Vethics – symposium om veterinäretik i Wien

Vilka frågor tycker praktiserande veterinärer är svåra att hantera? Kan etiker och filosofer bidra till att hitta sätt att hantera dessa frågor? Mot bakgrund av det faktum att alla veterinärer förr eller senare hamnar i svåra beslutssituationer, att de då visar sig ha en annan uppfattning än kollegorna, och att samhället och livsmedelsindustrin väntar sig olika saker av dem har ett treårigt projekt pågått i Österrike för att besvara de ovan nämnda frågorna.

Resultatet presenterades under symposiet ‘Vethics for Vets’ den 17-18 September vid det veterinärmedicinska universitetet i Wien, under ledning av Herwig Grimm, föreståndare för avdelningen ‘Etik i människa-djur-relationen’ vid Messerli forskningsinstitut, vid nämnda universitet. Inom projektet har man även tagit fram skriften Ethik in der amtstierärtzlicehn Praxis. Ein Wegweiser (2015).

Under projektets gång träffade veterinärer företrädare för en rad discipliner utöver etik, nämligen juridik, psykologi och historia för att under samtala kring tre övergripande teman, som rymmer många dimensioner: att döda djur, att bruka djur och att älska djur. Utifrån en rad autentiska fall fick deltagarna lära känna ett antal ‘etiska verktyg’, och använda dem i för att  reflektera och fatta beslut.

Under symposiet lyftes dessa och ytterligare aspekter upp, varav bara några kan nämnas här. Franck Meijboom, Utrecht, Holland, framhöll i sitt föredrag att den veterinära vardagen är komplex, och att detta kommer att öka iom ökad globalisering inom såväl livsmedelsindustrin som sällskapsdjursbranschen. En annan utmaning är den pluralitet I synen på djurs moraliska status som råder, såväl bland veterinärer  sällskapsdjurägare som inom lantbruket. Veterinärer behöver en rad kompetenser för att hantera detta, där förmågan att hantera olika syn på djurvälfärd – på individ respektive gruppnivå – är en, en annan att överhuvud taget kunna bedöma djurs välfärd, inte bara dess hälsa. Meijboom efterlyste vidare en tydligare veterinär röst i samhället. För att bibehålla legitimitet och trovärdighet måste veterinärer visa att de kan hantera mångfalden i syn på djur, ta ställning och stå för sina val. Etiska koder är en bra hjälp, men räcker inte. Meijboom betonade avslutningsvis att varje veterinär har glädje av att reflektera över sin egen veterinära integritet.

Kate Millar, Nottingham, UK, talade om vikten av att veterinärer ges möjlighet att tala om svåra situationer på ett prestigelöst sätt. Hon efterlyste en diskussion bland veteriäner och de etiker som undervisar på veterinärskolor om hur sådana ‘safe spaces’ kan skapas och upprätthållas. När väl tid och plats skapas, behövs dels förmågan att känna igen och respektera andras syn på vad som är relevanta etiska diemnsioner och dels erkännandet att det tar tid och kraft att lära sig föra ett sakligt och koeherent etiskt resonemang (utifrån en konkret situation).

Bland alla utmaningar som möter en veterinär är denna kanske en ny, men, tror jag, en som vore en långsiktig investering. I Sverige för veterinärer sedan länge samtal om normer kring olika behandlingar, ibland om veterinärens yrkeskodex, allt mer om avel på defekter (t.ex. hos vissa trubbnosiga eller skrynkliga hundar), men sällan möts veterinärer etiker och t.ex.sociologer för grundläggande samtal inom en ‘safe space’ om t.ex. vilken roll veterinären har respektive bör ha i relation till djurägare och samhällle, vad som som rättfärdigar – etiskt respektive socialt sett – hur vi behandlar olika djurslag, eller hur veterinärkåren kan bemöta ‘svarta får’ inom kåren, eller hantera balansen mellan avtrubbning och empati. Det kommer inte att finnas ett svar, utan många, och som så ofta inom filosofin, är det vägen – vars och ens reflektion – som är målet.

Bernard Rollin, ‘veterinäretikens fader’, talade om risken för stress och ohälsa bland veterinärer när de egna etiska normerna strider mot vad man förväntas göra. Den är inte obetydlig. Med andra ord, om inte för annat än den egna hälsans skull, är samtal om veterinärens roll, ansvar och röst i samhället viktiga att föra. Ett aktuellt exempel på att sådana samtal förs är uppropet mot avel på trubbnosiga hundar med andningsproblem, Uppropet för sundare avel av brachycefala hundar.

Matologi – marknad med mera på Norra Latin

Kom och prata om framtidens mat, etik och hållbarhet! Är det insekter vi ska äta om tio år? Bör vi fortsätta äta kött? Välkomna till Matologi i Norra Latins Trädgård, Drottninggatan 71 B, Stockholm, nu på lördag den 29 augusti kl. 14-18. Passa på att titta på kocken Niklas Ekstedt som lagar mat över öppen eld, handla något närproducerat på matmarknaden, eller något annat! SLUs etiker Helena Röcklinsberg och Per Sandin finns på plats tillsammans med många andra forskare, matproducenter, kockar, med flera. Fri entré!

Lönsasmt med betande kor

Under sommaren har allt fler röster höjts för att slopa det i Sverige lagstadgade beteskravet för mjölkkor, alltmedan korna ovetande njuter färskt gräs och bidrar till artmångfalden, eller hittar på hyss… Tyvärr rymmer – enligt Jordbruksverket – inte Landsbygdsprogrammet möjligheter att ersätta lantbrukare för sådant som redan är praxis i ett land, vilket uppmärksammas i en debattartikel på SvD Brännpunkt av en rad forskare på SLU. Vi påpekar även att de beräkningar som LRF bygger på när de anger att beteskravet är för kostsamt utesluter studier som visar motsatsen. Lantbrukarna kan snarare räkna med en vinst på 3000 kr/ko och år tack vare bättre hälsa och välfärd.

Det må finnas olika uppfattningar om hur viktig kors välfärd är, eller bevarad artmångfald, men debatten kring sakförhållanden måste hållas just saklig. Ekonomiska kalkyler måste baseras på alla relevanta parametrar, inte enbart kostnader, och att påstå att ersättning kommer att kunna betalas ut för rådande praxis, är att lura lantbrukare och konsumenter. När nu även lantbrukarna i bl.a. Frankrike och Tyskland har ekonomiska svårigheter, blir det tydligt att det inte är djurskyddet som är boven i dramat, utan tvärtom. Med slopat bete förlorar konsumenterna ett av de viktigaste incitamenten att köpa svensk mjölk, och lantbrukarna får än kärvare ekonomi.

 

Prisutdelningar

I slutet av maj tilldelades docent och veterinär Margareta Stéen, vid Nationellt centrum för djurvälfärd (SCAW), Svenska djurskyddsföreningens pris för Årets djurvän, med motiveringen ”Med en aldrig sinande energi har du alltid arbetat för djurens välfärd”. Grattis!

Margaretas gedigna erfarenhet som bl.a. länsveterinär och vid departementet  kommer väl till pass i hennes arbete vid SCAW för att främja forskning och samhällelig diskussion kring formerna för dagens djurhållning. Margaretas eget forskningsintresse ligger inom viltforskningen, men är även handledare i ett doktorandprojekt om välfärdsparametrar (lantbruksdjur), och engagerad i andra forskningsprojekt utifrån sin kompetens inom djurvälfärd. Pristagaren eftersträvar alltid en balans mellan hänsyn till djurs och människors behov och hälsa, och visar t.ex. i den aktuella frågan om antibiotika hur detta går hand i hand.

I dagarna fick Jan Hultgren vid Institutionen för husdjurens miljö och hälsa pedagogiska priset av Etologi- och djurskyddsstudenterna. Grattis! Den som sett Janne ‘in action’ vet att han alltid verkar för en tydlig och bra kursstruktur, försöker bemöta ensklida önsekmål och, inte minst viktigt, i själva undervisningen: alltid är väl förberedd och påläst, ser den enskilda studenten, motiverar sina svar väl samt väcker och inspirerar till att nya frågor dryftas under en öppen och saklig diskussion.

SLU kan således glädja sig åt två välförtjänta pristagare!

Djur – individer eller produktionsenheter? SLU-forskare i radio

Radio P4 Uppland har under våren haft en serie om djur, Folk och fä, som tagit upp bl.a. hur man förhåller sig till vilda djur, hoten mot och påverkan av många djurarter, fobier för visa djur och om vikten av att matcha häst och ryttare i en intervju med SLU-dokroranden Malin Axel-Nilsson. Varje häst har sin personlighet, och den som köper eller rider en häst gör klokt i att hitta en som matchar den egna karaktären. Om tränare och häst inte passar ihop riskerar båda parter att utsättas för missförstånd och ömsesidigt missnöje.

Veckans avsnitt handlar om människans ansvar för lantbrukets djur, med fokus på etiska aspekter på hållande av grisar för köttproduktion där Helena Röcklinsberg intervjuas. Grisar är nog inte mindre intelligenta eller sociala eller ‘personliga’ än hästar, men till vardags är det inget vi tar hänsyn till. Inom djuretiken reflekterar man dock över vilka skäl som kan motivera de skillnader vi gör.

En högst aktuell fråga som relaterar till synen på djur som indivier eller produktionsenheter är vilken nivå det svenska djurslyddet ska ligga på, inte minst utifrån Konkurrenskraftsutredningens förslag att sänka till lagen till EU-nivå för att stärka konkurrenskraften. Kritiken har inte låtit vänta på sig, bl.a. baserat på att de studier om kostnader för nuvarande nivå inte beaktar vinsterna med god välfärd, och att andra faktorer som lönenivåer, byggnadskonstruktioner och foderkostnader skapar högre kostnader. Och det mest självklara – av vilket skäl ska vi sedan köpa svenskt?

Men, näringen är positiv, LRF förordar en ‘målstyrd och modern’ lagstiftning, som även ska vara flexibel. Hur det ska uppnås utan att samtidigt sänka djurskyddsnivån, har de ännu inte visat, och inte heller hur det kan vara modernt att förmena kor bete på sommaren eller fixera suggor i samband med grisningen, samtidigt som allt fler konsumenter blir allt kunnigare, dvs. uppdaterade (läs moderna), och efterfrågar svenskt kött – baserat på kunskap om svenskt djurskydd och lägre antibiotikaanvändning än andra länder. Kort sagt, allt fler konsumenter är allt mer medvetna om kopplingen till ‘de svenska mervärdena’, och beredda att betala för det. Kanske ökar därmed även medvetenheten om att både hästar och grisar har personligheter? Tänk ett forskningsprojekt som försöker matcha gris och lantbrukare…

Försöksdjurens dag i Köpenhamn; om Refinement, avel och 5R

Den 24 april varje år infaller Försöksdjurens dag, instiftad 1979 av International Association Against Painful Experiments on Animals  (IAAPEA), vilket uppmärksammas på olika sätt runt om i världen. I Köpenhamn arrangerade Dyrens Beskyttelse och DOSO i år en gemensam temadag om Refinement – Danish Efforts in Refinement of Animal Experiments’. En rad danska forskare var inbjudna att tala om sätt att förfina försöksmetoder, föreståndaren för det danska 3R-centrumet presenterade detsamma (här ligger vi i Sverige långt efter), en föresträdare för industrin gav sitt perspektiv på refinement, Inspektoratet för djurförsök berättade om sin verksamhet under detta år och undertecknad höll ett föredrag om etiska aspekter på 3R.

3R-begreppet (Replacement, Reduction, Refinement) skapades 1959 av de brittiska forskarna Russel & Burch, och har kommit att få stort genomslag som en etisk måttstock för djurbaserad forskning. Det utgör även den etiska grunden I försöksdjursdirektivet 2010/63/EU som gäller sedan 1 januari 2013 och införlivats i svenska föreskrifter. Replacement, att ersätta djurförsök, är det första att fundera över, därefter reduktion av antalet djur och sedan att förfina de metoder som används. Det råder inget tvivel om att förfinade metoder inom djurförsök är angeläget att ta fram, och temat för seminariet i Köpenhamn är högst aktuellt. Såväl själva burhållningen som rutiningrepp, t.ex. blodprovstagning, som metoder vid specifika försök, exempelvis inom smärtforskning, har potential att föfinas avsevärt.

Enligt Direktivet ska sådan avel som riskerar att orsaka lidande etikprövas, men intressant nog diskuteras inte Refinement i relation till avel i någon större utsträckning. Trots att fungerande avel är basen för hela användningen av försöksdjur, finns väldigt lite forskning om orsaken till att så mycket som 20-30% (varierar mellan 15-50%) av musungarna dör under första dagarna. Etologen Elin Weber disputerade i vintras vid instututionen för husdjurens miljö och hälsa på en avhandling om detta, Pup Mortality in Laboratory Mice. En vanlig förklaring till ungdödligheten är att honan dödar, och ibland äter upp, sin avkomma, men Weber visade att orsakerna är relaterade till honans beteende runt förlossningen och hur boet byggdes, dvs även till tillgång till lämpligt bobyggnadsmaterial. Det finns alltså potential att förbättra hanteringen av honor och avkomma. Men är det etiskt relevant?

Ja, både utifrån Reduction, att minska antalet djur som används eller hålls för försök, eftersom man i nuläget måste öka aveln för att kompensera bortfallet, och utifrån Refinement. De musungar som självdör har troligen inte gjort det för att de är pigga och mår bra, dvs. det är fråga om låg välfärdsnivå. När många av dem dör pga deformationer relaterade till de gentiska modifikationer som görs för att få fram en speciell funktion eller sjukdomsmodell, ökar markant risken för sänkt välfärd. Det kan handla om att ungarna inte kan öppna munnen, saknar ben eller armar, eller att lungorna inte fungerar. ‘Inga armar-inga kakor’ är inte bara ett rått skämt, utan verklighet för dessa nyfödda.

Utgångspunkten i EU-direktivet är att djur är kännande varelser, vars väl och ve vi människor ansvariga för. Att inte beakta musungarnas välfärd strider alltså mot direktivet och målet att tillämpa 3R på all forskning. Ur ett etiskt perpspektiv finns det än mer att fundera över. 3R är inte i sig en etisk analys, utan ett redskap att tillämpa tre viktiga principer. Frågor om djurs egenvärde och forskarens ansvar och hantering av möjligheter och risker hamnar utanför.

Etiken är således vidare än 3R, men för att på ett effektivt sätt få in fler etiska aspekter i forskares och etiska nämnders dagliga reflektion, skulle två ytterligare R kunna införas:

  • Respekt för djuret som levande och kännande varelse (vi kan inte skapa liv, enbart omskapa), för det dilemma som varje djurförsök inom medicin balanserar kring: vi använder djur för att de är så olika oss att det är etiskt försvarbart OCH för att de är så lika oss att resultaten blir relevanta.
  • Responsibility: varje forskare har ansvar för sina handlingar och sina beslut, för djurens miljö och försökssituation, för att design och metoder är de bästa möjliga (inte enbart de möjliga) för den valda forskningsfrågan.

Detta skulle kunna inspirera alla ansvariga och inblandade att göra etiska överväganden som går utöver 3R eller en snäv lidande-vinst-kalkyl. Tillämpat på avelsarbetet och musungarna skulle det vara självklart att erbjuda en burmiljö som erbjuder honan möjlighet att skapa ett fungerande bo (värme, skydd etc) samt att man tar ansvar för att även födslar och ungvårdnad är en del av försöksdjursprocessen, och sträva efter att monitorera dem på ett sätt värdigt vetskapen att det rör sig om kännade individer.

Vinster genom välfärd – medel beviljade

Svenska Djurskyddsföreningen har vid sitt senaste styrelsemöte beviljat ett anslag till pilotstuden ”Vinster genom välfärd”. För det är vi mycket tacksamma! Syftet är att ta fram realistiska beräkningar av vilka ekonomiska fördelar det medför att ha friska djur, god välfärd och lägre dödlighet.

Vi vill undersöka denna fråga eftersom de ekonomiska beräkningar som finns att tillgå enbart tar med de kostnader djurskyddskraven medför för t.ex större ytor, strö för grisar eller kor på bete, medan de vinster god djurvälfärd medför för lantbrukaren (tack vare friskare djur och högre produktion) sätts till noll kronor i beräkningarna. Det ger förstås en skev bild.

Ur ansökan: Vi vill med detta pilotprojekt visa på en mer omfattande ekonomisk bild, där vi även räknar på vad god djurvälfärd med god hälsa, lägre sjukdomstal, och bättre reproduktion ger för siffror. Vi kommer att relatera uppskattade ekonomiska samband med utvalda parametrar där svensk djurskyddslag ställer högre krav än EU-lagstiftning för lantbrukets djur, t.ex. strö till växande grisar, ingen fixering av suggor och bete för mjölkkor. Här finns väl utförd och mångårig forskning som visar att sådana system innebär lägre stress och bättre hälsa och välfärd.

Pilotprojektet kommer att påbörjas under våren 2015 av Karin Alvåsen, med stöd av projektgruppen, som består av (alfabetiskt): Lotta Berg, Ulf Emanuelson, Jan Hultgren. Birgitta Staaf Larsson, Helena Röcklinsberg,  Elin Röös, Mats Sjöquist och Margareta Stéen.

Vad får vi säga om människans relation till djuren?

Den 4 februari arrangeras ett seminarium för alla studenter och lärare på SLU  på temat djuretik. Under 2014 genomfördes en studiesocial enkät som bland mycket annat visade att vissa studenter på utbildningsprogram om djur upplever att de under undervisningen förhindras uttrycka sina tankar kring människa-djur-relationen.

Självklart måste både de som vill kritisera rådande normer och de som vill upprätthålla dem få komma till tals när värderingar om människans relation till djuren diskuteras. För att få möjlighet att lyfta dessa frågor utanför undervisningssammanhang bjuder Likavillkorsutskottet och undertecknad in till en eftermiddag med föredrag av Helena Pedersen och Torbjörn Tännsjö och efterföljande gruppdiskussioner på detta tema. VH-fakultetens dekanus Karin Östensson inleder. Välkomna!

Anmälan enligt info på programmet: Inbjudan_Djuretik_olika_infallsvinlar

Underlag för att jämföra djurskydd i olika länder

Den 13 november höll Jordbruksverket sin årliga Djurskyddsdag under rubriken ”Världens bästa djurskydd, eller?”.  Samma dag lanserade World Animal Protection, i Sverige bl.a. genom en debattartikel i Svenska Dagbladet, en global kartläggning av djurskyddsnivån Animal Protection Index. Kartläggningen är resultatet av ett globalt projekt som bedömt och rankat 50 länders djurskyddslagstiftning. Här får man möjlighet att göra jämförelser mellan dessa länder med hänsyn till en rad olika parametrar (t.ex. lagstiftning, djruvälfärdsstandarder, utbildning och kommunikation kring djurvälfärd), och tillgång fullständiga landsrapporter liksom beskrivning av medotdiken.

Naturligtvis kan inga absoluta sanningar utläsas om hur ‘djuren har det’, men indexet ger en intressant inblick dels i var det finns och var det brister i formellt djurskydd, dels i hur svårt det blir att hävda att ‘Sverige är bäst i klassen’. Inte minst under Djurskyddsdagen framkom det, när Lotta Berg, docent vid HMH, SLU, öppnade sitt föredrag med att säga ”Inget land har världens bästa djurskydd! Frågan är mer komplex än så.”

Dagens djurskyddsforskning handlar inte längre enbart om att visa vad djuren behöver för att ha ett gott liv, eller vad som hindrar det, utan även om hur regelverken ser ut, vilka värderingar de bygger på, och hur efterlevnaden ser ut. För sådana studer erbjuder World Protection Index en välkommen ingång.

 

 

SLUs forskning påverkar EU

Frågan om den rutinmässiga kupering av grissvansar som flertalet av de Europeiska medlemsstaterna illegalt accepterar och praktiserar har i veckan debatterats i EU-parlamentet, utifrån en petition lagd av Dyrens Beskyttelse (Petition 0336/2012). Ett av de centrala underlag som användes var Frida Edmans examensarbete vid Etologi- och djruskyddsprogrammet, Institutionen för husdjurens miljö och hälsa, HMH, SLU.

Hon visar att kontrollerna är undermåliga, informationen bristfällig om direktivets krav och att endast få länder kan sägas leva upp till ‘grisdirektivet’ (Council Directive 2008/120/EC), dvs att vidta åtgärder för att säkerställa att fungerande manipulerbart material finns, innan kupering sker (Annex 1, kapitel 1, punkt 8). Uppsatsen är på engelska, vilket gjort den tillgänglig för hela EU, men i den svenska sammanfattningen anger Edman kärnfullt att ‘sammanfattningsvis finns det paragrafer i grisdirektivet som inte uppfylls. Inblandade parter, så som grisproducenter, myndigheter och EU-kommissionen, vill inte ta något fullt ansvar för att öka efterlevnaden.’

Med hänvisning till denna studie, liksom annan HMH-baserad forskning om lagefterlevnad (bl.a. Lerner och Algers, 2014*; EUWelNet) samt tidigare forskning om grisars välfärd och beteende sammanställt inom ramen för EFSA, drar EUs egen studie, Routine tail-docking of pigs (PE 509.997), som presenterades i veckan samma slutsats:

all the available evidence points at persisting high rates of non-compliance in the large majority of Member States in relation to the ban on routine tail-docking of pigs

Vidare förordas att kommissionens kontroller ska skärpas och information och transparensen ökas: ”The Commission could also more systematically collect, monitor and publish information on the transposition of the Directive by Member States, as well as on their degree of compliance with the ban on routine tail-docking of pigs, including through inspections and specific requests to Member States.”

Återstår att hoppas att kommissionen fångar bollen i luften och verkar för att säkerställa radikalt förbättrad lagefterlevnad. Det skulle inte bara gagna grisarna, utan även de svenska producenterna genom rättivsare prisbild. Förutsättningarna finns, tack vare framför allt tre faktorer: a) ett starkt konsumenttryck (t.ex. 475 576 underskrifter insamlade av Compassion in World Farming för att grisdirektivet ska efterlevas); b) samband mellan brist på manipulerabart material, svansbitning/svanskupering och hög antibiotikaanvändning, dvs koppling till folkhälsorisker och c) den överproduktion av griskött som nu pågår inom EU, pga Rysslands importstopp.

Är inte detta incitament nog, både för EU och för svenska politiker är det dags att på allvar ifrågasätta EUs ambition att skapa handel på lika villkor, iakttagande av medborgarnas intressen och att efterleva Lissabonfördraget (Avd II, allmänna bestämmelser, artikel 13) om att beakta djur som kännande varelser välfärd i alla jordbrukspolitiska beslut. Underlagen finns, SLU har bidragit till dukade bord! 

 

*H.Lerner, B. Algers, ”Tail docking in the EU: a case of routine violation of an EU directive” in ”The ethics of consumption : the citizen, the marked and the law”, edited by Helena Röcklinsberg, Per Sandin, Wageningen : Wageningen Academic Publishers, 2013.