Är den cirkulära bioekonomin vår räddning?

Av: Jonas Rönnberg, vicedekan

Nyss hemkommen från ett arrangemang i Bryssel och just i skrivande stund på väg hem från en kongress på Island kan man konstatera att alla verkar helt insnöade på begreppet bioekonomi, cirkulär ekonomi och allra helst cirkulär bioekonomi. Dessa begrepp som i mångt och mycket handlar om det vi mest hela tiden sysslat med inom skogssektorn verkar vara lösningen på alla frågor och problem rörande de allt mer påtagliga klimatförändringarna. Hur påverkar detta oss på SLU? Hur påverkar det oss som i de flesta fall anser att vi redan har hållit på med det i tid och evighet? Låt oss fundera över några aspekter kring detta.

För det första kan man uppleva att många av dessa möten lockar och kommunicerar till redan frälsta. Det är kanske inte ett problem om det bara vore så att alla andra redan har förstått vad det är vi sysslar med. Så är dock inte fallet. Vid upprepade tillfällen får man veta att t ex skog gör sig bäst stående och outnyttjad. Det är ju märkligt, för det innebär ju att vi måste bygga mer i betong, fortsätta att utnyttja oljebaserade produkter i högre grad och sannolikt bör använda bristvaran vatten i högre grad för att lösa vissa andra problem. Det är mycket svårt att tro att det på sikt skulle vara lämpligare att låta skogen stå än att hållbart bruka den. Att bruka skogen någon annanstans verkar ju vara ett väldigt korkat alternativ eftersom vi redan gjort det under lång tid i de skandinaviska länderna. Man kan ju titta på hur man brukar skog i tex västra Kanada, vilket jag har viss erfarenhet av, där man primärt avverkar naturskog. Förvisso planterar man men knappast med den diversitet som nyss avverkades

Så, om det nu faktiskt är så att det inte är så dumt trots allt att bruka skog, kan man undra varför inte alla har fattat det? Det leder oss in på hur vi uppenbarligen totalt misslyckas med att kommunicera det rätta budskapet.

På Island hade alla deltagare förmånen att lyssna till en mycket pedagogisk herre vid namn Bryan Alexander. Bryan lyfte några intressanta trender (det finns inte utrymme att här gå igenom dessa 200 trendlinjer som han följer) och resultatet av brist på flexibilitet samt oförmåga att respondera på skiften i dessa. Särskilt pekade Bryan på de pedagogiska utmaningar som dagens och framtidens lärare utsätts för. Hur många av oss som undervisar på fakulteten har de senaste fem-tio åren gått en kurs i hur man förändrar sin pedagogik och utnyttjar nya instrument för att nå fram till studenterna? Det har inte jag gjort. Varför inte? Brist på tid, jag gör det imorgon, det blir för dyrt är bara några bortförklaringar. Det får givetvis förödande resultat på kvaliteten i utbildningen om vi inte kan förändra oss och erbjuda de som betalar för att studera det bästa. Dessutom kommer vi ju inte att nå ut med det vi predikar om, att hållbart bruka skog och därigenom bidra till en bättre planet. Hur många av oss forskare har gått en kurs i samma nya pedagogiska instrument jag nyss refererade till för att kunna kommunicera våra resultat till de som kan göra skillnad? Hur många av oss är ute och möter grundskolelärare, gymnasielärare, politiker, policyfolk och inte minst investerare? Helt ärligt är det inte tillräckligt många. Future Forests är ett exempel på en gruppering som åtminstone till viss del är ganska närvarande i samhället. Fler borde ta efter det.

Kanske vi skulle fundera på att omvärdera publiceringshetsen för att istället lägga bara lite mer tid på att föra ut vårt budskap på ett sätt som når de som utgör framtiden.

Kanske vi rent av systematiskt skulle involvera de yngre generationerna i bygget av en bättre utbildning och framtid? Frågorna är inte helt unika för skogsfakulteten, men visst vore det väl intressant om vi som sitter med fantastiska medarbetare skulle våga ta ledningen i en helt nödvändig förändring för samhällets fortlevnad som vi känner det idag? Självklart är den cirkulära bioekonomin en del av framtidens samhälle! Lika självklart är det att vi måste kunna nå ut med vårt budskap, inte bara till de som är närmast sörjande!

 

Is the circular bioeconomy our rescue?

By: Jonas Rönnberg, vice dean

Recently home from an event in Brussels and while writing this on the way home from a congress on Iceland it can be concluded that more or less everyone is overly focused on the concepts of bioeconomy, circular economy or even better the circular bioeconomy. These concepts that mostly deals with what we to a great extent already work with within the forest sector seems to be the solution to all questions and problems related to the more and more obvious climate changes we see. How is this affecting us at SLU? How does it affect us that in most cases believe that we have already been working with these things since ancient times? Let us think about some aspects around this.

First of all one might experience that many of these meetings are attracting and communicating to the already blessed. That might not be a problem if it only was like that that everyone else already had understood what it is we are working with. This is however not the case. Repeatedly one gets to hear that for instance forests are best left untouched and unutilized. That is highly remarkable since it must mean that we will have to build more in concrete, continue to utilize oil based products to an even higher degree and likely will have to use the in many places already scarce resource water to solve certain other problems. It is exceptionally difficult to believe that it in the long run would be better to leave the forest standing than sustainably manage it. To manage the forest somewhere else seems extraordinary stupid when we have already done it for a long time in the Scandinavian countries. One can look at how forests are managed in e.g. western Canada, something I have experience from, where cutting is still primarily done in intact natural forests. Planting is done afterwards but hardly with the same diversity as was just harvested.

So, if it is indeed so that it is not so foolish after all to manage forests, you might wonder why not everyone has accepted it? That brings us to how we obviously totally fails to communicate the right message.

In Iceland, all participants had the privilege of listening to a very pedagogic gentleman named Bryan Alexander. Bryan highlighted some interesting trends (there is no space here to go through these 200 trend lines which he follows) and the result of the lack of flexibility and inability to respond to shifts in them. Especially Bryan pointed on the educational challenges that the present and future teachers are exposed to. How many of us teaching at the faculty have over the past five-ten years, taken a course in how to change the teaching methods and using new tools to reach students? I have not done that. Why not? Lack of time, I’ll do it tomorrow, it will be too expensive are just a few excuses. It will obviously lead to devastating results for the quality of education if we can not change ourselves and offer those who pay to study the best. Moreover, we will not be able to reach out with what we preach, to sustainably manage forests and thus contribute to a better planet. How many of us scientists have taken a course in the same new pedagogical instruments that I just referred to in order to communicate our results to those who can make a difference? How many of us are out meeting primary or secondary school teachers, politicians, policy people, and not least investors? Quite honestly, it is not enough. Future Forests is an example of a group that, at least to some extent is quite present in society. More people should take after that.

Perhaps we should consider reassessing publication baiting and instead add just a little more time to get our message across in a way that it reaches those who represent the future.

Maybe we should even systematically involve the younger generations in the construction of a better education and future? These issues are not unique to the forest faculty, but would it not be interesting if we who are sitting with fantastic colleagues, would dare to take the lead in a completely necessary change for the survival of society as we know it today? Obviously, the circular bioeconomy is a part of the future society! Equally obvious is that we need to be able reach out with our message, not only to those who are bereaved!

Av: Boa Drammeh, fakultetsdirektör

Några tankar inför fakultetsdagarna

Boa Drammeh, fakultetsdirektör (S)
Boa Drammeh, SLU

Den 18-19 oktober är det fakultetsdagar i Umeå. Förhoppningen är att alla deltagare vid fakultetsdagarna ska vara delaktiga i arbetet med fakultetens kommande strategi. Deltagarna kommer bl.a. att diskutera och föreslå vilka aktiviteter som ska genomföras för att uppnå målen i strategin. Vi kommer att få ett föredrag om hur ”New Public Management” påverkar oss som organisation, informeras om hur olika stödverksamheter kan underlätta vårt arbete, lära oss om ekologiska fotspår, ställa frågor till fakultetsledningen och inte minst träffas över institutions- och avdelningsgränser. Förhoppningen är att ni som deltar i fakultetsdagarna kommer att ta med nya perspektiv och en positiv känsla när ni vänder hemåt.

Välkomna till fakultetsdagarna!

Some thoughts on the Faculty Days

By: Boa Drammeh, Faculty Director

On 18-19 October, we arrange the Faculty Days in Umeå. Hopefully all participants should be involved in the work with the faculty’s future strategy. The participants will discuss and propose activities that will be implemented to achieve the objectives of the strategy. We will learn how “New Public Management” affects us as an organization, be informed about how various support activities can facilitate our work, learn about ecological footprints, ask the faculty management questions, and not least meet across departmental boundaries. The ambition is that those of you participating in the Faculty Days will bring back home some new perspectives and a positive feeling.

Welcome to the Faculty Days!

Balans i livet

Av:  Jenni Vahlström (personalspecialist) och Christer Björkman, prodekan

I ett samhälle där gränser mellan arbete och privatliv löses upp och där det finns tekniska möjligheter att arbeta nästan vart som helst och när som helst påverkar det hur vi lever våra liv. Det möjliggör att vi får ihop livspusslet, som inte bara involverar mig och min familj utan även mina arbetskamrater och arbetsplatsen. Samtidigt kan dessa möjligheter göra att risken för att vi hamnar i situationer då vi upplever stress ökar. Detta kan spädas på av att varken arbets- eller privatlivet rullar på i en jämn ström utan det finns både toppar och dalar vilket påverkar vår hälsa.

Om det är jobbigt hemmavid så påverkar det hur vi mår på jobbet och är det en tung period på arbetet så påverkar det privatlivet. Om det då toppar både hemma och på jobbet samtidigt så finns det ingen tid för återhämtning.

Resultatet av vår Medarbetarundersökning visade att väldigt många av oss på fakulteten har svårt att finna tid för återhämtning – ett resultat som vi inom ledningen ser med oro på.

Det vi också ser är att även om våra sjukskrivningstal är låga så är det de långa sjukskrivningarna som ökar och den trenden är något vi vill hejda. En långtidssjukskrivning är inte bara något som händer över en natt utan det är många faktorer, både i privat- och arbetslivet, som långsiktigt samverkar.

Det vi arbetsgivare kan påverka och förändra är förhållandet på vår arbetsplats. Dels i rollen som chef i att erbjuda medarbetarsamtal, löne- eller lönesättande samtal och dels genom att hålla en dialog med våra medarbetare om vad som händer i livet, både hemmavid och på arbetet. Du som medarbetare kan också flagga för oss som chefer om det är något som påverkar din vardag och hälsa så att vi i tid kan göra något eller kanske bara finnas till som stöd i något som händer på hemmafronten.

Tryggare anställningar med en basförsörjning är viktigt för att känna mindre stress. Reformen med karriärvägen biträdande universitetslektor och rätt till prövning för att bli lektor är en del i att skapa mer trygghet i systemet.

Avslutningsvis vill vi uppmuntra er alla som känner ett behov att gå på en av våra utbildningar i att hantera stress – det kan vara en början till att finna tid för återhämtning och balans i livet.

Balance in Life

By: Jenni Vahlström (Human Resources Officer) and Christer Björkman, Deputy Dean

In a society where boundaries between work and private life dissolves and where it is technically possible to work almost anywhere and anytime affect the way we live our lives. It enables us to get together the puzzle of life, involving not only me and my family but also my colleagues and the workplace. At the same time, these opportunities can increase the risk that we end up in situations where we experience stress. This can become worse in that neither work or private life rolls on in a steady stream, but there are both highs and lows which affect our health.

If it is tough at home, it affects the way we feel on the job and if it is a heavy period of work, it affects the privacy. If it then peaks both at home and at work simultaneously, there is no time for recovery.

The results of our employee survey showed that many of us on the faculty have difficulty finding the time to recovery – a result that we take seriously.

What we also see is that although our sickness rates are low, it is the long sick leaves that increase and the trend is something we want to stop. A long-term illness is not just something that happens overnight, but there are many factors, both personal and work life, that interact.

What we as employers can influence and change is the conditions at our workplace. Both more formally by offering appraisals, salary or wage-setting conversations and more informally by maintaining a dialogue with our employees about what happens in life, both at home and at work. You as employee may also flag for us as managers if there is something that affects your life and health so that we can in time to do something or just be in support of something is happening on the home front.

More stable employment with basic funding is important to feel less stress. The reform of the career track associate senior lecturer with the right to be assessed for promotion to senior lecturer is a part of creating more security in the system.

Finally, we want to encourage all that feel the need to attend one of our courses in managing stress – it can be a beginning to find the time to recovery and balance in life.

Strategi och ett exempel från verkligheten

Pernilla Christensen. Foto: Andreas Palmén
Pernilla Christensen. Foto: Andreas Palmén

Av: Pernilla Christensen, vicedekan

Sommaren är kort och nu är hösten här. Vi arbetar med strategi, strategi, strategi och strategi på alla nivåer. Ibland kan det kännas som om strategiandet står en upp i halsen. Arbetet med den ena strategin hinner knappt avslutas innan nästa strategi ska påbörjas. Kanske är det vårt förhållningssätt som det är fel på när det känns lite tjatigt med alla strategier… En strategi med uppföljningsbara handlingar är ju egentligen vår verksamhet! Se det därför som en möjlighet när ni får ut fakultetens utkast till strategi på remiss! För miljöanalysens del är den grundad på en gedigen omvärldsanalys som genomfördes redan förra året i Fomars regi. Omvärldsanalysen har stöpts om i det inriktningsdokument som nu arbetas fram i Fomar. Det är detta inriktningsdokument samt det som framkom i utvärderingen av program Skog och Klimat (där bl.a. verksamheternas perspektiv på problem, möjligheter och utvecklingsbehov lyftes) som vi i Foman-S har förhållit oss till när vi sammanställt vår del i fakultetens strategi.

Under hösten fortsätter arbetet med strategin, särskilt efter det att ni kommit in med era synpunkter. Hösten kommer att präglas av diskussioner kring medelstilldelningen. Vi måste utgå från samma tilldelning som ifjol då det inte heller detta år ser ut som om det kommer in en massa nya medel för oss att sätta sprätt på.

Ett exempel från verkligheten som utgör en av många verksamheter som tillsammans utgör miljöanalysen vid vår fakultet är Riksskogstaxeringen. Riksskogstaxeringen är den i särklass största och äldsta miljöanalysverksamheten vid skogsvetenskapliga fakulteten. Varje sommar utförs ett fältarbete över hela Sverige. Visste ni att fältarbetet under 2016 i taxen, ett arbete som ännu inte är avslutat, omfattar:

  • Säsongsanställda: 54
  • Totalt antal provytor: 11122
  • Fältinventerade provytor: 8470
  • Fältinventerade provytor i fjällen: 338
  • Inmätta träd: 100840
  • Räknade blåbär: 32457

Riksskogstaxeringen, taxen, har för första gången i år inventerat i fjällbjörkskogen. Då fjällbjörkskogen till stor del räknas som skog enligt FAOs definition har det bedömts som viktigt att taxen även omfattar denna del. Fjällbjörkskogen är dessutom av stort intresse i kol- och klimatrapporteringen.

Riksskogstaxeringen kan ses som stammen på ett träd vars grenar är alla sidoprojekt som riksskogstaxens insamlade data inspirerar till. Att utgå från det vi har och i kombination med annat ta fram nya intressanta beslutsunderlag och synteser för att kunna verka än mer proaktivt mot våra intressenter är ett av förslagen i miljöanalysens utkast till fakultetsstrategi. Verksamheternas potential vägs i strategin samman med omvärldens behov och ger oss kraft att ta oss in i framtiden. Du har nu möjligheten att ge oss dina synpunkter.


Strategy and an real life example

By: Pernilla Christensen, vice dean

Summer is short and now autumn has come. We work with strategy, strategy, strategy and strategy at all levels. Sometimes one can feel that all this strategy work all the time is a bit too much. Work on one strategy barely has finished before the next strategy planning starts. Perhaps it is our attitude that is wrong when it feels a bit tedious with all strategies … We should see strategies as integral parts of our work! Now You have the chance to comment on the faculty strategy for our future when it goes out for referral. For the Foma part this suggested strategy is based on a thorough external analysis that was conducted last year by Fomar. The external analysis has been recast in the policy document which is now underway in Fomar. This policy document and what emerged in the evaluation of the program Forest and Climate (including where operations perspective on the issues, opportunities and development lifted) is what we in Foman-S has been dealing with when we compiled our part of the faculty’s strategy.

During autumn, we will continue to work on the strategy, especially after you come in with your views. Autumn will be focused on discussions on the allocation of funds. We will probably not get more funding this year, as we have the same amount of money as last year to allocate.

By far the largest and oldest environmental program at the Faculty of Forestry is the National Forest Inventory (NFI). Every summer NFI conducts a field study over Sweden. Did you know that the field work during 2016 in NFI, a job that is not yet completed, includes:

  • Seasonal workers: 54
  • Total number of plots: 11122
  • Field inventoried plots: 8470
  • Field inventoried sample plots in the mountains: 338
  • ‘Measured trees: 100,840
  • Counted blueberries: 32457

NFI has for the first time this year conducted an inventory of mountain birch forest, as mountain birch forest largely is considered to be forest according to definition of FAO. The mountain birch forest is additionally of great interest both in carbon and climate contexts.

NFI can be seen as the trunk of a tree with its branches being all the side projects that data collected within NFI inspires to. Based on what we have, making new combinations producing interesting new decisions and syntheses and thus being able to work even more proactively with our stakeholders is one of the proposals in Foman-S draft for the faculty strategy.

Har vi råd att vara sämst i klassen?

Av: Ann Dolling, vicedekan, lika villkorsfrågor

Ann Dolling, vicedekan.
Ann Dolling, vicedekan.

Jaha, så får vi då stå där med hundhuvudet igen på skogsfakulteten. ”Sämst i klassen” när det gäller upplevd diskriminering och studiesocial miljö för fakultetens studenter. Vi som jobbar med att införliva lika villkorsfrågor i utbildningen, som informerar om diskrimineringslagstiftning, normer, härskartekniker och jämställdhet. Vi gör det, om ännu i en ganska blygsam skala. Och faktiskt, det syns också i studiesociala enkäten där fler av fakultetens studenter än övriga SLU-studenter känner till att diskrimineringslagstiftningen gäller även för dem.

Kan det vara så att det är just för att fakultetens studenter känner till diskrimineringsgrunderna och lika villkor som de faktiskt uppmärksammar det som händer runt omkring dem? Kan det vara så att det är just det som händer när vi börjar ”lyfta på locket” och synliggör och diskuterar diskriminering?

Kanske är det så att våra studenter ser att det finns ett utrymme för förändring och därför påtalar detta i den studiesociala enkäten? Då visar det dåliga resultatet snarare att det finns en acceptans för att dryfta frågorna än att diskrimineringen har ökat.

För precis som när det gäller sexuella trakasserier på festivaler är det egentligen inte ett nytt fenomen, utan snarare att det har blivit synliggjort, vilket gör att fler anmäler.

Kan vi då på skogsfakulteten slå oss för bröstet för att vi är så bra på lika villkorarbete och att synliggöra diskrimineringen i vår studie- och arbetsmiljö. Icke! Tvärtom måste vi ta tag i den diskriminering som synliggörs i studiesociala enkäten och på andra sätt. Det handlar om att kritiskt granska normer och att förändra i en grupp som börjat förstå problemet. Men för att kunna skapa förändring måste fler vara med. Det räcker inte med att våra studenter får kunskap om normer och diskriminering. Vi måste alla vara med i förändringsarbetet.

Vilka är det som är våra studenters förebilder och som för normer vidare? Jo, våra lärare. Vad kan våra lärare om diskrimineringslagstiftning och normer? De flesta kan ingenting. Varför inte? Därför att nästan hela lärarkåren utgör normen i samhället; medelålders vita män.

En grupp som inte är öppet diskriminerande men som ändå utgör normen utifrån vilket allting utgår: överordnad, medålders, manlig, hetero, orädd, macho och jägare (en beskrivning som några av våra kvinnliga studenter använt för att beskriva kulturen på fakulteten) och där väldigt få förstår att de ÄR normen. Många har ingen egen erfarenhet av att bli diskriminerad och har därför ingen insikt i att de agerar ojämställt eller att de bidrar till att sprida och cementera gamla diskriminerande mönster till våra studenter.

För att fakulteten ska vara fri från diskriminering och vara inkluderande för alla måste vi alltså utbilda våra lärare i diskrimineringslagstiftning och lika villkor. Det finns idag en nätbaserad likavillkorskurs framtagen på fakulteten och som fakultetsnämnden och fakultetskansliet just nu går. Målet är att så många som möjligt ska gå kursen: nämnder, kommittéer, chefer, handledare, studierektorer, kursansvariga, lärare. Självklart så ska fakulteten inte ha lärare som accepterar diskriminering! Så då utbildar vi då! Men, så var det, det där med tid och resurser för att kunna bedriva kompetensutveckling som t ex att gå en kurs. Idag finns inte det utrymmet. Det måste skapas! Hur kan vi frigöra tid och resurser? Det är något som vi måste jobba med att lösa. För har vi råd att stå där med hundhuvudet igen och vara sämst i klassen när det gäller en diskriminerande studiesocial miljö? Tror vi att det är en bra studiemiljö för att attrahera nya studenter till våra utbildningar?

Can we afford to be the worst?

By: Ann Dolling, Vice dean, equal opportunities

Ann Dolling, vicedekan.
Ann Dolling, Vice Dean.

Well, so there we go again. The Forestry Faculty is ”the worst” in terms of perceived discrimination and social environment for the faculty’s students. We are working to incorporate equal opportunity issues in education, informing about the Discrimination Act, norms, suppression techniques, and gender equality. We do that, if even in a fairly modest scale. And indeed, it is also seen in the survey about the study social environment, in which a larger number of the faculty’s students, compared with other SLU students, are aware of the fact that the Discrimination Act also applies to them.

It is possible that the reason that our students are paying attention to discriminating acts around them emanate from their knowledge about discrimination and equal opportunity issues? Could it be that this is precisely what happens when we begin to ”open the lid” and start to identify and discuss discrimination?

Perhaps our students can see that there is room for change and therefore makes this clear in the “student social survey”? If so, the poor result rather mirrors the acceptance to discuss the issue rather than proves that discrimination has increased.

For just as in the case of sexual harassment at festivals, it is not really a new phenomenon, but rather that it has been made visible, which increases the number of reports made to the police.

Is it OK for us at the Forestry Faculty to be complacent because we are so good at equal opportunity issues and  making the discrimination visible in our study and work environment. No! On the contrary, we must take hold of the opportunity that the discrimination have been made visible in “student social survey” and in other ways. We have to critically scrutinize norms and make changes in a group students that have started to understand the problem. But in order to create change, more people have to be involved. It is not enough that our students have knowledge about norms and discrimination. All of us must be involved in the changing process.

Who are the living examples for our students and who are the ones that put the norms forward? Well, our teachers. What do our teachers know about discrimination legislation and norms? Most of them don’t know anything. Why not? Because almost all of the teaching staff represent the norm in society; middle-aged white men.

A group that isn’t openly discriminatory but which still constitute the norm from which all emanates: superior, middle-aged, male, straight, fearless, macho and hunters (a description that some of our female students used to describe the culture at the Faculty) and where very few understand that they represent the norm. Many have no personal experience of being discriminated against and therefore have no knowledge that they act unequal or that they contribute to spread and perpetuating the old discriminatory patterns to our students.

To become a faculty free from discrimination and being a place which is inclusive for all, we must train our teachers in discrimination laws and equal opportunity issues. Nowadays there is a web-based course about equal opportunities, developed at the Faculty. The Faculty Board and Faculty Office are currently attending the course. The aim is that as many as possible will attend this course: councils, committees, managers, supervisors, directors of studies, course managers, and teachers. Of course, the Faculty shall not have teachers who accept discrimination! So let’s train then! But, then it was this with time and resources to conduct skills such as taking a course. Today there is no room in the organization for this. It has to be created! How can we free up time and resources? This is something we have to work with to solve. I just ask: Can we afford to stand there again and to “be the worst” when it comes to discriminatory study environment? Do we think that’s a good study environment to attract new students to our forestry programs?

Strategier för SLU, fakulteten och institutionerna

 

Av: Göran Ståhl, dekan

Göran Ståhl, SLU Foto: Viktor Wrange, SLU
Göran Ståhl, SLU
Foto: Viktor Wrange, SLU

Som de flesta känner till fastställde styrelsen tidigare i år en SLU-gemensam strategi för 2017-2020. Fakultetsvisa strategier och handlingsplaner utarbetas nu under hösten – och under våren 2017 ska institutionsvisa strategier och handlingsplaner utarbetas. Strateger måste vara uthålliga!

Väldigt mycket i den SLU-gemensamma strategin är i högsta grad relevant för skogsfakulteten. Några exempel är stärkt arbete för studentrekrytering, konsolidering av forskningsinfrastruktur, fortsatt satsning på framtidsplattformar (i nya format), samt särskilda insatser för att utveckla några för SLU viktiga områden. Jag tänkte i denna blogg uppehålla mig kort vid de senare.

Biobaserade material är ett strategiskt viktigt område när globalsamhället diskuterar övergång från en fossilbaserad ekonomi till en bioekonomi. Material som idag framställs av olja ska i fram­tiden tillverkas av biomaterial. SLU har starka forskargrupper inom området, men de är små och vi behöver utveckla samsyn kring vilka forskningsnischer SLU ska fokusera på, hur vi ska samarbeta internt, och hur vi bör samarbeta med externa aktörer. En SLU-intern workshop i november blir startskottet för detta!

Ekonomi är ett annat SLU-gemensamt utvecklingsområde. Detta identifierades i en tidigare utredning (den s.k. HSK-utredningen); det fortsatta arbetet fram till konkreta förstärkningsåtgärder leds av vicerektor Erik Fahlbeck.

Ett tredje SLU-gemensamt område av intresse för skogsfakulteten är människors hälsa kopplat till djur, natur och trädgård. En av de fyra nya framtidsplattformarna kommer att fokusera på dessa frågor. Medverkan från SLU:s samtliga fakulteter förutses.

Fakultetens strategiutkast diskuterades häromdagen på fakultetsnämndens möte. Det revideras nu och skickas därefter (slutet av september) på synpunktsrunda till institutionerna. Ett tillfälle för många medarbetare att diskutera delar av fakultetsstrategin erbjuds vid fakultetsdagarna den 18-19 oktober. Vi hoppas på god uppslutning, inte enbart för att diskutera strategi utan även för allmänt idéutbyte med kollegor på andra institutioner. Fakultetens strategi fastställs därefter – preliminärt – på fakultetsnämndens möte i november.

Strategies for SLU, our faculty and the departments

By: Göran Ståhl, dean

As most of you know, the university board earlier this year decided upon a strategy for SLU for 2017-2020. Faculty-level strategies and action plans are being drawn up this autumn – and in the spring of 2017, departmental strategies and action plans will be developed. Strategists must be persistent!

Very much of the SLU-level strategy is highly relevant to our faculty. Some examples are strengthened work for student recruitment, consolidation of research infrastructure, continued investment in future platforms (although in new formats), and efforts to develop some strategically important areas. A few words about the latter follows.

Bio-based materials is a strategically important area as the global community discusses the transition from a fossil-based economy to a bio-economy. Materials currently produced from oil in the future should be made of biomaterials. SLU has strong research groups in this field, but they are scattered and small and we need to develop consensus on what research niches SLU should focus on, how we should cooperate internally, and how we should cooperate with external actors. An SLU-internal workshop in November will be the kick-off for this development!

Economics is another development area identified at the SLU level. It was identified in an earlier investigation, by the so-called HSK group. Further work towards concrete activities to strengthen this area is led by pro-vice chancellor Erik Fahlbeck.

A third area of common interest at the SLU-level is human health linked to animals, nature and gardening. One of the four new future platforms will focus on these issues. Involvement of all faculties is foreseen.

A draft strategy for our faculty was discussed at the faculty board meeting last week. The strategy is now being revised and it will then be sent (end of September) to all departments for comments. An opportunity for many to discuss the faculty strategy will be offered during the faculty days (18-19 October). We hope for good attendance, not only to discuss strategy, but also for general exchange of ideas with colleagues from other departments. The faculty strategy will then – preliminarily – be decided upon at the faculty board meeting in November.

Nytt läsår och nya studenter på våra program

Av: Anders Alanärä, vicedekan

Som de flesta läsare av dekanbloggen känner till så har vi på fakulteten med viss oro sett fram emot höstens intag av nya studenter. Vi har haft ett vikande söktryck till våra yrkesprogram – skogsmästare och jägmästare – de senaste åren. Prognosen var att vi inte skulle fylla alla platser på programmen.

Förra veckan var det upprop och till vår glädje blev resultatet bättre än vad vi vågat hoppas på. Till uppropet på skogsmästarprogrammet kom 48 stycken studenter vilket innebär att vi fyller programmets 45 platser. Motsvarande siffra för jägmästarprogrammet var 81 studenter vilket gör att vi precis fyller programmet. Kom ihåg att vi på uppropet för jägmästare för ett år sedan endast hade 61 studenter på plats.

Tyvärr är det så att andelen kvinnor minskat bland de nyantagna. På skogsmästarprogrammets upprop var det 15 % kvinnor och på jägmästarprogrammet lite drygt 30 %. Därmed bryter vi en positiv trend under de senaste åren.

I samband med uppropet delade vi ut en nybörjarenkät i syfte att ta reda på vart studenterna i huvudsak växt upp, vilka fritidsintressen de har, samt framförallt hur dom fått information om våra program. Den senare frågan är i syfte att fånga upp om de marknadsföringsinsatser vi genomförde under våren haft någon inverkan på söktrycket. Denna analys är i nuläget inte färdig utan jag får be att återkomma med det resultatet senare.

Vad är det då för typ av studenter som söker våra utbildningar? Bland skogsmästarstudenter kommer 30 % från så kallad mellanstora städer (27000–90000 invånare), 37 % från storstäder eller storstadsregioner, samt 34 % från landsbygd eller glesbygd. Bland Sveriges landsdelar var fördelningen relativt jämn; 38 % från Norrland, 34 % från Svealand och 28 % från Götaland. Dom rekryteringsmässigt viktigaste länen var Jämtland, Dalarna, Gävleborg, Stockholm, samt västra Götaland.

Jägmästarstudenterna kommer i relativt stor utsträckning från storstäder och storstadsregioner (52 %). Relativt få kommer från mellanstora städer (9 %), medan landsbygd och glesbygd står för en betydande andel (39 %). Bland landsdelarna dominerar Norrland med 56 %, följd av Götaland med 27 % och Svealand med 17 %.

En jämförelse över tid, från 1954-77 när utbildningen låg i Stockholm till idag, ger en trend med ökat antal studenter från Norrland och motsvarande minskning från Svealand.

Antalet studenter från Götaland ligger däremot relativt stabilt på ca 30 % under hela perioden. De viktigaste länen för jägmästarprogrammet var Västerbotten, Västernorrland, Jämtland, västra Götaland, Gävleborg, samt Stockholm.

Sammantaget kan man säga att rekryteringen till våra program geografiskt skiljer sig något, men gemensamt är att det finns stora luckor i delar av landet där skoglig kompetens borde vara viktig. Jag kan inte säga att årets resultat skiljer sig särskilt mycket utan problemen har funnits under en lång tid. Kort och gott kan man säga att en breddad rekrytering fortsatt kommer att vara prioriterad från fakulteten.

 

New school year and new students in our programs

By: Anders Alanärä, vice dean

Alanara-300-jsgAs most readers of the Dean Blog knows we have at the faculty with some concern looking forward to this autumn’s intake of new students. We have had a declining number of applicants to our professional programs – jägmästare and skogsmästare – in recent years. The forecast was that we could not fill all the seats on the programs.

Last week was the call and to our delight the result was better than we had dared hope for. 48 students came to petition for the skogsmästarprogrammet, which means that we fill the program’s 45 seats. The corresponding figure for jägmästarprogrammet was 81 students, which means we just fill the program. Remember that we on the call for jägmästare a year ago only  had 61 students present.

Unfortunately, the proportion of women declined among new enrollments. This year, only  15%  were women on the skogmästarprogrammet and on jägmästarprogrammet little over 30%. Thus, a positive trend in recent years is broken.

In connection with the petition we distributed an entry-level survey in order to find out where students are mainly grown up, what hobbies they have, and especially how they got information about our programs. The latter issue is in order to catch up on the marketing efforts we undertook in the spring had an impact on the number of applications. This analysis is currently not finished, and I must will have to come back with result later.

What then is the type of students who apply for our programs? Among skogsmästarstudenter comes 30% from the so-called medium-sized cities (27,000 to 90,000 inhabitants), 37% of large cities or metropolitan regions, and 34% from rural or sparsely populated areas. The distribution was relatively even; 38% from North Sweden, 34% and 28% Svealand from Götaland. The significant recruitment areas,  in terms of counties, are Jämtland, Dalarna, Gävleborg, Stockholm and Västra Götaland.

In relatively large extent, jägmästarstudenterna come from the bigger cities and metropolitan areas (52%). Relatively few come from small cities (9%), while rural and sparsely populated areas account for a significant proportion (39%). Among parts of the country northern Sweden dominates with 56%, followed by Götaland 27% and Svealand by 17%. 

A comparison over time, from 1954-77, when the program was in Stockholm until today, gives a trend of increasing number of students from northern Sweden and corresponding reduction of Svealand.

The number of students from Götaland remained relatively stable at about 30% throughout the period. The main counties for jägmästarprogrammet was Västerbotten, Västernorrland, Jämtland, Gävleborg, and Stockholm.

Overall, one can say that recruitment to our programs geographically is slightly different, but common is that there are large gaps in parts of the country where forestry skills should be important. I cannot say that this year’s results is very different and the problems have been around for a long time.  In short, one can say that a broader recruitment will continue to be a priority of the faculty.

 

Njut av sommaren!

Av: Göran Ståhl, dekan

Göran Ståhl, SLU Foto: Viktor Wrange, SLU
Göran Ståhl, SLU
Foto: Viktor Wrange, SLU

Midsommar sätter punkt för arbetsvåren för många av oss – och även dekanbloggen tar nu paus till inledningen av hösten. I dekangruppen ser vi bloggen som ett sätt att sprida nyheter samt lyfta vissa angelägna frågor till diskussion. En enkel utvärdering under hösten får visa om det fungerar!

Inför sommaren kan det vara på sin plats att summera läget i ett antal aktuella frågor. Några av dessa är:

  • SLUs styrelse har nyligen fattat beslut om den universitetsgemensamma strategin, som under hösten ska kompletteras med fakultetsvisa strategier/handlingsplaner, samt under våren 2017 med institutionsvisa strategier/handlingsplaner. Utöver ett antal generella s.k. fokusområden lyfter SLU-strategin fyra forskningsområden: biobaserade material, livsmedel, ekonomi, samt kopplingen mellan trädgård, djur och natur och människors hälsa. Tre av dessa områden är särskilt intressanta för vår fakultet och under hösten ska vi inleda arbetet med att omsätta strategin i handling.
  • Efter vårens beslut i fakultetsnämnden om vilka principer som ska gälla för vår indelning av verksamheter i ämnesområden pågår nu dialogen med prefekterna om vilka ämnesområden institutionerna bör ha samt hur dessa ska beskrivas. Prefekterna och fakultetsnämnden kommer att diskutera dessa frågor gemensamt i augusti.
  • Rektor har lyft frågan om finansiering av högre anställningar till styrelsen – och kommer att gå vidare med en utredning i den viktiga frågan om hur SLU kan bli en attraktivare arbetsplats genom att erbjuda viss basfinansiering till olika kategorier av anställningar.
  • Future Forests befinner sig mitt i ett intensivt sista år med en rad olika aktiviteter. Dessutom har rektor uppdragit åt dekanerna att föreslå hur SLUs framtidsplattformar ska kunna fungera som inkluderande noder för syntesorienterad forskning framgent. Goda förhoppningar finns att vi ska kunna vårda det varumärke Future Forests byggt upp!
  • Medarbetarenkäten visar att mycket fungerar väl på fakulteten, men också att förbättrings­möjlig­heter inte saknas. Alla institutioner kommer under inledningen av hösten att ta ställning till vilka eventuella åtgärder man vill genomföra med anledning av enkätsvaren.
  • Olika aktörer i skogssektorn är mycket intresserade av våra utbildningar och hur vi arbetar för att utveckla dem samt öka söktrycket. Som Anders redovisat i tidigare bloggar är rekryterings­frågorna fortsatt mycket viktiga för oss.
  • Skogsfakulteten fortsätter att leverera och nå framgång på olika håll. Ett par exempel är att UPSC nyligen fått en stor ansökan till Vinnova accepterad samt att vi på flera sätt bidrar till arbetet med att utarbeta ett nationellt skogsprogram.

Hoppas att ni alla får en vilsam semester med välförtjänt återhämtning (eller åtminstone myggfritt fältarbete!) – och att en gnutta längtan att få starta upp alltsammans igen i augusti så småningom infinner sig! För visst är det kul att vara världsledande, såsom vi tillsammans är inom skoglig forskning, utbildning och fortlöpande miljöanalys!?

Enjoy the summer!

By: Göran Ståhl, dean

Midsummer marks the end of the spring semester for many of us – and even the deans’ blog now takes a break until the beginning of autumn. We see the blog as a way to spread news and highlight some important issues for discussion. A simple evaluation in the fall will show whether or not the blog fulfils its purpose!

Before the summer, it may be appropriate to sum up the situation in a number of current issues. Some of these are:

  • SLU’s board has recently taken a decision on the university strategy, which in the autumn will be complemented by faculty strategies/action plans, and in the spring of 2017 with departmental strategies/action plans. In addition to a number of so-called focus areas the SLU strategy highlights four research areas: bio-based materials, food, economics, and the link between gardening, animals and nature and human health. Three of these areas are particularly interesting for our faculty and in the fall we will begin a process to put the strategy into action.
  • After this spring’s decision of the faculty board on the principles that should apply to our classification of subject areas, there is now a dialogue with the department heads regarding which subject areas should be adopted and how they should be described. The department heads and the faculty board will discuss these issues jointly in August.
  • The Vice-Chancellor has highlighted the issue of financing of higher positions to the university board – and will proceed with an investigation into the important question of how SLU can become a more attractive workplace by offering some basic funding to different employment categories. 
  • Future Forests is in the midst of an intense last year with a variety of activities. In addition, the Vice-Chancellor has asked the deans to suggest how SLU future platforms can act as nodes for synthesis-oriented research in the future. There are good hopes that we can nurture the brand Future Forests has established! 
  • The employee survey shows that many things work well at the faculty, but also that there is room for improvements. All the departments will consider the possible actions to implement in view of the responses. 
  • Different actors in the forestry sector are very interested in our education programs and how we work to develop them and increase the number of applicants. As Anders reported in earlier blogs the recruitment issues remain very important to us.
  • Our faculty continues to deliver. A couple of examples are that UPSC recently was successful in a large application to Vinnova and that we contribute in several ways to the elaboration of a national forest program.

I wish you all a restful vacation with well-deserved recovery (or at least mosquito-free field work!) – and that a desire to start everything up again in August eventually will bring you back to work! Because it is fun to be a world leader, as we are, together, in forest research, education, and environmental monitoring and assessment!

Jägmästare – ett starkt varumärke som ingen känner till

Anders Alanärä
Anders Alanärä, vicedekan,  utbildningsfrågor.

Av: Anders Alanärä, vice dekan, utbildningsfrågor

Begreppet jägmästare dyker upp för första gången vid mitten av 1500-talet. Det var då främst invandrade tyskar och danskar som anställdes för att övervaka och sköta kronans jaktmarker. Från början av 1600-talet finns uppgifter på jägmästare i statlig tjänst. Under 1600-1700 talet var jägmästarens huvuduppgift att sköta landets bestånd av vilt och förvalta jakten, vilket gör yrkestiteln högst relevant för arbetet. Vad är då kopplingen till skogsbruket? Fram till början 1800-talet var skogsbruket av liten ekonomisk betydelse och virke från skogen användes mest som bränsle, samt hus- och båtbyggnation. I takt med att skogsbruket industrialiserades och man började använda barrträd för tillverkning av papper och industritillverkade trävaror ökade också behovet av utbildade specialister. Den första kullen jägmästare utexaminerades 1828 vid Skogsinstitutet i Stockholm. Nu skedde således en förändring av yrkesprofilen från viltförvaltning till skogsförvaltning.

Namnet jägmästare har såldes en mycket lång historia och man kan på goda grunder säga att det är ett starkt varumärke.

Frågan är dock hur känt yrket är för dagens ungdomar, d v s framtidens studenter på jägmästarprogrammet?

För ungdomar som växte upp på landsbygden under 1900-talet fanns det en självklar koppling till begreppet jägmästare eftersom många i ens närhet var beroende av skogen som inkomstkälla. Historiskt sett har jägmästarprogrammet haft en stark rekrytering från landsbygd. Idag ser demografin annorlunda ut. Allt fler ungdomar växer upp i storstadsregioner, medan tillväxten i gles- och landsbygd är svag. Skogen är fortfarande en grundpelare för den svenska ekonomin, men allt färre har den som direkt sysselsättning. Den omedelbara förståelsen för skogens betydelse är inte längre självklar. Sannolikt associerar begreppet jägmästare till annat än den moderna utbildningen i hållbar naturresursförvaltning vi ger idag. Sedan 1990 har antalet förstahandssökande till programmet minskat med ca 3 % per år och idag har vi svårt att fylla programmet. Många med mig tror att denna negativa trend är kopplat till den demografiska utvecklingen och det okända begreppet jägmästare.

En tänkbar lösning är att ändra namnet på programmet men behålla yrkestiteln. Det vill säga man blir fortfarande jägmästare, men utbildningen får ett namn som bättre speglar innehållet. Av samma skäl som förs fram ovan så provade fakulteten att ändra namn på programmet under 1990-talet. Skogsvetarprogrammet blev namnet och ledde till en magisterexamen.

Det stora misstaget då var sannolikt att ersätta yrkestiteln jägmästare med en generell magisterexamen.

Jägmästarprogrammet återinfördes 2002.

Vad skulle då ett bättre namn kunna vara? Frågan har diskuterats i fakultetsnämnd och programnämnd. Det lyfts fram en rad olika aspekter. Namnet måste vara begripligt för dagens ungdomar. Associera till framtidens naturresursanvändning, klimat och miljö. Namnet får inte vara för populärt och därmed bli omodernt inom kort.

Själv har jag grunnat mycket på namnfrågan. Det som blir kvar till slut är ”skogsvetenskapliga programmet”. Syftar till skog och vetenskap vilket jag anser är programmets kärna.

Har du andra förslag på namn? Skicka gärna dom till mig. Vi kommer att fortsätta bereda frågan under hösten.

A strong brand that no one has heard of

By: Anders Alanärä, vice dean

Jägmästare has been in the Swedish vocabulary since the 16th century. It was mainly immigrant Germans and Danes who was hired to monitor and manage the Royal hunting grounds. From the beginning of the 17th Century, there is evidence of foresters in government service. Jägmästarens main task was to maintain the country’s stocks of game and manage the hunt, making the professional title highly relevant to the work. What then is the connection to the forestry sector? Until the early 1900s forestry was of little economic importance and wood from the forest mostly used as fuel, as well as house and boat building. As the forest became industrialized, i.e. production of paper and wood products,  the need for trained specialists also increased . The first class of jägmästare graduated in 1828 at the Forest Institute in Stockholm. Thus, there was a change of professional profile from wildlife management to forest management.

The name forester has sold a very long history and one can rightly say that it is a strong brand.

The question is: What does today’s youth, the future students at jägmästarprogrammet, know of the profession?

For young people who grew up in the countryside during the 2000s there was an obvious link to the concept of foresters. Many people were then dependent on forests as a source of income. Historically jägmästarprogrammet had a strong recruitment from rural areas. Today, the demographics are different. More and more young people are growing up in urban areas, while the growth in remote and rural areas is weak. The forest is still the backbone of the Swedish economy, but fewer have direct employment. The immediate understanding of the importance of forests is no longer obvious. Young people probably associate the concept of foresters with something other than the modern education in the sustainable management of natural resources we provide today. Since 1990, the number of first-time applicants to the program decreased by about 3% a year and today we have a hard time filling the program. Many of us believe that this negative trend is linked to the demographic trend and beyond the concept of foresters.

One possible solution is to change the name of the program but keep the title. That is, it will still be a forester, but the training is given a name that better reflects the content. For the reasons put forward above tested the faculty to change the name of the program in the 1990s. Skogsvetarprogrammet became the name and led to a master’s degree.

The big mistake was then likely to replace professional title forester with a general degree.

Jägmästarprogrammet was reintroduced in 2002.

What would a better name might be? The issue has been discussed in the faculty board and program committee. It highlighted a number of aspects. The name must be comprehensible to today’s youth. Associating to the future use of natural resources, climate and environment. The name may not be too popular and thus become outdated soon.

I myself have pondered much on the name issue. What remains in the end is the ”skogsvetenskapliga programmet”. Aimed at forest and science which I think is the core of the program.

Do you have other suggestions for names? Please send them to me. We will continue to prepare the issue in the fall.

 

Informationsbärare

Av: Pernilla Christensen, vice dekan för miljöanalys

Pernilla Christensen. Foto: Andreas Palmén
Pernilla Christensen. Foto: Andreas Palmén

Nu är vi äntligen miljöcertifierade i Umeå! Bra jobbat!

Känner mig väldigt modern när jag nu till min förskräckelse gör min 3:e blogg. Får aningens skrivkramp när jag funderar på hur många som möjligen läser detta. Väger varje ord och suddar bort hela stycken när jag tänker att det kan vara rätt många samtidigt som jag undrar om det kanske är rätt få och då ska jag ju inte lägga ned tid på att formulera och formulera om. Nåväl, bloggen känns som ett bra informationsredskap och lite mindre farligt än att twittra. Twittra kommer jag aldrig att göra men det sa jag nog om blogg också… När jag inte ens hade Facebook beskyllde syrran mig för att tillhöra mejlgenerationen. Det kan jag nog skriva under på – mejl är tryggt och bra!

De nyligen genomförda utvärderingarna av program Skog och Klimat pekade på vikten av ökad kommunikation och informationsspridning mellan och till verksamheterna inom såväl som utanför fakulteten. Att blogga är ett sätt att öka detta. För att öka utbytet mellan verksamheter och kännedomen om miljöanalysen har vi under våren även genomfört fem lunchföredrag. Vi kommer nu att utvärdera om vi uppnått syftet och de som har synpunkter och förbättringsförslag kan höra av sig till Ulla, Olof eller mig.

Förra veckan var vicerektor för miljöanalysen Kevin Bishop på besök i Umeå och träffade några av oss som arbetar med miljöanalys. Det var ett uppskattat och lyckat möte. Vi satsar på att bjuda in Kevin till liknande informationsmöten åtminstone en gång per termin – gärna oftare.

Det är en utmaning att öka informationsspridningen och kontaktytan mellan verksamheterna utan att öka mötesfrekvensen exponentiellt. Våra programkoordinatorer, kommunikatörer och även till viss del jag själv skulle kunna ses och nyttjas mer som informationsbärare. Att bjuda in någon av oss till ert miljöanalysmöte gör att ni dels får information från oss och vi som informationsbärare kommer att ta med oss kunskap från er in till andra möten. Missförstå mig rätt – är inte ute efter fler möten att gå på 🙂 men tanken med informationsbärare lanseras härmed! Kommer antagligen inte att minska mötena så har du en bra idé hur vi förbättrar informationsflödet – skicka ett mejl eller kom förbi!

Information carriers

By: Pernilla Christensen, vice dean environmental monitoring and assessment

Now we are finally environmentally certified in Umeå! Good work!

I feel very modern when I´m doing my third blog. However I get writer’s block when I think about how many that might read this. Weighs every word and erase some parts when I think it can be quite many readers but on the other hand if there are quite few readers why should I spend all this time on formulating and reformulating? Well, the blog feels like a great information tool and a little less dangerous than tweeting. I will never tweet but I probably said that about the blog too … There was a time when I did not even have Facebook and my sister told me that I belonged to the email generation. That is probably true – emails are safe!

The recent evaluation of the program Forests and Climate pointed to the importance of increased communication and information dissemination. Blog is a way but to increase exchanges between activities and awareness of environmental analysis, we conducted five lunch lectures. We will now evaluate if we have achieved the objective, and those who have comments and suggestions for improvement can contact Ulla, Olof or me.

Last week, vice Principal for environmental analysis Kevin Bishop visited Umeå and met some of us who work with environmental monitoring. It was a popular and successful meeting. We will invite Kevin to similar information meetings at least once per semester – preferably more often.

It is challenging to increase dissemination of information and the contact surface between activities without increasing the frequency of meetings exponentially. Our program coordinators, communicators and also myself could be seen and used more as information carriers. To invite any of us to your meeting allows you to both receive information from us, and we as an information carrier can bring the knowledge from you to other meetings. Do not get me wrong – I am not looking for more meetings to attend 🙂 but the idea of ​​information carriers is hereby launched! This will probably not decrease the amount of meetings so if you have a good idea how we can improve the flow of information – send me an email or come by my office!