Bioteknologisk mat och djurfristad – samma ideal

Diskussionerna om hur den ideala människa-djur-relationen ser ut pågår ständigt, och då inte bara som en debatt inom tillämpad etik. Även bioteknologiska forskningsprojekt kan ses som inlägg i debatten, liksom det sätt man som djurägare väljer att hålla sina djur. Under veckan som gick sändes två program på Vetandets värld SR P1 om bioteknologisk forskning för att skapa mat utan att hålla djur, där Helena Röcklinsberg medverkar med några etiska reflektioner. Det första handlar om invitro-kött, dvs kött som odlas på laboratorium, eller, som forskarna hoppas, på en fabrik utan att komma från ett slaktat djur. Det andra programmet tar upp försöken att ‘brygga’ mjölk på fabrik, som inte kommer ur en kos juver och inte undantas från en nyfödd kalv. Debatten kring huruvida det är riktigt att kalla produkterna ‘kött’ respektive ‘mjölk’ kommer att bli lång. Att målsättningen och de skäl som anförs till stor del är relaterade till ambitionen att minska beroendet av att hålla djur för kött- och mjölkproduktion är dock entydig bland inblandade forskare.

Ett annat sätt att förmedla en liknande ståndpunkt genom praktisk handling, är att ta hand om djur som inte har någon plats i den kommersiella djurhållningen. Detta utifrån tanken att varje djurindivid har ett okränkbart egenvärde och rätt till sitt eget liv, ingen ska reduceras till en produkt som andra tjänar pengar på. Under april höll Helena Röcklinsberg en workshop om djuretik på Sveriges enda Djurfristad. Där lever grisar, hästar, höns, får, katter och hundar i stor frihet. De hade inte levt om de inte tagits om hand. Vissa blir kvar, andra omplaceras till nya hem. Fristadens vision är entydig: respektera djuren som individer och avskaffa förtrycket av dem, dvs. hållande av djur på ett sätt som de far illa av.

De ideologiska likheterna mellan de bioteknologiska strävandena och djurfristaden är tydliga: minska utnyttjandet av djuren för människans livsmedelskonsumtion. De förra betraktas säkerligen med skepsis i många led, men röner dock uppskattning för sin innovativa forskning,  De senare möter lika säkert med motsvarande skepsis, men kan inte lägga några högteknologiska framsteg i den andra vågskålen. Snarare är det jordnära kunskap om djurs beteenden och behov, daglig skötsel och vård, liksom kamp att få ekonomin att gå ihop. Men även skillnaden i mottagandet är tydlig. Djurfristadens ifrågasättande av dagens djurhållningspraxis och deras djurvänliga ställningstagande uppfattas av många som provokativt, medan de likaledes djurvänliga ambitionerna inom den bioteknologiska forskningen inte ‘stör’ på samma sätt.

Kan det vara så, ännu idag, att inte de etiska resonemangen och argumenten för ett visst ideal (om än omsatta i verkstad), utan storlek på budgeten och grad av avancerad teknologi påverkar hur ett budskap uppfattas?

 

Hur fattas etiska beslut i djurförsöksetiska nämnder?

Vetenskapsrådet arrangerar varje höst en försöksdjursdag, för alla intresserade. Föredrag om det lagstadgade kravet att ersätta, förfina resp. minska användningen av djur (3R) är ett återkommande tema, och i år (4 dec) var Jordbruksverket inbjudet att tala om uppbyggnaden av ett nationellt 3R-centrum. Storbritannien har länge haft ett ansett 3R-centrum, NC3R, och även Danmark har byggt upp sitt med bred kompetens under senare år. Det är välkommet att Sverige är på god väg, men frågan är förstås om placeringen på Jordbruksverket kan garantera närhet till vetenskaplig expertis och tillgång till viktiga databaser, liksom möjligheter att initiera vetenskapliga möten och kunskapsutbyte mellan forskare och de djurförsöksetiska nämnderna.

Det senare är centralt, eftersom nämnderna enligt direktivet 2010/63/EU inte får godkänna användning av djur om en djurfri metod finns tillgänglig. Studier av nämnderna visar dock att det finns vissa svårigheter i nämndarbetet. Några av dessa handlar om att det finns olika uppfattningar bland ledamöterna för vems skull den etiska granskningen ska ske, andra om att ett delvis förlegat ideal om att alla känslomässiga aspekter ska uteslutas ut diskussionen råder. En nämnds etiska beslut ska bygga på en ‘harm-benefit’ analys, i strävan att få fram ett objektivt resultat. Därmed är dock varken alla etiskt relevanta aspekter inkluderade, eller hänsyn tagen till att ingen människa kan vara objektiv eller neutral, utan på sin höjd opartisk i en diskussion. Dessutom är det svårt att de hur en bedömning av djurens situation (potentiellt lidande) ska kunna göras om allt medkännande med djuret måste uteslutas.

Forskare i moralpsykologi hävdar att grunden för att alls kunna fatta etiska beslut ligger i vår förmåga att känna empati, att inse den andres situation, varför det kan tyckas rimligt att dessa aspekter får en given plats i nämndernas beslutsfattande. Helena Röcklinsberg var inbjuden till årets VR-dag om försöksdjur att tala om  ”Balans mellan objektivitet och empati i djurförsöksetisk prövning”. Läs gärna mer om detta tema och föredrag på HMHs sida (högerspalten), och gärna Elisabeth Tjärnströms mastersarbete (2013) om beslutsfattande i djurförsöksetiska nämnder.

Övriga externa föredrag av SLUs etiklektorer finns listade på Etikämnets hemsida.

Vethics – symposium om veterinäretik i Wien

Vilka frågor tycker praktiserande veterinärer är svåra att hantera? Kan etiker och filosofer bidra till att hitta sätt att hantera dessa frågor? Mot bakgrund av det faktum att alla veterinärer förr eller senare hamnar i svåra beslutssituationer, att de då visar sig ha en annan uppfattning än kollegorna, och att samhället och livsmedelsindustrin väntar sig olika saker av dem har ett treårigt projekt pågått i Österrike för att besvara de ovan nämnda frågorna.

Resultatet presenterades under symposiet ‘Vethics for Vets’ den 17-18 September vid det veterinärmedicinska universitetet i Wien, under ledning av Herwig Grimm, föreståndare för avdelningen ‘Etik i människa-djur-relationen’ vid Messerli forskningsinstitut, vid nämnda universitet. Inom projektet har man även tagit fram skriften Ethik in der amtstierärtzlicehn Praxis. Ein Wegweiser (2015).

Under projektets gång träffade veterinärer företrädare för en rad discipliner utöver etik, nämligen juridik, psykologi och historia för att under samtala kring tre övergripande teman, som rymmer många dimensioner: att döda djur, att bruka djur och att älska djur. Utifrån en rad autentiska fall fick deltagarna lära känna ett antal ‘etiska verktyg’, och använda dem i för att  reflektera och fatta beslut.

Under symposiet lyftes dessa och ytterligare aspekter upp, varav bara några kan nämnas här. Franck Meijboom, Utrecht, Holland, framhöll i sitt föredrag att den veterinära vardagen är komplex, och att detta kommer att öka iom ökad globalisering inom såväl livsmedelsindustrin som sällskapsdjursbranschen. En annan utmaning är den pluralitet I synen på djurs moraliska status som råder, såväl bland veterinärer  sällskapsdjurägare som inom lantbruket. Veterinärer behöver en rad kompetenser för att hantera detta, där förmågan att hantera olika syn på djurvälfärd – på individ respektive gruppnivå – är en, en annan att överhuvud taget kunna bedöma djurs välfärd, inte bara dess hälsa. Meijboom efterlyste vidare en tydligare veterinär röst i samhället. För att bibehålla legitimitet och trovärdighet måste veterinärer visa att de kan hantera mångfalden i syn på djur, ta ställning och stå för sina val. Etiska koder är en bra hjälp, men räcker inte. Meijboom betonade avslutningsvis att varje veterinär har glädje av att reflektera över sin egen veterinära integritet.

Kate Millar, Nottingham, UK, talade om vikten av att veterinärer ges möjlighet att tala om svåra situationer på ett prestigelöst sätt. Hon efterlyste en diskussion bland veteriäner och de etiker som undervisar på veterinärskolor om hur sådana ‘safe spaces’ kan skapas och upprätthållas. När väl tid och plats skapas, behövs dels förmågan att känna igen och respektera andras syn på vad som är relevanta etiska diemnsioner och dels erkännandet att det tar tid och kraft att lära sig föra ett sakligt och koeherent etiskt resonemang (utifrån en konkret situation).

Bland alla utmaningar som möter en veterinär är denna kanske en ny, men, tror jag, en som vore en långsiktig investering. I Sverige för veterinärer sedan länge samtal om normer kring olika behandlingar, ibland om veterinärens yrkeskodex, allt mer om avel på defekter (t.ex. hos vissa trubbnosiga eller skrynkliga hundar), men sällan möts veterinärer etiker och t.ex.sociologer för grundläggande samtal inom en ‘safe space’ om t.ex. vilken roll veterinären har respektive bör ha i relation till djurägare och samhällle, vad som som rättfärdigar – etiskt respektive socialt sett – hur vi behandlar olika djurslag, eller hur veterinärkåren kan bemöta ‘svarta får’ inom kåren, eller hantera balansen mellan avtrubbning och empati. Det kommer inte att finnas ett svar, utan många, och som så ofta inom filosofin, är det vägen – vars och ens reflektion – som är målet.

Bernard Rollin, ‘veterinäretikens fader’, talade om risken för stress och ohälsa bland veterinärer när de egna etiska normerna strider mot vad man förväntas göra. Den är inte obetydlig. Med andra ord, om inte för annat än den egna hälsans skull, är samtal om veterinärens roll, ansvar och röst i samhället viktiga att föra. Ett aktuellt exempel på att sådana samtal förs är uppropet mot avel på trubbnosiga hundar med andningsproblem, Uppropet för sundare avel av brachycefala hundar.

Matologi – marknad med mera på Norra Latin

Kom och prata om framtidens mat, etik och hållbarhet! Är det insekter vi ska äta om tio år? Bör vi fortsätta äta kött? Välkomna till Matologi i Norra Latins Trädgård, Drottninggatan 71 B, Stockholm, nu på lördag den 29 augusti kl. 14-18. Passa på att titta på kocken Niklas Ekstedt som lagar mat över öppen eld, handla något närproducerat på matmarknaden, eller något annat! SLUs etiker Helena Röcklinsberg och Per Sandin finns på plats tillsammans med många andra forskare, matproducenter, kockar, med flera. Fri entré!

Lönsasmt med betande kor

Under sommaren har allt fler röster höjts för att slopa det i Sverige lagstadgade beteskravet för mjölkkor, alltmedan korna ovetande njuter färskt gräs och bidrar till artmångfalden, eller hittar på hyss… Tyvärr rymmer – enligt Jordbruksverket – inte Landsbygdsprogrammet möjligheter att ersätta lantbrukare för sådant som redan är praxis i ett land, vilket uppmärksammas i en debattartikel på SvD Brännpunkt av en rad forskare på SLU. Vi påpekar även att de beräkningar som LRF bygger på när de anger att beteskravet är för kostsamt utesluter studier som visar motsatsen. Lantbrukarna kan snarare räkna med en vinst på 3000 kr/ko och år tack vare bättre hälsa och välfärd.

Det må finnas olika uppfattningar om hur viktig kors välfärd är, eller bevarad artmångfald, men debatten kring sakförhållanden måste hållas just saklig. Ekonomiska kalkyler måste baseras på alla relevanta parametrar, inte enbart kostnader, och att påstå att ersättning kommer att kunna betalas ut för rådande praxis, är att lura lantbrukare och konsumenter. När nu även lantbrukarna i bl.a. Frankrike och Tyskland har ekonomiska svårigheter, blir det tydligt att det inte är djurskyddet som är boven i dramat, utan tvärtom. Med slopat bete förlorar konsumenterna ett av de viktigaste incitamenten att köpa svensk mjölk, och lantbrukarna får än kärvare ekonomi.

 

Prisutdelningar

I slutet av maj tilldelades docent och veterinär Margareta Stéen, vid Nationellt centrum för djurvälfärd (SCAW), Svenska djurskyddsföreningens pris för Årets djurvän, med motiveringen ”Med en aldrig sinande energi har du alltid arbetat för djurens välfärd”. Grattis!

Margaretas gedigna erfarenhet som bl.a. länsveterinär och vid departementet  kommer väl till pass i hennes arbete vid SCAW för att främja forskning och samhällelig diskussion kring formerna för dagens djurhållning. Margaretas eget forskningsintresse ligger inom viltforskningen, men är även handledare i ett doktorandprojekt om välfärdsparametrar (lantbruksdjur), och engagerad i andra forskningsprojekt utifrån sin kompetens inom djurvälfärd. Pristagaren eftersträvar alltid en balans mellan hänsyn till djurs och människors behov och hälsa, och visar t.ex. i den aktuella frågan om antibiotika hur detta går hand i hand.

I dagarna fick Jan Hultgren vid Institutionen för husdjurens miljö och hälsa pedagogiska priset av Etologi- och djurskyddsstudenterna. Grattis! Den som sett Janne ‘in action’ vet att han alltid verkar för en tydlig och bra kursstruktur, försöker bemöta ensklida önsekmål och, inte minst viktigt, i själva undervisningen: alltid är väl förberedd och påläst, ser den enskilda studenten, motiverar sina svar väl samt väcker och inspirerar till att nya frågor dryftas under en öppen och saklig diskussion.

SLU kan således glädja sig åt två välförtjänta pristagare!

Djur – individer eller produktionsenheter? SLU-forskare i radio

Radio P4 Uppland har under våren haft en serie om djur, Folk och fä, som tagit upp bl.a. hur man förhåller sig till vilda djur, hoten mot och påverkan av många djurarter, fobier för visa djur och om vikten av att matcha häst och ryttare i en intervju med SLU-dokroranden Malin Axel-Nilsson. Varje häst har sin personlighet, och den som köper eller rider en häst gör klokt i att hitta en som matchar den egna karaktären. Om tränare och häst inte passar ihop riskerar båda parter att utsättas för missförstånd och ömsesidigt missnöje.

Veckans avsnitt handlar om människans ansvar för lantbrukets djur, med fokus på etiska aspekter på hållande av grisar för köttproduktion där Helena Röcklinsberg intervjuas. Grisar är nog inte mindre intelligenta eller sociala eller ‘personliga’ än hästar, men till vardags är det inget vi tar hänsyn till. Inom djuretiken reflekterar man dock över vilka skäl som kan motivera de skillnader vi gör.

En högst aktuell fråga som relaterar till synen på djur som indivier eller produktionsenheter är vilken nivå det svenska djurslyddet ska ligga på, inte minst utifrån Konkurrenskraftsutredningens förslag att sänka till lagen till EU-nivå för att stärka konkurrenskraften. Kritiken har inte låtit vänta på sig, bl.a. baserat på att de studier om kostnader för nuvarande nivå inte beaktar vinsterna med god välfärd, och att andra faktorer som lönenivåer, byggnadskonstruktioner och foderkostnader skapar högre kostnader. Och det mest självklara – av vilket skäl ska vi sedan köpa svenskt?

Men, näringen är positiv, LRF förordar en ‘målstyrd och modern’ lagstiftning, som även ska vara flexibel. Hur det ska uppnås utan att samtidigt sänka djurskyddsnivån, har de ännu inte visat, och inte heller hur det kan vara modernt att förmena kor bete på sommaren eller fixera suggor i samband med grisningen, samtidigt som allt fler konsumenter blir allt kunnigare, dvs. uppdaterade (läs moderna), och efterfrågar svenskt kött – baserat på kunskap om svenskt djurskydd och lägre antibiotikaanvändning än andra länder. Kort sagt, allt fler konsumenter är allt mer medvetna om kopplingen till ‘de svenska mervärdena’, och beredda att betala för det. Kanske ökar därmed även medvetenheten om att både hästar och grisar har personligheter? Tänk ett forskningsprojekt som försöker matcha gris och lantbrukare…

Försöksdjurens dag i Köpenhamn; om Refinement, avel och 5R

Den 24 april varje år infaller Försöksdjurens dag, instiftad 1979 av International Association Against Painful Experiments on Animals  (IAAPEA), vilket uppmärksammas på olika sätt runt om i världen. I Köpenhamn arrangerade Dyrens Beskyttelse och DOSO i år en gemensam temadag om Refinement – Danish Efforts in Refinement of Animal Experiments’. En rad danska forskare var inbjudna att tala om sätt att förfina försöksmetoder, föreståndaren för det danska 3R-centrumet presenterade detsamma (här ligger vi i Sverige långt efter), en föresträdare för industrin gav sitt perspektiv på refinement, Inspektoratet för djurförsök berättade om sin verksamhet under detta år och undertecknad höll ett föredrag om etiska aspekter på 3R.

3R-begreppet (Replacement, Reduction, Refinement) skapades 1959 av de brittiska forskarna Russel & Burch, och har kommit att få stort genomslag som en etisk måttstock för djurbaserad forskning. Det utgör även den etiska grunden I försöksdjursdirektivet 2010/63/EU som gäller sedan 1 januari 2013 och införlivats i svenska föreskrifter. Replacement, att ersätta djurförsök, är det första att fundera över, därefter reduktion av antalet djur och sedan att förfina de metoder som används. Det råder inget tvivel om att förfinade metoder inom djurförsök är angeläget att ta fram, och temat för seminariet i Köpenhamn är högst aktuellt. Såväl själva burhållningen som rutiningrepp, t.ex. blodprovstagning, som metoder vid specifika försök, exempelvis inom smärtforskning, har potential att föfinas avsevärt.

Enligt Direktivet ska sådan avel som riskerar att orsaka lidande etikprövas, men intressant nog diskuteras inte Refinement i relation till avel i någon större utsträckning. Trots att fungerande avel är basen för hela användningen av försöksdjur, finns väldigt lite forskning om orsaken till att så mycket som 20-30% (varierar mellan 15-50%) av musungarna dör under första dagarna. Etologen Elin Weber disputerade i vintras vid instututionen för husdjurens miljö och hälsa på en avhandling om detta, Pup Mortality in Laboratory Mice. En vanlig förklaring till ungdödligheten är att honan dödar, och ibland äter upp, sin avkomma, men Weber visade att orsakerna är relaterade till honans beteende runt förlossningen och hur boet byggdes, dvs även till tillgång till lämpligt bobyggnadsmaterial. Det finns alltså potential att förbättra hanteringen av honor och avkomma. Men är det etiskt relevant?

Ja, både utifrån Reduction, att minska antalet djur som används eller hålls för försök, eftersom man i nuläget måste öka aveln för att kompensera bortfallet, och utifrån Refinement. De musungar som självdör har troligen inte gjort det för att de är pigga och mår bra, dvs. det är fråga om låg välfärdsnivå. När många av dem dör pga deformationer relaterade till de gentiska modifikationer som görs för att få fram en speciell funktion eller sjukdomsmodell, ökar markant risken för sänkt välfärd. Det kan handla om att ungarna inte kan öppna munnen, saknar ben eller armar, eller att lungorna inte fungerar. ‘Inga armar-inga kakor’ är inte bara ett rått skämt, utan verklighet för dessa nyfödda.

Utgångspunkten i EU-direktivet är att djur är kännande varelser, vars väl och ve vi människor ansvariga för. Att inte beakta musungarnas välfärd strider alltså mot direktivet och målet att tillämpa 3R på all forskning. Ur ett etiskt perpspektiv finns det än mer att fundera över. 3R är inte i sig en etisk analys, utan ett redskap att tillämpa tre viktiga principer. Frågor om djurs egenvärde och forskarens ansvar och hantering av möjligheter och risker hamnar utanför.

Etiken är således vidare än 3R, men för att på ett effektivt sätt få in fler etiska aspekter i forskares och etiska nämnders dagliga reflektion, skulle två ytterligare R kunna införas:

  • Respekt för djuret som levande och kännande varelse (vi kan inte skapa liv, enbart omskapa), för det dilemma som varje djurförsök inom medicin balanserar kring: vi använder djur för att de är så olika oss att det är etiskt försvarbart OCH för att de är så lika oss att resultaten blir relevanta.
  • Responsibility: varje forskare har ansvar för sina handlingar och sina beslut, för djurens miljö och försökssituation, för att design och metoder är de bästa möjliga (inte enbart de möjliga) för den valda forskningsfrågan.

Detta skulle kunna inspirera alla ansvariga och inblandade att göra etiska överväganden som går utöver 3R eller en snäv lidande-vinst-kalkyl. Tillämpat på avelsarbetet och musungarna skulle det vara självklart att erbjuda en burmiljö som erbjuder honan möjlighet att skapa ett fungerande bo (värme, skydd etc) samt att man tar ansvar för att även födslar och ungvårdnad är en del av försöksdjursprocessen, och sträva efter att monitorera dem på ett sätt värdigt vetskapen att det rör sig om kännade individer.

Vinster genom välfärd – medel beviljade

Svenska Djurskyddsföreningen har vid sitt senaste styrelsemöte beviljat ett anslag till pilotstuden ”Vinster genom välfärd”. För det är vi mycket tacksamma! Syftet är att ta fram realistiska beräkningar av vilka ekonomiska fördelar det medför att ha friska djur, god välfärd och lägre dödlighet.

Vi vill undersöka denna fråga eftersom de ekonomiska beräkningar som finns att tillgå enbart tar med de kostnader djurskyddskraven medför för t.ex större ytor, strö för grisar eller kor på bete, medan de vinster god djurvälfärd medför för lantbrukaren (tack vare friskare djur och högre produktion) sätts till noll kronor i beräkningarna. Det ger förstås en skev bild.

Ur ansökan: Vi vill med detta pilotprojekt visa på en mer omfattande ekonomisk bild, där vi även räknar på vad god djurvälfärd med god hälsa, lägre sjukdomstal, och bättre reproduktion ger för siffror. Vi kommer att relatera uppskattade ekonomiska samband med utvalda parametrar där svensk djurskyddslag ställer högre krav än EU-lagstiftning för lantbrukets djur, t.ex. strö till växande grisar, ingen fixering av suggor och bete för mjölkkor. Här finns väl utförd och mångårig forskning som visar att sådana system innebär lägre stress och bättre hälsa och välfärd.

Pilotprojektet kommer att påbörjas under våren 2015 av Karin Alvåsen, med stöd av projektgruppen, som består av (alfabetiskt): Lotta Berg, Ulf Emanuelson, Jan Hultgren. Birgitta Staaf Larsson, Helena Röcklinsberg,  Elin Röös, Mats Sjöquist och Margareta Stéen.