Konsekvenser av det ekologiska jordbruket för EUs handelsutbyte

av Dennis Eriksson, Postdoc vid Institutionen för Jordbruk och Ekologi, Köpenhamns Universitet

Den certifierade ekologiska odlingen utgör i Sverige 10,7 procent (år 2010) och i EU som helhet 4,3 procent (år 2008) av den produktiva jordbruksmarken. Riksdagens mål är dessutom att andelen ekologisk odling ska öka till minst 20 procent av landets jordbruksmark till år 2013, och liknande målsättningar finns i många andra EU-länder. De miljömässiga fördelarna med det ekologiska jordbruket är dock omtvistade. Ett flertal forskare menar att koncepten i ekologisk odling bygger mer på ideologi än på vetenskap och att ekologisk odling, tvärtemot den allmänna uppfattningen, kan ha större negativa miljöeffekter än konventionell odling. Detta sägs framförallt gälla om man räknar miljöpåverkan per kilo produkt eftersom den ekologiska odlingen oftast ger lägre skördar.

Handel med ”virtuell jordbruksmark”

Det finns dock en helt annan, mycket viktig aspekt av omställningen till ekologiskt jordbruk och det är hur det påverkar handelsutbytet med jordbruksprodukter. I rapporten ”EU agricultural production and trade: Can more efficiency prevent increasing ”land-grabbing” outside of Europe?” från år 2010 beräknas hur mycket “virtuell jordbruksmark” som importeras respektive exporteras årligen till EU. Begreppet ”virtuell jordbruksmark” bygger på konceptet att förbrukningen av en jordbruksprodukt är jämförbart med att ta en viss areal jordbruksmark i anspråk. Rapportens författare har använt standardiserade omräkningsfaktorer för att konvertera produktionen av en viss produkt till en viss areal jordbruksmark. De har inkluderat 240 olika produkter från över 40 olika grödor i sin studie, vilket även inkluderar processade produkter (pasta, mjöl m.m.), kött, mejeri, drycker, tobak och bomull, och därefter beräknat hur mycket land som tas i anspråk i produktionen. Sojaböna är den klart största enskilda grödan medan andra oljeväxter samt kaffe, kakao och te också utgör EUs stora importvaror omräknat till virtuell jordbruksmark.

Hela Tysklands yta importeras

Slutsatsen, baserad på siffror från åren 2007/2008, är att EU årligen exporterar jordbruksprodukter motsvarande 14,1 miljoner hektar jordbruksmark medan importen uppgår till produkter motsvarande 49,0 miljoner hektar. EU är alltså nettoimportör av jordbruksprodukter motsvarande 34,9 miljoner hektar per år. Författarna kallar detta lite provokativt för ”land grabbing”, att EU för att försörja sin befolkning ”ockuperar” en yta lika stor som hela Tyskland (!) i andra länder.

Scenario 1: högre avkastning

Författarna räknar därefter på olika hypotetiska scenarier utifrån bibehållna konsumtionsmönster. Ett scenario är en ökning av skördenivåerna inom EU som är 50 procent högre än vad som realiserades mellan åren 1999/2000 till 2007/2008. Till exempel skulle vete då haft en ökning i avkastning om 7,7 procent istället för de faktiska 5,1 procent under dessa år. Detta, menar författarna, skulle kunna åstadkommas med en rejäl satsning på offentlig växtförädling samt en policyförändring som uppmuntrar snarare än förhindrar privata aktörer att satsa på jordbruksutveckling. Vid detta scenario skulle nettoimporten av virtuell jordbruksmark minska med omkring 5,3 miljoner hektar.

Scenario 2: 20 procent ekologiskt jordbruk

Ett annat scenario är en omställning till 20 procent ekologiskt jordbruk i hela EU. Denna målsättning finns som sagt i ett flertal av EU-länderna och det är inte orimligt att denna nivå uppnås i en snar framtid om de subventioner som möjliggör det ekologiska jordbruket bibehålls. Avkastningen i det ekologiska jordbruket är generellt lägre jämfört med det konventionella jordbruket och vid odling av till exempel stråsäd är det vanligt med omkring hälften så stora skördar. Vid ett scenario med 20 procent ekologiskt jordbruk i EU skulle nettoimporten av virtuell jordbruksmark öka med omkring 10,2 miljoner hektar. En yta större än Portugal.

Land grabbing” som hot…..

Författarnas slutsats är att vi bör avstå från en omställning till ekologiskt jordbruk eftersom det skulle öka EUs utnyttjande av produktiv jordbruksmark i andra länder. Att det skulle öka ”land grabbing” och ”ockupation”. Deras rekommendation är istället att vi behöver en hög och effektiv produktion i Europa för att hålla nere världsmarknadspriserna på stapelföda och tillhandahålla billig mat i de regioner som i dagsläget inte förmår försörja sin befolkning. Deras resonemang är dock diskutabelt eftersom det snarare är högre matpriser som gynnar stora delar av den fattiga befolkningen på landsbygden i utvecklingsländer genom att stimulera övergången från självhushållning till produktion för en marknad.

…..eller möjlighet?

Jag säger alltså -Tvärtom! Vilken möjlighet för andra länder att öka sina exportintäkter! Vilken hungrig marknad EU skulle bli vid omställning till ekologiskt jordbruk! Om EU måste importera jordbruksprodukter motsvarande ytterligare drygt 10 miljoner hektar jordbruksmark så finns det nog många länder som är villiga att satsa på att utveckla sitt jordbruk för att öka sin produktion och sälja till oss. Vilka länder som i första hand skulle kunna gynnas är svårt att sia om men förhoppningsvis de som i dagsläget har störst potential för produktionsökning. Vad hade till exempel den brasilianska ekonomiska framgången de senaste åren varit om inte EU hade erbjudit en stor marknad för att exportera sojabönor?

Reformering av jordbruksstödet

Om hela EU alltså ställer om till minst 20 procent ekologiskt jordbruk – med åtföljande produktionsbortfall – så minskar förmodligen även det politiska/ekonomiska utrymmet och viljan att så kraftigt subventionera produktionen och exporten av jordbruksprodukter som görs idag genom produktionsstöd, minimipriser, exportsubventioner och importtullar. Detta skulle ytterligare stimulera produktion i andra länder. Att rättvisa handelsvillkor för jordbruksprodukter skulle gynna många utvecklingsländer är det ingen tvekan om. Det visar inte minst programmet “Everything but arms”, vilket möjliggör för de 49 minst utvecklade länderna (LDC) i världen att exportera till EU utan tullavgifter. En lägre produktivitet i EUs jordbruk skulle möjligtvis dessutom, av ren självbevarelsedrift,  återigen föra jordbruksutveckling i mottagarländerna högt upp på agendan hos de nationella biståndsgivarna i Europa. Detta är en fråga som har varit hopplöst nedprioriterad de senaste årtiondena trots det bistra läget som råder framförallt i Afrika söder om Sahara.

Förespråka ekologisk odling?

Innebär detta resonemanget alltså att jag förespråkar en omställning till ekologiskt jordbruk i EU? Nja, det är kanske inte så enkelt. I den bästa av världar har vi omfattande kunskap om biologiska processer från molekylär- till ekosystemnivå och utnyttjar alla till buds stående medel i ett högpresterande och resurssnålt jordbruk. I den bästa av världar har vi ett balanserat och rättvist globalt handelsutbyte där alla nationer förmår delta som jämbördiga parter. Vår värld är inte i närheten av detta i dagsläget. Jag vill bara lyfta fram en sällan nämnd konsekvens av en omställning till ett ekologiskt jordbruk här i EU och hoppas att det leder till diskussion.

Pingat på Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om ekologisk odling, jordbruk, virtuell jordbruksmark, CAP
Forskarbloggen är placerad i Uppsalabloggkartan.se!

This entry was posted in Dennis Eriksson, jordbruk, vetenskap. Bookmark the permalink.

10 Responses to Konsekvenser av det ekologiska jordbruket för EUs handelsutbyte