Under våren har SLU arrangerat flera mycket välbesökta och uppskattade sammankomster om vår miljöanalys. Artdatabankens Flora- och faunavårdskonferens fyllde som vanligt undervisningshusets aula i Ultuna till brädden. Rödlistan presenterades och debatten om nordhavsräkans listning var stundtals intensiv i media. Ett par veckor senare fylldes samma lokal när svensk sötvattenövervakning firade 50 år. Här deltog även Kung Carl XVI Gustaf och Kronprinsessan Victoria – och det mediala intresset försköts till en del i riktning mot Kronprinsessans vårgarderob. Plötsligt redogjordes för vår miljöanalys i såväl Expressen som Svensk Damtidning.
Båda evenemangen blev mycket lyckade! De belyser bredden och kontinuiteten av vår verksamhet inom ett område som under en tid expanderat så pass kraftigt i Sverige att mycket få personer överblickar helheten. Regionala och nationella verksamheter har kompletterats med program som initierats på EU-nivå eller från globala konventioner. Ett stort antal myndigheter lägger ut uppdrag till SLU och andra aktörer, eller genomför själva undersökningarna. I denna vibrerande miljö är SLU i dag den absolut största aktören på utförarsidan. Kombinationen av miljöanalys och forskning har visat sig vara mycket framgångsrik.
För att ta ut riktningen inför framtiden bör vi i högre grad än i dag fokusera på helheten av miljöövervakning och miljöanalys, både svensk och internationell , för att se till att våra bidrag blir effektiva och passande pusselbitar. Som ett led i SLU:s arbete inför nästa strategi (för perioden 2017-2020) genomför därför SLU:s Råd för fortlöpande miljöanalys (Fomar), med stöd av programkoordinatorerna, ett kartläggningsarbete och en SWOT-analys av svensk miljöövervakning, tillsammans med nyckelpersoner från våra viktigaste avnämare på myndighetssidan.
Några styrkeområden som pekas ut är att vi har god tillgång på långa tidsserier av mätdata i Sverige, att vi har bred kompetens och att vår verksamhet är mycket efterfrågad. Svagheter är svåråtkomliga data, fragmentering genom ett stort antal aktörer, behovsluckor som inte är fyllda, samt förhållandevis svag finansiering.
Bland möjligheterna listas nya medel, nya metoder och ökad samverkan mellan aktörer inom området. Hotbilder finns givetvis också, t.ex. att resursbristen består, att aktörerna inom området inte förmår att samarbeta och att vi inte lyckas fylla på med kompetent personal, bl.a. till följd av att miljöanalys vid universiteten inte alltid prioriteras på samma sätt som forskning och utbildning. Vad gäller den sista punkten har dock vi på SLU ett mycket bättre läge än man har på andra universitet genom att miljöanalysen är utpekad som en egen verksamhetsgren!