Nytt läsår och nya studenter på våra program

Av: Anders Alanärä, vicedekan

Som de flesta läsare av dekanbloggen känner till så har vi på fakulteten med viss oro sett fram emot höstens intag av nya studenter. Vi har haft ett vikande söktryck till våra yrkesprogram – skogsmästare och jägmästare – de senaste åren. Prognosen var att vi inte skulle fylla alla platser på programmen.

Förra veckan var det upprop och till vår glädje blev resultatet bättre än vad vi vågat hoppas på. Till uppropet på skogsmästarprogrammet kom 48 stycken studenter vilket innebär att vi fyller programmets 45 platser. Motsvarande siffra för jägmästarprogrammet var 81 studenter vilket gör att vi precis fyller programmet. Kom ihåg att vi på uppropet för jägmästare för ett år sedan endast hade 61 studenter på plats.

Tyvärr är det så att andelen kvinnor minskat bland de nyantagna. På skogsmästarprogrammets upprop var det 15 % kvinnor och på jägmästarprogrammet lite drygt 30 %. Därmed bryter vi en positiv trend under de senaste åren.

I samband med uppropet delade vi ut en nybörjarenkät i syfte att ta reda på vart studenterna i huvudsak växt upp, vilka fritidsintressen de har, samt framförallt hur dom fått information om våra program. Den senare frågan är i syfte att fånga upp om de marknadsföringsinsatser vi genomförde under våren haft någon inverkan på söktrycket. Denna analys är i nuläget inte färdig utan jag får be att återkomma med det resultatet senare.

Vad är det då för typ av studenter som söker våra utbildningar? Bland skogsmästarstudenter kommer 30 % från så kallad mellanstora städer (27000–90000 invånare), 37 % från storstäder eller storstadsregioner, samt 34 % från landsbygd eller glesbygd. Bland Sveriges landsdelar var fördelningen relativt jämn; 38 % från Norrland, 34 % från Svealand och 28 % från Götaland. Dom rekryteringsmässigt viktigaste länen var Jämtland, Dalarna, Gävleborg, Stockholm, samt västra Götaland.

Jägmästarstudenterna kommer i relativt stor utsträckning från storstäder och storstadsregioner (52 %). Relativt få kommer från mellanstora städer (9 %), medan landsbygd och glesbygd står för en betydande andel (39 %). Bland landsdelarna dominerar Norrland med 56 %, följd av Götaland med 27 % och Svealand med 17 %.

En jämförelse över tid, från 1954-77 när utbildningen låg i Stockholm till idag, ger en trend med ökat antal studenter från Norrland och motsvarande minskning från Svealand.

Antalet studenter från Götaland ligger däremot relativt stabilt på ca 30 % under hela perioden. De viktigaste länen för jägmästarprogrammet var Västerbotten, Västernorrland, Jämtland, västra Götaland, Gävleborg, samt Stockholm.

Sammantaget kan man säga att rekryteringen till våra program geografiskt skiljer sig något, men gemensamt är att det finns stora luckor i delar av landet där skoglig kompetens borde vara viktig. Jag kan inte säga att årets resultat skiljer sig särskilt mycket utan problemen har funnits under en lång tid. Kort och gott kan man säga att en breddad rekrytering fortsatt kommer att vara prioriterad från fakulteten.

 

New school year and new students in our programs

By: Anders Alanärä, vice dean

Alanara-300-jsgAs most readers of the Dean Blog knows we have at the faculty with some concern looking forward to this autumn’s intake of new students. We have had a declining number of applicants to our professional programs – jägmästare and skogsmästare – in recent years. The forecast was that we could not fill all the seats on the programs.

Last week was the call and to our delight the result was better than we had dared hope for. 48 students came to petition for the skogsmästarprogrammet, which means that we fill the program’s 45 seats. The corresponding figure for jägmästarprogrammet was 81 students, which means we just fill the program. Remember that we on the call for jägmästare a year ago only  had 61 students present.

Unfortunately, the proportion of women declined among new enrollments. This year, only  15%  were women on the skogmästarprogrammet and on jägmästarprogrammet little over 30%. Thus, a positive trend in recent years is broken.

In connection with the petition we distributed an entry-level survey in order to find out where students are mainly grown up, what hobbies they have, and especially how they got information about our programs. The latter issue is in order to catch up on the marketing efforts we undertook in the spring had an impact on the number of applications. This analysis is currently not finished, and I must will have to come back with result later.

What then is the type of students who apply for our programs? Among skogsmästarstudenter comes 30% from the so-called medium-sized cities (27,000 to 90,000 inhabitants), 37% of large cities or metropolitan regions, and 34% from rural or sparsely populated areas. The distribution was relatively even; 38% from North Sweden, 34% and 28% Svealand from Götaland. The significant recruitment areas,  in terms of counties, are Jämtland, Dalarna, Gävleborg, Stockholm and Västra Götaland.

In relatively large extent, jägmästarstudenterna come from the bigger cities and metropolitan areas (52%). Relatively few come from small cities (9%), while rural and sparsely populated areas account for a significant proportion (39%). Among parts of the country northern Sweden dominates with 56%, followed by Götaland 27% and Svealand by 17%. 

A comparison over time, from 1954-77, when the program was in Stockholm until today, gives a trend of increasing number of students from northern Sweden and corresponding reduction of Svealand.

The number of students from Götaland remained relatively stable at about 30% throughout the period. The main counties for jägmästarprogrammet was Västerbotten, Västernorrland, Jämtland, Gävleborg, and Stockholm.

Overall, one can say that recruitment to our programs geographically is slightly different, but common is that there are large gaps in parts of the country where forestry skills should be important. I cannot say that this year’s results is very different and the problems have been around for a long time.  In short, one can say that a broader recruitment will continue to be a priority of the faculty.

 

Njut av sommaren!

Av: Göran Ståhl, dekan

Göran Ståhl, SLU Foto: Viktor Wrange, SLU
Göran Ståhl, SLU
Foto: Viktor Wrange, SLU

Midsommar sätter punkt för arbetsvåren för många av oss – och även dekanbloggen tar nu paus till inledningen av hösten. I dekangruppen ser vi bloggen som ett sätt att sprida nyheter samt lyfta vissa angelägna frågor till diskussion. En enkel utvärdering under hösten får visa om det fungerar!

Inför sommaren kan det vara på sin plats att summera läget i ett antal aktuella frågor. Några av dessa är:

  • SLUs styrelse har nyligen fattat beslut om den universitetsgemensamma strategin, som under hösten ska kompletteras med fakultetsvisa strategier/handlingsplaner, samt under våren 2017 med institutionsvisa strategier/handlingsplaner. Utöver ett antal generella s.k. fokusområden lyfter SLU-strategin fyra forskningsområden: biobaserade material, livsmedel, ekonomi, samt kopplingen mellan trädgård, djur och natur och människors hälsa. Tre av dessa områden är särskilt intressanta för vår fakultet och under hösten ska vi inleda arbetet med att omsätta strategin i handling.
  • Efter vårens beslut i fakultetsnämnden om vilka principer som ska gälla för vår indelning av verksamheter i ämnesområden pågår nu dialogen med prefekterna om vilka ämnesområden institutionerna bör ha samt hur dessa ska beskrivas. Prefekterna och fakultetsnämnden kommer att diskutera dessa frågor gemensamt i augusti.
  • Rektor har lyft frågan om finansiering av högre anställningar till styrelsen – och kommer att gå vidare med en utredning i den viktiga frågan om hur SLU kan bli en attraktivare arbetsplats genom att erbjuda viss basfinansiering till olika kategorier av anställningar.
  • Future Forests befinner sig mitt i ett intensivt sista år med en rad olika aktiviteter. Dessutom har rektor uppdragit åt dekanerna att föreslå hur SLUs framtidsplattformar ska kunna fungera som inkluderande noder för syntesorienterad forskning framgent. Goda förhoppningar finns att vi ska kunna vårda det varumärke Future Forests byggt upp!
  • Medarbetarenkäten visar att mycket fungerar väl på fakulteten, men också att förbättrings­möjlig­heter inte saknas. Alla institutioner kommer under inledningen av hösten att ta ställning till vilka eventuella åtgärder man vill genomföra med anledning av enkätsvaren.
  • Olika aktörer i skogssektorn är mycket intresserade av våra utbildningar och hur vi arbetar för att utveckla dem samt öka söktrycket. Som Anders redovisat i tidigare bloggar är rekryterings­frågorna fortsatt mycket viktiga för oss.
  • Skogsfakulteten fortsätter att leverera och nå framgång på olika håll. Ett par exempel är att UPSC nyligen fått en stor ansökan till Vinnova accepterad samt att vi på flera sätt bidrar till arbetet med att utarbeta ett nationellt skogsprogram.

Hoppas att ni alla får en vilsam semester med välförtjänt återhämtning (eller åtminstone myggfritt fältarbete!) – och att en gnutta längtan att få starta upp alltsammans igen i augusti så småningom infinner sig! För visst är det kul att vara världsledande, såsom vi tillsammans är inom skoglig forskning, utbildning och fortlöpande miljöanalys!?

Enjoy the summer!

By: Göran Ståhl, dean

Midsummer marks the end of the spring semester for many of us – and even the deans’ blog now takes a break until the beginning of autumn. We see the blog as a way to spread news and highlight some important issues for discussion. A simple evaluation in the fall will show whether or not the blog fulfils its purpose!

Before the summer, it may be appropriate to sum up the situation in a number of current issues. Some of these are:

  • SLU’s board has recently taken a decision on the university strategy, which in the autumn will be complemented by faculty strategies/action plans, and in the spring of 2017 with departmental strategies/action plans. In addition to a number of so-called focus areas the SLU strategy highlights four research areas: bio-based materials, food, economics, and the link between gardening, animals and nature and human health. Three of these areas are particularly interesting for our faculty and in the fall we will begin a process to put the strategy into action.
  • After this spring’s decision of the faculty board on the principles that should apply to our classification of subject areas, there is now a dialogue with the department heads regarding which subject areas should be adopted and how they should be described. The department heads and the faculty board will discuss these issues jointly in August.
  • The Vice-Chancellor has highlighted the issue of financing of higher positions to the university board – and will proceed with an investigation into the important question of how SLU can become a more attractive workplace by offering some basic funding to different employment categories. 
  • Future Forests is in the midst of an intense last year with a variety of activities. In addition, the Vice-Chancellor has asked the deans to suggest how SLU future platforms can act as nodes for synthesis-oriented research in the future. There are good hopes that we can nurture the brand Future Forests has established! 
  • The employee survey shows that many things work well at the faculty, but also that there is room for improvements. All the departments will consider the possible actions to implement in view of the responses. 
  • Different actors in the forestry sector are very interested in our education programs and how we work to develop them and increase the number of applicants. As Anders reported in earlier blogs the recruitment issues remain very important to us.
  • Our faculty continues to deliver. A couple of examples are that UPSC recently was successful in a large application to Vinnova and that we contribute in several ways to the elaboration of a national forest program.

I wish you all a restful vacation with well-deserved recovery (or at least mosquito-free field work!) – and that a desire to start everything up again in August eventually will bring you back to work! Because it is fun to be a world leader, as we are, together, in forest research, education, and environmental monitoring and assessment!

Jägmästare – ett starkt varumärke som ingen känner till

Anders Alanärä
Anders Alanärä, vicedekan,  utbildningsfrågor.

Av: Anders Alanärä, vice dekan, utbildningsfrågor

Begreppet jägmästare dyker upp för första gången vid mitten av 1500-talet. Det var då främst invandrade tyskar och danskar som anställdes för att övervaka och sköta kronans jaktmarker. Från början av 1600-talet finns uppgifter på jägmästare i statlig tjänst. Under 1600-1700 talet var jägmästarens huvuduppgift att sköta landets bestånd av vilt och förvalta jakten, vilket gör yrkestiteln högst relevant för arbetet. Vad är då kopplingen till skogsbruket? Fram till början 1800-talet var skogsbruket av liten ekonomisk betydelse och virke från skogen användes mest som bränsle, samt hus- och båtbyggnation. I takt med att skogsbruket industrialiserades och man började använda barrträd för tillverkning av papper och industritillverkade trävaror ökade också behovet av utbildade specialister. Den första kullen jägmästare utexaminerades 1828 vid Skogsinstitutet i Stockholm. Nu skedde således en förändring av yrkesprofilen från viltförvaltning till skogsförvaltning.

Namnet jägmästare har såldes en mycket lång historia och man kan på goda grunder säga att det är ett starkt varumärke.

Frågan är dock hur känt yrket är för dagens ungdomar, d v s framtidens studenter på jägmästarprogrammet?

För ungdomar som växte upp på landsbygden under 1900-talet fanns det en självklar koppling till begreppet jägmästare eftersom många i ens närhet var beroende av skogen som inkomstkälla. Historiskt sett har jägmästarprogrammet haft en stark rekrytering från landsbygd. Idag ser demografin annorlunda ut. Allt fler ungdomar växer upp i storstadsregioner, medan tillväxten i gles- och landsbygd är svag. Skogen är fortfarande en grundpelare för den svenska ekonomin, men allt färre har den som direkt sysselsättning. Den omedelbara förståelsen för skogens betydelse är inte längre självklar. Sannolikt associerar begreppet jägmästare till annat än den moderna utbildningen i hållbar naturresursförvaltning vi ger idag. Sedan 1990 har antalet förstahandssökande till programmet minskat med ca 3 % per år och idag har vi svårt att fylla programmet. Många med mig tror att denna negativa trend är kopplat till den demografiska utvecklingen och det okända begreppet jägmästare.

En tänkbar lösning är att ändra namnet på programmet men behålla yrkestiteln. Det vill säga man blir fortfarande jägmästare, men utbildningen får ett namn som bättre speglar innehållet. Av samma skäl som förs fram ovan så provade fakulteten att ändra namn på programmet under 1990-talet. Skogsvetarprogrammet blev namnet och ledde till en magisterexamen.

Det stora misstaget då var sannolikt att ersätta yrkestiteln jägmästare med en generell magisterexamen.

Jägmästarprogrammet återinfördes 2002.

Vad skulle då ett bättre namn kunna vara? Frågan har diskuterats i fakultetsnämnd och programnämnd. Det lyfts fram en rad olika aspekter. Namnet måste vara begripligt för dagens ungdomar. Associera till framtidens naturresursanvändning, klimat och miljö. Namnet får inte vara för populärt och därmed bli omodernt inom kort.

Själv har jag grunnat mycket på namnfrågan. Det som blir kvar till slut är ”skogsvetenskapliga programmet”. Syftar till skog och vetenskap vilket jag anser är programmets kärna.

Har du andra förslag på namn? Skicka gärna dom till mig. Vi kommer att fortsätta bereda frågan under hösten.

A strong brand that no one has heard of

By: Anders Alanärä, vice dean

Jägmästare has been in the Swedish vocabulary since the 16th century. It was mainly immigrant Germans and Danes who was hired to monitor and manage the Royal hunting grounds. From the beginning of the 17th Century, there is evidence of foresters in government service. Jägmästarens main task was to maintain the country’s stocks of game and manage the hunt, making the professional title highly relevant to the work. What then is the connection to the forestry sector? Until the early 1900s forestry was of little economic importance and wood from the forest mostly used as fuel, as well as house and boat building. As the forest became industrialized, i.e. production of paper and wood products,  the need for trained specialists also increased . The first class of jägmästare graduated in 1828 at the Forest Institute in Stockholm. Thus, there was a change of professional profile from wildlife management to forest management.

The name forester has sold a very long history and one can rightly say that it is a strong brand.

The question is: What does today’s youth, the future students at jägmästarprogrammet, know of the profession?

For young people who grew up in the countryside during the 2000s there was an obvious link to the concept of foresters. Many people were then dependent on forests as a source of income. Historically jägmästarprogrammet had a strong recruitment from rural areas. Today, the demographics are different. More and more young people are growing up in urban areas, while the growth in remote and rural areas is weak. The forest is still the backbone of the Swedish economy, but fewer have direct employment. The immediate understanding of the importance of forests is no longer obvious. Young people probably associate the concept of foresters with something other than the modern education in the sustainable management of natural resources we provide today. Since 1990, the number of first-time applicants to the program decreased by about 3% a year and today we have a hard time filling the program. Many of us believe that this negative trend is linked to the demographic trend and beyond the concept of foresters.

One possible solution is to change the name of the program but keep the title. That is, it will still be a forester, but the training is given a name that better reflects the content. For the reasons put forward above tested the faculty to change the name of the program in the 1990s. Skogsvetarprogrammet became the name and led to a master’s degree.

The big mistake was then likely to replace professional title forester with a general degree.

Jägmästarprogrammet was reintroduced in 2002.

What would a better name might be? The issue has been discussed in the faculty board and program committee. It highlighted a number of aspects. The name must be comprehensible to today’s youth. Associating to the future use of natural resources, climate and environment. The name may not be too popular and thus become outdated soon.

I myself have pondered much on the name issue. What remains in the end is the ”skogsvetenskapliga programmet”. Aimed at forest and science which I think is the core of the program.

Do you have other suggestions for names? Please send them to me. We will continue to prepare the issue in the fall.

 

Informationsbärare

Av: Pernilla Christensen, vice dekan för miljöanalys

Pernilla Christensen. Foto: Andreas Palmén
Pernilla Christensen. Foto: Andreas Palmén

Nu är vi äntligen miljöcertifierade i Umeå! Bra jobbat!

Känner mig väldigt modern när jag nu till min förskräckelse gör min 3:e blogg. Får aningens skrivkramp när jag funderar på hur många som möjligen läser detta. Väger varje ord och suddar bort hela stycken när jag tänker att det kan vara rätt många samtidigt som jag undrar om det kanske är rätt få och då ska jag ju inte lägga ned tid på att formulera och formulera om. Nåväl, bloggen känns som ett bra informationsredskap och lite mindre farligt än att twittra. Twittra kommer jag aldrig att göra men det sa jag nog om blogg också… När jag inte ens hade Facebook beskyllde syrran mig för att tillhöra mejlgenerationen. Det kan jag nog skriva under på – mejl är tryggt och bra!

De nyligen genomförda utvärderingarna av program Skog och Klimat pekade på vikten av ökad kommunikation och informationsspridning mellan och till verksamheterna inom såväl som utanför fakulteten. Att blogga är ett sätt att öka detta. För att öka utbytet mellan verksamheter och kännedomen om miljöanalysen har vi under våren även genomfört fem lunchföredrag. Vi kommer nu att utvärdera om vi uppnått syftet och de som har synpunkter och förbättringsförslag kan höra av sig till Ulla, Olof eller mig.

Förra veckan var vicerektor för miljöanalysen Kevin Bishop på besök i Umeå och träffade några av oss som arbetar med miljöanalys. Det var ett uppskattat och lyckat möte. Vi satsar på att bjuda in Kevin till liknande informationsmöten åtminstone en gång per termin – gärna oftare.

Det är en utmaning att öka informationsspridningen och kontaktytan mellan verksamheterna utan att öka mötesfrekvensen exponentiellt. Våra programkoordinatorer, kommunikatörer och även till viss del jag själv skulle kunna ses och nyttjas mer som informationsbärare. Att bjuda in någon av oss till ert miljöanalysmöte gör att ni dels får information från oss och vi som informationsbärare kommer att ta med oss kunskap från er in till andra möten. Missförstå mig rätt – är inte ute efter fler möten att gå på 🙂 men tanken med informationsbärare lanseras härmed! Kommer antagligen inte att minska mötena så har du en bra idé hur vi förbättrar informationsflödet – skicka ett mejl eller kom förbi!

Information carriers

By: Pernilla Christensen, vice dean environmental monitoring and assessment

Now we are finally environmentally certified in Umeå! Good work!

I feel very modern when I´m doing my third blog. However I get writer’s block when I think about how many that might read this. Weighs every word and erase some parts when I think it can be quite many readers but on the other hand if there are quite few readers why should I spend all this time on formulating and reformulating? Well, the blog feels like a great information tool and a little less dangerous than tweeting. I will never tweet but I probably said that about the blog too … There was a time when I did not even have Facebook and my sister told me that I belonged to the email generation. That is probably true – emails are safe!

The recent evaluation of the program Forests and Climate pointed to the importance of increased communication and information dissemination. Blog is a way but to increase exchanges between activities and awareness of environmental analysis, we conducted five lunch lectures. We will now evaluate if we have achieved the objective, and those who have comments and suggestions for improvement can contact Ulla, Olof or me.

Last week, vice Principal for environmental analysis Kevin Bishop visited Umeå and met some of us who work with environmental monitoring. It was a popular and successful meeting. We will invite Kevin to similar information meetings at least once per semester – preferably more often.

It is challenging to increase dissemination of information and the contact surface between activities without increasing the frequency of meetings exponentially. Our program coordinators, communicators and also myself could be seen and used more as information carriers. To invite any of us to your meeting allows you to both receive information from us, and we as an information carrier can bring the knowledge from you to other meetings. Do not get me wrong – I am not looking for more meetings to attend 🙂 but the idea of ​​information carriers is hereby launched! This will probably not decrease the amount of meetings so if you have a good idea how we can improve the flow of information – send me an email or come by my office!

Resultatet av medarbetarundersökningen

Av: Boa Drammeh, fakultetsdirektör

Boa Drammeh, fakultetsdirektör (S)
Boa Drammeh, SLU

Era svar på medarbetarundersökningen är nu sammanställda av undersökningsföretaget. Under maj har resultatet presenterat för ledningarna på universitets-, fakultets- och institutionsnivå. Målsättningen är att alla medarbetare ska ha fått en resultatpresentation avseende sin institution/avdelning innan sommarsemestern.

Rent generellt kan sägas att resultatet, både för SLU och för fakulteten för skogsvetenskap, var helt OK. Det var inga större skillnader i svaren mellan fakulteterna. Medarbetarna trivs ganska eller mycket bra på sin arbetsplats och med sin situation. Det finns dock naturligtvis en del områden som fått sämre betyg och därför behöver förbättras, t.ex. avseende stress och att många uppger att de saknar tid för reflektion och återhämtning. Detta syns särskilt tydligt inom personalkategorier där många har osäker finansiering.

Efter semestrarna börjar den viktigaste delen av arbetet, nämligen efterarbete på institutions-och avdelningsnivå. Prefekterna/motsvarande är ansvariga för att i samråd med sina medarbetare ta fram en åtgärdsplan och genomföra aktiviteter för att förbättra områden som fick sämre omdömen. Till sitt stöd har cheferna personalavdelningen, genom HR-enheten samt Gruppen för hållbart akademiskt ledarskap.

Förhoppningsvis kommer resultatet att leda till en bättre arbetsmiljö för oss alla som arbetar på SLU.

 

The results of the employee survey

By: Boa Drammeh, faculty director

Your responses to the employee survey are now compiled by the research company. In May, the results were presented to the managements on university-, faculty- and department level. The objective is that all employees should have received a presentation concerning their department before the summer holidays.

In general it can be said that the results for SLU and the Faculty of Forest Sciences were quite OK. There were no major differences in responses between the faculties. Employees thrive fairly or very good at their jobs and with their situation. However, there are obviously some areas that received lower grades and therefore needs to be improved, for example regarding stress and the fact that many say they have no time for reflection and recovery. This can be seen particularly within employee categories where many have uncertain funding.

After the summer holidays, the most important part of the work begins on the department level. The heads of department are responsible for designing an action plan and implement activities to improve the areas that received poor reviews. This should be done in cooperation with the employees. The managers will be assisted by the HR unit and the Group for sustainable academic leadership.

Hopefully the result will lead to a better working environment for all of us working at SLU.

Är IUFRO svaret på allt?

Av: Jonas Rönnber, vicedekan, internationaliseringsfrågor

När jag tänker efter på alla år som jag varit involverad i internationaliseringsarbetet på fakulteten är det lätt att undra över vad som egentligen har gjorts. Kunde jag med handen på hjärtat gjort mer eller kommer jag att kunna göra så mycket mer? Det skulle ju kunna kännas en aning oinspirerande minst sagt, om svaret på den frågan är nej…

Diskussion med IUFROs president Mike Wingfield vid World Forestry Congress i Durban 2015.
Diskussion med IUFROs president Mike Wingfield vid World Forestry Congress i Durban 2015.

Men som tur är fallet inte så! Fakulteten är nämligen involverad i tidernas satsning med bäring på internationella frågor! IUFRO, en av de mest intressanta organisationerna för skogsforskare som vill lära känna sina kollegor i resten av världen, håller just nu på att utreda sin egen framtid och vilka frågor som kommer att dominera forskningen framgent. Tack vare en gedigen satsning från fakulteten kommer vi nu att vara med aktivt i detta arbete. Vi kan anta att SLU kommer att synas en del tack vare detta engagemang samtidigt som arbetet med IUFRO kommer att utgöra en del av vår egen omvärldsanalys. Som om detta inte vore nog har SLU tillsammans med fakulteten bestämt att ansöka om att arrangera nästa IUFRO World Congress. Både att ansöka i sig är en mycket intressant satsning samtidigt som en beviljad sådan givetvis kommer att innebära mycket och spännande arbete och utan tvekan placerar både SLU och skogssverige på världskartan.

Dessutom har vi en fortsatt satsning på Efinord, värdskapet för både SNS (Samnordisk skogsforskning) och numera även jordbrukets motsvarighet (NKJ) samlokaliserat med den förra. Fakulteten är både direkt och indirekt involverade i nationella skogsprogrammets internationella delar. Och, som tidigare bloggats, väntar vi i internationella kommittén med spänning på en drös intressanta ansökningar till både fonder och fakultetens positioneringsmedel. Så nej saker och ting är allt annat än oinspirerande!

Som grädde på moset har vi även en ansökan inne om en fortsättning på vad som benämnts Susfor, i en något internationaliserad form, i samarbete med aktörer i flera av våra nordiska länder. Susfor är spännande eftersom grundtanken med denna Vinnova-finansierade påverkansplattform är att skapa bättre förutsättningar för våra forskare att kunna söka och även erhålla medel från Horizon 2020.

Så nej livet är snarare väldigt inspirerande och spännande och IUFRO är alltså inte svaret på allt men en delikat del av det hela!

 

Is IUFRO the answer to everything?

By: Jonas Rönnberg, vice dean, internationalization

When one is thinking of all the years of engagement in the internationalization work at the faculty it is not far-fetched to wonder about what has really been done or achieved, and if being fully honest one could have done more or will actually be able to achieve so much more? It would not be an understatement to say that it would feel somewhat uninspiring , if the answer to that would be no…

But as one might suspect this is not the case! The Faculty is involved in a significant venture with bearing on international issues. IUFRO, which is one of the more interesting organizations for forest researchers who want to get to know their colleagues in the rest of the world (in principle), is currently investigating their own future and the issues that will dominate the research in the future. Thanks to a solid effort from the faculty, we will now be active and visible in this work. One may actually assume that SLU will become more visible partly thanks to this commitment while working with IUFRO will also form part of our own analysis of the surrounding world. As if this were not enough, SLU in conjunction with the Faculty has decided to pursue an application for arranging the next IUFRO world congress. Both the application procedure in itself is a very interesting initiative while naturally a granted such will mean much and exciting work and no doubt puts both SLU and Swedish forestry sector on the world map.

In addition to the above mentioned, we also have a continued focus on and engagement in the Efinord, the hosting of both SNS (Nordic forest research) and now also the agricultural counterpart (NKJ) co-located with the last, and are both directly and indirectly involved in the Swedish national forest program’s international parts. And, as formerly blogged we are waiting in the International Committee with excitement on a whole range of interesting applications to both funds and the Faculty’s positioning support. So no, things are anything but uninspiring!

To top it off, we now also have an application in the continuation of what has been termed Susfor, in a slightly internationalized form, in co-operation with collaborators in several of our Nordic countries. Susfor is exciting because the basic idea of this Vinnova-funded advocacy platform is to create better conditions for our scientists to be able to search and also receive funds from Horizon 2020.

So again, life is rather very inspiring and exciting and IUFRO is not the answer to everything but a delicate part of the whole thing!

Lika villkorsutbildning, behövs det?

Av: Ann Dolling, vicedekan, lika villkorsfrågor

Ann Dolling, vicedekan.
Ann Dolling

Fakulteten har tagit fram en lika villkorsutbildning i tre steg. Steg 1 behandlar lika villkorslagstiftningen och SLUs styr- och strategidokument och hur lika villkor behandlas där. Det finns även ett avsnitt som handlar om härskartekniker. Steg 2 och 3 handlar om att studera organisationen ur ett normkritiskt perspektiv och att kunna tillämpa och föreslå lösningar utifrån lagstiftning och SLUs styrdokument. Men, tänker nog många:

Behövs det verkligen? Kan vi inte alla det här med lika villkor och jämställdhet? Det här vi ju pratat och skrivit om de sista 30 åren och de flesta anser nog att de är upplysta och vet vad som gäller.

Trots detta så har det inte hänt särskilt mycket på fakulteten. Om vi nu är så medvetna och har jobbat för en jämställd fakultet, varför ser det då fortfarande ut som det gör? Såväl våra utbildningar som lärar- och forskarkår domineras fortfarande av män. Varför är det så? Är det för att det är enklast att vara och jobba med de som är som en själv, som den unge, manlige taxichauffören sa till mig häromdagen. ”Vad är det för bra att blanda en massa olika människor, det blir ju bara besvärligt då”, sa han, när jag sa att jag jobbade för att få en större mångfald i skogssektorn. Är det kanske så att trots all kunskap om genus, jämställdhet och mångfald som vi har, så trampar vi på i samma gamla ullstrumpor och förstår inte att de val vi gör, inte är jämställda. Och att det är våra omedvetna val som bidrar till att så lite händer.

I fredags installerade fakulteten fyra nya professorer. En kvinna och tre män. I och för sig är de tre männen inte svenska utan två är från Australien och en från Tyskland, så det finns ju ändå en geografisk spridning. Dessvärre får vi nog ändå acceptera att de representerar det som är normen på vår fakultet när det gäller högre forskartjänster; medelålders vita män.

Låt oss uppehålla oss vid det här med norm. Vad menar vi när vi pratar om normer och normkritik? Monika Johansson från Make equal, var och föreläste för Lika villkorskommittén härom veckan. Hon använde sig av rulltrappor när hon skulle förklara norm och normkritik. I tunnelbanan vet alla stockholmare att man står till höger i rulltrappan, så att de som har bråttom kan springa förbi till vänster. Det finns ingen lag eller regel för det men alla vet att det är så en gör. Normen är att stå på höger sida. När det då kommer sådana som jag, som står lite var som helst i rulltrappan, så blir jag åthutade och föst åt sidan. Jag är en avvikare och håller mig inte till normen och de försöker få mig att passa in i ramen. De gör det inte av elakhet utan för att de oreflekterat anser att det är så en gör.

Om vi återgår till fakulteten där det är de medelålders vita männen som är normen, alltså det normala, de som är vi så blir övriga, kvinnorna, de med en annan etnisk bakgrund, det avvikande och de andra. Att inte tillhöra vi-et kan leda till att kvinnor väljer bort en forskarkarriär och istället söker sig till arbeten utanför akademin där de inte är avvikare. Detta kan vara en förklaring till att vi inte kan behålla våra disputerade kvinnor på fakulteten. För det är så att kvinnorna är väldigt få på de högre tjänsterna. En annan orsak till att vi inte lyckas rekrytera fler kvinnor till högre positioner kan bero på rekryteringsprocessen. Även om vi strävar efter att ha jämn könsfördelning i våra nämnder och kommittéer så är det inte säkert att de som sitter där, oavsett kön, gör könsneutrala bedömningar. Precis som i rulltrappan så är de val som görs ofta oreflekterade och följer normen. Det finns studier som visar att kvinnor och mäns kompetens bedöms olika.

Till exempel så kan en man, som ägnat sig åt många olika projekt, anses ha bredd i sin forskning,  medan en kvinna anses vara spretig.

Så behöver vi en lika villkorsutbildning? Svaret är ja! För att kunna bli en jämställd fakultet där vi alla har samma förutsättningar behöver vi en utbildning i lika villkor. Vi behöver alla titta på vår organisation med ett normkritiskt perspektiv så att vi kan förändra våra strukturer och normer och inte reproducera ett exkluderande av alla som inte passar inte i mallen. Därför håller nu fakultetsnämnden på att utbilda sig i lika villkor. Målet är att alla nämnder, kommittéer, chefer, kursledare, handledare osv och helst alla på fakulteten ska genomgå lika villkorsutbildningen.

Med en större kunskap och medvetenhet om normer och lika villkor kan vi göra medvetna val. Val som kan bidra till en fakultet med mindre enfald och större mångfald. En mångfald som i sin tur kan leda fram till en jämställd fakultet.

Equal opportunities training. Do we need it?

By: Ann Dolling, Vice Dean for Equal Opportunities

Ann Dolling, vicedekan.
Ann Dolling

The faculty has developed a course for equal opportunities in three stages. Step 1 deals with equal legislation and SLU control and strategy and how equal opportunities are dealt with there. There is also a section on suppression techniques. Steps 2 and 3 deals with the organization from a norm-critical perspective and how to be able to apply and propose solutions based on legislation and policy documents SLU. However, many probably think:

Is it necessary? Are we not already familiar to equal opportunities and gender equality? We have been talking and writing about it for the last 30 years and most people probably think that they are enlightened and know what to do.

Despite this, not much has happened at the faculty. If we are so aware and has worked for an equal faculty, why does it still look like it does? Our education as well as our research community is still dominated by men. Why is it like that? Is it because it is easiest to be and work with those who are as I am, as the young, male taxi driver said to me the other day. ”What´s good with mixing a lot of different people, it only becomes inconvenient,” he said, when I told him that I was working to improve the diversity in the forestry sector. Despite all of our knowledge about gender, equality and diversity we all “pedal on in the same old socks” and do not understand that the choices we make are not equal. And it is our unconscious choices that contribute to the lack change.

We installed four new faculty professors last Friday. One woman and three men. In itself, the three men are not Swedish but two are from Australia and one from Germany, so it is anyway a geographical spread. Unfortunately, we probably still have to accept that they represent the norm at our faculty when it comes to higher research positions; middle-aged white men.

Let us dwell on this with the norm. What do we mean when we talk about norm and norm criticism? Monika Johansson from Make Equal was lecturing at the Equal Opportunities Committee last week. She used the escalators when she explained norm and norm criticism. In the Stockholm subway all natives from Stockholm know that you´re supposed to stand to the right of the escalator, so that those who are in a hurry can pass on the left hand side. There is no law or rule for this, but everyone knows that’s the way to do it. The norm is to stand on the right side. People like me, who stands anywhere in the escalator, is then reprimanded and pushed to the side. I’m an outlier and I don’t keep to the norm. The natives are trying to get me to fit into the frame. They do not do it out of malice but because they unreflective consider it the way to do.

If we return to the faculty where the middle-aged white man is the norm, accordingly the normal and those who are we, the rest as women and those with a different ethnic background becomes the deviant and the other. Being viewed as deviants can lead women to opt out of a research career, and instead seek to work outside the academy where they not are seen as deviants. This may be one reason why we cannot keep our female PhDs at the faculty. It´s obvious that women are very few in the senior positions. Another reason for the low recruitment of women to higher positions may depend on the recruitment process. Although we strive to have gender balance in our boards and committees, it is not certain that those sitting there, regardless of gender, making gender-neutral assessments. Just as in the escalator so are the choices often unreflective and follow the norm. There are studies that show that women’s and men’s skills are assessed differently.

For example, a man can be considered to have breadth in his research when engaged in many different projects while a woman is considered to be sprawling.

So do we need an equal education? The answer is yes! In order to become an equal faculty where we all have the same opportunities, we need an education in equal opportunities. We all need to study our organization with a norm critical perspective so that we can change our structures and norms and not reproduce the exclusion of everyone that does not fit the template. Accordingly, the Faculty Board is now taking the first step in the equal opportunities course. The goal is that all councils, committees, managers, trainers, tutors, etc., and preferably all of the faculty should undergo equal opportunities education.

With a greater knowledge and awareness of norms and equal conditions, we can make conscious choices. Choices which can contribute to a faculty with less stupidity and more diversity. A diversity, which in turn can lead to a equal faculty.

Ämnesområden – vad är det?

Av: Göran Ståhl, dekan

Göran Ståhl, SLU Foto: Viktor Wrange, SLU
Göran Ståhl, SLU
Foto: Viktor Wrange, SLU

För drygt två år sedan beslöt SLU:s styrelse att ämnesområden ska inrättas vid universitetet. Enligt beslutet är ett ämnes­område ett av en fakultet definierat forsknings­fält som är av relevans för universitetets ansvars­områden enligt SLU:s förordning och som en institution ges i uppdrag att utveckla och upp­rätthålla. Definitionen är inte alldeles glasklar och i praktiken lämnas stor frihet till fakulteterna att besluta om hur indelningen ska göras.

Just nu görs en översyn av fakultetens ämnesområden, eftersom områdena ges allt större vikt i styr­ningen av SLU genom ett antal följdbeslut i styrelsen. Delar av statsanslaget till institutionerna ska för­delas via ämnesområden och kompetensförsörjningsplaner ska upprättas som ett led i arbetet att trygga en lång­siktig personalförsörjning inom ämnesområden. I praktiken blir ämnesområden ett slags underin­delning av institutionernas verksamhet. Prefekternas suveränitet kvar­står dock och betydelsen av ämnes­områden i institutionernas verksamhet kommer troligen att variera en del, beroende på hur en prefekt väljer att organisera sin institution i relation till ämnes­områdena.

Revisionen av fakultetens ämnesområden har diskuterats under våren av såväl fakultetsnämnd som prefek­tråd. Åsik­terna varierar, men de allra flesta prefekter är positiva till att genom­föra revisionen och institutionerna kommer också att få stort inflytande över hur indelningen ska göras.

Så var står vi och vad kommer att ske härnäst? – Målet är att en lista med kriterier för den reviderade indelningen i ämnesområden ska beslutas av fakultetsnämnden i maj. Därefter vidtar arbetet att i dialog mellan fakultetsledning och institutioner revidera ämnesområdeslistan, samt att beskriva varje område. Målet är att fakultetsnämnden ska besluta om den reviderade listan i september.

Subject areas – what and why?

By: Göran Ståhl, dean

Just over two years ago the Board of SLU decided that subject areas will be established at the university. According to the decision a subject area is a faculty-defined research field of relevance to the areas of responsibility of the university, according to SLU’s regulation, which the departments will be mandated to develop and maintain. The definition is not crystal-clear and in practice the faculties will have large influence on how the division will be done.

Currently a revision of the faculty’s subject areas is ongoing, because the areas are given greater importance in the university management through a number of subsequent decisions by the Board. Parts of the government grants to the departments will be allocated through the subject areas, and special plans are to be developed as part of an effort to secure an adequate competence mix within each subject area. In practice the subject areas will be a kind of subdivision of the departments. However, the sovereignty of the department Heads will remain, and the importance of the subject areas is likely to vary between departments, depending on how the Heads choose to organize their departments in relation to the subject areas.

During spring the revision of subject areas has been discussed both by the Faculty Board and by the department Heads. The views vary, but almost all department Heads are in favor of making the planned revision; the departments will have considerable influence over how the division into subject areas will be conducted.

So what will happen next? – The goal is that a list of criteria for the revised classification into subject areas will be decided by the Faculty Board in May. Then there will be a dialogue between the faculty management and the departments in order to revise the list of subject areas, and to describe each area. The goal is that the Faculty Board will decide upon the revised list in September.

Utvärderingen av miljöanalysprogrammen skog och klimat är klar – vad händer nu?

Av: Pernilla Christensen, vicedekan miljöanalys

Pernilla Christensen. Foto: Andreas Palmén
Pernilla Christensen. Foto: Andreas Palmén

Både delprogram skog och vilt kännetecknades av hög kvalité, vetenskaplig kompetens och långa tidsserier. Nyttan av delprogram skogs produkter och tjänster ansågs vara hög men mer begränsad för viltdelen. Utvärderarna ansåg att delprogram vilt bör öka sitt geografiska upptag samt samordna övervakningen så att den omfattar fler arter.

För program klimat ansågs den vetenskapliga kompetensen, tillgången till långa tidsserier och det nationella och internationella arbetet vara en styrka. Programmet ansågs dock kunna bli mer synligt för avnämarna och samverkan och kopplingen gentemot övriga verksamhetsgrenar inom SLU borde stärkas.

Sammanfattningsvis har delprogram skog flest väl godkänt och klimat och delprogram vilt något färre. Det är viktigt i detta sammanhang att poängtera att både viltdelen och klimat har små resurser vilket medför färre möjligheter att tilldela medel till olika verksamheter än ett större program som delprogram skog.

Utvärderingen pekar på att den interna samverkan bör förbättras. Det ansågs vara av stor vikt att miljöanalysen i högre utsträckning integreras i utbildningen likväl som att miljöanalysen används i forskningen. I och med att programmen knöts till fakulteterna minskade samverkan mellan programmen och det måste därför till nya strukturer för att kunna öka samverkan igen.

Utifrån utvärderingen har Foman-S tagit fram en handlingsplan med identifierade ”problemområden” samt förslag till ansvarig för varje åtgärd. Vid fakultetsnämndsmötet i Asa den 12-13 april fattades beslutet att Foman-S utgör noden som fördelar ansvarsområdena till ansvariga parter som är Fomar, Foman-S, programmen och verksamheterna. De ansvariga tar fram konkreta aktiviteter för att åtgärda problemområdena det vill säga hur samt en tidsram för när detta ska genomföras. Foman-S följer upp planerna fortlöpande. Några exempel på aktuella problemområden följer nedan:

  • Utbytet mellan delprogrammen skog och vilt ansågs vara litet. Fomar ombeds göra en översyn kring huruvida delprogrammen ska fortsätta som ett gemensamt program, delas upp i två separata program eller om vilt ska ingå under något annat program.
  • Klimatprogrammet ansågs vara relativt okänt vid SLU och vissa fomaverksamheter som arbetar med klimat återfinns inte idag under programmet. Klimatprogrammet bör innefatta såväl externfinansierad som internfinansierad verksamhet. Verksamhet med klimatfokus som ligger under andra program bör speglas under klimatprogrammet för att öka överblicken och möjligheten till samverkan.
  • Utbytet mellan fomaprogram, särskilt över fakultetsgränserna, behöver förbättras. En satsning på samarbetsprojekt vid SLU skulle innebära ökat utbyte mellan programmen. Fomaprogrammen utgör matriser i en matrisorganisation vilket innebär att ett program kan utgöra en del av många andra program (såsom exv. klimat som finns under många andra program). Former för att underlätta och utnyttja matrisen på ett bra sätt behöver tas fram.
  • Informationsflödet bör förbättras internt såväl som externt. Traditionella informationsflöden behöver ses över och nya eventuellt etableras.
  • Kännedomen om miljöanalysen kan bli bättre bland studenter. Studenterna är våra framtida ambassadörer och det ansågs viktigt att våra fomadata är synliga för och används av studenter.
  • Integrering mellan foma och forskning kan förbättras ytterligare. Det är viktigt att fomadata kommer till nytta inom forskningen. Miljöanalysen behöver utvecklas och det gör vi via forskning och samtidigt behöver forskningen tillgång till data vilket miljöanalysen kan tillgodose.
  • Organisationen kring miljöanalysen upplevs som diffus och det saknas transparens i beslutsprocesserna. Beslutsgrunder och organisationen behöver tydliggöras via riktlinjer och ökad och mer tillgänglig information.
  • Miljöanalysen är bred och det finns stora möjligheter att öka verksamheten. Vi måste visa mer på bredden vid SLU och att vi med mer resurser kan göra mer miljöanalys av hög kvalitet. En kartläggning av vilka kompetenser och potentiella projekt som finns vid fakulteten behöver genomföras.

Utvärderingen har gett oss en god inblick i vad som behöver ses över och förbättras och är ett värdefullt redskap för oss i vårt fortsatta arbete med att förbättra miljöanalysen vid fakulteten.

The evaluation of the environmental monitoring and assessment programs, forest and climate, are finished – what happens now?

By: Pernilla Christensen, Vice Dean Environmental Monitoring and Assesment 

In the autumn of 2015 the forest program consisting of the subprogrammes forest and wildlife as well as the climate program were evaluated. Evaluators from the scientific as well as from the stakeholder side participated. The evaluation resulted in a number of proposals for areas that need to be reviewed and improved.

Both subprogrammes forest and wildlife were characterized by high quality, scientific expertise and long time series. Usefulness of products and services from the forest program was considered to be high but more limited from the wildlife part. The evaluators felt that the wildlife program should increase its geographical uptake and coordinate monitoring to include more species.

For the climate program scientific expertise, the availability of long time series and the national and international work were of high quality. The program could work on being more visible to stakeholders and the interaction and connection towards other parts within SLU should be strengthened. In summary, the subprogram forest got high rankings and climate and wildlife a bit lower ranking. It is important in this context to point out that both the wildlife part and the climate part have limited resources, leading to fewer opportunities than a larger subprogram like forest.

The evaluation indicates that the internal cooperation should be improved. It is of great importance to the environmental analysis to be more integrated into the education part as well as in research. In order to increase the interest for environmental monitoring and assessment, greater accessibility and understanding of the data is needed. Since the programs were linked to the faculties the interactions between the programs were reduced and there is therefore a need for new structures to enhance cooperation again.

Based on the evaluation, Foman-S developed an action plan with identified ”problem areas” and proposals for who should be responsible for the area and the action. The Faculty board meeting in Asa on 12-13 April took the decision that Foman-S will be the node that distributes the responsibilities to the responsible parties FOMAR, Foman-S, programs and projects and ensure that they develop activities to address problem areas as well as determining a timeframe for when this will be implemented. Foman-S follows up plans continuously. Some examples of problem areas are as follows:

  • Exchanges between the sub-programmes forest and wildlife is small. FOMAR is asked to do a review as to whether sub-programmes will continue as a joint program, split into two separate programs or if wildlife should be included in any other program.
  • The climate program is relatively unknown at SLU and some foma projects working with climate is not found today under the program. The climate program should include both externally funded as well as inter-financed activities. Projects that work with climate issues but are placed within another program should be reflected under the climate program to increase the overview and potential for collaboration.
  • The exchange between fomaprogrammes, especially across faculty boundaries, needs to be improved. An investment in joint projects at SLU would mean increased exchanges between the programs. Foma programs represents arrays in a matrix organization, i.e a program can be part of many other programs. Forms to facilitate and exploit this in a good way need to be developed.
  • Information flow should be improved, both internally and externally. Traditional information flows need to be reviewed and new might have to be established.
  • Awareness of the environmental analysis can become better among students. The students are our future ambassadors and it is important that our foma data are visible and used by students.
  • Integration between foma and research can be further improved. It is important that foma data is useful in research.
  • The organization around environmental analysis is experienced as diffuse and having a lack of transparency in the decision-making processes. We need to clarify decision bases and the organization through policies and increased and more accessible information.
  • The environmental analysis is wide and there are great opportunities to increase business. We need to show more of the width at SLU and that we with more resources can do more. A survey of the skills and potential projects at the faculty need to be implemented.

The evaluation has given us a good insight into what needs to be reviewed and improved and is a valuable tool for us in our continued efforts to improve the environmental analysis of the faculty.

27 % upp – 34 % ned

Av: Anders Alanärä, vicedekan utbildningsfrågor

Vad står dessa siffror för? Jo, det är antalet förstahandssökande till jägmästarprogrammet respektive skogsmästarprogrammet.

Vi har nu fått söksiffrorna till Sveriges universitet och högskolor. Jägmästarprogrammet har sedan 2009 tappat ca 10 % förstahandssökande per år och 2015 var det endast en förstahandssökande per plats, vilket i slutänden resulterade i att endast 62 studenter registrerades på programmet. Detta ska jämföras med de totalt 88 studenter vi brukar anta till programmet. Det var således många av oss som var spända på resultatet från årets ansökningsomgång. Till min stora glädje så fortsätter vi inte att tappa studenter utan vi kan se en klar uppgång med 27 % jämfört med förra året. I antal innebär detta att 124 personer har valt jägmästarprogrammet i första hand, vilket kan jämföras med fjolårets 98 personer.

Under de senaste månaderna har vi genomfört en rad rekryteringsinsatser utöver den marknadsföring som SLU centralt står för. I nuläget kan vi inte säga något om betydelsen av dessa, men vi ska följa upp insatsernas betydelse när de nya studenterna börjar till hösten. Jag vill också rikta ett stort tack till alla studenter och anställda som bidragit till marknadsföringen. Bra jobbat!

SLU:s ledning har flaggat för en central satsning på studentrekrytering till 2017. Vårt eget arbete de senaste månaderna har också lärt oss att fakulteten måste jobba både mer omfattade och strukturerat med studentrekrytering i framtiden.

Tyvärr uppvisar söktrycket till skogsmästarprogrammet en minskning med 34 %. De senaste fem åren har söktrycket stabilt legat på 1,8, vilket motsvarar 80 behöriga förstahandssökande till de 50 platserna på programmet. Inför hösten är det totalt 87 personer som valt programmet i första hand. När behörigheten till programmet är kollad (t ex kravet på praktik) är jag rädd att antalet behöriga sökande faller ner till under 50. Vi kommer sannolikt inte att fylla programmet till hösten.

Det negativa resultatet för skogsmästarprogrammet kommer dock inte som någon överraskning. Vi har under en treårsperiod haft 32 basårsplatser till skogmästarprogrammet fördelat lika mellan Jällagymnasiet i Uppsalatrakten och Stora Segerstads naturbruksgymnasium i Värnamo. Sedan hösten 2015 har vi endast 16 platser med intag på Jällagymnasiet. Denna halvering av basårsplatser slår tydligt igen i årets siffror på söktryck. Vi har under lång tid sett att så kallade ”karriärbytare” är mycket viktiga för rekrytering till skogsmästarprogrammet, d v s ungdomar som t ex läst samhällsvetenskap på gymnasiet. Via skogligt basår kan de läsa in de skogliga ämnena och få den praktik som behövs för tillträde till programmet. Basåret är mycket populärt och vi har mer än två sökande per plats.

Min bedömning är att vi nu står inför ett vägval; antingen satsar vi mer resurser på basårsutbildning eller så ändrar vi förkunskaperna till programmet så att fler studenter från gymnasiet är behöriga att söka. Linnéuniversitetet erbjuder t ex ett skogskandidatprogram som i sitt upplägg liknar skogsmästarprogrammet men som endast kräver grundläggande behörighet från gymnasiet. Man kan i princip ha läst vad som helst på gymnasiet.