I en krönika i New York Times från förra veckan skriver juridikprofessorn Jedediah Purdy om hur han som journalist i smyg tog sig in ett slakteri för att dokumentera förhållandena där, med bistånd av några slakterianställda. Liknande saker har hänt i Sverige. För ett par år sedan smygfotograferade representanter för Djurrättsalliansen grisgårdar, något som ledde till omfattande medieuppmärksamhet och rättsliga efterspel.
Nu finns i flera amerikanska stater lagar eller förslag till lagar som starkt begränsar möjligheterna till sådan rapportering, så kallade ”ag-gag laws”. Purdy menar att han rentav skulle riskera att klassas som terrorist om han försökte sig på samma sak idag.
Purdy föreslår den rakt motsatta vägen: Inför en lag som kräver att slakterier och uppfödningsanläggningar installerar webbkameror så att alla kan se vad som pågår där.
Hans förslag om ökad transparens är inte nytt. Bland annat matdebattören och författaren Michael Pollan har luftat tanken att slakterierna borde ha glasväggar, om inte bokstavligen som åtminstone bildligen.
Förslaget är i princip bra. Det finns förstås några viktiga saker att ta hänsyn till. Främst handlar det om rimliga krav på säkerhet och personlig integritet för de som är verksamma i hanteringen. Men detta kan lösas.
Det finns dock inte anledning att begränsa sig till slakterierna. Större transparens i alla led av livsmedelskedjan vore i högsta grad önskvärt. Inte minst i ljuset av den senaste tidens köttskandaler. Och det finns för all del inga goda skäl som talar emot ökad transparens vid produktion av andra saker än livsmedel.
Den svenska köttindustrin framhåller ofta den goda djurvälfärden som ett argument för att vi ska köpa svenskt kött, även om det kostar mer. Därför vore det rimligt att åtminstone de svenska köttproducenterna frivilligt införde slakterier med glasäggar, bildligt talat. Sätt en QR-kod på högrevsförpackningen, så kan jag direkt i mobilen se hur kon haft det!
Eller är någon svensk politiker beredd att driva ett förslag om en insynslag av Jedediah Purdys modell? Förslagsvis i hela EU.
Jag tror att de gårdar som verkligen anstränger sig för att ge djuren att bra liv skulle tjäna på så hög transparens som möjligt. När du som konsument står i butiken, och har tagit det tvivelaktiga beslutet i trotts allt äta kött, skulle det känna väldigt skönt att veta att djuret har levt och dött på ett etiskt sätt. Hellre information och fakta från gårdarna än Bregott reklam och annan manipulation och påverkan som syftar till att döva vårt samvete.
/Ellinor
SLU har ju byggt ett slakteri åt Lövsta kött som ägs av Faringe kött. Där finns fönster och utrymme så att man kan se hur slakten genomförs. SLUs bygge lämnar mycket övrigt att önska och en rapport om det har lämnats till SLUs rektor. SLUs bygge av slakteri måste ses i ljuset av att det är skattemedel som används för att bygga ett slakteri åt ett privat företag.