Kategoriarkiv: vicedekan

Varför kvinnor föredrar Valmet[1]

Av: Ann Dolling, vicedekan lika villkorsfrågor

Klicka på bilden för store version. / Click on image for larger version.
Klicka på bilden för större version. / Click on image for larger version.

Något har i alla fall hänt sedan 90-talet med avseende på reklam och genus! ”Varför kvinnor föredrar Valmet.” Det är överskriften på ett reklamuppslag i Tidningen Skogen från maj 1990. Jag citerar ur reklamen: ”Det finns all anledning att tro att förarmakor (min anmärkning: inte förarmakar) och dito sambos har en speciell förkärlek till Valmet.” Förarmakorna gillar Valmet på grund av den höga produktiviteten. ”Det kan vara välgörande för familjelivet att herrn i huset är hemma lite oftare.” Dessutom säger bilden mer än tusen ord. Här handlar det om att män kör skogsmaskin och kvinnor föder barn. Det som kollegan, som hittade reklamuppslaget, och jag reagerar på är att det fortfarande år 1990 var ok att framställa så stereotypa könsroller. Det känns mer som 60- och 70-tal.

När jag vänder på uppslaget hittar jag följande citat: ”Skogsmannen väljer jakthund med större omsorg än han väljer plantor”. Inga skogskvinnor, eller? Finns dom inte? Helt plötsligt förstår jag varför jag fick ångest och kände mig så utanför och osynlig varje gång jag läste tidningen Skogen på slutet av 80-talet och början av 90-talet.

Jag prenumererade på tidningen under ett antal år. Jag var ju för fasen jägmästare och måste hålla mig ajour! Men tidningen var ju inte skriven för mig! Den var ju enbart skriven för skogsmannen.

Inte konstigt att jag kände mig utanför. Jag skulle ju snarare se upp till skogsmannen och föda hans barn.

Det är i alla fall glädjande är att vi numera reagerar och tycker att det här är en förlegad syn på vem som gör vad och att det inte bara finns skogsmän. Vi blir allt mer medvetna om könsstereotypa mönster. Idag finns det kvinnor som kör skogsmaskin och bidrar till produktiviteten i skogen. Kvinnorna fanns i skogsmaskinerna även på 90-talet men det fattade uppenbarligen varken Valmet eller reklammakaren. Norra skogsmannaklubben har bytt namn till Norra skogsklubben och har just nu en kvinna som ordförande. Långsamt men säkert blir det allt fler kvinnor i skogsbruket på alla nivåer.

Det är skönt att kunna konstatera att det sker en utveckling mot ett allt mer jämställt samhälle och en allt mer jämställd skogssektor. Men det sker så långsamt att vi många gånger inte noterar det. Det inger hopp inför framtiden. Om 25 år kommer vi att titta tillbaka och se att det har hänt en del sedan idag.

PS. Apropå generella kompetenser. I artikeln framgår det också att 1967 års jägmästarstudenter fick mer undervisning i traktorkörning (55 timmar) än i talekonstens gåva. Inget nytt under solen!

[1] Valmet (numera Komatsu Forest) tillverkar skogsmaskiner.

Why women prefer Valmet[2]

By: Ann Dolling, vice dean, equal opportunities

In any case, something has happened since the 90’s in terms of advertising and gender! ”Why women prefer Valmet.” That´s the title of an advertisement in the magazine Skogen from May 1990. I quote from the advertisement: ”There is every reason to believe that the drivers wife’s (my note: not the driver’s husband’s) and ditto cohabitant has a special fondness for Valmet. ”Valmet drivers wife’s like Valmet because of its high productivity. ”It may be beneficial for family life that the man of the house is home more often.” In addition, the picture tells more than thousand words. This is about the men running forestry machines and the women give birth. It’s amazing that, still in the 1990, is OK to display that kind of gender stereotypes. It feels more like the 60s and 70s.

When I turn the page, I find the following quote: ”The male forester (in Swedish “forest man”) chooses hunting dog with more care than he chooses tree seedlings”. No forest women, or what? They do not exist? No? Suddenly I understand why I got anxiety and felt so invisible and excluded and every time I read the magazine Skogen at the end of the 80s and early 90s. I subscribed on the newspaper for a number of years. After all, I was a jägmästare and had to keep up to date! But the magazine was not written for me! It was only written for the male foresters.

No wonder I felt like an outsider. I was more supposed to look up to the male forester and to give birth to his children.

It is certainly gratifying that we now react and think this is an outdated view on who does what, and that there are not only male foresters. We are becoming more aware about gender stereotypes. Today, there are women who drive forestry machines and contribute to the productivity in the forest. However, there were women driving the forest machines in the 90s also, but apparently neither Valmet or the advertiser were aware of that. The Northern (male) Forester Club changed its name to the Northern Forest Club and now has a woman as president. Slowly, step by step, it is becoming increasingly more women in the forestry sector at all levels.

It is nice to note that there is a trend towards a more equal society and an increasingly equal forestry sector. However, the change is so slow that we often do not note it. It gives hope for the future. In 25 years we will look back and see that a lot has happened since today.

PS. Speaking of general skills. The article also tells that the jägmästar students in 1967 got more education in tractor driving (55 hours) than in oral presentation. Nothing new under the sun!

[2] Valmet (now Komatsu Forest) is forestry machine manufacturer.

Strategi och ett exempel från verkligheten

Pernilla Christensen. Foto: Andreas Palmén
Pernilla Christensen. Foto: Andreas Palmén

Av: Pernilla Christensen, vicedekan

Sommaren är kort och nu är hösten här. Vi arbetar med strategi, strategi, strategi och strategi på alla nivåer. Ibland kan det kännas som om strategiandet står en upp i halsen. Arbetet med den ena strategin hinner knappt avslutas innan nästa strategi ska påbörjas. Kanske är det vårt förhållningssätt som det är fel på när det känns lite tjatigt med alla strategier… En strategi med uppföljningsbara handlingar är ju egentligen vår verksamhet! Se det därför som en möjlighet när ni får ut fakultetens utkast till strategi på remiss! För miljöanalysens del är den grundad på en gedigen omvärldsanalys som genomfördes redan förra året i Fomars regi. Omvärldsanalysen har stöpts om i det inriktningsdokument som nu arbetas fram i Fomar. Det är detta inriktningsdokument samt det som framkom i utvärderingen av program Skog och Klimat (där bl.a. verksamheternas perspektiv på problem, möjligheter och utvecklingsbehov lyftes) som vi i Foman-S har förhållit oss till när vi sammanställt vår del i fakultetens strategi.

Under hösten fortsätter arbetet med strategin, särskilt efter det att ni kommit in med era synpunkter. Hösten kommer att präglas av diskussioner kring medelstilldelningen. Vi måste utgå från samma tilldelning som ifjol då det inte heller detta år ser ut som om det kommer in en massa nya medel för oss att sätta sprätt på.

Ett exempel från verkligheten som utgör en av många verksamheter som tillsammans utgör miljöanalysen vid vår fakultet är Riksskogstaxeringen. Riksskogstaxeringen är den i särklass största och äldsta miljöanalysverksamheten vid skogsvetenskapliga fakulteten. Varje sommar utförs ett fältarbete över hela Sverige. Visste ni att fältarbetet under 2016 i taxen, ett arbete som ännu inte är avslutat, omfattar:

  • Säsongsanställda: 54
  • Totalt antal provytor: 11122
  • Fältinventerade provytor: 8470
  • Fältinventerade provytor i fjällen: 338
  • Inmätta träd: 100840
  • Räknade blåbär: 32457

Riksskogstaxeringen, taxen, har för första gången i år inventerat i fjällbjörkskogen. Då fjällbjörkskogen till stor del räknas som skog enligt FAOs definition har det bedömts som viktigt att taxen även omfattar denna del. Fjällbjörkskogen är dessutom av stort intresse i kol- och klimatrapporteringen.

Riksskogstaxeringen kan ses som stammen på ett träd vars grenar är alla sidoprojekt som riksskogstaxens insamlade data inspirerar till. Att utgå från det vi har och i kombination med annat ta fram nya intressanta beslutsunderlag och synteser för att kunna verka än mer proaktivt mot våra intressenter är ett av förslagen i miljöanalysens utkast till fakultetsstrategi. Verksamheternas potential vägs i strategin samman med omvärldens behov och ger oss kraft att ta oss in i framtiden. Du har nu möjligheten att ge oss dina synpunkter.


Strategy and an real life example

By: Pernilla Christensen, vice dean

Summer is short and now autumn has come. We work with strategy, strategy, strategy and strategy at all levels. Sometimes one can feel that all this strategy work all the time is a bit too much. Work on one strategy barely has finished before the next strategy planning starts. Perhaps it is our attitude that is wrong when it feels a bit tedious with all strategies … We should see strategies as integral parts of our work! Now You have the chance to comment on the faculty strategy for our future when it goes out for referral. For the Foma part this suggested strategy is based on a thorough external analysis that was conducted last year by Fomar. The external analysis has been recast in the policy document which is now underway in Fomar. This policy document and what emerged in the evaluation of the program Forest and Climate (including where operations perspective on the issues, opportunities and development lifted) is what we in Foman-S has been dealing with when we compiled our part of the faculty’s strategy.

During autumn, we will continue to work on the strategy, especially after you come in with your views. Autumn will be focused on discussions on the allocation of funds. We will probably not get more funding this year, as we have the same amount of money as last year to allocate.

By far the largest and oldest environmental program at the Faculty of Forestry is the National Forest Inventory (NFI). Every summer NFI conducts a field study over Sweden. Did you know that the field work during 2016 in NFI, a job that is not yet completed, includes:

  • Seasonal workers: 54
  • Total number of plots: 11122
  • Field inventoried plots: 8470
  • Field inventoried sample plots in the mountains: 338
  • ‘Measured trees: 100,840
  • Counted blueberries: 32457

NFI has for the first time this year conducted an inventory of mountain birch forest, as mountain birch forest largely is considered to be forest according to definition of FAO. The mountain birch forest is additionally of great interest both in carbon and climate contexts.

NFI can be seen as the trunk of a tree with its branches being all the side projects that data collected within NFI inspires to. Based on what we have, making new combinations producing interesting new decisions and syntheses and thus being able to work even more proactively with our stakeholders is one of the proposals in Foman-S draft for the faculty strategy.

Har vi råd att vara sämst i klassen?

Av: Ann Dolling, vicedekan, lika villkorsfrågor

Ann Dolling, vicedekan.
Ann Dolling, vicedekan.

Jaha, så får vi då stå där med hundhuvudet igen på skogsfakulteten. ”Sämst i klassen” när det gäller upplevd diskriminering och studiesocial miljö för fakultetens studenter. Vi som jobbar med att införliva lika villkorsfrågor i utbildningen, som informerar om diskrimineringslagstiftning, normer, härskartekniker och jämställdhet. Vi gör det, om ännu i en ganska blygsam skala. Och faktiskt, det syns också i studiesociala enkäten där fler av fakultetens studenter än övriga SLU-studenter känner till att diskrimineringslagstiftningen gäller även för dem.

Kan det vara så att det är just för att fakultetens studenter känner till diskrimineringsgrunderna och lika villkor som de faktiskt uppmärksammar det som händer runt omkring dem? Kan det vara så att det är just det som händer när vi börjar ”lyfta på locket” och synliggör och diskuterar diskriminering?

Kanske är det så att våra studenter ser att det finns ett utrymme för förändring och därför påtalar detta i den studiesociala enkäten? Då visar det dåliga resultatet snarare att det finns en acceptans för att dryfta frågorna än att diskrimineringen har ökat.

För precis som när det gäller sexuella trakasserier på festivaler är det egentligen inte ett nytt fenomen, utan snarare att det har blivit synliggjort, vilket gör att fler anmäler.

Kan vi då på skogsfakulteten slå oss för bröstet för att vi är så bra på lika villkorarbete och att synliggöra diskrimineringen i vår studie- och arbetsmiljö. Icke! Tvärtom måste vi ta tag i den diskriminering som synliggörs i studiesociala enkäten och på andra sätt. Det handlar om att kritiskt granska normer och att förändra i en grupp som börjat förstå problemet. Men för att kunna skapa förändring måste fler vara med. Det räcker inte med att våra studenter får kunskap om normer och diskriminering. Vi måste alla vara med i förändringsarbetet.

Vilka är det som är våra studenters förebilder och som för normer vidare? Jo, våra lärare. Vad kan våra lärare om diskrimineringslagstiftning och normer? De flesta kan ingenting. Varför inte? Därför att nästan hela lärarkåren utgör normen i samhället; medelålders vita män.

En grupp som inte är öppet diskriminerande men som ändå utgör normen utifrån vilket allting utgår: överordnad, medålders, manlig, hetero, orädd, macho och jägare (en beskrivning som några av våra kvinnliga studenter använt för att beskriva kulturen på fakulteten) och där väldigt få förstår att de ÄR normen. Många har ingen egen erfarenhet av att bli diskriminerad och har därför ingen insikt i att de agerar ojämställt eller att de bidrar till att sprida och cementera gamla diskriminerande mönster till våra studenter.

För att fakulteten ska vara fri från diskriminering och vara inkluderande för alla måste vi alltså utbilda våra lärare i diskrimineringslagstiftning och lika villkor. Det finns idag en nätbaserad likavillkorskurs framtagen på fakulteten och som fakultetsnämnden och fakultetskansliet just nu går. Målet är att så många som möjligt ska gå kursen: nämnder, kommittéer, chefer, handledare, studierektorer, kursansvariga, lärare. Självklart så ska fakulteten inte ha lärare som accepterar diskriminering! Så då utbildar vi då! Men, så var det, det där med tid och resurser för att kunna bedriva kompetensutveckling som t ex att gå en kurs. Idag finns inte det utrymmet. Det måste skapas! Hur kan vi frigöra tid och resurser? Det är något som vi måste jobba med att lösa. För har vi råd att stå där med hundhuvudet igen och vara sämst i klassen när det gäller en diskriminerande studiesocial miljö? Tror vi att det är en bra studiemiljö för att attrahera nya studenter till våra utbildningar?

Can we afford to be the worst?

By: Ann Dolling, Vice dean, equal opportunities

Ann Dolling, vicedekan.
Ann Dolling, Vice Dean.

Well, so there we go again. The Forestry Faculty is ”the worst” in terms of perceived discrimination and social environment for the faculty’s students. We are working to incorporate equal opportunity issues in education, informing about the Discrimination Act, norms, suppression techniques, and gender equality. We do that, if even in a fairly modest scale. And indeed, it is also seen in the survey about the study social environment, in which a larger number of the faculty’s students, compared with other SLU students, are aware of the fact that the Discrimination Act also applies to them.

It is possible that the reason that our students are paying attention to discriminating acts around them emanate from their knowledge about discrimination and equal opportunity issues? Could it be that this is precisely what happens when we begin to ”open the lid” and start to identify and discuss discrimination?

Perhaps our students can see that there is room for change and therefore makes this clear in the “student social survey”? If so, the poor result rather mirrors the acceptance to discuss the issue rather than proves that discrimination has increased.

For just as in the case of sexual harassment at festivals, it is not really a new phenomenon, but rather that it has been made visible, which increases the number of reports made to the police.

Is it OK for us at the Forestry Faculty to be complacent because we are so good at equal opportunity issues and  making the discrimination visible in our study and work environment. No! On the contrary, we must take hold of the opportunity that the discrimination have been made visible in “student social survey” and in other ways. We have to critically scrutinize norms and make changes in a group students that have started to understand the problem. But in order to create change, more people have to be involved. It is not enough that our students have knowledge about norms and discrimination. All of us must be involved in the changing process.

Who are the living examples for our students and who are the ones that put the norms forward? Well, our teachers. What do our teachers know about discrimination legislation and norms? Most of them don’t know anything. Why not? Because almost all of the teaching staff represent the norm in society; middle-aged white men.

A group that isn’t openly discriminatory but which still constitute the norm from which all emanates: superior, middle-aged, male, straight, fearless, macho and hunters (a description that some of our female students used to describe the culture at the Faculty) and where very few understand that they represent the norm. Many have no personal experience of being discriminated against and therefore have no knowledge that they act unequal or that they contribute to spread and perpetuating the old discriminatory patterns to our students.

To become a faculty free from discrimination and being a place which is inclusive for all, we must train our teachers in discrimination laws and equal opportunity issues. Nowadays there is a web-based course about equal opportunities, developed at the Faculty. The Faculty Board and Faculty Office are currently attending the course. The aim is that as many as possible will attend this course: councils, committees, managers, supervisors, directors of studies, course managers, and teachers. Of course, the Faculty shall not have teachers who accept discrimination! So let’s train then! But, then it was this with time and resources to conduct skills such as taking a course. Today there is no room in the organization for this. It has to be created! How can we free up time and resources? This is something we have to work with to solve. I just ask: Can we afford to stand there again and to “be the worst” when it comes to discriminatory study environment? Do we think that’s a good study environment to attract new students to our forestry programs?

Jägmästare – ett starkt varumärke som ingen känner till

Anders Alanärä
Anders Alanärä, vicedekan,  utbildningsfrågor.

Av: Anders Alanärä, vice dekan, utbildningsfrågor

Begreppet jägmästare dyker upp för första gången vid mitten av 1500-talet. Det var då främst invandrade tyskar och danskar som anställdes för att övervaka och sköta kronans jaktmarker. Från början av 1600-talet finns uppgifter på jägmästare i statlig tjänst. Under 1600-1700 talet var jägmästarens huvuduppgift att sköta landets bestånd av vilt och förvalta jakten, vilket gör yrkestiteln högst relevant för arbetet. Vad är då kopplingen till skogsbruket? Fram till början 1800-talet var skogsbruket av liten ekonomisk betydelse och virke från skogen användes mest som bränsle, samt hus- och båtbyggnation. I takt med att skogsbruket industrialiserades och man började använda barrträd för tillverkning av papper och industritillverkade trävaror ökade också behovet av utbildade specialister. Den första kullen jägmästare utexaminerades 1828 vid Skogsinstitutet i Stockholm. Nu skedde således en förändring av yrkesprofilen från viltförvaltning till skogsförvaltning.

Namnet jägmästare har såldes en mycket lång historia och man kan på goda grunder säga att det är ett starkt varumärke.

Frågan är dock hur känt yrket är för dagens ungdomar, d v s framtidens studenter på jägmästarprogrammet?

För ungdomar som växte upp på landsbygden under 1900-talet fanns det en självklar koppling till begreppet jägmästare eftersom många i ens närhet var beroende av skogen som inkomstkälla. Historiskt sett har jägmästarprogrammet haft en stark rekrytering från landsbygd. Idag ser demografin annorlunda ut. Allt fler ungdomar växer upp i storstadsregioner, medan tillväxten i gles- och landsbygd är svag. Skogen är fortfarande en grundpelare för den svenska ekonomin, men allt färre har den som direkt sysselsättning. Den omedelbara förståelsen för skogens betydelse är inte längre självklar. Sannolikt associerar begreppet jägmästare till annat än den moderna utbildningen i hållbar naturresursförvaltning vi ger idag. Sedan 1990 har antalet förstahandssökande till programmet minskat med ca 3 % per år och idag har vi svårt att fylla programmet. Många med mig tror att denna negativa trend är kopplat till den demografiska utvecklingen och det okända begreppet jägmästare.

En tänkbar lösning är att ändra namnet på programmet men behålla yrkestiteln. Det vill säga man blir fortfarande jägmästare, men utbildningen får ett namn som bättre speglar innehållet. Av samma skäl som förs fram ovan så provade fakulteten att ändra namn på programmet under 1990-talet. Skogsvetarprogrammet blev namnet och ledde till en magisterexamen.

Det stora misstaget då var sannolikt att ersätta yrkestiteln jägmästare med en generell magisterexamen.

Jägmästarprogrammet återinfördes 2002.

Vad skulle då ett bättre namn kunna vara? Frågan har diskuterats i fakultetsnämnd och programnämnd. Det lyfts fram en rad olika aspekter. Namnet måste vara begripligt för dagens ungdomar. Associera till framtidens naturresursanvändning, klimat och miljö. Namnet får inte vara för populärt och därmed bli omodernt inom kort.

Själv har jag grunnat mycket på namnfrågan. Det som blir kvar till slut är ”skogsvetenskapliga programmet”. Syftar till skog och vetenskap vilket jag anser är programmets kärna.

Har du andra förslag på namn? Skicka gärna dom till mig. Vi kommer att fortsätta bereda frågan under hösten.

A strong brand that no one has heard of

By: Anders Alanärä, vice dean

Jägmästare has been in the Swedish vocabulary since the 16th century. It was mainly immigrant Germans and Danes who was hired to monitor and manage the Royal hunting grounds. From the beginning of the 17th Century, there is evidence of foresters in government service. Jägmästarens main task was to maintain the country’s stocks of game and manage the hunt, making the professional title highly relevant to the work. What then is the connection to the forestry sector? Until the early 1900s forestry was of little economic importance and wood from the forest mostly used as fuel, as well as house and boat building. As the forest became industrialized, i.e. production of paper and wood products,  the need for trained specialists also increased . The first class of jägmästare graduated in 1828 at the Forest Institute in Stockholm. Thus, there was a change of professional profile from wildlife management to forest management.

The name forester has sold a very long history and one can rightly say that it is a strong brand.

The question is: What does today’s youth, the future students at jägmästarprogrammet, know of the profession?

For young people who grew up in the countryside during the 2000s there was an obvious link to the concept of foresters. Many people were then dependent on forests as a source of income. Historically jägmästarprogrammet had a strong recruitment from rural areas. Today, the demographics are different. More and more young people are growing up in urban areas, while the growth in remote and rural areas is weak. The forest is still the backbone of the Swedish economy, but fewer have direct employment. The immediate understanding of the importance of forests is no longer obvious. Young people probably associate the concept of foresters with something other than the modern education in the sustainable management of natural resources we provide today. Since 1990, the number of first-time applicants to the program decreased by about 3% a year and today we have a hard time filling the program. Many of us believe that this negative trend is linked to the demographic trend and beyond the concept of foresters.

One possible solution is to change the name of the program but keep the title. That is, it will still be a forester, but the training is given a name that better reflects the content. For the reasons put forward above tested the faculty to change the name of the program in the 1990s. Skogsvetarprogrammet became the name and led to a master’s degree.

The big mistake was then likely to replace professional title forester with a general degree.

Jägmästarprogrammet was reintroduced in 2002.

What would a better name might be? The issue has been discussed in the faculty board and program committee. It highlighted a number of aspects. The name must be comprehensible to today’s youth. Associating to the future use of natural resources, climate and environment. The name may not be too popular and thus become outdated soon.

I myself have pondered much on the name issue. What remains in the end is the ”skogsvetenskapliga programmet”. Aimed at forest and science which I think is the core of the program.

Do you have other suggestions for names? Please send them to me. We will continue to prepare the issue in the fall.

 

Informationsbärare

Av: Pernilla Christensen, vice dekan för miljöanalys

Pernilla Christensen. Foto: Andreas Palmén
Pernilla Christensen. Foto: Andreas Palmén

Nu är vi äntligen miljöcertifierade i Umeå! Bra jobbat!

Känner mig väldigt modern när jag nu till min förskräckelse gör min 3:e blogg. Får aningens skrivkramp när jag funderar på hur många som möjligen läser detta. Väger varje ord och suddar bort hela stycken när jag tänker att det kan vara rätt många samtidigt som jag undrar om det kanske är rätt få och då ska jag ju inte lägga ned tid på att formulera och formulera om. Nåväl, bloggen känns som ett bra informationsredskap och lite mindre farligt än att twittra. Twittra kommer jag aldrig att göra men det sa jag nog om blogg också… När jag inte ens hade Facebook beskyllde syrran mig för att tillhöra mejlgenerationen. Det kan jag nog skriva under på – mejl är tryggt och bra!

De nyligen genomförda utvärderingarna av program Skog och Klimat pekade på vikten av ökad kommunikation och informationsspridning mellan och till verksamheterna inom såväl som utanför fakulteten. Att blogga är ett sätt att öka detta. För att öka utbytet mellan verksamheter och kännedomen om miljöanalysen har vi under våren även genomfört fem lunchföredrag. Vi kommer nu att utvärdera om vi uppnått syftet och de som har synpunkter och förbättringsförslag kan höra av sig till Ulla, Olof eller mig.

Förra veckan var vicerektor för miljöanalysen Kevin Bishop på besök i Umeå och träffade några av oss som arbetar med miljöanalys. Det var ett uppskattat och lyckat möte. Vi satsar på att bjuda in Kevin till liknande informationsmöten åtminstone en gång per termin – gärna oftare.

Det är en utmaning att öka informationsspridningen och kontaktytan mellan verksamheterna utan att öka mötesfrekvensen exponentiellt. Våra programkoordinatorer, kommunikatörer och även till viss del jag själv skulle kunna ses och nyttjas mer som informationsbärare. Att bjuda in någon av oss till ert miljöanalysmöte gör att ni dels får information från oss och vi som informationsbärare kommer att ta med oss kunskap från er in till andra möten. Missförstå mig rätt – är inte ute efter fler möten att gå på 🙂 men tanken med informationsbärare lanseras härmed! Kommer antagligen inte att minska mötena så har du en bra idé hur vi förbättrar informationsflödet – skicka ett mejl eller kom förbi!

Information carriers

By: Pernilla Christensen, vice dean environmental monitoring and assessment

Now we are finally environmentally certified in Umeå! Good work!

I feel very modern when I´m doing my third blog. However I get writer’s block when I think about how many that might read this. Weighs every word and erase some parts when I think it can be quite many readers but on the other hand if there are quite few readers why should I spend all this time on formulating and reformulating? Well, the blog feels like a great information tool and a little less dangerous than tweeting. I will never tweet but I probably said that about the blog too … There was a time when I did not even have Facebook and my sister told me that I belonged to the email generation. That is probably true – emails are safe!

The recent evaluation of the program Forests and Climate pointed to the importance of increased communication and information dissemination. Blog is a way but to increase exchanges between activities and awareness of environmental analysis, we conducted five lunch lectures. We will now evaluate if we have achieved the objective, and those who have comments and suggestions for improvement can contact Ulla, Olof or me.

Last week, vice Principal for environmental analysis Kevin Bishop visited Umeå and met some of us who work with environmental monitoring. It was a popular and successful meeting. We will invite Kevin to similar information meetings at least once per semester – preferably more often.

It is challenging to increase dissemination of information and the contact surface between activities without increasing the frequency of meetings exponentially. Our program coordinators, communicators and also myself could be seen and used more as information carriers. To invite any of us to your meeting allows you to both receive information from us, and we as an information carrier can bring the knowledge from you to other meetings. Do not get me wrong – I am not looking for more meetings to attend 🙂 but the idea of ​​information carriers is hereby launched! This will probably not decrease the amount of meetings so if you have a good idea how we can improve the flow of information – send me an email or come by my office!

27 % upp – 34 % ned

Av: Anders Alanärä, vicedekan utbildningsfrågor

Vad står dessa siffror för? Jo, det är antalet förstahandssökande till jägmästarprogrammet respektive skogsmästarprogrammet.

Vi har nu fått söksiffrorna till Sveriges universitet och högskolor. Jägmästarprogrammet har sedan 2009 tappat ca 10 % förstahandssökande per år och 2015 var det endast en förstahandssökande per plats, vilket i slutänden resulterade i att endast 62 studenter registrerades på programmet. Detta ska jämföras med de totalt 88 studenter vi brukar anta till programmet. Det var således många av oss som var spända på resultatet från årets ansökningsomgång. Till min stora glädje så fortsätter vi inte att tappa studenter utan vi kan se en klar uppgång med 27 % jämfört med förra året. I antal innebär detta att 124 personer har valt jägmästarprogrammet i första hand, vilket kan jämföras med fjolårets 98 personer.

Under de senaste månaderna har vi genomfört en rad rekryteringsinsatser utöver den marknadsföring som SLU centralt står för. I nuläget kan vi inte säga något om betydelsen av dessa, men vi ska följa upp insatsernas betydelse när de nya studenterna börjar till hösten. Jag vill också rikta ett stort tack till alla studenter och anställda som bidragit till marknadsföringen. Bra jobbat!

SLU:s ledning har flaggat för en central satsning på studentrekrytering till 2017. Vårt eget arbete de senaste månaderna har också lärt oss att fakulteten måste jobba både mer omfattade och strukturerat med studentrekrytering i framtiden.

Tyvärr uppvisar söktrycket till skogsmästarprogrammet en minskning med 34 %. De senaste fem åren har söktrycket stabilt legat på 1,8, vilket motsvarar 80 behöriga förstahandssökande till de 50 platserna på programmet. Inför hösten är det totalt 87 personer som valt programmet i första hand. När behörigheten till programmet är kollad (t ex kravet på praktik) är jag rädd att antalet behöriga sökande faller ner till under 50. Vi kommer sannolikt inte att fylla programmet till hösten.

Det negativa resultatet för skogsmästarprogrammet kommer dock inte som någon överraskning. Vi har under en treårsperiod haft 32 basårsplatser till skogmästarprogrammet fördelat lika mellan Jällagymnasiet i Uppsalatrakten och Stora Segerstads naturbruksgymnasium i Värnamo. Sedan hösten 2015 har vi endast 16 platser med intag på Jällagymnasiet. Denna halvering av basårsplatser slår tydligt igen i årets siffror på söktryck. Vi har under lång tid sett att så kallade ”karriärbytare” är mycket viktiga för rekrytering till skogsmästarprogrammet, d v s ungdomar som t ex läst samhällsvetenskap på gymnasiet. Via skogligt basår kan de läsa in de skogliga ämnena och få den praktik som behövs för tillträde till programmet. Basåret är mycket populärt och vi har mer än två sökande per plats.

Min bedömning är att vi nu står inför ett vägval; antingen satsar vi mer resurser på basårsutbildning eller så ändrar vi förkunskaperna till programmet så att fler studenter från gymnasiet är behöriga att söka. Linnéuniversitetet erbjuder t ex ett skogskandidatprogram som i sitt upplägg liknar skogsmästarprogrammet men som endast kräver grundläggande behörighet från gymnasiet. Man kan i princip ha läst vad som helst på gymnasiet.

Diskussion med IUFROs president Mike Wingfield vid World Forestry Congress i Durban 2015.

Du firade väl den internationella skogsdagen?

Av: Jonas Rönnberg, vicedekan, internationalisering

Den 21:a mars firas skogens dag internationellt. Hur firade du? De flesta av oss firade väl inte särskilt mycket alls om vi ska vara ärliga. Frågan är om det inte är symptomatiskt för vår fakultet där de flesta förstår vikten av att vara internationellt engagerad men där inte fullt så många faktiskt är det. Givetvis är det många som är engagerade och gör ett jättebra jobb, men sett till vår storlek finns det nog en del att önska.

En sak som är slående när man som vicedekan för internationalisering vid fakulteten reser runt i världen och för all del även i landet är det faktum att SLU har ett mycket gott rykte. Man refererar ofta och gärna till SLU. Detta är förstås jättebra och ett resultat av många forskares synnerliga insatser för vetenskapen. Samtidigt är det märkvärdigt tomt på SLU-folk, och för all del svenskar i största allmänhet, där ute i världen. Det kan tyckas rimligt med tanke på att Sveriges befolkning är liten. Faktum är dock att SLU och dess fakultet för skogsvetenskap är avgjort en av de stora aktörerna på den skogliga akademiska arenan. I jämförelse med andra aktörer och i relation till vårt goda rykte borde läget sålunda vara annorlunda, vi borde vara med på fler ställen.

Nyttan med att bruka skogen, inte minst ur ett klimatperspektiv är ett annat faktum som skiljer Sverige och vår fakultet från många andra där fokus allt som oftast handlar om bevarandefrågor. Det faller sig i många länder naturligt att det förhåller sig på det viset. Det är dock så att Sverige har gjort en skoglig resa av sällan skådat slag, med restaurering som ett ledord, till att vara den skogliga gigant vi är idag. Kombinationen av att vara del av detta under och bristen på närvaro internationellt förefaller då ännu märkligare.

I anslutning till den internationella skogsdagen kan man alltså lätt bli lite tankfull. Fakultetens goda rykte i kombination med behovet av ökad förståelse för nyttan av ett hållbart brukande av skogsresursen borde väl utgöra en lämplig bas för ett större engagemang internationellt? Det skulle dessutom troligen leda till fler möjligheter och ännu bättre rykte. Så, alla ni som känner att det var ett tag sedan ni var ute och tittade till resten av världen, ta chansen! Fakulteten har dessutom både fonder och satsar även i år på så kallade positioneringsbidrag, bidrag till resor av särskilt fakultetsstrategiskt intresse.

Did you celebrate the international day of forests?

By: Jonas Rönnberg, vice dean, internationalization

The 21st March the international day of forests is celebrated. How did you celebrate? Most of us probably didn’t celebrate very much at all if we are to be honest. The question is whether it is symptomatic of our faculty where most understand the importance of being engaged internationally but where not so many actually are. Of course there are many who are dedicated and do a great job, but in terms of our size, there’s probably something more to be expected.

One thing that is striking when I am, as vice dean for internationalization at the Faculty of Forest Sciences, traveling around the world, and also within the country, is that SLU has a very good reputation. People are often enthusiastically referring to SLU. This is of course great and the result of many of our researchers’ exceptional contributions to science. At the same time there is a remarkable lack of SLU-presence, and Swedes in general, out there in the rest of the world. It may seem reasonable given that the Swedish population is small. The fact is though that SLU and its Faculty of Forest Science is decidedly one of the major players in the forest academic arena. In comparison with other stakeholders and in relation to our reputation however the situation should be different, we should be present in more places.

The benefit from sustainably managing the forest, not least from a climate perspective is another fact that separates Sweden and our faculty from many others where the focus most often is about conservation issues. It may seem natural that this is the case for many other countries even if a different route may be possible. It is, however, so that Sweden has made a seldom seen journey, with restoration as a guiding principle, to be the forestry giant it is today. The combination of being part of this wonder and the lack of international presence then seems even stranger.

In connection with the international day of forests, one can easily become a bit thoughtful. The faculty’s reputation coupled with the need for greater understanding of the benefits of sustainable use of forest resources ought to be a suitable base for greater engagement internationally? It would also likely lead to more opportunities and better reputation. So, all of you who feel that it’s been a while since you were out looking and caring for the rest of the world, take a chance! Remember that the faculty has both foundations granting travelsupport and invests also this year in so-called positioning grants, i.e. trips of special strategic interest for the faculty.

 

Varför vill så få läsa skogliga utbildningar?

Av Anders Alanärä, vicedekan utbildningsfrågor

Historiskt sett har söktrycket till våra skogliga utbildningar, jägmästare och skogsmästare, varit högt. Under större delen av 1990-talet var det över 200 förstahandssökande till jägmästarprogrammet. Under senare tid har dock antalet fallit snabbt, från 166 stycken under 2010 till endast 98 förstahandssökande hösten 2015. Vid uppropet i höstas kom endast 60 studenter, vilket gör att vi är långt från att fylla programmets 80 platser. Söktrycket till skogsmästarprogrammet ser i dagsläget bättre ut. I höstas hade vi 1,7 förstahandssökande per plats. Det höga söktrycket är dock delvis ett resultat av att vi förra läsåret hade 32 platser på skogligt basår med platsgaranti till skogsmästarprogrammets 45 platser. Detta läsår har basårsplatserna halverats och vi befarar att befintligt studentunderlag nätt och jämt kommer att fylla programmet.
Har vi legat på latsidan när det gäller marknadsföring av programmen och arbetet med studentrekrytering? På den frågan får jag nog svara på ja och nej.
Skogsmästarskolan har under lång tid vart mycket aktiva med att jobba med marknadsföring och har en bra dialog med naturbruksgymnasierna där de flesta studenter kommer från. Här är nog snarare problemet att inte tillräckligt många ungdomar söker till naturbruksgymnasiernas skogliga program. Därav följer ett stort behov av skogligt basår så att studenter med annan gymnasieutbildning kan nå de förkunskaper som behövs.
På jägmästarsidan får vi nog svara ja på frågan, vi har inte varit tillräckligt aktiva med rekryteringsinsatser de senaste åren. Jag skall inte bli långrandig och försöka förklara varför det blivit så utan snarare lyfta fram det intresse och engagemang som växt fram under vintern bland våra studenter, lärare och den nya fakultetsnämnden. Några exempel på ”akuta” åtgärder vi jobbar med. Vi har idag ett 20-tal studenter från skogs- och jägmästarprogrammen som innan den 15 april (sista ansökning till universitet) ska besöka sina gamla gymnasieskolor för att berätta om programmen. Vi har också ökat vårt deltagande i olika studentmässor. Våra studenter kommer att efter den 15 april att kontakta alla som sökt våra program för att försöka motivera dom att tacka ja till sina platser.
Det viktigaste av allt är dock att vi sätter en organisation som kan jobba med rekryteringsfrågor i framtiden. Här ingår ett stort arbete med att förbättra våra hemsidor så att ungdomar som är intresserade får den information de behöver.
Avslutningsvis kan man undra över varför intresset för skogliga utbildningar minskat de senaste åren. Det är ingen tvekan om att arbetsmarknaden för skogliga akademiker är mycket bra idag och bedöms så vara inom överskådlig framtid. Samhället behöver alla de studenter vi utbildar. Vi vet att många av våra studenter historiskt är uppväxta på landsbygd och i områden där skog och skogsbruk är en naturlig del av vardagen. Den demografiska utvecklingen pekar dock på att alltfler av framtidens ungdomar kommer att växa upp i storstäder och storstadsregioner. I dessa delar är inte kopplingen till skogen lika självklar. I framtiden måste vi rikta blickarna mot storstadsregionerna när det gäller studentrekrytering. Det kommer att bli en stor utmaning.

Why do so few take forestry education?

By Anders Alanärä, vice dean, education at basic and advanced levels

Historically, the number of applicants to our forestry programs, foresters, Forest Engineer, each loudly. During most of the 1990s, there were over 200 first-choice applicants to jägmästarprogrammet. Recently, however, the number has fallen rapidly, from 166 in 2010 to only 98 first-choice applicants autumn 2015.  Last fall, only 60 students started their training, which means that we are far from the program’s 80 seats. 

In skogsmästarprogrammet the  situation is better. Last fall, we had 1.7 applicants per place. The high number of applications, however, partly a result of our last school year had 32 seats in the ”forestry base year” with a guaranteed place in skogsmästarprogrammets 45. This year, the base year seats have shrunken to half and we fear that existing student base barely will fill the program.
Have we been lazy when it comes to marketing programs and work with student recruitment? To that question, I might answer yes and no.
Smogsmästarprogrammet have since long been very active in working with marketing and have a good dialogue with the 
naturbruksgymnasier where most students come from. Here, the future problem is probably that not enough young people study at the naturbruksgymnasier. Hence the need of  a ”forestry base year” so that students with secondary education can attain the knowledge needed.
On jägmästarsidan we’ll probably answer yes to the question, we have not spent enough active recruitment efforts in recent years. I will not be long-winded and try to explain why it has become so, but rather to highlight the interest and commitment that emerged during the winter of our students, teachers and the new Faculty. Some examples of ”emergency” measures we’re working with. Today we have some 20 students from the forestry and jägmästarprogrammen that before April 15 (deadline for applications to the University) will visit their old secondary schools to talk about the programs. We have also increased our participation in various student fairs. Our students will be after 15 April to contact everyone who sought our programs to try to motivate them to say yes to their seats.
The most important thing is that we put together an organization that can work with recruitment issues in the future. This includes a major effort to improve our websites so that young people who are interested in getting the information they need.
Finally, one may wonder why the interest in forestry programs declined in recent years. There is no doubt that the labor market for graduated forestry students are very good today and is expected to be so in the foreseeable future. Society needs all the students we educate. We know that many of our students historically have grown up in rural areas and in areas where forests and forestry is a natural part of everyday life. Demographic trends indicate, however, that more and more of the future of young people will grow up in big cities and metropolitan regions. In these parts is the connection to the forest as obvious. In the future, we must turn our gaze towards the metropolitan areas in terms of student recruitment. It will be a great challenge.

Kvinnliga förebilder

Av: Ann Dolling, vicedekan, lika villkor

Ann Dolling, vicedekan.
Ann Dolling, vicedekan.

Idag på internationella kvinnodagen vill jag lyfta fram två kvinnliga förebilder som satt avtryck i det svenska skogsbruket. Det är Monika Stridsman och Marianne Eriksson som båda tog ut sin jägmästarexamen 1976. Jag vill dela med mig eftersom de är förebilder för mig och för att synliggöra dem för fler. Kanske särskilt för den yngre generationen.

Varför? Helt enkelt för att visa att kvinnor kan och för att visa på den potential som finns. En potential och resurs som vi inte utnyttjar fullt ut när vi inte lyckas rekrytera lika många kvinnor som män till våra skogliga utbildningar eller till arbete i skogsbruket. Det blir allt bättre men det går långsamt, alldeles för långsamt.

Monika Stridsman: Jag hörde talas om Monika när jag läste till jägmästare. Monika var revirförvaltare på Domänverket i Jokkmokk. Hon förde bl a dialog med samerna om renskötsel och skogsbruk. Det lät spännande men kändes väldig avlägset för mig. Frågan är om inte Monika var den första kvinnliga revirförvaltaren? Från Jokkmokk bar det av till Naturvårdsverket i Stockholm som enhetschef och därefter till WWF som generalsekreterare. Därefter började Monika på Skogsstyrelsen som regionchef för att slutligen bli generaldirektör där. Nu har hon just klivit av posten och kommer att ägna sig åt bl a styrelseuppdrag. Monikas väg genom arbetslivet visar att det går att jobba brett med natur och skog som jägmästare.

Marianne Eriksson: Marianne började som lärare på skogsbruksskola, jobbade med utbildning, rådgivning och information på Skogsvårdsstyrelsen och var regionchef på LRF i tio år innan hon för nio år sedan började på LRF Skogsägarna. Hon har hela sitt yrkesliv ägnat sig åt att påverka kunskap och attityder i/om/till skogsbruk. När det har handlat om att lyfta fram kvinnorna i skogen och de kvinnliga nätverken så kommer hennes namn alltid upp och hon har fungerat och fungerar som förebild för många i Skogssverige. Så hon har blivit en del av min värld och har gjort avtryck utan att jag träffat henne.

Det är först nu som jag har träffat Monika och Marianne för första gången och fått tillfälle att prata lite med dem. Inte desto mindre roligt att då upptäcka att dessa förebilder dessutom är två glada, kloka, eftertänksamma och beslutsföra men inte det minsta ”macho” kvinnor. Trots alla år i en mansdominerad bransch.

Female role models

By: Ann Dolling, vice dean

Today on International Women’s Day, I want to highlight two female role models who have had impact in Swedish forestry. It is Monika Stridsman and Marianne Eriksson, who both took their “jägmästarexamen” in 1976. I want to share these role models to make them visible to more people. Especially the younger generation.

Why? Simply to show that women can and to show the potential that exists. A potential and resource which we do not fully take advantage of when we do not manage to recruit as many women as men for our forestry programs or to work in the forestry sector. It is improving, but slow, far too slow.

Monika Stridsman: I first heard about Monika when I was studying forestry to become “jägmästare”. Monika was district forest officer at the Domänverket in Jokkmokk. She led among other things, dialogues with the Sami about reindeer herding and forestry. It sounded exciting but felt very distant to me. The question is whether Monika was the first female district forest officer ever in Sweden? Monika went from Jokkmokk to the Swedish Environmental Protection Agency in Stockholm as head of unit and then to the WWF as General Secretary. Then she began at the Swedish Forestry Agency as Chief Regional Forester to finally become Director General. She has just completed her time as a Director-General and will among other things work with directorships. Monika’s path through works shows that it is possible to work with nature and forest in a broad perspective as a “jägmästare”.

Marianne Eriksson: Marianne began as a teacher at the “forestry school”, worked with education, consulting and information on the Swedish Forestry Agency.  She was the Regional Director of the LRF for ten years before she, nine years ago, started to work for the Federation of Forest Owners. She has dedicated her entire career trying to influence knowledge and attitudes in/on/for forestry. When highlighting women in the forestry and women’s networks her name always appears, and she has served and serves as a role model for many people in the forestry sector. Although I had never met her she has become a part of my world and has made a large impression.

It is most recently I have had the opportunity to meet Monika and Marianne for the first time and to talk to them. It was very pleasing to find that these role models also is two cheerful, wise, prudent and resolute but not the least ”macho” women, despite all the years in a male-dominated sector.

Grattis alla SLU:are i Umeå!

Av: Pernilla Christensen, vicedekan  för fortlöpande miljöanalys och ansvarig för miljöcertifiering

Pernilla Christensen. Foto: Andreas Palmén
Pernilla Christensen. Foto: Andreas Palmén

I torsdags rekommenderade vår miljörevisor oss till att bli miljöcertifierade efter fyra och en halv dags externrevision. Bra jobbat alla ni som deltog aktivt och indirekt till att detta mål kunde uppnås! Vi fick 11 smärre avvikelser som måste åtgärdas samt 13 förbättringsförslag som vi kan jobba vidare med. Innan vi är helt miljöcertifierade måste avvikelserna vara åtgärdade.

Som ny vicedekan för fortlöpande miljöanalysen ingår även miljöcertifieringen som ett av mina ansvarsområden. Vi har nu några månader på oss att hantera de 11 avvikelserna och ro miljöcertifieringen iland. Sedan kommer förvaltningsfasen av certifieringen att påbörjas.

Jag ska ärligt säga att jag inte riktigt visste vad jag gav mig in på när jag tog på mig detta ansvarsområde. Vi hade inte lyckats föra detta arbete i hamn tidigare … Förutsättningarna verkade dock vara bättre denna gång men jag kände mig inte helt säker på att det verkligen var så… Till min stora lättnad blev revisorn riktigt imponerad över vår verksamhet och rekommenderade certifiering utom all tvivel och med de orden i ryggen känns det fantastiskt roligt (och betydligt enklare) att få jobba vidare med detta tillsammans med er alla.

Ett av budskapen från revisorn var vikten av att införliva SLU:s miljöpolicy i vår verksamhet, det vill säga göra den till vår egen. S-fakulteten har gjort detta genom att koppla miljöpolicyn till strategin vid fakulteten och där betona vikten av hållbart nyttjande av våra naturresurser. En strategi är en strategi och kanske inte något ni läser och använder varje dag men varje dag tar vi en mängd beslut. Allt från vart gamla papper, batterier eller urdruckna PET-flaskor ska slängas till vilket papper vi ska trycka våra trycksaker på. I varje enskilt beslut behöver vi fundera över miljöaspekten. Genom att aktivt ta med miljöaspekten i vår vardag kommer vi att förbättra vårt miljöarbete allt eftersom och genom att föra in avvikelser och förbättringsförslag i listan för detta kommer vi att kunna arbeta än mer för att förbättra oss på miljöområdet.

Ett efterlängtat förbättringsförslag som redan fått en lösning är en gemensam testwebbsida för samåkning i taxi till och från Ultuna från Arlanda!

Congratulations to all of SLU in Umeå!

By: Pernilla Christensen, vice dean

Last Thursday our environmental auditor recommended us to become certified after four and a half day external audit. All of you who participated actively and indirectly so that this goal could be achieved did a great job! We have 11 minor deviations that must be addressed, as well as 13 suggestions for improvement that we can work with. Before we are fully certified deviations must be remedied.

As the new Vice Dean of the ongoing environmental monitoring and assessment environmental certification is included as one of my responsibilities. We now have a few months to deal with the 11 deviations and be fully certified. After that the management phase of the certification begins.

I must honestly say that I did not really know what I was getting into when I took on this responsibility. We had not been able to become certified before… The conditions, however, seemed to be better this time but I did not feel completely sure that it really was better … To my great relief the auditor became really impressed with our operations and recommended certification beyond all doubt, and with those words in the back, it feels really great (and much simpler) to work on this with you all.

One of the messages of the auditor was the importance of incorporating SLU’s environmental policy in our business, that is, make it our own. The forest faculty has done this by linking the environmental policy into the strategy of the faculty by emphasizing the importance of sustainable use of our natural resources. A strategy is a strategy and might not be something you read and use every day but every day we take a lot of decisions. Everything from where to put our old used papers, batteries or empty PET bottles to where we should print our printed on are decisions that influence the environment. In every decision we therefore need to consider the environmental aspect. By actively taking the environment into our daily lives, we will improve our environmental work and by inserting deviations and improvement suggestions in the deviation and improvement list we will be able to work even more to improve the environment.

A long-awaited improvement proposal has already been resolved in a test site for carpooling in taxis to and from Ultuna from Arlanda!

Pernilla Christensen