Digitala verktyg för att förnekla etisk livsmedelsupphandling

Att allmänhetens intresse för sk mervärden i livsmedelsproduktionen ökar är inte längre omstritt. Branschens egna urspungsmärkning av animaliebaserade produkter (nu senast ‘Från Sverige’) är ett sätt att tillmötesgå detta och underlätta för konsumenter att välja. En stor del av produktionen hamnar dock inte i affärernas diskar, utan upphandlas av skolor och landsting. Den vidare frågan är därför hur offentlig upphandling kan ta vara på intresset för mat med mervärden. Det senaste EU-direktivet 2014/24/EU möjliggör hänsyn till mervärden, och upphandling ska ses som ett verktyg att nå strategiska samhällsmål. Svårigheten är att många mervärden är viktiga, och inte alltid förenliga med varandra. Regional produktion, livskraftig landsbygd, kött, mjölk, smör och ägg från djur som haft ett gott liv, korta transporter och bedövning före slakt, produktionsformer som bidrar till ökad artmångfald och låg klimatpåverkan etc kan vara svårt att hitta i en och samma produkt. Samtidigt ska maten enligt lag vara näringsrik och inte kosta för mycket per portion (SFS 2010:800). Genom att handla importerade produkter kan priserna hållas nere, men rimmar illa med de högre kraven svensk lag ställer på djurhållningen. Dessutom finns politiska mål om hållbar livsmedelsproduktion som ska uppnås. Upphandlare och inköpare har en svår uppgift!

Upphandlingsmyndigheten tillhandahåller en värdefull sk kriteriekatalog, med olika nivåer och fakta om produktgrupper. Det avgörande beslutet om vilka aspekter som är viktigast i en valsituation – som vid kött t.ex. kan stå mellan djurvälfärd eller klimatpåverkan – handlar dock inte om fakta, utan om att värdera fakta. Upphandlaren måste basera beslutet på en värdegrund, som ska omsättas i praktisk handling.

För att underlätta för upphandlarna att balansera olika etiska värden med andra krav eller policies söker vi medel för ett projekt där vi vill utveckla digitala verktyg som bistår i den beslutsprocessen. Mer om detta i en intervju med Helena Röcklinsberg i radio P4 Östergötland (ca 11.16 min in i programmet).

Femtio nyanser av grönt

Vid seminariet ”Femtio nyanser av grönt” presenteras dialogprojektet  ”Biotekniken i växtodlingen”. Ett antal ledamöter i Kungliga skogs- och lantbruksakademien med vitt skilda uppfattningar om bioteknik har samlats till en informell diskussion där ingen har företrätt ett organiserat intresse, men alla har talat utifrån sina egna tankar, erfarenheter och perspektiv. Seminariet hålls på KSLA i Stockholm tisdag 7 juni. Medverkar gör bland andra Svante Axelsson från Naturskyddsföreningen, Christel Cederberg från Chalmers, Svalöf Weibulls förre forskningschef Anders Nilsson och Bengt Persson, ordförande i Stiftelsen Lantbruksforskning. Per Sandin, etiklektor från SLU, är också med.

Här finns länk till program och anmälningsformulär.

Man kan läsa mer om dialogprojektet i nya utgåvan av   Kungl. Skogs- och Lantbruksakademins Tidskrift nr 2-2016 Frön för framtiden

Bioteknologisk mat och djurfristad – samma ideal

Diskussionerna om hur den ideala människa-djur-relationen ser ut pågår ständigt, och då inte bara som en debatt inom tillämpad etik. Även bioteknologiska forskningsprojekt kan ses som inlägg i debatten, liksom det sätt man som djurägare väljer att hålla sina djur. Under veckan som gick sändes två program på Vetandets värld SR P1 om bioteknologisk forskning för att skapa mat utan att hålla djur, där Helena Röcklinsberg medverkar med några etiska reflektioner. Det första handlar om invitro-kött, dvs kött som odlas på laboratorium, eller, som forskarna hoppas, på en fabrik utan att komma från ett slaktat djur. Det andra programmet tar upp försöken att ‘brygga’ mjölk på fabrik, som inte kommer ur en kos juver och inte undantas från en nyfödd kalv. Debatten kring huruvida det är riktigt att kalla produkterna ‘kött’ respektive ‘mjölk’ kommer att bli lång. Att målsättningen och de skäl som anförs till stor del är relaterade till ambitionen att minska beroendet av att hålla djur för kött- och mjölkproduktion är dock entydig bland inblandade forskare.

Ett annat sätt att förmedla en liknande ståndpunkt genom praktisk handling, är att ta hand om djur som inte har någon plats i den kommersiella djurhållningen. Detta utifrån tanken att varje djurindivid har ett okränkbart egenvärde och rätt till sitt eget liv, ingen ska reduceras till en produkt som andra tjänar pengar på. Under april höll Helena Röcklinsberg en workshop om djuretik på Sveriges enda Djurfristad. Där lever grisar, hästar, höns, får, katter och hundar i stor frihet. De hade inte levt om de inte tagits om hand. Vissa blir kvar, andra omplaceras till nya hem. Fristadens vision är entydig: respektera djuren som individer och avskaffa förtrycket av dem, dvs. hållande av djur på ett sätt som de far illa av.

De ideologiska likheterna mellan de bioteknologiska strävandena och djurfristaden är tydliga: minska utnyttjandet av djuren för människans livsmedelskonsumtion. De förra betraktas säkerligen med skepsis i många led, men röner dock uppskattning för sin innovativa forskning,  De senare möter lika säkert med motsvarande skepsis, men kan inte lägga några högteknologiska framsteg i den andra vågskålen. Snarare är det jordnära kunskap om djurs beteenden och behov, daglig skötsel och vård, liksom kamp att få ekonomin att gå ihop. Men även skillnaden i mottagandet är tydlig. Djurfristadens ifrågasättande av dagens djurhållningspraxis och deras djurvänliga ställningstagande uppfattas av många som provokativt, medan de likaledes djurvänliga ambitionerna inom den bioteknologiska forskningen inte ‘stör’ på samma sätt.

Kan det vara så, ännu idag, att inte de etiska resonemangen och argumenten för ett visst ideal (om än omsatta i verkstad), utan storlek på budgeten och grad av avancerad teknologi påverkar hur ett budskap uppfattas?

 

Hur fattas etiska beslut i djurförsöksetiska nämnder?

Vetenskapsrådet arrangerar varje höst en försöksdjursdag, för alla intresserade. Föredrag om det lagstadgade kravet att ersätta, förfina resp. minska användningen av djur (3R) är ett återkommande tema, och i år (4 dec) var Jordbruksverket inbjudet att tala om uppbyggnaden av ett nationellt 3R-centrum. Storbritannien har länge haft ett ansett 3R-centrum, NC3R, och även Danmark har byggt upp sitt med bred kompetens under senare år. Det är välkommet att Sverige är på god väg, men frågan är förstås om placeringen på Jordbruksverket kan garantera närhet till vetenskaplig expertis och tillgång till viktiga databaser, liksom möjligheter att initiera vetenskapliga möten och kunskapsutbyte mellan forskare och de djurförsöksetiska nämnderna.

Det senare är centralt, eftersom nämnderna enligt direktivet 2010/63/EU inte får godkänna användning av djur om en djurfri metod finns tillgänglig. Studier av nämnderna visar dock att det finns vissa svårigheter i nämndarbetet. Några av dessa handlar om att det finns olika uppfattningar bland ledamöterna för vems skull den etiska granskningen ska ske, andra om att ett delvis förlegat ideal om att alla känslomässiga aspekter ska uteslutas ut diskussionen råder. En nämnds etiska beslut ska bygga på en ‘harm-benefit’ analys, i strävan att få fram ett objektivt resultat. Därmed är dock varken alla etiskt relevanta aspekter inkluderade, eller hänsyn tagen till att ingen människa kan vara objektiv eller neutral, utan på sin höjd opartisk i en diskussion. Dessutom är det svårt att de hur en bedömning av djurens situation (potentiellt lidande) ska kunna göras om allt medkännande med djuret måste uteslutas.

Forskare i moralpsykologi hävdar att grunden för att alls kunna fatta etiska beslut ligger i vår förmåga att känna empati, att inse den andres situation, varför det kan tyckas rimligt att dessa aspekter får en given plats i nämndernas beslutsfattande. Helena Röcklinsberg var inbjuden till årets VR-dag om försöksdjur att tala om  ”Balans mellan objektivitet och empati i djurförsöksetisk prövning”. Läs gärna mer om detta tema och föredrag på HMHs sida (högerspalten), och gärna Elisabeth Tjärnströms mastersarbete (2013) om beslutsfattande i djurförsöksetiska nämnder.

Övriga externa föredrag av SLUs etiklektorer finns listade på Etikämnets hemsida.

Vethics – symposium om veterinäretik i Wien

Vilka frågor tycker praktiserande veterinärer är svåra att hantera? Kan etiker och filosofer bidra till att hitta sätt att hantera dessa frågor? Mot bakgrund av det faktum att alla veterinärer förr eller senare hamnar i svåra beslutssituationer, att de då visar sig ha en annan uppfattning än kollegorna, och att samhället och livsmedelsindustrin väntar sig olika saker av dem har ett treårigt projekt pågått i Österrike för att besvara de ovan nämnda frågorna.

Resultatet presenterades under symposiet ‘Vethics for Vets’ den 17-18 September vid det veterinärmedicinska universitetet i Wien, under ledning av Herwig Grimm, föreståndare för avdelningen ‘Etik i människa-djur-relationen’ vid Messerli forskningsinstitut, vid nämnda universitet. Inom projektet har man även tagit fram skriften Ethik in der amtstierärtzlicehn Praxis. Ein Wegweiser (2015).

Under projektets gång träffade veterinärer företrädare för en rad discipliner utöver etik, nämligen juridik, psykologi och historia för att under samtala kring tre övergripande teman, som rymmer många dimensioner: att döda djur, att bruka djur och att älska djur. Utifrån en rad autentiska fall fick deltagarna lära känna ett antal ‘etiska verktyg’, och använda dem i för att  reflektera och fatta beslut.

Under symposiet lyftes dessa och ytterligare aspekter upp, varav bara några kan nämnas här. Franck Meijboom, Utrecht, Holland, framhöll i sitt föredrag att den veterinära vardagen är komplex, och att detta kommer att öka iom ökad globalisering inom såväl livsmedelsindustrin som sällskapsdjursbranschen. En annan utmaning är den pluralitet I synen på djurs moraliska status som råder, såväl bland veterinärer  sällskapsdjurägare som inom lantbruket. Veterinärer behöver en rad kompetenser för att hantera detta, där förmågan att hantera olika syn på djurvälfärd – på individ respektive gruppnivå – är en, en annan att överhuvud taget kunna bedöma djurs välfärd, inte bara dess hälsa. Meijboom efterlyste vidare en tydligare veterinär röst i samhället. För att bibehålla legitimitet och trovärdighet måste veterinärer visa att de kan hantera mångfalden i syn på djur, ta ställning och stå för sina val. Etiska koder är en bra hjälp, men räcker inte. Meijboom betonade avslutningsvis att varje veterinär har glädje av att reflektera över sin egen veterinära integritet.

Kate Millar, Nottingham, UK, talade om vikten av att veterinärer ges möjlighet att tala om svåra situationer på ett prestigelöst sätt. Hon efterlyste en diskussion bland veteriäner och de etiker som undervisar på veterinärskolor om hur sådana ‘safe spaces’ kan skapas och upprätthållas. När väl tid och plats skapas, behövs dels förmågan att känna igen och respektera andras syn på vad som är relevanta etiska diemnsioner och dels erkännandet att det tar tid och kraft att lära sig föra ett sakligt och koeherent etiskt resonemang (utifrån en konkret situation).

Bland alla utmaningar som möter en veterinär är denna kanske en ny, men, tror jag, en som vore en långsiktig investering. I Sverige för veterinärer sedan länge samtal om normer kring olika behandlingar, ibland om veterinärens yrkeskodex, allt mer om avel på defekter (t.ex. hos vissa trubbnosiga eller skrynkliga hundar), men sällan möts veterinärer etiker och t.ex.sociologer för grundläggande samtal inom en ‘safe space’ om t.ex. vilken roll veterinären har respektive bör ha i relation till djurägare och samhällle, vad som som rättfärdigar – etiskt respektive socialt sett – hur vi behandlar olika djurslag, eller hur veterinärkåren kan bemöta ‘svarta får’ inom kåren, eller hantera balansen mellan avtrubbning och empati. Det kommer inte att finnas ett svar, utan många, och som så ofta inom filosofin, är det vägen – vars och ens reflektion – som är målet.

Bernard Rollin, ‘veterinäretikens fader’, talade om risken för stress och ohälsa bland veterinärer när de egna etiska normerna strider mot vad man förväntas göra. Den är inte obetydlig. Med andra ord, om inte för annat än den egna hälsans skull, är samtal om veterinärens roll, ansvar och röst i samhället viktiga att föra. Ett aktuellt exempel på att sådana samtal förs är uppropet mot avel på trubbnosiga hundar med andningsproblem, Uppropet för sundare avel av brachycefala hundar.

Matologi – marknad med mera på Norra Latin

Kom och prata om framtidens mat, etik och hållbarhet! Är det insekter vi ska äta om tio år? Bör vi fortsätta äta kött? Välkomna till Matologi i Norra Latins Trädgård, Drottninggatan 71 B, Stockholm, nu på lördag den 29 augusti kl. 14-18. Passa på att titta på kocken Niklas Ekstedt som lagar mat över öppen eld, handla något närproducerat på matmarknaden, eller något annat! SLUs etiker Helena Röcklinsberg och Per Sandin finns på plats tillsammans med många andra forskare, matproducenter, kockar, med flera. Fri entré!

Lönsasmt med betande kor

Under sommaren har allt fler röster höjts för att slopa det i Sverige lagstadgade beteskravet för mjölkkor, alltmedan korna ovetande njuter färskt gräs och bidrar till artmångfalden, eller hittar på hyss… Tyvärr rymmer – enligt Jordbruksverket – inte Landsbygdsprogrammet möjligheter att ersätta lantbrukare för sådant som redan är praxis i ett land, vilket uppmärksammas i en debattartikel på SvD Brännpunkt av en rad forskare på SLU. Vi påpekar även att de beräkningar som LRF bygger på när de anger att beteskravet är för kostsamt utesluter studier som visar motsatsen. Lantbrukarna kan snarare räkna med en vinst på 3000 kr/ko och år tack vare bättre hälsa och välfärd.

Det må finnas olika uppfattningar om hur viktig kors välfärd är, eller bevarad artmångfald, men debatten kring sakförhållanden måste hållas just saklig. Ekonomiska kalkyler måste baseras på alla relevanta parametrar, inte enbart kostnader, och att påstå att ersättning kommer att kunna betalas ut för rådande praxis, är att lura lantbrukare och konsumenter. När nu även lantbrukarna i bl.a. Frankrike och Tyskland har ekonomiska svårigheter, blir det tydligt att det inte är djurskyddet som är boven i dramat, utan tvärtom. Med slopat bete förlorar konsumenterna ett av de viktigaste incitamenten att köpa svensk mjölk, och lantbrukarna får än kärvare ekonomi.

 

Prisutdelningar

I slutet av maj tilldelades docent och veterinär Margareta Stéen, vid Nationellt centrum för djurvälfärd (SCAW), Svenska djurskyddsföreningens pris för Årets djurvän, med motiveringen ”Med en aldrig sinande energi har du alltid arbetat för djurens välfärd”. Grattis!

Margaretas gedigna erfarenhet som bl.a. länsveterinär och vid departementet  kommer väl till pass i hennes arbete vid SCAW för att främja forskning och samhällelig diskussion kring formerna för dagens djurhållning. Margaretas eget forskningsintresse ligger inom viltforskningen, men är även handledare i ett doktorandprojekt om välfärdsparametrar (lantbruksdjur), och engagerad i andra forskningsprojekt utifrån sin kompetens inom djurvälfärd. Pristagaren eftersträvar alltid en balans mellan hänsyn till djurs och människors behov och hälsa, och visar t.ex. i den aktuella frågan om antibiotika hur detta går hand i hand.

I dagarna fick Jan Hultgren vid Institutionen för husdjurens miljö och hälsa pedagogiska priset av Etologi- och djurskyddsstudenterna. Grattis! Den som sett Janne ‘in action’ vet att han alltid verkar för en tydlig och bra kursstruktur, försöker bemöta ensklida önsekmål och, inte minst viktigt, i själva undervisningen: alltid är väl förberedd och påläst, ser den enskilda studenten, motiverar sina svar väl samt väcker och inspirerar till att nya frågor dryftas under en öppen och saklig diskussion.

SLU kan således glädja sig åt två välförtjänta pristagare!

Djur – individer eller produktionsenheter? SLU-forskare i radio

Radio P4 Uppland har under våren haft en serie om djur, Folk och fä, som tagit upp bl.a. hur man förhåller sig till vilda djur, hoten mot och påverkan av många djurarter, fobier för visa djur och om vikten av att matcha häst och ryttare i en intervju med SLU-dokroranden Malin Axel-Nilsson. Varje häst har sin personlighet, och den som köper eller rider en häst gör klokt i att hitta en som matchar den egna karaktären. Om tränare och häst inte passar ihop riskerar båda parter att utsättas för missförstånd och ömsesidigt missnöje.

Veckans avsnitt handlar om människans ansvar för lantbrukets djur, med fokus på etiska aspekter på hållande av grisar för köttproduktion där Helena Röcklinsberg intervjuas. Grisar är nog inte mindre intelligenta eller sociala eller ‘personliga’ än hästar, men till vardags är det inget vi tar hänsyn till. Inom djuretiken reflekterar man dock över vilka skäl som kan motivera de skillnader vi gör.

En högst aktuell fråga som relaterar till synen på djur som indivier eller produktionsenheter är vilken nivå det svenska djurslyddet ska ligga på, inte minst utifrån Konkurrenskraftsutredningens förslag att sänka till lagen till EU-nivå för att stärka konkurrenskraften. Kritiken har inte låtit vänta på sig, bl.a. baserat på att de studier om kostnader för nuvarande nivå inte beaktar vinsterna med god välfärd, och att andra faktorer som lönenivåer, byggnadskonstruktioner och foderkostnader skapar högre kostnader. Och det mest självklara – av vilket skäl ska vi sedan köpa svenskt?

Men, näringen är positiv, LRF förordar en ‘målstyrd och modern’ lagstiftning, som även ska vara flexibel. Hur det ska uppnås utan att samtidigt sänka djurskyddsnivån, har de ännu inte visat, och inte heller hur det kan vara modernt att förmena kor bete på sommaren eller fixera suggor i samband med grisningen, samtidigt som allt fler konsumenter blir allt kunnigare, dvs. uppdaterade (läs moderna), och efterfrågar svenskt kött – baserat på kunskap om svenskt djurskydd och lägre antibiotikaanvändning än andra länder. Kort sagt, allt fler konsumenter är allt mer medvetna om kopplingen till ‘de svenska mervärdena’, och beredda att betala för det. Kanske ökar därmed även medvetenheten om att både hästar och grisar har personligheter? Tänk ett forskningsprojekt som försöker matcha gris och lantbrukare…