Myt 3: Modernisering av jordbruket leder till monokultur, vilket är skadligt.

Av Göran Djurfeldt1, Mikael Hammarskjöld2, Hans Holmén3, Magnus Jirström2 & Rolf Larsson1

1 Sociologiska institutionen, Lunds Universitet
2 Institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi, Lunds Universitet
3 Tema Vatten, Linköpings Universitet

Få frågor är föremål för så många missuppfattningar, larmrapporter och mytbildningar som världens livsmedelsproduktion. Den sunda skepsis, som många av alternativrörelserna hyser inför allehanda förslag till lösningar på fattigdomens problem, blandas dessvärre många gånger med en aversion mot moderniseringsprojektet som sådant. Det är därför viktigt att myterna blir föremål för en kritisk granskning så att diskussionen fokuseras på mer realistiska och hållbara lösningar på försörjningsproblemen. Vi vill i en serie inlägg här på forskarbloggen lyfta fram några av de vanligast förekommande myterna när det gäller jordbruksutvecklingen i framför allt världens fattiga länder.

Myt 3: Modernisering av jordbruket leder till monokultur, vilket är skadligt.

Det
hävdas ofta att jordbrukets modernisering mer eller mindre automatiskt
leder till monokultur. Det är riktigt att ensidig odling av en gröda
ofta medför problem, speciellt om det sker i stor skala och/eller över
en längre tid. Det är mera tveksamt om jordbruksutvecklingen verkligen
leder till monokultur. Samtidigt är ’monokultur’ ett luddigt begrepp.
Vi stöter på det i minst tre olika betydelser,alla med det gemensamt
att det är skadligt: (a) att odla samma gröda år efter år,d.v.s. utan
växtföljd; (b) ensidig dominans av en gröda i ett odlingssystem och (c)
odling av ett fåtal sorter av samma gröda. Vi tar varje påstående för
sig:

a)    Att odla utan växtföljd är i allmänhet olämpligt, det
är alla jordbrukskunniga människor ense om. Det är däremot inte sant
att sådan odling ökar om man ser det i global skala. Undantaget är en
del högt specialiserade odlingssystem, som t.ex. i växthus där man
byter ut jorden i stort sett varje säsong. Ibland hör man påståendet
att ris odlas år efter år på samma mark utan hänsyn till god
odlingspraktik, som kräver rotation. Detta är felaktigt. I de flesta
intensiva risodlingssystem tar man två eller t.o.m. flera risskördar
per år, men vanligen har man minst en annan gröda i växtföljden, t.ex.
grönsaker eller kväveberikande baljväxter.
b)    I många
odlingssystem förekommer stor dominans av en enda gröda. Det är riktigt
att sådan dominans är riskabel, eftersom storskaliga angrepp av
skadedjur, insekter, svamp, etc. kan leda till omfattande skador. Det
är dock inte riktigt att det finns en tendens till att sådana ensidiga
odlingssystem ökar, sett i global skala. Under 70- och 80-talet, när
det var mycket lönsamt att odla spannmål, fanns ett sådant problem.
Under 90-talet, när spannmålsproduktion varit mindre lönsam, har
odlingssystemen snarare blivit mindre ensidiga.
c)    I
traditionellt jordbruk använde bönderna mängder av olika sorter av
utsäde. Fördelen var att risken för storskaliga angrepp av insekter
blev mindre. Det är dock inte övergången från traditionella till
förädlade sorter som lett till större risker för angrepp, eftersom de
förädlade sorterna ofta är mer motståndskraftiga. Det är snarare den
intensivare odlingen, som skapar problem. Därav följer dock inte att
det av detta skäl är önskvärt med en återgång till traditionella sorter.

Detta är inlägg nummer tre i en serie av åtta inlägg. Läs det
inledande inlägget och övriga myter genom att följa länkarna nedan:

Myt 1 : Försörjningsfrågan handlar om fördelning, inte om produktion.

Myt 2: Cash-cropping eller odling för avsalu försämrar möjligheten för fattiga bönder att brödföda sig och gör utvecklingsländerna ännu fattigare.

Resterande inlägg kommer inom kort att publiceras här på forskarbloggen

Referens: Myths about Agriculture, Obstacles to Solving the African Food Crisis,Holmén
The European Journal of Development Research 18, 453-480 (31 August 2006)

Pingat på Intressant

This entry was posted in jordbruk. Bookmark the permalink.

6 Responses to Myt 3: Modernisering av jordbruket leder till monokultur, vilket är skadligt.