Fläskfilé på flaska?

Av Anna Olsson, Institute for Molecular and Cell Biology, Porto, Portugal

Odlat kött växer långsamt är en av förstasidesrubrikerna på dagens svd.se. Det handlar om de tekniska möjligheterna och bristen på finansiering för forskning och utveckling av tekniker för att odla muskelceller in vitro, i hopp om att i framtiden kunna framställa kött utan att gå omvägen över djur.

Industrinvesteringarna tycks alltså fortfarande låta vänta på sig. Sannolikt är det inte så mycket tvivel på teknikens möjligheter som osäkerhet om marknadspotentialen för en sådan produkt. Och i det sammanhanget är det intressant att konstatera att inte ett ord om ”yuck factors” eller konsumentmotstånd förekommer i artikeln i fråga. Kanske är det ett tecken på en långsam marsch mot acceptans för konstgjort kött?

Det finns förstås tekniska hinder att övervinna. Det är långt från dagens sjok av uniforma muskelceller till de hela muskelstrukturer vi är vana att äta i form av kött från djur, och för en produkt som ska bli livsmedel är det problematiskt att vara beroende av antibiotika i odlingssubstratet. Strukturfrågans lösning kan mycket väl komma från den biomedicinska forskningen inom en relativt snar framtid: också här är intresset stort för att få muskelstrukturer att växa i tre dimensioner. Problemet med antibiotikan är sannolikt specifikt för en livsmedelstillämpning och jag vet inte i skrivande stund hur man tänkt hantera det.

Men huvudfrågan för den tveksamme investeraren är förstås – vill konsumenten ha det här?

Tja, det beror förstås på vad alternativet är. Jonathan Safran Foers bok Eating animals (som kommer i svensk översättning under 2011) visar i svart på vitt vad alternativet är för de flesta av de konsumenter som äter det mesta köttet som produceras idag – det vill säga de allätande medlemmarna av USAs befolkning. Fläskkotlett, biffstek eller kycklingklubba från ett levande, kännande djur, som inte varit friskt under sin levnad, som utsatts för smärta, stress och frustration,som visserligen inte vuxit i näringslösning med antibiotika men som ätit kraftfoder med antibiotikatillsats. För den som just lagt boken ifrån sig är valet mellan en hamburgare från köttlabbet eller en från djurfabriken inte alldeles självklart.

Själv väljer jag helst bort kött fyra gånger av fem och naturbetes- eller ekologiskt den femte. I alla fall i teorin. Men jag tillhör en liten minoritet av välinformerade välbärgade; dessutom tjänar jag mitt levebröd på att tänka på just den här sortens frågor och råkar ovanpå alltihop gilla tofu och quinoa. Hur många av jordens konsumenter kommer att välja bort kött när de kan välja till det? Kanske i synnerhet just när de upplever att de kan välja till det,som fallet är för en växande medelklass i länder som Kina och Brasilien.

Frågan är om inte konstköttet är det minst dåliga av alla realistiska alternativ. Om detta skrev jag i New Scientist sommaren 2008. Drygt två år senare berättade Stefan Gates en ännu radikalare historia ur framtiden:

WITH Christmas lunch 2050 just days away, the truly exciting news is that, after an absence of more than 20 years, old-fashioned turkey is back on the table – sort of. Superficially the menu appears remarkably similar to that of 2010. But peek under the foil and it is wildly different in its composition and origin. Our food has been entirely transformed over the past 40 years and, looking back, it has been quite a ride.

Perhaps in 2010 we were in denial. We didn't want to see the trouble brewing as rocketing populations and increasing demand for biofuels put a strain on farmland and water supplies. In retrospect, fast-rising food prices, water wars and bread riots were inevitable. But so, too, was a technological fix.

(…)

The past decade has seen some exciting advances in food technology, culminating in the new-look Turk-Ish™. I'll be honest: it doesn't taste quite like the real thing, but it is cheap at £150 for an eight-person serving compared with £800 for a real squawker. And the preparation is simplicity itself. Just put your insect-protein powder cartridges into the Meatmaker™, set the program to "turkey" and leave it overnight. In the morning you will have a ready-denatured protein mass. Take it out of the mould, pop it in a 3D Protein Printer to add the crispy skin and voila! Dinner.

So there you have it, a traditional Christmas bird, after a fashion. It comes leathery and overcooked, just like granny used to make it. Which might leave you wondering, as you sit down to watch World President Lady Gaga give her festive address, why you didn't just stick with roasted locusts.

Ja, varför inte? Grillad gräshoppa, någon?

This entry was posted in Anna Olsson, djurskydd, etik, husdjur. Bookmark the permalink.

One Response to Fläskfilé på flaska?