanske väljer jag oftare det pålägg jag ser först?

Så matmoraliska frågor kommer att finnas kvar och fortsätta vara minst lika betydelsefulla som idag, tror jag. Men både innehållet i dem, och vem som ska ansvara för dem, kan nog tänkas bli annorlunda.

Efter seminariet fick Richard, Elin och jag tillfälle att lägga ut texten lite mer i ett samtal med Ylva Carlqvist Warnborg. Samtalet kommer inom som podd inom kort – håll utkik på https://www.slu.se/centrumbildningar-och-projekt/futurefood/

Undermålig remisshantering undergräver förtroende

Jordbruksverkets förslag på nya föreskrifter för lantbrukets djur, omarbetning av L100, har debatterats under våren och sommaren. Kritiken har hittills handlat om enskilda föreskrifter för olika djurslag – t.ex. sänkt avvänjningsålder för griskultingar på ett sätt som anpassar till EUs nivå och ökar risken för antibiotikaanvändning.

Förändringarna är Jordbruksverkets sätt att möta näringens krav på flexibilitet och målstyrning, men drabbar i föreslagen utformning både djuren, vars grundläggande välfärd riskeras om förebyggande miniminivåer uteblir, och lantbrukaren, som inte vet om hen har nått upp till lagens krav, varvid rättsosäkerheten ökar.

Nu i höst har även en rad forskare från SLU påpekat allvarliga brister i remisshanteringen. (Se debattartikel i GP från 5 oktober). Utöver kort remisstid för en omfattande lagändring har Jordbruksverket valt att bortse från den välgrundade och välformulerade kritik som inkommit från majoriteten av remissinstanserna. De vetenskapliga studier som forskare och andra påvisar talar mot de föreslagna förändringarna har över huvud taget inte beaktats av Jordbruksverket, ej heller kritiken mot näringens studie.

Jordbruksverket svarar med att de litar på lantbrukarna, och att de inte anser att djurskyddsnivån sänks och att de på detta sätt ökar konkurrenskraften, i enlighet med  Livsmedelsstrategin. I en slutreplik i GP, samt i en intervju i Land Lantbruk med Helena Röcklinsberg, påpekas bl.a. att lagstiftning ska bygga på vetenskapliga studier, och att konkurrenskraften knappast ökar om djurskyddet devalveras. Tilliten till svenska bönder och motiveringen att köpa produkter märkta med  ‘Från Sverige’ som nu tagit fart på riktigt, behöver allt stöd  det kan få av ansvariga myndigheter genom säkrade mervärden, inte motarbetas.

Delar av de förslag som näringen haft kring ökad intensifiering inom grishållningen, men som inte kunnat förverkligas när det sk kontrollprogrammet inte kan införas, har Jordbruksverket nu baxat in bakvägen. Med tanke på forskarkritiken mot dessa, ur såväl djurskydds- som smittskyddssynpunkt (antibiotika), stärker inte heller det förtroendet för Jordbruksverkets arbete, varken i sak eller i form.

 

Tjockt och tunt?

Vet du vad ett tjock och ett tunt värdeord är? Det är en av dagens lärdomar för några av SLUs agronomstudenter. Ett tunt värdeord är ett ord som är rent värderande, till exempel ”bra”. Ett tjockt värdeord är både värderande och beskrivande. Om man säger att någon är ”snål”, så uttrycker man förvisso en värdering, men man gör också ett sakpåstående, nämligen att vederbörande har en visst sätt att hantera pengar.

Matologi bjuder på etiska frågeställningar

Vårt intresse för vad vi äter, och hur det producerats – hur det påverkar miljö, klimat, biologisk mångfald, djurens välfärd etc. – är fortsatt stort. Den 26 augusti arrangerar SLU Matologi i Stockholm för tredje året i rad. Stora o små företag och organisationer visar upp sina produkter och bjuder in till samtal med dem som vill.

Det är även tredje året SLUs etiker medverkar dels med ett bord för möte och samtal kring olika livsmedelsval, dels i panelsamtal: Hur påverkar våra attityder mängden mat som slängs? respektive Klimatsmart mat – vad ska man äta nu och i framtiden?, och detta år även med mini-föredrag i ‘Speakers corner’ : Äta etiska insekter?. Se hela programmet här.

Hoppas vi ses där!

 

Kurs i miljö- och djuretik i höst!

Studier och kunskap om djur och natur väcker många frågor om vad som är rätt eller fel att göra mot dem, mot människor och kommande generationer.

Är det bättre att äta närproducerat kött än långväga sojaprodukter? Är det rätt att behandla djur med jämförbara biologiska förmågor med olika mycket respekt för dessa förmågor? Bör vi införa sådana GM-grödor som kan bidra till minskad klimatpåverkan? Dessa frågor finns det argument både för och emot, men det finns sällan enkla svar. Därför erbjuder vi nu en kurs i miljö- och djuretik vid SLU för alla med högskolebehörighet som är intresserade av att fördjupa sig i etiska resonemang kring människans ansvar för och relation till miljö och djur.

Kursen ges kvällstid på Campus Ultuna, Uppsala, under oktober till december. Mer info här. Anmälan senast 18 april via www.antagning.se Anmälningskod SLU-20146.

Välkomna!

/Per Sandin och Helena Röcklinsberg

Flyer miljö- och djurkursen 2017 köttplikt Flyer miljö- och djurkursen 2017 aristoteles

Glapp mellan värderingar, lagstiftning och praxis

Vad säger djurskyddslagstiftningen om hur djuren ska ha det? Det går att läsa sig till. Mycket svårare är att veta hur lagstiftningen implementeras och kontrolleras. En mjölkgård i Sverige har besök av länstyrelsens kontrollant i snitt vart 10:e år, medan den har betydligt tätare kontroller inom så kallade private standarder, tex av KRAV, Svenskt Sigill eller Arlagården, som vill försäkra sig om att produktionen fäljer de regler som gäller för att vara certifierad för respektive märke. Allt för att konsumenterna ska känna sig trygga och ‘veta vad de får för pengarna’. Men, vilka värderingar ligger bakom dessa märken? Vad försöker standarderna uppnå? Skiljer de sig från lagstadgade nivån? Och, leder kontrollen till att verkligheten och idealet möts?

Svaren på dessa och många andra frågor kan man få imorgon, när Frida Lundmark vid institutionen för husdjurens miljö och hälsa, SLU, på sin avhandling Mind the gaps – From legislation to Practice in Animal Welfare Legislation and Private Standards i Hernqvistaulan i Skara. Den direktsänds via en streaminglänk :http://data-vc-cs1.data.slu.se/tcs/?id=cb482923-ea3c-4d83-928a-c732f8c14bfc

Samma dag, kl 10.00-11.30 hålls ett seminarium (Where is animal welfare heading?), även den sands via streaminglänk http://data-vc-cs1.data.slu.se/tcs/?id=3790e041-978d-4ed7-80d4-975411d36ffe

Varmt välkomna att ta del av denna disputation!

 

Etik på Matologi

Lördagen den 20 augusti arrangerar SLU sin temadag Matologi i trädgården vid Norra Latin i centrala Stockholm. SLUs etiker medverkar dels med ett bord där vi presenterar diverse material för etisk reflektion och diskussion kring produktion, konsumtion och hantering av avfall från livsmedel, dels genom att Per Sandin håller ett föredrag kl 12.30 på temat Är vi vad vi äter?

Varmt välkomna!

Digitala verktyg för att förnekla etisk livsmedelsupphandling

Att allmänhetens intresse för sk mervärden i livsmedelsproduktionen ökar är inte längre omstritt. Branschens egna urspungsmärkning av animaliebaserade produkter (nu senast ‘Från Sverige’) är ett sätt att tillmötesgå detta och underlätta för konsumenter att välja. En stor del av produktionen hamnar dock inte i affärernas diskar, utan upphandlas av skolor och landsting. Den vidare frågan är därför hur offentlig upphandling kan ta vara på intresset för mat med mervärden. Det senaste EU-direktivet 2014/24/EU möjliggör hänsyn till mervärden, och upphandling ska ses som ett verktyg att nå strategiska samhällsmål. Svårigheten är att många mervärden är viktiga, och inte alltid förenliga med varandra. Regional produktion, livskraftig landsbygd, kött, mjölk, smör och ägg från djur som haft ett gott liv, korta transporter och bedövning före slakt, produktionsformer som bidrar till ökad artmångfald och låg klimatpåverkan etc kan vara svårt att hitta i en och samma produkt. Samtidigt ska maten enligt lag vara näringsrik och inte kosta för mycket per portion (SFS 2010:800). Genom att handla importerade produkter kan priserna hållas nere, men rimmar illa med de högre kraven svensk lag ställer på djurhållningen. Dessutom finns politiska mål om hållbar livsmedelsproduktion som ska uppnås. Upphandlare och inköpare har en svår uppgift!

Upphandlingsmyndigheten tillhandahåller en värdefull sk kriteriekatalog, med olika nivåer och fakta om produktgrupper. Det avgörande beslutet om vilka aspekter som är viktigast i en valsituation – som vid kött t.ex. kan stå mellan djurvälfärd eller klimatpåverkan – handlar dock inte om fakta, utan om att värdera fakta. Upphandlaren måste basera beslutet på en värdegrund, som ska omsättas i praktisk handling.

För att underlätta för upphandlarna att balansera olika etiska värden med andra krav eller policies söker vi medel för ett projekt där vi vill utveckla digitala verktyg som bistår i den beslutsprocessen. Mer om detta i en intervju med Helena Röcklinsberg i radio P4 Östergötland (ca 11.16 min in i programmet).