Etikettarkiv: Östhammar

Turismen och företagandet

”Fint ska det va!” sa en bekant härom veckan när jag berättade att jag skulle till Öregrund. För honom, liksom för många andra, var Öregrund känt som en plats dit man åker på sommaren. Äter på restaurang, åker båt, tittar på solnedgången och åker hem igen dagen därpå. Eller åtminstone när semestern är över. Men jag skulle vilja se andra bilder av Öregrund; andra än de sedda genom Uppsalabornas ögon. Nu är jag såklart medveten om att det rent krasst inte är möjligt för mig att se Öregrund genom några andra ögon än mina egna, men nog kan man få andra perspektiv genom att lyssna på fler människors berättelser om platsen? Jag slängde mig in i min bil utan AC och körde dit en av försommarens riktigt stekheta dagar.

Jag pratade med företagare och andra engagerade om hur det är att vara verksam på en plats med så stora variationer i säsongen. Från mina intervjuer framkom det tydligt att bilden av Öregrund skiljer sig betydligt mellan ”öregrundare” och de som är aktiva på platsen bara delar av året. Samtliga jag har pratat med uttrycker, på ett eller annat sätt, en kärlek till Öregrund. Men olika saker lyfts som platsens fördelar. Synen på turister som närande eller tärande beror såklart kanske främst på vad man livnär sig på, men också på huruvida man är verksam under hela eller delar av säsongen. Butiker och restauranger och annan turistverksamhet får såklart ett uppsving under sommaren, och för de som håller öppet året runt kan det till och med vara så att det är sommarens vinst som gör att de kan driva företaget runt också resten av året. Samtidigt uttrycker ”öregrundarna” jag talat med att de känner en viss lättnad när turistsäsongen är över. ”Det är ganska skönt att det inte är sånt tempo året om”, säger en. En annan uttrycker sig mer negativt:

”Nu är du på besök så du kanske tycker att det är jättefint och gulligt här, men det är så förstört och sönderexploaterat. Sommartid så når vi upp till 12 restauranger. […] Och sen ska vi gå och titta på deras vinterförvaring resten av året tycker de.”

Öregrundsbon som står för citatet ovan uttrycker att det finns en stor skillnad mellan säsongs- och åretruntföretagarnas syn på turister som resurs och på Öregrund som plats. Andra har också, på en direkt fråga från mig, uttryckt att det finns en skillnad i drivkraft hos dessa olika typer av företagare. Det finns en underförstådd, eller rent av uttalad, bild om att Öregrundsborna inte har samma vinstintresse som de säsongsverksamma.

Det tycks, kanske föga förvånande, som att åretruntföretagarna skiljer sig från säsongsföretagare både vad gäller kundgrupp och relation till dessa kunder. En företagare som driver sommarrestaurang förklarar att turister och sommarbesökare är hans främsta kunder. ”De [åretruntöppna restauranger] skulle inte kunna ha öppet om inte lokalborna var där. Vi skulle inte kunna ha öppet så och klara oss”.  Trots att detta – att säsongsöppna företagen inte i förstahand har lokalbor som kunder tycker jag mig skönja en stark önskan att bli ”accepterad” av lokalborna: ”Man hoppas ju att de förstår att man inte bara är någon Stockholmare som kommer dit och inte bryr sig om Öregrund” uttrycker en.

Nämen hörrni! Mer om intervjustudien i Öregrund kommer ni kunna läsa mer om i skriftserien. Ta det lugnt i hettan så länge.

/Ylva

Uppdatering från Ylva

Som vi tidigare berättat här på bloggen har projektet deltagit på landsbygdsriksdagen i Örnsköldsvik. Tillbaka kommer vi med lite mer inspiration och lite fler infallsvinklar på vad som händer i landsbygdssverige just nu. Under fredagen bussades hundratals deltagare ut till studiebesök på olika platser runt om i Västernorrland – och där fick vi se på entreprenörskap minsann! Har ni till exempel hört om Docksta bordtennisklubb? När skofabriken i Docksta gick i konkurs 1991 fick en nåtlerska frågan av en reporter på lokal-TV om hon tror att kommunen kan göra något för att rädda fabriken. ”Nej det vet jag inte, men bordtennisklubben kan kanske göra något”, blev hennes svar. Och det kunde de! Året efter bildades Docksta Utvecklingsaktiebolag och övertog skofabriken, som är i drift än idag. Läs mer om Docksta Utvecklingsbolag oss dess påverkan på det lokala samhället, i denna skriften från Mittuniversitetet.

Vad händer annars då? En hel del – på olika fronter i gänget. Själv kollar jag lite närmre på Öregrund i Östhammars kommun. Öregrund är en ort som är starkt präglat av sommarturism och jag är intresserad av hur säsongsvariationen spelar roll för entreprenörskapet i bygden. Jag är i färd med att träffa entreprenörer i Öregrund, och ni kommer få läsa mer om resultatet i skriftserien. Innan dess kommer fler uppdateringar från Öregrund här på bloggen!

Ha det!
/Ylva

Projektet på konferensen Nordic Ruralities

Richard och Johan representerar just nu forskningsprojektet på forskningskonferensen Nordic Ruralities i Danmark. På konferensen presenterar de ett papper som har utgångspunkt i den empiri som Julia samlade in i Östhammar under sommaren och hösten 2017. De håller också i ett så kallat ”track”, ett tema, om entreprenörskap på landsbygden där andra forskare som skrivit papper i ämnet presenterar och diskuterar.

Ylva reder i entreprenörskapet

Vad jag (Ylva) håller på med? Jag lyssnar igenom intervjuer som vår tidigare kollega Julia har gjort med fem manliga företagare i Alunda, Östhammars kommun.

Det som slår mig är att dessa företagare helt enkelt vill göra det de gör. De är elektriker, schaktarbetare, transportörer, försäljare eller målare och vill kunna ägna sig åt det de kan bäst. De vill också kunna leva på det. Företagandet för dem kanske i första hand utgår från deras eget försörjningsbehov. Drivkraften till att starta eget företag kan handla om att vilja styra över sin egen arbetssituation:

”Allt är ju inte kul men man kan ju försöka styra mot det roliga. Jag kan ju välja litegrann vilka kunder jag tar åt mig och lite så. Den lyxen hade man ju inte som anställd. Är det några jag inte alls tycker det funkar att jobba med så behöver jag ju inte. Så länge det är bra tider så att säga, annars måste man ju sänka de kraven med. Men flexibilitet har man ju. Helt klart.”

Det kan också handla om att det helt enkelt är det enklaste och mest ”naturliga” sätt att skaffa sig en försörjning:

”Bosse, som han hette, sa ’skaffa F-skatt så kan du få jobb av mig direkt efter utbildningen’. Så då började jag köra åt honom. Man var ju arbetsvillig och sugen. Man ville ju överleva på nåt vis. Det var ju ett erbjudande som kom så det var bara att nappa”

Spontant skulle nog inte jag, och kanske inte heller särskilt många av er, definiera dessa företagare som ”entreprenörer”. Jag fann några bloggar (disruptive.nu; entreprenorskola.se) där entreprenörer (alltså, personer som själva identifierar sig som entreprenörer) själva har reflekterat kring vad de egentligen tycker är skillnaden mellan en entreprenör och en företagare.  En bloggare uttrycker det som att företagaren ofta blir ”fast” i att arbeta i sitt företag. Och att det hindrar dem från att ta sig vidare – de har helt enkelt fullt upp med att arbeta. Jag fastnade för den beskrivningen för att jag både tyckte att den säger något, och inte. Såhär uttrycker sig en av de företagare Julia intervjuat:

” Framtiden… Jag vet inte riktigt. Jag har inte kommit så långt i mina funderingar. Dagarna går ändå – man har fullt sjå att hinna med det man ska göra om dagarna istället för att fundera ut vad man vill i framtiden.”

Flera av företagarna uttrycker på liknande sätt att den dagliga driften tar upp all fokus och hindrar dem från att skissa fram visioner för framtiden. Men när man gräver lite djupare så visar det sig ändå att alla har idéer om, och konkreta planer för, hur de vill utveckla sitt företag. Det kan handla om att göra arbetsplatsen trevligare för anställda, eller för sig själv. Det kan helt enkelt handla om att ta vara på möjligheten att vara sin egen arbetsgivare och styra sin egen arbetssituation så den passar ens övriga liv. Och intressen, för den delen!

”[…] jag kommer anställa en arbetsledare. Jag orkar inte med den biten samtidigt som jag jobbar så mycket. Så i framtiden ska jag bara fokusera på mina egna jobb. Det är väl det – och släppa den andra biten lite mer. Slippa vara den som är mitt i hela tiden. Alla tycker att jag ska vara mitt i. Alla förstå-sig-på-are runt omkring vill att jag ska sitta på kontoret men det är det värsta jag vet. Jag vill inte.”

Företagaren som står för citatet ovan är ju på ett sätt verkligen ”fast” i att arbeta i sitt företag. I framtiden ska han inte ens på samma sätt vara delaktig i arbetsledningen utan ägna sig åt själva hantverket. Han ska i princip inte vara annat än anställd av sig själv. Men är han ”fast”? Njaa… Frivilligt fast i så fall.

Genomgående i intervjuerna tycks företagarna nöjda med den arbetssituation de själva befinner sig i. På de punkter de inte är nöjda tycks de ha en ganska konkret idé om hur detta ska förändras. Är det entreprenörskap? Många skulle nog fortfarande säga nej. Men nog är väl gränsen åtminstone lite suddig? Jag frågar mig om skillnaden till viss del kanske ligger i skalan på dessa företagares ambitioner och intentioner, och då pratar jag givetvis inte bara om storleken på företaget. Medan en entreprenör ser möjligheter i sin omgivning, i samhället, och vill ta vara på dessa möjligheter för att förändra något – i sin omgivning, i samhället – handlar företagarens ambitioner att ta vara på möjligheter och förändra något kanske snarast om hens egen livssituation.

/Ylva

Landsbygd överallt

Julia har hittat landsbygd på en oväntad plats:

Ni vet när man är så inne i någonting att det känns som att man ser det överallt? Precis en sådan upplevelse hade jag häromdagen. Jag håller just nu på och slutför arbetet med en rapport om entreprenörskap i Alunda. Alunda tillhör Östhammar kommun, det vill säga ett av de områden som ingår i ”Nycklar för levande landsbygd”. När jag häromdagen skulle ta tunnelbanan in till Stockholms Central stod jag där som vanligt på perrongen till Solna Centrums station. Jag såg mig lite förstrött omkring när jag såg den – landsbygden.

Varje tunnelbanestation i Stockholm är prydd med konst – ibland enbart för att ge resenärerna något fint att vila ögonen på, men ibland för att väcka tankar. Solna Centrums station invigdes 1975 och temat för dess konstnärliga gestaltning är glesbygdens avfolkning, miljöförstöring och natur. Här ses scener ur en landsbygd som blir utnyttjad för sina resurser för att sedan lämnas åt sitt öde. Exempelvis finns det en målning av en räv som ser ut att klia sitt ansikte i irritation vid en sjö där farligt avfall sipprar ut. Kanske användes sjön till fiske eller kanske fanns där en restaurang vid sjökanten. Där bland målningarna och skulpturerna ser jag Lena, Andreas och Monica – och alla de andra fantastiska entreprenörerna som jag intervjuat till detta projekt.

Konsten i denna tunnelbanestation må visa en sorglig syn, men på något sätt gör den mig ändå hoppfull. Den visar att det länge funnits människor som sett problemen som landsbygden utsätts för, och på sitt sätt försökt göra något åt det. Att pryda en tunnelbanestation med konstverk eller att våga starta företag i en liten ort – båda visar på ett mod och en vilja att arbeta för en levande landsbygd.

Konsten är målad av Karl-Olov Björk och Anders Åberg.

/Julia

Presentation av Julia

Låt mig presentera vår senaste medarbetare Julia!

Julia har under sommaren varit både i Heby och i Östhammar och hjälpt oss med att förbereda inför höstens kursstarter då vi ska skicka ut studenter i verkligheten. Det kommer bli så spännande! Mer om det under september.

/Annie (som hoppas att hennes inspelningsteknik kommer utvecklas under projektets gång…)

Varför har vi valt Gotland, Östhammar och Heby att forska i?

Vi har valt Gotland, Östhammar och Heby av lite olika anledningar. En anledning är att vi sedan tidigare har kontakter i de här tre områdena vilket gjorde att startsträckan blev lite kortare. En annan anledning är att det är relativt enkelt för våra studenter att ta sig till områdena från Uppsala.

Just Gotland fascinerar oss eftersom de inte bara är en landsbygd som ligger utanför staden, det är även en ö, en landsbygd som rent geografiskt är avskild från resten av Sverige vilket ger en alldeles unik situation för servicebehov och liknande.

I Heby kommun finns tre olika bygder som alla har väldigt olika historia och som påverkar det företagandet och entreprenörskapet som bedrivs idag. De tre bygderna är alltså ett bra sätt att kunna se skillnaderna mellan sociala sammanhang där det är relativt lika i geografi.

Östhammars kommun är intressant eftersom vi dels har Östhammar där det finns ett flöde av trafik och folk, och sen finns Öregrund där havet blir som en ändhållplats och som präglas mycket av sommarens turister och sommarstugegäster.

En viktig poäng här är att vi inte visste (eller vet i dagsläget för den delen) vad vi skulle finna när vi valde de här tre områdena. En viktig del av vår forskningsansökan handlade om att vara explorativa, alltså öppna och reflexiva för vad vi skulle hitta när vi väl började titta på områdena, bygderna och människorna som bor och turistar där. Så att ta reda på hur entreprenörskapet ser ut i de här tre områdena och hur och varför det skiljer sig är en del av forskningsprojektet.

/Annie