Den 25 september invigdes Hälsingestintans mobila slaktbilar under en cermoni på Gärdet i Stockholm. Att intresset är stort för djurvänligare slakt visar inte minst att händelsen var välbesökt av media. Den lantbrukare som vill föräkra sig om god djurhållning så länge djuret lever, har idag svårt att göra det. Sedan djuret lastats på en transport har lantbrukaren inte längre någon kontroll av hur hanteringen sker. Att det härvidlag finns mycket att förbättra är ingen hemlighet, och en hel del görs, men webkameror är tyvärr ännu ingen accepterat metod.
Däremot är det glädjande att JTI-institutet för jordbruks- och miljöteknik driver projekt för att undersöka hur lantbrukares hantering av utegående nötkreatur kan förbättras genom att undervisa dem i en ’low stress handling’ metod. Sophie Atkinson, doktorand på institutionen för Husdjurens miljö och hälsa vid SLU, ger utbildningar, på såväl vanliga lantbruk, naturbruksskolor som kungens gård Stenhammar i Sörmland. Med denna metod, hämtad från Australien där djuren drivs till häst över långa sträckor, kan såväl antalet djurrelaterade arbetsskador inom lantbruket minska som djurvälfärden öka. Under kurserna visas i fält hur en djurgrupp kan förflyttas eller ett djur avdelas från gruppen endast med hjälp av kroppsspråk. Metoden bygger på att djurhållaren känner till grunderna för djurens beteende, kan avläsa gruppens dyamik, och bli en ledare de har förtroende för. Utan att röra djuren, varken med händer eller andra föremål, utan att stänga in dem med grindar eller på annat sätt forcera dem till förflyttning kan deltagarna lugnt och vänligt förflytta djuren till en annan hage, eller upp på en transport.
Att utvidga den svenska djurhållningen med ett mobilt slakteri är ett stort och viktigt steg. Det är ju ingen ny idé att slaktaren kommer till djuren, men väl en sällan sedd praxis i den industrialiserade djurhållningen. Om det kombineras med en djurhantering som är värdig den lugna stressfria slaktmiljön, är det ett radikalt – och välkommet – skifte för såväl djur som slaktare.
Ett steg i rätt riktning är redan taget i och med inrättandet av en ’Kontaktpunkt slakt’ i alla EUs medlemsländer, utifrån beslutet att alla som ’hanterar djur vid slakt och annan avlivning’ ska genomgå en utbildning kring lagstiftning, djurens biologi, viss etik mm. Den som kan regelverk och läst om sina skyldigheter har större möjligheter att agera lagenligt, t.ex. att inte bruka våld mot djuren. För att verkligen åstadkomma en reell förändring i hanteringspraxis behövs dock mer än så. Än bättre vore det därför med ett tilläggskrav att alla transportörer och slaktare ska genomgå kurser i ’low stress handling’. Det är på de stationära slakterierna den stora mängden djur hanteras, det är här förbättringspotentialen – och behoven – ligger. Vetskap att köttet på tallriken kommer från djur som hanterats väl intill slutet ska inte vara ett fåtal välinformerade och engagerade förunnat. Allt kött som säljs i butik ska vara uppfött och skött enligt rådande lagstiftning – som förbjuder onödigt lidande.
Hur viktigt det än är att stötta Hälsningestintan i sin satsning, får inte deras framgång bli ett alibi för att glömma förbättringar på de stationära slakterierna. Hälsingestintans marknadsnisch får inte bestå utan konkurrens. Den framgång de förhoppningsvis röner bör istället tas som incitament att ständigt förbättra transporter till och rutiner på stationära slakterier, så länge de finns kvar. Den enes bröd – den andres död.