Flera medicinska tidskrifter med den prestigefyllda BMJ i spetsen slutar nu att ta emot manuskript som rapporterar forskning som finansierats av tobaksindustrin. Det kan man läsa i en programförklaring av tidskrifternas redaktörer.
Beslutet är inte helt okontroversiellt. Vetenskapliga tidskrifter har ett så kallat referentgranskningssystem, ”peer review”. Det betyder att insända manuskript granskas av externa experter, och att tidskriftens redaktion baserar beslut om publicering på referentgranskarnas omdömen. Många bidrag refuseras naturligtvis, och flertalet andra antas först efter att författarna skrivit om dem i ljuset av granskarnas synpunkter. Peer-review-systemet är inte invändningsfritt, men det är ändå ett av vetenskapssamfundet accepterad metod för kvalitetssäkring.
Att utesluta resultat på grund av vem som finansierat dem vore att sätta detta system ur spel. Borde det inte räcka med att författarna klart och tydligt talar om vilka som betalat för forskningen – detta kräver tidskrifterna vanligtvis redan idag – och sedan låta läsarna själva avgöra om resultaten är värda att ta på allvar?
Tidskrifternas redaktörer menar dock att detta inte är tillräckligt. Det finns en underförstådd överenskommelse mellan alla inblandade att medicinska tidskrifter finns till för att kvalitetsgranskningssystemet bygger på förtroende kolleger emellan, och medicinska tidskrifter finns till för att sprida kunskap för att bekämpa sjukdomar och befrämja hälsa. Tobaksindustrin har genom åren systematiskt missbrukat vetenskapen i syfte att så tvivel och vilseleda. Tobaksindustrifinansierad forskning är inte vilken forskning som helst, menar man,. Därmed bryter man med den ståndpunkt om BMJs redaktör intog för tio år sedan. Då försvarade man publicering av tobaksindustribeltald studie med motiveringen att tidskriften var för debatt och för vetenskap – det vore ”antivetenskapligt” att stoppa den, menade man.
Men ett öppet system som bygger på förtroende kan också öppna för manipulation. Det är detta som redaktionerna nu dragit konsekvenserna av.
En intressant fråga är om detta öppnar för fler a priori-uteslutningar av forskning. En sak är ett enstaka fall – det utgör knappast ett hot mot referentgranskningssystemet i stort. En annan om vi kan förvänta oss fler motsvarande fall.
Min spontana reflektion är att det inte är sannolikt, i alla fall på medicinområdet. Det måste ju gå att få stor uppslutning bakom ställningstagandet att sådan forskning bara stöder oönskade intressen. Att rökning är hälsovådligt är sannolikt det närmsta konsensus som finns vad gäller hälsa och livsstil. Mot detta står ekonomiska intressen hos stora multinationella företag. Även om rökning varit en del av vår kultur under ganska lång tid är det knappast något kulturvärde det står på den allmänna dagordningen att försvara.
Alla andra frågor jag kommer att tänka på är antingen mer motsägelsefulla hälsomässigt (se den pågående dietdebatten i Sverige!) eller har starkare kulturintressen involverade (det finns antagligen inte mycket att säga till det vita sockrets fördel vad gäller hälsa, men söta bakverk och efterrätter är onekligen en viktigt del av vår kultur).
Men på andra håll? Kemiindustrin? Oljeindustrin?