Vad är nödvändigt lidande?

Av Anna Olsson, Institute for Molecular and Cell Biology, Porto, Portugal

En månad före jul gjorde Djurrättsalliansen vad som verkligen kan kallas en spektakulär aktion när man på Svenska Pigs Grisuppfödardag i Jönköping slog larm om vanvård av grisar på ett antal svenska gårdar. Följden kan väl beskrivas som en blandning av kalla fötter och hett om öronen på många håll i lantbruksnäringen och på jordbruksdepartementet. Och stor upprördhet bland konsumenterna, förstås. Det är alltså inte bara i Danmark som grisar far illa – detta sker även i landet med ”världens bästa djurskydd”.

 

Att det varit tyst om frågan på forskarbloggen betyder inte att SLU inte engagerat sig. Den 30 november publicerades en debattartikel i Aftonbladet signerad tre professorer med djurvälfärdskompetens, Bo Algers, Linda Keeling och Harry Blokhuis. ”Gör så att bra djurhållning lönar sig” uppmanar författarna och pekar på vad forskningen lärt oss om hur grisar fungerar – och hur djurvälfärd kan mätas. Det senare har varit genomgående tema för det omfattande europeiska forskningsprojektet WelfareQuality vars avslutande konferens höll i Uppsala bara en vecka före djurrättsalliansens avslöjande.

 

Dags att diskutera införandet av en frivillig djurvälfärdsmärkning, menar kollegorna vid Institutionen för Husdjurens Miljö och Hälsa. En sådan finns sedan länge i Storbritannien där djurskyddsorganisationen RSPCA driver ett eget kontroll- och märkningssystem under namnet Freedom Foods. Någon motsvarighet finns inte i Sverige. Djurskydd ingår visserligen bland kriterierna för KRAVs märkning av ekologisk produktion, men det är bara en av många aspekter, och att som någon skribent i en av de stora dagstidningarna raljera över att KRAV ställer större krav på att fodret ska produceras inom gården än på djurskydd är att skjuta bredvid målet.

 

Kan vi då inte lita på den svenska djurskyddslagen? Det tycks som om det i åtminstone en del av fallen i det aktuella avslöjandet rör sig om direkt vanvård, alltså brott mot lagen. Många har diskuterat om och i så fall var det brustit i djurskyddstillsynen. Det är ju inte meningen att man systematiskt och utan att bli upptäckg ska kunna bryta mot existerande lagstiftning. Men löser lag och ordning alla problem? Den som läser lagen noga finner att vad den föreskriver är att 2 § Djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. I princip all modern djurskyddslagstiftning i världen använder sig av liknande formuleringar. De förutsätter att det finns något som kan betecknas som ”nödvändigt lidande”. Vad är då det?

 

Jag vill hävda att inom ramen för detta begrepp finns två eller kanske tre undergrupper, och att de kan rangordnas efter graden av acceptans:

1,,)       Det som vi även för oss människor skulle kalla ett nödvändigt ont, som när vi tar hunden till veterinären för en vaccination. Även om de flesta nog är överens om att detta är OK råder det delade meningar om vilka ingrepp som verkligen är i djurens eget intresse.

2)       Det lidande som är förknippat med användning av djur i biomedicinsk forskning. Att detta är ett nödvändigt ont är mera kontroversiellt – många menar att vi faktiskt bör avstå från att använda djur i för detta ändamål – men det ligger i sakens natur att någon form av lidande uppstår när forskningens mål är att studera sjukdomsförlopp och behandlingsmetoder.

3)       Det lidande som det kostar för mycket pengar att undvika – framför allt i lantbruket.

 

Och en hel del av de problem som nu diskuterats i svinuppfödningen hör odiskutabelt till den tredje kategorin. De är svåra att lösa i en prispressad ekonomi. Men de kan lösas – om det får kosta. Vill vi betala priset? Som producenter? Som konsumenter? Vem ska bestämma?

This entry was posted in Anna Olsson, djurskydd, etik, husdjur. Bookmark the permalink.

One Response to Vad är nödvändigt lidande?