Att ”sälja in” skogen

Av: Ann Dolling, vicedekan

Ann Dolling, vicedekan.

Jag jobbar med att ta fram och försöka implementera skoglig utbildning för våra nysvenskar. Målet med utbildningen är att några av alla de nyanlända ska komma in i ett socialt och kulturellt sammanhang, hitta ett jobb och bosätta sig på landsbygden. Och då är ett jobb i skogssektorn en väg till detta. Skogen finns som bekant in på knuten i landsbygdsamhället. Långsiktigt är det också ett mål att rekrytera till våra skogliga utbildningar på alla nivåer. Från naturbruksgymnasiet till SLU. Det är en del i arbetet att få en jämställd skogsfakultet som speglar det övriga samhället. Lika många kvinnor som män, samma andel utrikes födda som i resten av samhället. Många av de asylsökande och nyanlända har inte har någon erfarenhet av skog eller skogsbruk. Att intressera dessa människor för något helt okänt är inte helt enkelt. Hur gör man då? Det handlar om att ha en röd tråd av skog från asylboendet, vidare till SFI-utbildningen och till naturbruksgymnasiet för att sedan kanske ta steget till SLU eller kanske använda en tidigare högskoleexamen som kompletterats med nya kunskaper om skogen. Det handlar om att göra enkel utbildning med skogs- och studiebesök och visa upp vad skogen är.

Förra månaden var jag med och undervisade på kursen Nature based interventions, en kurs i mastersprogrammet Outdoor Environments for Health and Well-being och som har sin hemvist på LTV-fakulteten. Vi hade en kursträff här i Umeå, med webbaserat material, exkursioner och övningar. Det var jättekul! De jag mötte var en helt annan målgrupp än de jag möter på Skogis i vanliga fall. Studenterna på mastersprogrammet hade en skiftande bakgrund, allt från landskapsarkitektstudenter till biomedicinska analytiker, sjukgymnaster och arbetsterapeuter. Eftersom mastersprogrammet handlar om utomhusmiljöer så är ju alla intresserade av att vara utomhus och har då en grundläggande kunskap om vad en hållbar skog är. Trodde jag! Men så var inte fallet. Då uppstår frågan, är det fel på dem som inte kan eller på mig som trodde att de kunde?

Vi är många som funderar på varför så få söker till de skogliga programmen vid fakulteten och hur vi ska göra för att få fler att välja att läsa till skogs- eller jägmästare. I nationella skogsprogrammet ropas det efter mer marknadsföring. Men vilken marknadsföring ska det vara? Och hur når den fram? När det gäller att ”sälja in” skogen och skogssektorn för de nyanlända så är det självklart att börja från grunden och göra det enkelt genom utbildning där de nyanlända befinner sig. När det gäller våra i Sverige födda ungdomar pratas det om att sälja konceptet naturresurs och hållbarhet för att ”skog” är för tråkigt. Då ställer jag frågan:

Är det fel på dem eller oss? Kan det vara så att det är fel på oss; alla vi som är i skogssektorn? Kanske överskattar vi våra ungdomars kunskap om naturresurser och hållbart nyttjande.

Precis som jag gjorde med studenterna som inte hade skoglig bakgrund. Kanske underskattar vi skogens betydelse? Kanske behöver vi en lika enkel utbildning för våra svenska ungdomar som vi behöver för våra nyanlända? Jag ställer frågan men lämnar svaret öppet…

 

”Selling” the forest

By: Ann Dolling, vice dean

Ann Dolling, vicedekan.

I’m developing and try to implement forestry training for our newcomers. The goal with the training is to have newcomers integrated in a social and cultural context, to find a job and settle down in the countryside. A job in the forestry sector is one way to this. The forests are notoriously on your doorstep in the rural society. In the long term, the aim is also to recruit to forestry education at all levels. From the Naturbruksgymnasium to SLU. It is part of our efforts to obtain an equal forest faculty which mirrors the rest of society. The same amount of women as men, the same proportion of foreign-born people as in the rest of society. Many of the asylum seekers and newcomers do not have any experience of forests and forestry. To have these people to be interested in something completely unknown is not easy. How do you have them interested? It’s about having a read thread of “forest” from the asylum accommodation, on to the SFI program and to the Naturbruksgymnasium. Then, maybe take the step to SLU or maybe use a previous university degree, supplemented by new knowledge about the forest. It is about making simple training with forests- and field trips and show what the forest is.

Last month, I taught in the course Nature based interventions, a course in the master’s program Outdoor Environments for Health and Well-being and residing on the LTV faculty. We had a class meeting here in Umeå, with web-based material, field trips and exercises. It was really fun! The students were a very different group compared to those I normally meet at Skogis. The students in the master’s program had a diverse background, ranging from landscape architect students to medical technologists, physiotherapists and occupational therapists. Since the master’s program is all about outdoor environments’ all students are interested in outdoors, and have a basic understanding of what sustainable forestry is. I thought! But that was not the case. Then the question arises, whose fault is that they don’t know anything about forests, theirs or mine?

Many of us reflects about the fact that there are so few applying for the forestry programs at the faculty and what to have been done to get more people to choose forestry education. In the National forest program they call for more marketing. But what kind of marketing should it be? And how to reach out? When it comes to ”selling” the concept of forest and the forestry sector to the new arrivals, it’s obvious to start from scratch and do it easily through training in the spot where the new arrivals are. When it comes to our young people born in Sweden, we talk about selling the concept of natural resources and sustainability, since “forest” is too boring.

Then I ask: who is wrong, the youngsters or we? Maybe it’s us; all of us who are in the forest sector? Maybe we overestimate our young people’s knowledge about natural resources and sustainable use.

Just as I did with the students without forestry background. Perhaps we underestimate the importance of “forest”? Perhaps we need an equally simple training for our young Swedish people that we need for our newcomers? I ask the question but leave the answer open…

Nyckeln till att bli det mest framstående och kreativa fakulteten och universitetet i Sverige… och världen…

 

Pernilla Christensen. Foto: Andreas Palmén
Pernilla Christensen. Foto: Andreas Palmén

Av: Pernilla Christensen, vicedekan

S-fakulteten är nummer två i världen vad gäller skogsforskning – men varför nöja sig med det?

Jag har en spaning! Det universitet som lyckas med att få sina medarbetare att träffas och prata istället för att sitta på sina rum och skriva en massa mejl till varandra kommer i framtiden att vara det mest framstående.

Under januari till mars i år anordnades en rad föredrag i Umeå i syfte att öka medvetandet internt såväl som externt om den fantastiska verksamhet, miljöanalys såväl som forskning, som vi håller på med vid S-fakulteten. Populärvetenskaplig framställning i en tilltalande förpackning. Det blev en lyckad satsning! Vi tänker därför göra om det igen och lyckas ännu bättre denna gång.

Denna gång tänker vi oss kortare föredrag där två talare delar på 30 minuter. Vi tänker även att det skulle vara intressant att prova ett nytt koncept med samtal kring viktiga frågor där två personer ombeds samtala om ett aktuellt ämne. Det ska vara inspirerande och tankeväckande för dig som lyssnar. Vi är alla potentiella ambassadörer för SLU. Kanske tar du med dig något att diskutera fortsatt vid middagsbordet med familjen eller när ni har gäster? Kanske väcks intresset hos din tonåring? Möjligen dyker det ni diskuterat upp vid en senare diskussion på tonåringens skola? Kanske väcks ett intresse för att läsa våra utbildningar? Ett universitet står för kunskap och kunskap ska spridas och diskuteras.

På fakultetsdagarna pratade vi om delaktighet. Jag är fullt och fast övertygad om att delaktigheten inte ökar genom att vi skickar fler mejl.

Olika arenor för att diskutera frågor måste finnas, men det är i det fysiska mötet mellan människor med olika bakgrund, forskningsinriktning m.m. som förståelsen för sakers komplexitet ökar och vi verkligen har möjlighet att lösa viktiga frågor för framtiden.

Vi som medarbetare vid S-fakulteten bör delta i de olika arenor som erbjuds.

Har du något ämne till ett föredrag eller viktigt samtal? Hör då av dig till undertecknad. Jag hoppas se så många som möjligt av er när vi väl rullar igång föredrags- och samtalsserien igen i januari.

Välkomna!

Pernilla Christensen. Foto: Andreas Palmén
Pernilla Christensen. Foto: Andreas Palmén

The key to becoming the most outstanding and creative faculty and university in Sweden … and the world…

By: Pernilla Christensen, vice dean

The Faculty of Forest Sciences is second in the world in terms of forest research – but why stop there?

I have a prediction! The university that manages to get their employees to meet and talk rather than sitting in their rooms, writing a lot of e-mails to each other, will be the most prominent in the future.

In January to March this year a series of seminaries were organized in Umeå in order to increase awareness internally and externally about the amazing activities, environmental analysis as well as research that we are doing at the Faculty of Forest Sciences. Popular scientific production in an attractive package! It was a successful venture. We therefore intend to do it again and do even better this time.

This time we offer shorter lecture where two speakers share 30 minutes. We also offer conversations around important issues where two people are asked to discuss a current topic. It should be inspiring and thought-provoking for those who listen. We are all potential ambassadors for SLU. Maybe you take with you something to discuss at the dinner table with family or when you have guests? Maybe awakened the interest of your teen? Potentially what you discussed will pop up at the teen’s school? Maybe attract an interest in studying our programs? A university stands for knowledge and knowledge is to be disseminated and discussed.

At the faculty days, we talked about participation. I am firmly convinced that participation does not increase by us sending more emails to each other.

Various arenas for discussing issues need to be available but it is in the physical encounter between people of different backgrounds, research orientation, etc. that the understanding of the complexity of things is increasing and we really have the ability to solve important issues for the future.

We as employees of the Faculty of Forest Sciences should participate in the arenas offered.

Do you have any interesting subject for lectures or important discussions? Please contact me. I hope to see as many of you as possible when we start the seminar and discussion meetings again. We start up again in January!

Welcome!

Topplacering för skogsfakulteten

Av: Göran Ståhl, dekan

Göran Ståhl, SLU Foto: Viktor Wrange, SLU
Göran Ståhl, SLU
Foto: Viktor Wrange, SLU

Vår fakultet placerar sig som nummer två i världen inom skogsforskning (forestry) enligt statistik som vår tidigare gästprofessor Dan Binkley – redaktör för Forest Ecology and Management – delat med sig av. Listan toppas av USDA, vars nätverk med forsknings­stationer i USA totalt sett har mycket större resurser för skogs­forskning än SLU. Bland universiteten toppar SLU listan! Statistiken kommer från databasen Scopus för perioden 2011-2016 och baseras på antal publikationer och citeringar.

I tabellen listas de femton främsta organisationerna efter antal publika­tioner. Nord­amerikas och Europas dominans är total. Något förvånande återfinns ingen asiatisk organisation på listan. Våra främsta konkurrenter inom universitetssfären är Oregon State University, University of Göttingen och University of British Columbia, som alla är välkända. Därefter kommer, kanske lite förvånande, vårt systeruniversitet i Tjeckien. Hur många av oss har samarbeten där?

Området forestry är givetvis bara en del av den forskning som bedrivs vid fakulteten. Vi hoppas kunna återkomma med mera heltäckande statistik över vår position inom andra områden vid ett senare tillfälle. Tillsvidare glädjer vi oss åt vår framskjutna placering inom skogsforskningen!

Second to none one!

By: Göran Ståhl, dean

Göran Ståhl, SLU Foto: Viktor Wrange, SLU
Göran Ståhl, SLU
Foto: Viktor Wrange, SLU

Our faculty positions itself as number two in the world in forest research (subject area forestry) according to statistics that our previous Guest Professor Dan Binkley – Editor of Forest Ecology and Management – have shared with us. The number one organization is USDA, whose network of research stations across the United States overall has much greater resources for forest research than SLU. Among universities SLU is at the top of the list! The statistics are derived from the Scopus database for the period 2011-2016 and is based on numbers of publications and citations.

The table lists the fifteen top organizations by number of publications. The dominance by North America and Europe is outstanding. Somewhat surprisingly no Asian organization is on the list. Our main competitors among universities are the Oregon State University, the University of Göttingen, and the University of British Columbia, all of which are well known. Next, perhaps a little bit surprisingly, our sister university in the Czech Republic follows. How many of us have partnerships there?

The research area forestry  is of course only part of all the research conducted at our faculty. We hope to return with more comprehensive statistics on our position in other areas at a later date. But for the time being let us be satisfied about our top position within the forestry research field!

Organisation Publications Citations
U.S. Department of Agriculture 2433 13754
Swedish University of Agricultural Sciences 817 4838
Natural Resources Canada 623 3868
INRA, Institut National de La Recherche Agronomique 612 4000
Oregon State University 584 3841
University of Göttingen 465 2285
University of British Columbia 463 2322
Czech University of Life Sciences Prague 431 1128
University of Helsinki 412 2554
Wageningen University and Research Center 404 3426
Finnish Forest Research Institute 384 2715
North Carolina State University 355 1684
University of Florida 355 2312
University of Eastern Finland 309 1689
University of Natural Resources and Applied Life Sciences 304 1521

 

Intryck från fakultetsdagarna

Av: Christer Björkman, prodekan

Christer Björkman, vicedekanIntrycken från fakultetsdagarna är mycket starka. Framför allt är det engagemanget från medarbetarna som gjort intryck.

Gruppen för akademiskt hållbart ledarskap (GHAL) gav en tankeväckande inledning, som även problematiserade arbetet kring att ta fram strategier, mål och handlingsplaner.

Från redovisningarna från grupparbetena kom många konkreta förslag till förbättringar. Vi ser fram emot att få ta del av de skriftliga rapporterna.

En intressant observation, som visar på det starka engagemanget för fakultetens framtid, vara att flera grupper, eller delar av grupper, valde att fortsätta diskussionerna under lunchen.

Louise Bringselius gav en föreläsning om New Public Management, som många av oss ogillar men kanske inte riktigt vet varför. Louise gav nya, intressanta perspektiv i ämnet, som tvingade många av oss att tänka i lite nya banor.

Vid kvällens middag, som bjöd på synnerligen god mat och högklassig underhållning, började helt nya samarbeten – bland annat över ortsgränserna – att spira.

Stödverksamheterna – Forskningsinfrastruktur vid SLU, SLU Biobank, SLU Holding och Grants Office – gav korta och mycket informativa presentationer om sin verksamhet.

Som vanligt var det en fröjd att få lyssna till de motiveringar som lästes upp av Carin Magnhagen i samband med att pris- och belöningskommittén delade ut priser till välförtjänta medarbetare. I år var det tre som fick pris; Katarina Ihrmark, Bo-Sören Viklund och Lars Jäderberg.

Bent Christensen gav en mycket uppskattad föreläsning som på ett lättsamt sätt tog upp allvarliga och för oss synnerligen relevanta frågor. Inte minst frågor kring hur vi balanserar motstridiga mål inom nyttjandet och förvaltandet av naturresurser.

Vi i fakultetsledningen fick under dagarna en hel del frågor. Alla kändes högst relevanta. Många rörde finansiering av högre tjänster. En fundering som kom upp var möjligheten att ge ökat stöd till lektorer för att ge tryggare anställningar med utrymme för nytänkande inom forskningen och en kontinuerlig pedagogisk utveckling.

En av de allra viktigaste frågorna kring högre anställningar – hur vi ska kunna öka andelen kvinnor på högre tjänster – var nog svårast att svara på. Vi hoppas att den plan som vår Lika villkors-handläggare, Tina Sjöström, håller på att ta fram kan vara ett steg på vägen.

Förhoppningsvis kan vi med olika medel – det kom flera bra tips från medarbetarna under fakultetsdagarna – få en större andel av medarbetarna att delta nästa gång vi ses. Och därmed öka möjligheterna till nya, spännande samarbeten som gör oss ännu vassare.

Till dess – glöm inte bort att ta en promenad mitt på dagen ibland, varför inte i samband med ett möte som ändå måste ske. Kanske kan en gammal fråga hamna i ett lite nytt ljus.

 

Impressions from the faculty Days

By: Christer Björkman, Deputy Dean

The impressions from the faculty days are very strong. Above all, the commitment among the staff has made an impression.

The GHAL-group gave a thoughtful introduction, which also problematized the work on developing strategies, goals and action plans.

The group assignments delivered many concrete suggestions for improvement. We look forward to receiving the written reports.

An interesting observation, which shows the strong commitment for the faculty’s future, is that several groups, or parts of groups, chose to continue the discussion during lunch.

Louise Bringselius gave a lecture on New Public Management, which many of us dislike but perhaps not quite know why. Louise gave interesting new perspectives on the topic, which forced many of us to think in new ways.

At the dinner, which offered very good food and high-class entertainment, new collaborations – including over campus’ boundaries – started to germinate.

Support activities – Research Infrastructure at SLU SLU Biobank, SLU Holding and Grants Office – gave short and very informative presentations on their activities.

As usual it was a delight to listen to the motivations read by Carin Magnhagen in connection with the price and remuneration committee handed out the prizes to deserving employees. This year, three received the prize; Katarina Ihrmark, Bo-Sören Viklund and Lars Jäderberg.

Bent Christensen gave a very much appreciated lecture in an entertaining style, but with a content on serious and for us highly relevant issues. Not least, questions about how we balance conflicting objectives in the use and management of natural resources.

We in the faculty management received a lot of questions the days. All were highly relevant. Many touched upon the financing of scientific personnel. A thought that came up was the possibility to provide greater support to lecturers to provide a more stable employment, with space for innovation in research and continuous educational development.

One of the most important issues concerning financing scientific staff – how we can increase the proportion of women in senior positions – was probably the most difficult to answer. We hope that the plan our Equal Opportunity-officer, Tina Sjöström, is developing can be a step on the way.

Hopefully we can through various means – there were several good tips from the attendants – get a bigger share of the staff to participate next time we meet. And thus increase the potential for exciting new collaborations that make us even better.

Until then – do not forget to take a walk in the middle of the day sometimes, why not in connection with a meeting that still must be done. Perhaps an old issue end up in a slightly different light.

Är den cirkulära bioekonomin vår räddning?

Av: Jonas Rönnberg, vicedekan

Nyss hemkommen från ett arrangemang i Bryssel och just i skrivande stund på väg hem från en kongress på Island kan man konstatera att alla verkar helt insnöade på begreppet bioekonomi, cirkulär ekonomi och allra helst cirkulär bioekonomi. Dessa begrepp som i mångt och mycket handlar om det vi mest hela tiden sysslat med inom skogssektorn verkar vara lösningen på alla frågor och problem rörande de allt mer påtagliga klimatförändringarna. Hur påverkar detta oss på SLU? Hur påverkar det oss som i de flesta fall anser att vi redan har hållit på med det i tid och evighet? Låt oss fundera över några aspekter kring detta.

För det första kan man uppleva att många av dessa möten lockar och kommunicerar till redan frälsta. Det är kanske inte ett problem om det bara vore så att alla andra redan har förstått vad det är vi sysslar med. Så är dock inte fallet. Vid upprepade tillfällen får man veta att t ex skog gör sig bäst stående och outnyttjad. Det är ju märkligt, för det innebär ju att vi måste bygga mer i betong, fortsätta att utnyttja oljebaserade produkter i högre grad och sannolikt bör använda bristvaran vatten i högre grad för att lösa vissa andra problem. Det är mycket svårt att tro att det på sikt skulle vara lämpligare att låta skogen stå än att hållbart bruka den. Att bruka skogen någon annanstans verkar ju vara ett väldigt korkat alternativ eftersom vi redan gjort det under lång tid i de skandinaviska länderna. Man kan ju titta på hur man brukar skog i tex västra Kanada, vilket jag har viss erfarenhet av, där man primärt avverkar naturskog. Förvisso planterar man men knappast med den diversitet som nyss avverkades

Så, om det nu faktiskt är så att det inte är så dumt trots allt att bruka skog, kan man undra varför inte alla har fattat det? Det leder oss in på hur vi uppenbarligen totalt misslyckas med att kommunicera det rätta budskapet.

På Island hade alla deltagare förmånen att lyssna till en mycket pedagogisk herre vid namn Bryan Alexander. Bryan lyfte några intressanta trender (det finns inte utrymme att här gå igenom dessa 200 trendlinjer som han följer) och resultatet av brist på flexibilitet samt oförmåga att respondera på skiften i dessa. Särskilt pekade Bryan på de pedagogiska utmaningar som dagens och framtidens lärare utsätts för. Hur många av oss som undervisar på fakulteten har de senaste fem-tio åren gått en kurs i hur man förändrar sin pedagogik och utnyttjar nya instrument för att nå fram till studenterna? Det har inte jag gjort. Varför inte? Brist på tid, jag gör det imorgon, det blir för dyrt är bara några bortförklaringar. Det får givetvis förödande resultat på kvaliteten i utbildningen om vi inte kan förändra oss och erbjuda de som betalar för att studera det bästa. Dessutom kommer vi ju inte att nå ut med det vi predikar om, att hållbart bruka skog och därigenom bidra till en bättre planet. Hur många av oss forskare har gått en kurs i samma nya pedagogiska instrument jag nyss refererade till för att kunna kommunicera våra resultat till de som kan göra skillnad? Hur många av oss är ute och möter grundskolelärare, gymnasielärare, politiker, policyfolk och inte minst investerare? Helt ärligt är det inte tillräckligt många. Future Forests är ett exempel på en gruppering som åtminstone till viss del är ganska närvarande i samhället. Fler borde ta efter det.

Kanske vi skulle fundera på att omvärdera publiceringshetsen för att istället lägga bara lite mer tid på att föra ut vårt budskap på ett sätt som når de som utgör framtiden.

Kanske vi rent av systematiskt skulle involvera de yngre generationerna i bygget av en bättre utbildning och framtid? Frågorna är inte helt unika för skogsfakulteten, men visst vore det väl intressant om vi som sitter med fantastiska medarbetare skulle våga ta ledningen i en helt nödvändig förändring för samhällets fortlevnad som vi känner det idag? Självklart är den cirkulära bioekonomin en del av framtidens samhälle! Lika självklart är det att vi måste kunna nå ut med vårt budskap, inte bara till de som är närmast sörjande!

 

Is the circular bioeconomy our rescue?

By: Jonas Rönnberg, vice dean

Recently home from an event in Brussels and while writing this on the way home from a congress on Iceland it can be concluded that more or less everyone is overly focused on the concepts of bioeconomy, circular economy or even better the circular bioeconomy. These concepts that mostly deals with what we to a great extent already work with within the forest sector seems to be the solution to all questions and problems related to the more and more obvious climate changes we see. How is this affecting us at SLU? How does it affect us that in most cases believe that we have already been working with these things since ancient times? Let us think about some aspects around this.

First of all one might experience that many of these meetings are attracting and communicating to the already blessed. That might not be a problem if it only was like that that everyone else already had understood what it is we are working with. This is however not the case. Repeatedly one gets to hear that for instance forests are best left untouched and unutilized. That is highly remarkable since it must mean that we will have to build more in concrete, continue to utilize oil based products to an even higher degree and likely will have to use the in many places already scarce resource water to solve certain other problems. It is exceptionally difficult to believe that it in the long run would be better to leave the forest standing than sustainably manage it. To manage the forest somewhere else seems extraordinary stupid when we have already done it for a long time in the Scandinavian countries. One can look at how forests are managed in e.g. western Canada, something I have experience from, where cutting is still primarily done in intact natural forests. Planting is done afterwards but hardly with the same diversity as was just harvested.

So, if it is indeed so that it is not so foolish after all to manage forests, you might wonder why not everyone has accepted it? That brings us to how we obviously totally fails to communicate the right message.

In Iceland, all participants had the privilege of listening to a very pedagogic gentleman named Bryan Alexander. Bryan highlighted some interesting trends (there is no space here to go through these 200 trend lines which he follows) and the result of the lack of flexibility and inability to respond to shifts in them. Especially Bryan pointed on the educational challenges that the present and future teachers are exposed to. How many of us teaching at the faculty have over the past five-ten years, taken a course in how to change the teaching methods and using new tools to reach students? I have not done that. Why not? Lack of time, I’ll do it tomorrow, it will be too expensive are just a few excuses. It will obviously lead to devastating results for the quality of education if we can not change ourselves and offer those who pay to study the best. Moreover, we will not be able to reach out with what we preach, to sustainably manage forests and thus contribute to a better planet. How many of us scientists have taken a course in the same new pedagogical instruments that I just referred to in order to communicate our results to those who can make a difference? How many of us are out meeting primary or secondary school teachers, politicians, policy people, and not least investors? Quite honestly, it is not enough. Future Forests is an example of a group that, at least to some extent is quite present in society. More people should take after that.

Perhaps we should consider reassessing publication baiting and instead add just a little more time to get our message across in a way that it reaches those who represent the future.

Maybe we should even systematically involve the younger generations in the construction of a better education and future? These issues are not unique to the forest faculty, but would it not be interesting if we who are sitting with fantastic colleagues, would dare to take the lead in a completely necessary change for the survival of society as we know it today? Obviously, the circular bioeconomy is a part of the future society! Equally obvious is that we need to be able reach out with our message, not only to those who are bereaved!

Av: Boa Drammeh, fakultetsdirektör

Några tankar inför fakultetsdagarna

Boa Drammeh, fakultetsdirektör (S)
Boa Drammeh, SLU

Den 18-19 oktober är det fakultetsdagar i Umeå. Förhoppningen är att alla deltagare vid fakultetsdagarna ska vara delaktiga i arbetet med fakultetens kommande strategi. Deltagarna kommer bl.a. att diskutera och föreslå vilka aktiviteter som ska genomföras för att uppnå målen i strategin. Vi kommer att få ett föredrag om hur ”New Public Management” påverkar oss som organisation, informeras om hur olika stödverksamheter kan underlätta vårt arbete, lära oss om ekologiska fotspår, ställa frågor till fakultetsledningen och inte minst träffas över institutions- och avdelningsgränser. Förhoppningen är att ni som deltar i fakultetsdagarna kommer att ta med nya perspektiv och en positiv känsla när ni vänder hemåt.

Välkomna till fakultetsdagarna!

Some thoughts on the Faculty Days

By: Boa Drammeh, Faculty Director

On 18-19 October, we arrange the Faculty Days in Umeå. Hopefully all participants should be involved in the work with the faculty’s future strategy. The participants will discuss and propose activities that will be implemented to achieve the objectives of the strategy. We will learn how “New Public Management” affects us as an organization, be informed about how various support activities can facilitate our work, learn about ecological footprints, ask the faculty management questions, and not least meet across departmental boundaries. The ambition is that those of you participating in the Faculty Days will bring back home some new perspectives and a positive feeling.

Welcome to the Faculty Days!

Balans i livet

Av:  Jenni Vahlström (personalspecialist) och Christer Björkman, prodekan

I ett samhälle där gränser mellan arbete och privatliv löses upp och där det finns tekniska möjligheter att arbeta nästan vart som helst och när som helst påverkar det hur vi lever våra liv. Det möjliggör att vi får ihop livspusslet, som inte bara involverar mig och min familj utan även mina arbetskamrater och arbetsplatsen. Samtidigt kan dessa möjligheter göra att risken för att vi hamnar i situationer då vi upplever stress ökar. Detta kan spädas på av att varken arbets- eller privatlivet rullar på i en jämn ström utan det finns både toppar och dalar vilket påverkar vår hälsa.

Om det är jobbigt hemmavid så påverkar det hur vi mår på jobbet och är det en tung period på arbetet så påverkar det privatlivet. Om det då toppar både hemma och på jobbet samtidigt så finns det ingen tid för återhämtning.

Resultatet av vår Medarbetarundersökning visade att väldigt många av oss på fakulteten har svårt att finna tid för återhämtning – ett resultat som vi inom ledningen ser med oro på.

Det vi också ser är att även om våra sjukskrivningstal är låga så är det de långa sjukskrivningarna som ökar och den trenden är något vi vill hejda. En långtidssjukskrivning är inte bara något som händer över en natt utan det är många faktorer, både i privat- och arbetslivet, som långsiktigt samverkar.

Det vi arbetsgivare kan påverka och förändra är förhållandet på vår arbetsplats. Dels i rollen som chef i att erbjuda medarbetarsamtal, löne- eller lönesättande samtal och dels genom att hålla en dialog med våra medarbetare om vad som händer i livet, både hemmavid och på arbetet. Du som medarbetare kan också flagga för oss som chefer om det är något som påverkar din vardag och hälsa så att vi i tid kan göra något eller kanske bara finnas till som stöd i något som händer på hemmafronten.

Tryggare anställningar med en basförsörjning är viktigt för att känna mindre stress. Reformen med karriärvägen biträdande universitetslektor och rätt till prövning för att bli lektor är en del i att skapa mer trygghet i systemet.

Avslutningsvis vill vi uppmuntra er alla som känner ett behov att gå på en av våra utbildningar i att hantera stress – det kan vara en början till att finna tid för återhämtning och balans i livet.

Balance in Life

By: Jenni Vahlström (Human Resources Officer) and Christer Björkman, Deputy Dean

In a society where boundaries between work and private life dissolves and where it is technically possible to work almost anywhere and anytime affect the way we live our lives. It enables us to get together the puzzle of life, involving not only me and my family but also my colleagues and the workplace. At the same time, these opportunities can increase the risk that we end up in situations where we experience stress. This can become worse in that neither work or private life rolls on in a steady stream, but there are both highs and lows which affect our health.

If it is tough at home, it affects the way we feel on the job and if it is a heavy period of work, it affects the privacy. If it then peaks both at home and at work simultaneously, there is no time for recovery.

The results of our employee survey showed that many of us on the faculty have difficulty finding the time to recovery – a result that we take seriously.

What we also see is that although our sickness rates are low, it is the long sick leaves that increase and the trend is something we want to stop. A long-term illness is not just something that happens overnight, but there are many factors, both personal and work life, that interact.

What we as employers can influence and change is the conditions at our workplace. Both more formally by offering appraisals, salary or wage-setting conversations and more informally by maintaining a dialogue with our employees about what happens in life, both at home and at work. You as employee may also flag for us as managers if there is something that affects your life and health so that we can in time to do something or just be in support of something is happening on the home front.

More stable employment with basic funding is important to feel less stress. The reform of the career track associate senior lecturer with the right to be assessed for promotion to senior lecturer is a part of creating more security in the system.

Finally, we want to encourage all that feel the need to attend one of our courses in managing stress – it can be a beginning to find the time to recovery and balance in life.

Strategi och ett exempel från verkligheten

Pernilla Christensen. Foto: Andreas Palmén
Pernilla Christensen. Foto: Andreas Palmén

Av: Pernilla Christensen, vicedekan

Sommaren är kort och nu är hösten här. Vi arbetar med strategi, strategi, strategi och strategi på alla nivåer. Ibland kan det kännas som om strategiandet står en upp i halsen. Arbetet med den ena strategin hinner knappt avslutas innan nästa strategi ska påbörjas. Kanske är det vårt förhållningssätt som det är fel på när det känns lite tjatigt med alla strategier… En strategi med uppföljningsbara handlingar är ju egentligen vår verksamhet! Se det därför som en möjlighet när ni får ut fakultetens utkast till strategi på remiss! För miljöanalysens del är den grundad på en gedigen omvärldsanalys som genomfördes redan förra året i Fomars regi. Omvärldsanalysen har stöpts om i det inriktningsdokument som nu arbetas fram i Fomar. Det är detta inriktningsdokument samt det som framkom i utvärderingen av program Skog och Klimat (där bl.a. verksamheternas perspektiv på problem, möjligheter och utvecklingsbehov lyftes) som vi i Foman-S har förhållit oss till när vi sammanställt vår del i fakultetens strategi.

Under hösten fortsätter arbetet med strategin, särskilt efter det att ni kommit in med era synpunkter. Hösten kommer att präglas av diskussioner kring medelstilldelningen. Vi måste utgå från samma tilldelning som ifjol då det inte heller detta år ser ut som om det kommer in en massa nya medel för oss att sätta sprätt på.

Ett exempel från verkligheten som utgör en av många verksamheter som tillsammans utgör miljöanalysen vid vår fakultet är Riksskogstaxeringen. Riksskogstaxeringen är den i särklass största och äldsta miljöanalysverksamheten vid skogsvetenskapliga fakulteten. Varje sommar utförs ett fältarbete över hela Sverige. Visste ni att fältarbetet under 2016 i taxen, ett arbete som ännu inte är avslutat, omfattar:

  • Säsongsanställda: 54
  • Totalt antal provytor: 11122
  • Fältinventerade provytor: 8470
  • Fältinventerade provytor i fjällen: 338
  • Inmätta träd: 100840
  • Räknade blåbär: 32457

Riksskogstaxeringen, taxen, har för första gången i år inventerat i fjällbjörkskogen. Då fjällbjörkskogen till stor del räknas som skog enligt FAOs definition har det bedömts som viktigt att taxen även omfattar denna del. Fjällbjörkskogen är dessutom av stort intresse i kol- och klimatrapporteringen.

Riksskogstaxeringen kan ses som stammen på ett träd vars grenar är alla sidoprojekt som riksskogstaxens insamlade data inspirerar till. Att utgå från det vi har och i kombination med annat ta fram nya intressanta beslutsunderlag och synteser för att kunna verka än mer proaktivt mot våra intressenter är ett av förslagen i miljöanalysens utkast till fakultetsstrategi. Verksamheternas potential vägs i strategin samman med omvärldens behov och ger oss kraft att ta oss in i framtiden. Du har nu möjligheten att ge oss dina synpunkter.


Strategy and an real life example

By: Pernilla Christensen, vice dean

Summer is short and now autumn has come. We work with strategy, strategy, strategy and strategy at all levels. Sometimes one can feel that all this strategy work all the time is a bit too much. Work on one strategy barely has finished before the next strategy planning starts. Perhaps it is our attitude that is wrong when it feels a bit tedious with all strategies … We should see strategies as integral parts of our work! Now You have the chance to comment on the faculty strategy for our future when it goes out for referral. For the Foma part this suggested strategy is based on a thorough external analysis that was conducted last year by Fomar. The external analysis has been recast in the policy document which is now underway in Fomar. This policy document and what emerged in the evaluation of the program Forest and Climate (including where operations perspective on the issues, opportunities and development lifted) is what we in Foman-S has been dealing with when we compiled our part of the faculty’s strategy.

During autumn, we will continue to work on the strategy, especially after you come in with your views. Autumn will be focused on discussions on the allocation of funds. We will probably not get more funding this year, as we have the same amount of money as last year to allocate.

By far the largest and oldest environmental program at the Faculty of Forestry is the National Forest Inventory (NFI). Every summer NFI conducts a field study over Sweden. Did you know that the field work during 2016 in NFI, a job that is not yet completed, includes:

  • Seasonal workers: 54
  • Total number of plots: 11122
  • Field inventoried plots: 8470
  • Field inventoried sample plots in the mountains: 338
  • ‘Measured trees: 100,840
  • Counted blueberries: 32457

NFI has for the first time this year conducted an inventory of mountain birch forest, as mountain birch forest largely is considered to be forest according to definition of FAO. The mountain birch forest is additionally of great interest both in carbon and climate contexts.

NFI can be seen as the trunk of a tree with its branches being all the side projects that data collected within NFI inspires to. Based on what we have, making new combinations producing interesting new decisions and syntheses and thus being able to work even more proactively with our stakeholders is one of the proposals in Foman-S draft for the faculty strategy.

Har vi råd att vara sämst i klassen?

Av: Ann Dolling, vicedekan, lika villkorsfrågor

Ann Dolling, vicedekan.
Ann Dolling, vicedekan.

Jaha, så får vi då stå där med hundhuvudet igen på skogsfakulteten. ”Sämst i klassen” när det gäller upplevd diskriminering och studiesocial miljö för fakultetens studenter. Vi som jobbar med att införliva lika villkorsfrågor i utbildningen, som informerar om diskrimineringslagstiftning, normer, härskartekniker och jämställdhet. Vi gör det, om ännu i en ganska blygsam skala. Och faktiskt, det syns också i studiesociala enkäten där fler av fakultetens studenter än övriga SLU-studenter känner till att diskrimineringslagstiftningen gäller även för dem.

Kan det vara så att det är just för att fakultetens studenter känner till diskrimineringsgrunderna och lika villkor som de faktiskt uppmärksammar det som händer runt omkring dem? Kan det vara så att det är just det som händer när vi börjar ”lyfta på locket” och synliggör och diskuterar diskriminering?

Kanske är det så att våra studenter ser att det finns ett utrymme för förändring och därför påtalar detta i den studiesociala enkäten? Då visar det dåliga resultatet snarare att det finns en acceptans för att dryfta frågorna än att diskrimineringen har ökat.

För precis som när det gäller sexuella trakasserier på festivaler är det egentligen inte ett nytt fenomen, utan snarare att det har blivit synliggjort, vilket gör att fler anmäler.

Kan vi då på skogsfakulteten slå oss för bröstet för att vi är så bra på lika villkorarbete och att synliggöra diskrimineringen i vår studie- och arbetsmiljö. Icke! Tvärtom måste vi ta tag i den diskriminering som synliggörs i studiesociala enkäten och på andra sätt. Det handlar om att kritiskt granska normer och att förändra i en grupp som börjat förstå problemet. Men för att kunna skapa förändring måste fler vara med. Det räcker inte med att våra studenter får kunskap om normer och diskriminering. Vi måste alla vara med i förändringsarbetet.

Vilka är det som är våra studenters förebilder och som för normer vidare? Jo, våra lärare. Vad kan våra lärare om diskrimineringslagstiftning och normer? De flesta kan ingenting. Varför inte? Därför att nästan hela lärarkåren utgör normen i samhället; medelålders vita män.

En grupp som inte är öppet diskriminerande men som ändå utgör normen utifrån vilket allting utgår: överordnad, medålders, manlig, hetero, orädd, macho och jägare (en beskrivning som några av våra kvinnliga studenter använt för att beskriva kulturen på fakulteten) och där väldigt få förstår att de ÄR normen. Många har ingen egen erfarenhet av att bli diskriminerad och har därför ingen insikt i att de agerar ojämställt eller att de bidrar till att sprida och cementera gamla diskriminerande mönster till våra studenter.

För att fakulteten ska vara fri från diskriminering och vara inkluderande för alla måste vi alltså utbilda våra lärare i diskrimineringslagstiftning och lika villkor. Det finns idag en nätbaserad likavillkorskurs framtagen på fakulteten och som fakultetsnämnden och fakultetskansliet just nu går. Målet är att så många som möjligt ska gå kursen: nämnder, kommittéer, chefer, handledare, studierektorer, kursansvariga, lärare. Självklart så ska fakulteten inte ha lärare som accepterar diskriminering! Så då utbildar vi då! Men, så var det, det där med tid och resurser för att kunna bedriva kompetensutveckling som t ex att gå en kurs. Idag finns inte det utrymmet. Det måste skapas! Hur kan vi frigöra tid och resurser? Det är något som vi måste jobba med att lösa. För har vi råd att stå där med hundhuvudet igen och vara sämst i klassen när det gäller en diskriminerande studiesocial miljö? Tror vi att det är en bra studiemiljö för att attrahera nya studenter till våra utbildningar?

Can we afford to be the worst?

By: Ann Dolling, Vice dean, equal opportunities

Ann Dolling, vicedekan.
Ann Dolling, Vice Dean.

Well, so there we go again. The Forestry Faculty is ”the worst” in terms of perceived discrimination and social environment for the faculty’s students. We are working to incorporate equal opportunity issues in education, informing about the Discrimination Act, norms, suppression techniques, and gender equality. We do that, if even in a fairly modest scale. And indeed, it is also seen in the survey about the study social environment, in which a larger number of the faculty’s students, compared with other SLU students, are aware of the fact that the Discrimination Act also applies to them.

It is possible that the reason that our students are paying attention to discriminating acts around them emanate from their knowledge about discrimination and equal opportunity issues? Could it be that this is precisely what happens when we begin to ”open the lid” and start to identify and discuss discrimination?

Perhaps our students can see that there is room for change and therefore makes this clear in the “student social survey”? If so, the poor result rather mirrors the acceptance to discuss the issue rather than proves that discrimination has increased.

For just as in the case of sexual harassment at festivals, it is not really a new phenomenon, but rather that it has been made visible, which increases the number of reports made to the police.

Is it OK for us at the Forestry Faculty to be complacent because we are so good at equal opportunity issues and  making the discrimination visible in our study and work environment. No! On the contrary, we must take hold of the opportunity that the discrimination have been made visible in “student social survey” and in other ways. We have to critically scrutinize norms and make changes in a group students that have started to understand the problem. But in order to create change, more people have to be involved. It is not enough that our students have knowledge about norms and discrimination. All of us must be involved in the changing process.

Who are the living examples for our students and who are the ones that put the norms forward? Well, our teachers. What do our teachers know about discrimination legislation and norms? Most of them don’t know anything. Why not? Because almost all of the teaching staff represent the norm in society; middle-aged white men.

A group that isn’t openly discriminatory but which still constitute the norm from which all emanates: superior, middle-aged, male, straight, fearless, macho and hunters (a description that some of our female students used to describe the culture at the Faculty) and where very few understand that they represent the norm. Many have no personal experience of being discriminated against and therefore have no knowledge that they act unequal or that they contribute to spread and perpetuating the old discriminatory patterns to our students.

To become a faculty free from discrimination and being a place which is inclusive for all, we must train our teachers in discrimination laws and equal opportunity issues. Nowadays there is a web-based course about equal opportunities, developed at the Faculty. The Faculty Board and Faculty Office are currently attending the course. The aim is that as many as possible will attend this course: councils, committees, managers, supervisors, directors of studies, course managers, and teachers. Of course, the Faculty shall not have teachers who accept discrimination! So let’s train then! But, then it was this with time and resources to conduct skills such as taking a course. Today there is no room in the organization for this. It has to be created! How can we free up time and resources? This is something we have to work with to solve. I just ask: Can we afford to stand there again and to “be the worst” when it comes to discriminatory study environment? Do we think that’s a good study environment to attract new students to our forestry programs?

Strategier för SLU, fakulteten och institutionerna

 

Av: Göran Ståhl, dekan

Göran Ståhl, SLU Foto: Viktor Wrange, SLU
Göran Ståhl, SLU
Foto: Viktor Wrange, SLU

Som de flesta känner till fastställde styrelsen tidigare i år en SLU-gemensam strategi för 2017-2020. Fakultetsvisa strategier och handlingsplaner utarbetas nu under hösten – och under våren 2017 ska institutionsvisa strategier och handlingsplaner utarbetas. Strateger måste vara uthålliga!

Väldigt mycket i den SLU-gemensamma strategin är i högsta grad relevant för skogsfakulteten. Några exempel är stärkt arbete för studentrekrytering, konsolidering av forskningsinfrastruktur, fortsatt satsning på framtidsplattformar (i nya format), samt särskilda insatser för att utveckla några för SLU viktiga områden. Jag tänkte i denna blogg uppehålla mig kort vid de senare.

Biobaserade material är ett strategiskt viktigt område när globalsamhället diskuterar övergång från en fossilbaserad ekonomi till en bioekonomi. Material som idag framställs av olja ska i fram­tiden tillverkas av biomaterial. SLU har starka forskargrupper inom området, men de är små och vi behöver utveckla samsyn kring vilka forskningsnischer SLU ska fokusera på, hur vi ska samarbeta internt, och hur vi bör samarbeta med externa aktörer. En SLU-intern workshop i november blir startskottet för detta!

Ekonomi är ett annat SLU-gemensamt utvecklingsområde. Detta identifierades i en tidigare utredning (den s.k. HSK-utredningen); det fortsatta arbetet fram till konkreta förstärkningsåtgärder leds av vicerektor Erik Fahlbeck.

Ett tredje SLU-gemensamt område av intresse för skogsfakulteten är människors hälsa kopplat till djur, natur och trädgård. En av de fyra nya framtidsplattformarna kommer att fokusera på dessa frågor. Medverkan från SLU:s samtliga fakulteter förutses.

Fakultetens strategiutkast diskuterades häromdagen på fakultetsnämndens möte. Det revideras nu och skickas därefter (slutet av september) på synpunktsrunda till institutionerna. Ett tillfälle för många medarbetare att diskutera delar av fakultetsstrategin erbjuds vid fakultetsdagarna den 18-19 oktober. Vi hoppas på god uppslutning, inte enbart för att diskutera strategi utan även för allmänt idéutbyte med kollegor på andra institutioner. Fakultetens strategi fastställs därefter – preliminärt – på fakultetsnämndens möte i november.

Strategies for SLU, our faculty and the departments

By: Göran Ståhl, dean

As most of you know, the university board earlier this year decided upon a strategy for SLU for 2017-2020. Faculty-level strategies and action plans are being drawn up this autumn – and in the spring of 2017, departmental strategies and action plans will be developed. Strategists must be persistent!

Very much of the SLU-level strategy is highly relevant to our faculty. Some examples are strengthened work for student recruitment, consolidation of research infrastructure, continued investment in future platforms (although in new formats), and efforts to develop some strategically important areas. A few words about the latter follows.

Bio-based materials is a strategically important area as the global community discusses the transition from a fossil-based economy to a bio-economy. Materials currently produced from oil in the future should be made of biomaterials. SLU has strong research groups in this field, but they are scattered and small and we need to develop consensus on what research niches SLU should focus on, how we should cooperate internally, and how we should cooperate with external actors. An SLU-internal workshop in November will be the kick-off for this development!

Economics is another development area identified at the SLU level. It was identified in an earlier investigation, by the so-called HSK group. Further work towards concrete activities to strengthen this area is led by pro-vice chancellor Erik Fahlbeck.

A third area of common interest at the SLU-level is human health linked to animals, nature and gardening. One of the four new future platforms will focus on these issues. Involvement of all faculties is foreseen.

A draft strategy for our faculty was discussed at the faculty board meeting last week. The strategy is now being revised and it will then be sent (end of September) to all departments for comments. An opportunity for many to discuss the faculty strategy will be offered during the faculty days (18-19 October). We hope for good attendance, not only to discuss strategy, but also for general exchange of ideas with colleagues from other departments. The faculty strategy will then – preliminarily – be decided upon at the faculty board meeting in November.