På sajten E24 skriver Teresa Küchler från SvD om de så kallade biff- och banankrigen mellan EU och USA.
Bakgrunden är det förbud som EU införde mot import av amerikanskt kött från djur som behandlats med tillväxthormon. Detta förbud underkändes av Världshandelsorganisationen WTO i slutet av 90-talet. Anledningen var att det vetenskapliga underlaget inte gav stöd för att kött från hormonbehandlade djur var hälsofarligt. Att förbjuda import går nämligen bara an om varan är hälso- eller miljöfarlig. Annars är förbudet ett otilltet handelshinder.
Det folkliga europeiska motståndet mot hormonköttet som föranledde förbudet – liksom det utbredda motståndet mot GMO, för att ta ett alltid aktuellt exempel – handlar dock bara i viss utsträckning om oro för att produkterna ska vara skadliga. Det handlar också om djurvälfärd, estetik och uppfattningar om rättvisa – bland mycket annat. Den som opponerar sig mot GMO, till exempel, kanske egentligen är mer bekymrad över jordbruksbiotechföretagens makt än över produktens eventuella farlighet.
Sådana skäl räcker alltså inte för att stoppa import av exempelvis visst amerikanskt kött till EU. Må så vara. Men det är lätt hänt att denna typ av argument, som direkt inte handlar om hälsa (i första hand) och miljö (i andra hand), drunkar också i den allmänna debatten. Och det vore både tråkigt och kontraproduktivt.