Klimatetik är högaktuellt inte minst inför Parismötet. Vad har vi som individer för plikter att bidra till att rädda klimatet? Kanske inte de vi tror, och kanske inte av de skäl vi tror. Måste jag till exempel avstå från Thailandsresan? Filosofen Bengt Brülde och statsvetaren Göran Duus-Otterström skriver i SvD på temat om individens klimatansvar. ”Det är egentligen olyckligt att diskussionen om det individuella klimatarbetet ofta börjar med flygresorna, när dessa leder till så mycket gott. Det vore bättre att börja med illa isolerade hus och långväga mat.” (Den långväga matens klimatpåverkan är dock ingen enkel fråga – det närproducerade är inte nödvändigtvis bättre ur klimatsynpunkt.) Författarna framhåller i stället att vi bör engagera oss politiskt: ”Den viktigaste individuella klimatplikten är att verka för att en rättvis och effektiv klimatpolitik kommer till stånd. Vi bör därför rösta på partier som står för en progressiv klimatpolitik”, skriver de. I artikeln undviker de dock att tala om vilka dessa partier skulle vara.