Kategoriarkiv: vice dekan

…och den ljusnande framtid är vår…

Av: Pernilla Christensen

Pernilla Christensen. Foto: Andreas Palmén
Pernilla Christensen. Foto: Andreas Palmén

”Värt att veta” föredragsserien är slut för denna gång. Serien har fått ett mycket positivt bemötande och enligt den enkät som vi genomförde vill man gärna se fler nya liknande föredrag. Vi kommer därför att fortsätta föredragsserien och beroende på hur vi får ihop föredragshållare är föredragen tillbaka i slutet av hösten 2017 eller under våren 2018. Kom gärna in med synpunkter och förbättringsförslag eller varför inte önska ett föredrag – vem vill du höra prata och om vad?

Arbetet med miljöanalytikerkarriären resulterade i tre titlar och en kompetensnivå. Efter att i flera år ha suttit med och diskuterat titlar och karriärer för miljöanalytiker var det dags att drapera titlarna över den avdelning där jag är avdelningschef. Det ska inte vara några problem eller…? Teori och praktik möttes och teorin passade inte riktigt till verkligheten. Man ska exempelvis vara disputerad eller motsvarande för att bli miljöanalytikerspecialist. Vad är då motsvarande? Trots vissa problem tror jag att det kan vara värdefullt att samla miljöanalytiker under samma titeltak då det kan komma att öka vi-känslan och tydliggöra vårt uppdrag. En förhoppning har även funnits att detta ska höja statusen för miljöanalysen och oss som arbetar med den.

Slutfasen för oss miljöanalytiker är senior miljöanalytiker vilket kompetensmässigt är att likställas med docent. Kriterierna för att nå denna slutdestination är ännu inte satta men diskussionerna som förs är att det ska vara allt från en stark vetenskaplig koppling (du ska vara försteförfattare på 5 artiklar, biträdande handledare för doktorander etc.) till att det är miljöanalysens kärnvärden som står i fokus (att du har arbetat med alla delar från insamling och kvalitetsäkring till presentation, sammanställning, rapporter, artiklar mm).

Inom miljöanalysen bidrar vi med underlag till uppföljningen av miljömålen. Nu tillkommer Agenda 2030, dvs. de globala hållbarhetsmålen – SLU och miljöanalysen har alla förutsättningar att kunna bidra till detta arbete. Social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet och tvärvetenskapliga samarbeten är i fokus. För att klara av att möta de nya målen behöver vi bli bättre på att bryta våra egna interna stuprör och arbete mer tvärvetenskapligt men även påverka omvärlden så att deras stuprör bryts. Det händer ibland att frågor hamnar mellan myndigheter och i dessa fall är det svårt att komma framåt. Även myndigheter måste samarbeta mer, särskilt vad gäller frågor som de har ett gemensamt ansvar för. Om man ser till helheten gäller detta även på departementsnivå mellan olika departement.

Hur ser då framtiden ut för miljöanalysen? Vi vet inget än om det kommer att komma mer resurser till miljöanalysen vid SLU. När vår miljöminister Karolina Skog pratade vid Flora och Fauna konferensen, som varje år arrangeras i Artdatabankens regi, sa hon bland annat att den sittande regeringen är den som i särklass lagt mest pengar på miljöarbete. Det tror jag vi märker till viss del i våra verksamheter dvs. att det kommit in fler uppdrag. Kanske kan detta kompensera bortfallet av 10 miljoner i LBP medel till miljöanalysen i år och 20 miljoner nästa år. De 20 miljoner som vi har haft under några år att fördela till olika projekt har inneburit möjligheter att tänka strategiskt, testa nya saker samt underhålla basstrukturer som annars är svåra att få finansering för. Hur vi utan projektmedel vidmakthåller detta arbete är en utmaning. Vi har dock grunden för att möta kravet som Agenda 2030 ställer på oss och nu måste vi visa att vi kan sätta samman allt till den helhet som efterfrågas.

Avslutningsvis vill jag informera om att vi har en ny koordinator för Klimat programmet – Johan Stendahl – Johan arbetar som forskare inom Markinventeringen och sitter vid Institutionen för mark och miljö i Ultuna.

 

… and the bright future is our …

By: Pernilla Christensen, vice dean

The ”worth knowing” lecture series is over for this time. The lectures have received a very positive response and according to the survey we conducted, most of you would like to see more new similar talks. We will therefore continue and, depending on how easy it will be to arrange a new program, the lectures will be back in the late autumn of 2017 or during spring 2018. Please send comments and general suggestions or why not wish a talk – which speaker would you like or what subject would you like to get covered?

The work on the environmental analysis career resulted in three titles and a competence step. After discussing titles and careers for environmental analysts for several years, it was time to apply the titles at the section which I am head of. There should be no problems or? Theory and practice met and the theory did not really fit reality. For example, you must have a PhD or equivalent experiences in order to become an environmental analyst specialist. What would be equivalent to a PhD? Despite these problems I think that gathering environmental analysts under the same title and competence will be valuable to us as a group and will clarify our mission. Hopes are that this will raise the status of the environmental analysis and those who work with it.

The final competence step for our environmental analysts will be senior environmental analysts, which is to be equated with the docent titel. The criteria for achieving this final destination have not yet been set, but the discussions are that it should be all from a strong scientific link (you will be the author of 5 articles, assistant supervisor for doctoral students, etc.) to that it is the core values ​​of the environmental analysis that are in focus (that you have worked with all parts from collection and quality assurance to presentation, compilation, reports, articles, etc.).

Within the environmental analysis, we contribute to the follow-up of the national environmental goals. Now Agenda 2030 is added, i.e. the Global Sustainability Goals – SLU and the environmental analysis have every opportunity to contribute to this work. Social, economic and ecological sustainability and interdisciplinary cooperation are in focus. In order to cope with the new goals, we need to be better off “breaking our own internal drainage pipes” and work more interdisciplinary but also affecting the outside world so that their “pipes” are broken. Issues are sometimes shared between authorities, and sometimes questions get stuck when no one takes responsibility. Even authorities need to cooperate more, especially with regard to issues they have shared responsibility for. If you look at the whole, this also applies at ministry level between different ministries.

How does the future look like for the environmental analysis? We do not know if there will be more resources for the environmental analysis at SLU. When our minister for the environment, Karolina Skog, spoke at the Flora and Fauna conference, organized annually by the Artdatabanken, she said, among many other things, that the present government is the one who by far spend most money on environmental issues. I think that we have noticed some of that, i.e. that more assignments have been received. Perhaps this can to some degree compensate for the loss of 10 million in LBP funds for the environmental analysis this year and 20 million next year. These 20 million that we have had for a few years to allocate to different projects have meant opportunities to think strategically, test new ideas, and maintain basic structures that are otherwise difficult to fund. It is a challenge to do such work without project funding. However, at SLU and within Foma we have the foundation to meet the demand that Agenda 2030. Now we need to deliver everything as requested.

Finally, I would like to inform you that we have a new coordinator for the climate program – Johan Stendahl – Johan works as a researcher within “Markinventeringen” and is placed at the Department of Soil and Environment in Ultuna.

Vilken bild tror ni att allmänheten har av SLU och S-fakulteten? Vilken bild vill vi förmedla?

Av: Pernilla Christensen, vicedekan

Pernilla Christensen. Foto: Andreas Palmén
Pernilla Christensen. Foto: Andreas Palmén

I tider då alternativa fakta florerar är det särskilt viktigt att vi ser till att nå ut med tydliga och tillförlitliga resultat från vår miljöanalys och forskning vid S-fakulteten och SLU.  I föredragsserien ”Värt att veta” ges forskare och miljöanalytiker möjlighet att samtala och berätta om sina expertområden. Första föredraget gick av stapeln den 1 mars och de därpå följande fyra återstående sker varannan onsdag klockan 12 i biblioteket i Umeå och finns också att se på webben. Här finns mer information: http://www.slu.se/vart-att-veta. Målet med föredragsserien är att nå ut inom och även utanför SLU och därför har föredragen ett populärvetenskapligt fokus och är på svenska.

Vi måste nå ut med våra verksamheter för att vi ska kunna intressera omvärlden för vad vi gör och vad vi kan bidra med. Som många av er redan vet har anslaget till miljöanalys minskat från 20 miljoner till 10 miljoner i år och under 2018 blir det inga medel alls att fördela. De 20 miljonerna har fördelats på de 10 miljöanalysprogrammen vid SLU och utgjort en viktig resurs för en rad verksamheter. Just nu arbetar vår vicerektor med flera för att vi åter ska få dessa 20 miljoner – gärna mer! 🙂

Under 2017 är det högprioriterat att arbeta för att säkra en stabil finansering för våra verksamheter. Att tillgängliggöra kvalitetssäkrade data, resultat och analyser, visa våra intressenter på verksamhetsbredden vid fakulteten och verka proaktivt gentemot våra intressenter i att marknadsföra vår expertis och vår verksamhet, är en förutsättning för att vi ska kunna säkra en stabil finansering.

Föredragsserien är en del av marknadsföringen av våra verksamheter. I eftersnacket till det första föredraget fångade mina öron upp åsikten att SLU och S-fakulteten traditionellt alltid pratar produktion men sällan bevarande i samma andetag.

Är det den bilden allmänheten har av SLU och S-fakulteten? Är det den bilden vi vill förmedla?

Ert svar blir förhoppningsvis att vi vill visa på vår fantastiska bredd och hur vi verkligen har kompetens att ta in produktions- såväl som miljömål samtidigt och att det är det hållbara nyttjandet av den skogliga resursen som vi arbetar med.

Om ni unisont skriver under på ovanstående (vilket utgör fakultetens verksamhetsidé) – försök då svara på frågan – hur kommer det sig att man tror oss om annat?

Nästa föredrag i föredragsserien är den 15 mars 12.00 då Åke Lindelöw kommer att berätta om ”Sköna insekter – men ack så oönskade”. Vi ses då!

What image do you think the public has of SLU and the S-faculty? What image do we want to convey?

Pernilla Christensen. Foto: Andreas Palmén
Pernilla Christensen. Foto: Andreas Palmén

By: Pernilla Christensen, vice dean

In times when alternative facts abound, it is particularly important that we make sure to present clear and reliable results from our environmental analysis and research at the S-faculty and SLU. The lecture series ”Worth Knowing” gives researchers and environmental analysts the opportunity to discuss and share their expertise. The first lecture was held March 1 and the following four remaining take place every Wednesday at 12 in the library in Umeå and are also available to view on the Web. Here are more details: http://www.slu.se/vart-att-veta. The goal of the lecture series is to reach out within and outside SLU. We have therefore preferred a popular science focus and the lectures are in Swedish.

We must reach out and interest the outside world for what we do and what we can contribute with. As many of you already know, the allocation to environmental assessment have fallen from 20 million to 10 million this year and in 2018 there will be no funds at all to distribute. The 20 million has been allocated to the 10 environmental programs at SLU and has been an important resource for a range of activities. Our vice principal and others are working hard so that we will once again get those 20 million – preferably more! 🙂 

During 2017, it is a high priority to work to ensure stable financing for our operations. To make available quality-assured data, results and analysis, to show our stakeholders all the great things we can do and to work proactively towards our stakeholders in promoting our expertise is essential for us to be able to ensure stable financing.

The lecture series is part of the promotion of us and what we do. In the after talk to the first lecture I overheard the opinion that the SLU and the S-faculty traditionally always talking production but rarely preservation in the same breath.  

Is that the picture the public has of SLU and the S-faculty? Is that the image we want to convey?

Your answer will hopefully be that we want to show everything that we do and how we really have the skills to take in production as well as environmental goals simultaneously. It is sustainable use of the forest resource that we work with.  

If you subscribe to the above (which represents the faculty’s mission) – then try to answer the question – how is it that the outside world sometimes believe us otherwise?  

The next lecture in the lecture series is March 15 12:00 when Åke Lindelöw will talk about ”Beautiful insects – but oh so unwanted.” See you then!

Strategi och ett exempel från verkligheten

Pernilla Christensen. Foto: Andreas Palmén
Pernilla Christensen. Foto: Andreas Palmén

Av: Pernilla Christensen, vicedekan

Sommaren är kort och nu är hösten här. Vi arbetar med strategi, strategi, strategi och strategi på alla nivåer. Ibland kan det kännas som om strategiandet står en upp i halsen. Arbetet med den ena strategin hinner knappt avslutas innan nästa strategi ska påbörjas. Kanske är det vårt förhållningssätt som det är fel på när det känns lite tjatigt med alla strategier… En strategi med uppföljningsbara handlingar är ju egentligen vår verksamhet! Se det därför som en möjlighet när ni får ut fakultetens utkast till strategi på remiss! För miljöanalysens del är den grundad på en gedigen omvärldsanalys som genomfördes redan förra året i Fomars regi. Omvärldsanalysen har stöpts om i det inriktningsdokument som nu arbetas fram i Fomar. Det är detta inriktningsdokument samt det som framkom i utvärderingen av program Skog och Klimat (där bl.a. verksamheternas perspektiv på problem, möjligheter och utvecklingsbehov lyftes) som vi i Foman-S har förhållit oss till när vi sammanställt vår del i fakultetens strategi.

Under hösten fortsätter arbetet med strategin, särskilt efter det att ni kommit in med era synpunkter. Hösten kommer att präglas av diskussioner kring medelstilldelningen. Vi måste utgå från samma tilldelning som ifjol då det inte heller detta år ser ut som om det kommer in en massa nya medel för oss att sätta sprätt på.

Ett exempel från verkligheten som utgör en av många verksamheter som tillsammans utgör miljöanalysen vid vår fakultet är Riksskogstaxeringen. Riksskogstaxeringen är den i särklass största och äldsta miljöanalysverksamheten vid skogsvetenskapliga fakulteten. Varje sommar utförs ett fältarbete över hela Sverige. Visste ni att fältarbetet under 2016 i taxen, ett arbete som ännu inte är avslutat, omfattar:

  • Säsongsanställda: 54
  • Totalt antal provytor: 11122
  • Fältinventerade provytor: 8470
  • Fältinventerade provytor i fjällen: 338
  • Inmätta träd: 100840
  • Räknade blåbär: 32457

Riksskogstaxeringen, taxen, har för första gången i år inventerat i fjällbjörkskogen. Då fjällbjörkskogen till stor del räknas som skog enligt FAOs definition har det bedömts som viktigt att taxen även omfattar denna del. Fjällbjörkskogen är dessutom av stort intresse i kol- och klimatrapporteringen.

Riksskogstaxeringen kan ses som stammen på ett träd vars grenar är alla sidoprojekt som riksskogstaxens insamlade data inspirerar till. Att utgå från det vi har och i kombination med annat ta fram nya intressanta beslutsunderlag och synteser för att kunna verka än mer proaktivt mot våra intressenter är ett av förslagen i miljöanalysens utkast till fakultetsstrategi. Verksamheternas potential vägs i strategin samman med omvärldens behov och ger oss kraft att ta oss in i framtiden. Du har nu möjligheten att ge oss dina synpunkter.


Strategy and an real life example

By: Pernilla Christensen, vice dean

Summer is short and now autumn has come. We work with strategy, strategy, strategy and strategy at all levels. Sometimes one can feel that all this strategy work all the time is a bit too much. Work on one strategy barely has finished before the next strategy planning starts. Perhaps it is our attitude that is wrong when it feels a bit tedious with all strategies … We should see strategies as integral parts of our work! Now You have the chance to comment on the faculty strategy for our future when it goes out for referral. For the Foma part this suggested strategy is based on a thorough external analysis that was conducted last year by Fomar. The external analysis has been recast in the policy document which is now underway in Fomar. This policy document and what emerged in the evaluation of the program Forest and Climate (including where operations perspective on the issues, opportunities and development lifted) is what we in Foman-S has been dealing with when we compiled our part of the faculty’s strategy.

During autumn, we will continue to work on the strategy, especially after you come in with your views. Autumn will be focused on discussions on the allocation of funds. We will probably not get more funding this year, as we have the same amount of money as last year to allocate.

By far the largest and oldest environmental program at the Faculty of Forestry is the National Forest Inventory (NFI). Every summer NFI conducts a field study over Sweden. Did you know that the field work during 2016 in NFI, a job that is not yet completed, includes:

  • Seasonal workers: 54
  • Total number of plots: 11122
  • Field inventoried plots: 8470
  • Field inventoried sample plots in the mountains: 338
  • ‘Measured trees: 100,840
  • Counted blueberries: 32457

NFI has for the first time this year conducted an inventory of mountain birch forest, as mountain birch forest largely is considered to be forest according to definition of FAO. The mountain birch forest is additionally of great interest both in carbon and climate contexts.

NFI can be seen as the trunk of a tree with its branches being all the side projects that data collected within NFI inspires to. Based on what we have, making new combinations producing interesting new decisions and syntheses and thus being able to work even more proactively with our stakeholders is one of the proposals in Foman-S draft for the faculty strategy.

Informationsbärare

Av: Pernilla Christensen, vice dekan för miljöanalys

Pernilla Christensen. Foto: Andreas Palmén
Pernilla Christensen. Foto: Andreas Palmén

Nu är vi äntligen miljöcertifierade i Umeå! Bra jobbat!

Känner mig väldigt modern när jag nu till min förskräckelse gör min 3:e blogg. Får aningens skrivkramp när jag funderar på hur många som möjligen läser detta. Väger varje ord och suddar bort hela stycken när jag tänker att det kan vara rätt många samtidigt som jag undrar om det kanske är rätt få och då ska jag ju inte lägga ned tid på att formulera och formulera om. Nåväl, bloggen känns som ett bra informationsredskap och lite mindre farligt än att twittra. Twittra kommer jag aldrig att göra men det sa jag nog om blogg också… När jag inte ens hade Facebook beskyllde syrran mig för att tillhöra mejlgenerationen. Det kan jag nog skriva under på – mejl är tryggt och bra!

De nyligen genomförda utvärderingarna av program Skog och Klimat pekade på vikten av ökad kommunikation och informationsspridning mellan och till verksamheterna inom såväl som utanför fakulteten. Att blogga är ett sätt att öka detta. För att öka utbytet mellan verksamheter och kännedomen om miljöanalysen har vi under våren även genomfört fem lunchföredrag. Vi kommer nu att utvärdera om vi uppnått syftet och de som har synpunkter och förbättringsförslag kan höra av sig till Ulla, Olof eller mig.

Förra veckan var vicerektor för miljöanalysen Kevin Bishop på besök i Umeå och träffade några av oss som arbetar med miljöanalys. Det var ett uppskattat och lyckat möte. Vi satsar på att bjuda in Kevin till liknande informationsmöten åtminstone en gång per termin – gärna oftare.

Det är en utmaning att öka informationsspridningen och kontaktytan mellan verksamheterna utan att öka mötesfrekvensen exponentiellt. Våra programkoordinatorer, kommunikatörer och även till viss del jag själv skulle kunna ses och nyttjas mer som informationsbärare. Att bjuda in någon av oss till ert miljöanalysmöte gör att ni dels får information från oss och vi som informationsbärare kommer att ta med oss kunskap från er in till andra möten. Missförstå mig rätt – är inte ute efter fler möten att gå på 🙂 men tanken med informationsbärare lanseras härmed! Kommer antagligen inte att minska mötena så har du en bra idé hur vi förbättrar informationsflödet – skicka ett mejl eller kom förbi!

Information carriers

By: Pernilla Christensen, vice dean environmental monitoring and assessment

Now we are finally environmentally certified in Umeå! Good work!

I feel very modern when I´m doing my third blog. However I get writer’s block when I think about how many that might read this. Weighs every word and erase some parts when I think it can be quite many readers but on the other hand if there are quite few readers why should I spend all this time on formulating and reformulating? Well, the blog feels like a great information tool and a little less dangerous than tweeting. I will never tweet but I probably said that about the blog too … There was a time when I did not even have Facebook and my sister told me that I belonged to the email generation. That is probably true – emails are safe!

The recent evaluation of the program Forests and Climate pointed to the importance of increased communication and information dissemination. Blog is a way but to increase exchanges between activities and awareness of environmental analysis, we conducted five lunch lectures. We will now evaluate if we have achieved the objective, and those who have comments and suggestions for improvement can contact Ulla, Olof or me.

Last week, vice Principal for environmental analysis Kevin Bishop visited Umeå and met some of us who work with environmental monitoring. It was a popular and successful meeting. We will invite Kevin to similar information meetings at least once per semester – preferably more often.

It is challenging to increase dissemination of information and the contact surface between activities without increasing the frequency of meetings exponentially. Our program coordinators, communicators and also myself could be seen and used more as information carriers. To invite any of us to your meeting allows you to both receive information from us, and we as an information carrier can bring the knowledge from you to other meetings. Do not get me wrong – I am not looking for more meetings to attend 🙂 but the idea of ​​information carriers is hereby launched! This will probably not decrease the amount of meetings so if you have a good idea how we can improve the flow of information – send me an email or come by my office!

Lika villkorsutbildning, behövs det?

Av: Ann Dolling, vicedekan, lika villkorsfrågor

Ann Dolling, vicedekan.
Ann Dolling

Fakulteten har tagit fram en lika villkorsutbildning i tre steg. Steg 1 behandlar lika villkorslagstiftningen och SLUs styr- och strategidokument och hur lika villkor behandlas där. Det finns även ett avsnitt som handlar om härskartekniker. Steg 2 och 3 handlar om att studera organisationen ur ett normkritiskt perspektiv och att kunna tillämpa och föreslå lösningar utifrån lagstiftning och SLUs styrdokument. Men, tänker nog många:

Behövs det verkligen? Kan vi inte alla det här med lika villkor och jämställdhet? Det här vi ju pratat och skrivit om de sista 30 åren och de flesta anser nog att de är upplysta och vet vad som gäller.

Trots detta så har det inte hänt särskilt mycket på fakulteten. Om vi nu är så medvetna och har jobbat för en jämställd fakultet, varför ser det då fortfarande ut som det gör? Såväl våra utbildningar som lärar- och forskarkår domineras fortfarande av män. Varför är det så? Är det för att det är enklast att vara och jobba med de som är som en själv, som den unge, manlige taxichauffören sa till mig häromdagen. ”Vad är det för bra att blanda en massa olika människor, det blir ju bara besvärligt då”, sa han, när jag sa att jag jobbade för att få en större mångfald i skogssektorn. Är det kanske så att trots all kunskap om genus, jämställdhet och mångfald som vi har, så trampar vi på i samma gamla ullstrumpor och förstår inte att de val vi gör, inte är jämställda. Och att det är våra omedvetna val som bidrar till att så lite händer.

I fredags installerade fakulteten fyra nya professorer. En kvinna och tre män. I och för sig är de tre männen inte svenska utan två är från Australien och en från Tyskland, så det finns ju ändå en geografisk spridning. Dessvärre får vi nog ändå acceptera att de representerar det som är normen på vår fakultet när det gäller högre forskartjänster; medelålders vita män.

Låt oss uppehålla oss vid det här med norm. Vad menar vi när vi pratar om normer och normkritik? Monika Johansson från Make equal, var och föreläste för Lika villkorskommittén härom veckan. Hon använde sig av rulltrappor när hon skulle förklara norm och normkritik. I tunnelbanan vet alla stockholmare att man står till höger i rulltrappan, så att de som har bråttom kan springa förbi till vänster. Det finns ingen lag eller regel för det men alla vet att det är så en gör. Normen är att stå på höger sida. När det då kommer sådana som jag, som står lite var som helst i rulltrappan, så blir jag åthutade och föst åt sidan. Jag är en avvikare och håller mig inte till normen och de försöker få mig att passa in i ramen. De gör det inte av elakhet utan för att de oreflekterat anser att det är så en gör.

Om vi återgår till fakulteten där det är de medelålders vita männen som är normen, alltså det normala, de som är vi så blir övriga, kvinnorna, de med en annan etnisk bakgrund, det avvikande och de andra. Att inte tillhöra vi-et kan leda till att kvinnor väljer bort en forskarkarriär och istället söker sig till arbeten utanför akademin där de inte är avvikare. Detta kan vara en förklaring till att vi inte kan behålla våra disputerade kvinnor på fakulteten. För det är så att kvinnorna är väldigt få på de högre tjänsterna. En annan orsak till att vi inte lyckas rekrytera fler kvinnor till högre positioner kan bero på rekryteringsprocessen. Även om vi strävar efter att ha jämn könsfördelning i våra nämnder och kommittéer så är det inte säkert att de som sitter där, oavsett kön, gör könsneutrala bedömningar. Precis som i rulltrappan så är de val som görs ofta oreflekterade och följer normen. Det finns studier som visar att kvinnor och mäns kompetens bedöms olika.

Till exempel så kan en man, som ägnat sig åt många olika projekt, anses ha bredd i sin forskning,  medan en kvinna anses vara spretig.

Så behöver vi en lika villkorsutbildning? Svaret är ja! För att kunna bli en jämställd fakultet där vi alla har samma förutsättningar behöver vi en utbildning i lika villkor. Vi behöver alla titta på vår organisation med ett normkritiskt perspektiv så att vi kan förändra våra strukturer och normer och inte reproducera ett exkluderande av alla som inte passar inte i mallen. Därför håller nu fakultetsnämnden på att utbilda sig i lika villkor. Målet är att alla nämnder, kommittéer, chefer, kursledare, handledare osv och helst alla på fakulteten ska genomgå lika villkorsutbildningen.

Med en större kunskap och medvetenhet om normer och lika villkor kan vi göra medvetna val. Val som kan bidra till en fakultet med mindre enfald och större mångfald. En mångfald som i sin tur kan leda fram till en jämställd fakultet.

Equal opportunities training. Do we need it?

By: Ann Dolling, Vice Dean for Equal Opportunities

Ann Dolling, vicedekan.
Ann Dolling

The faculty has developed a course for equal opportunities in three stages. Step 1 deals with equal legislation and SLU control and strategy and how equal opportunities are dealt with there. There is also a section on suppression techniques. Steps 2 and 3 deals with the organization from a norm-critical perspective and how to be able to apply and propose solutions based on legislation and policy documents SLU. However, many probably think:

Is it necessary? Are we not already familiar to equal opportunities and gender equality? We have been talking and writing about it for the last 30 years and most people probably think that they are enlightened and know what to do.

Despite this, not much has happened at the faculty. If we are so aware and has worked for an equal faculty, why does it still look like it does? Our education as well as our research community is still dominated by men. Why is it like that? Is it because it is easiest to be and work with those who are as I am, as the young, male taxi driver said to me the other day. ”What´s good with mixing a lot of different people, it only becomes inconvenient,” he said, when I told him that I was working to improve the diversity in the forestry sector. Despite all of our knowledge about gender, equality and diversity we all “pedal on in the same old socks” and do not understand that the choices we make are not equal. And it is our unconscious choices that contribute to the lack change.

We installed four new faculty professors last Friday. One woman and three men. In itself, the three men are not Swedish but two are from Australia and one from Germany, so it is anyway a geographical spread. Unfortunately, we probably still have to accept that they represent the norm at our faculty when it comes to higher research positions; middle-aged white men.

Let us dwell on this with the norm. What do we mean when we talk about norm and norm criticism? Monika Johansson from Make Equal was lecturing at the Equal Opportunities Committee last week. She used the escalators when she explained norm and norm criticism. In the Stockholm subway all natives from Stockholm know that you´re supposed to stand to the right of the escalator, so that those who are in a hurry can pass on the left hand side. There is no law or rule for this, but everyone knows that’s the way to do it. The norm is to stand on the right side. People like me, who stands anywhere in the escalator, is then reprimanded and pushed to the side. I’m an outlier and I don’t keep to the norm. The natives are trying to get me to fit into the frame. They do not do it out of malice but because they unreflective consider it the way to do.

If we return to the faculty where the middle-aged white man is the norm, accordingly the normal and those who are we, the rest as women and those with a different ethnic background becomes the deviant and the other. Being viewed as deviants can lead women to opt out of a research career, and instead seek to work outside the academy where they not are seen as deviants. This may be one reason why we cannot keep our female PhDs at the faculty. It´s obvious that women are very few in the senior positions. Another reason for the low recruitment of women to higher positions may depend on the recruitment process. Although we strive to have gender balance in our boards and committees, it is not certain that those sitting there, regardless of gender, making gender-neutral assessments. Just as in the escalator so are the choices often unreflective and follow the norm. There are studies that show that women’s and men’s skills are assessed differently.

For example, a man can be considered to have breadth in his research when engaged in many different projects while a woman is considered to be sprawling.

So do we need an equal education? The answer is yes! In order to become an equal faculty where we all have the same opportunities, we need an education in equal opportunities. We all need to study our organization with a norm critical perspective so that we can change our structures and norms and not reproduce the exclusion of everyone that does not fit the template. Accordingly, the Faculty Board is now taking the first step in the equal opportunities course. The goal is that all councils, committees, managers, trainers, tutors, etc., and preferably all of the faculty should undergo equal opportunities education.

With a greater knowledge and awareness of norms and equal conditions, we can make conscious choices. Choices which can contribute to a faculty with less stupidity and more diversity. A diversity, which in turn can lead to a equal faculty.

27 % upp – 34 % ned

Av: Anders Alanärä, vicedekan utbildningsfrågor

Vad står dessa siffror för? Jo, det är antalet förstahandssökande till jägmästarprogrammet respektive skogsmästarprogrammet.

Vi har nu fått söksiffrorna till Sveriges universitet och högskolor. Jägmästarprogrammet har sedan 2009 tappat ca 10 % förstahandssökande per år och 2015 var det endast en förstahandssökande per plats, vilket i slutänden resulterade i att endast 62 studenter registrerades på programmet. Detta ska jämföras med de totalt 88 studenter vi brukar anta till programmet. Det var således många av oss som var spända på resultatet från årets ansökningsomgång. Till min stora glädje så fortsätter vi inte att tappa studenter utan vi kan se en klar uppgång med 27 % jämfört med förra året. I antal innebär detta att 124 personer har valt jägmästarprogrammet i första hand, vilket kan jämföras med fjolårets 98 personer.

Under de senaste månaderna har vi genomfört en rad rekryteringsinsatser utöver den marknadsföring som SLU centralt står för. I nuläget kan vi inte säga något om betydelsen av dessa, men vi ska följa upp insatsernas betydelse när de nya studenterna börjar till hösten. Jag vill också rikta ett stort tack till alla studenter och anställda som bidragit till marknadsföringen. Bra jobbat!

SLU:s ledning har flaggat för en central satsning på studentrekrytering till 2017. Vårt eget arbete de senaste månaderna har också lärt oss att fakulteten måste jobba både mer omfattade och strukturerat med studentrekrytering i framtiden.

Tyvärr uppvisar söktrycket till skogsmästarprogrammet en minskning med 34 %. De senaste fem åren har söktrycket stabilt legat på 1,8, vilket motsvarar 80 behöriga förstahandssökande till de 50 platserna på programmet. Inför hösten är det totalt 87 personer som valt programmet i första hand. När behörigheten till programmet är kollad (t ex kravet på praktik) är jag rädd att antalet behöriga sökande faller ner till under 50. Vi kommer sannolikt inte att fylla programmet till hösten.

Det negativa resultatet för skogsmästarprogrammet kommer dock inte som någon överraskning. Vi har under en treårsperiod haft 32 basårsplatser till skogmästarprogrammet fördelat lika mellan Jällagymnasiet i Uppsalatrakten och Stora Segerstads naturbruksgymnasium i Värnamo. Sedan hösten 2015 har vi endast 16 platser med intag på Jällagymnasiet. Denna halvering av basårsplatser slår tydligt igen i årets siffror på söktryck. Vi har under lång tid sett att så kallade ”karriärbytare” är mycket viktiga för rekrytering till skogsmästarprogrammet, d v s ungdomar som t ex läst samhällsvetenskap på gymnasiet. Via skogligt basår kan de läsa in de skogliga ämnena och få den praktik som behövs för tillträde till programmet. Basåret är mycket populärt och vi har mer än två sökande per plats.

Min bedömning är att vi nu står inför ett vägval; antingen satsar vi mer resurser på basårsutbildning eller så ändrar vi förkunskaperna till programmet så att fler studenter från gymnasiet är behöriga att söka. Linnéuniversitetet erbjuder t ex ett skogskandidatprogram som i sitt upplägg liknar skogsmästarprogrammet men som endast kräver grundläggande behörighet från gymnasiet. Man kan i princip ha läst vad som helst på gymnasiet.