Kategoriarkiv: prodekan

Effektiv samverkan

Av: Christer Björkman, prodekan

Christer Björkman, vicedekanSamverkan har blivit ett honnörsord inom universitetsvärlden. I den senaste forskningsproppen nämndes ordet cirka 200 gånger. Mycket tyder på att statsmakterna delvis kommer att basera tilldelningen av medel till universiteten på samverkansaktiviteter. Än så länge dock oklart hur samverkan kommer att mätas.

Vi på skogsfakulteten och SLU har en stark tradition av samverkan. En sak som vi behöver fundera på är hur vi kan visa upp all den samverkan som faktiskt sker. Eftersom det inte finns någon färdig mall har vi möjlighet att påverka hur mallen i slutändan kommer att utformas. En del i arbetet är att vi på fakultets- och SLU-nivå arbetar med att utforma en meritportfölj för samverkan.

På fakulteten har vi dessutom satt som mål att meritvärdet för samverkan ska öka, att samverkan ska beaktas mer vid anställningar och vid lönesättande samtal. Allt för att lyfta statusen på denna verksamhet.

På fakultetsnivå arbetar vi även med att utveckla mer organiserad samverkan med våra närmaste samverkanspartners som Skogforsk, Skogsstyrelsen, företag och organisationer. Ett led i detta är att vi knutit en strategisk referensgrupp till fakulteten med representanter från alla viktiga grenar av skogssektorn. Till vår stora glädje har nära nog samtliga tillfrågade organisationer visat ett stort intresse för att delta i rådet. Vår ambition är att gruppen även ska fungera som referensgrupp till framtidsplattformen ’Future Forests’. Plattformen har precis tillsatt sin inre trojka bestående av Annika Nordin (programchef), Linda Gruffman (programsekreterare) och Annika Mossing (kommunikatör). Vi ser mycket fram emot det fortsatta arbetet och önskar den ytterst kompetenta trojkan lycka till!

’Fund raising’ är ett begrepp som seglat upp på senare tid. För många har ordet möjligen en inte helt positiv framtoning. Men egentligen är det något vi sysslat med hela tiden – nästan all form av medfinansiering från externa partners kan räknas in i den kategorin. Vi kan med glädje konstatera att en av våra främsta ’fund raisers’, Pelle Gemmel, har gått med på att fortsätta arbeta för fakulteten under de närmaste åren inom detta allt viktigare område. Vi vill uppmana intresserade medarbetare att fundera på om de vill göra karriär inom detta område. Ambitionen är att hitta en eller flera lämpliga personer som kan driva arbetet vidare.

När det gäller samverkan så dyker ofta frågan upp om vi kan samverka för mycket – eller kanske snarare för ineffektivt. Ibland får man intrycket av att våra potentiella samverkanspartners är lite av en bristvara och att de ibland väljer att tacka nej för att de redan sagt ja till andra. Här har vi möjligheter att bättra oss genom en ökad samordning. Hur det ska går till är en fråga som vi just nu arbetar med.

Om vi ska kunna öka och effektivisera vår samverkan så är en viktig del att vi ständigt identifierar nya potentiella partners. Här är det nog viktigare att tänka fritt än rätt.

 

Efficient collaboration

By: Christer Björkman, Deputy Dean

Collaboration (‘samverkan’) has become a buzzword in the university world. In the latest research government bill the word was mentioned about 200 times. The evidence suggests that the government will partly base the allocation of funds to universities on collaboration activities. So far, however, it is unclear how the collaboration will be measured.

We at the Forest faculty and SLU has a strong tradition of collaboration. One thing we need to think about is how we can show off all the interaction is actually happening. Since there is no ready-made template, we have the opportunity to influence how the model will ultimately be designed. Part of the work is that we are on the faculty and SLU-level working to design a merit portfolio of collaboration.

At the faculty, we have also set a target that the merit value of collaboration should increase, that collaboration activities should be considered more in the employment process and the wage-setting call. All to raise the status of such activities.

At the faculty level, we are also working to develop more organized cooperation with our closest collaboration partners like ‘Skogforsk’, ‘Skogsstyrelsen’, companies and organizations in the forest sector. One part of this is that we have tied an external advisory board to the Faculty with representatives from all major branches of the forest sector. To our great joy, almost all the organizations have shown a keen interest to participate in the board. Our ambition is that the external advisory board also will serve as a reference group for the future platform ‘Future Forests’. The platform has just appointed its internal troika consisting of Annika Nordin (program director), Linda Gruffman (program secretary) and Annika Mossing (communicator). We very much look forward to the continued work and wish the highly skilled troika luck!

‘Fundraising’ is a term that has become increasingly important recently. For many, the word perhaps has a not entirely positive image. But actually it is something we have been doing all the time – almost any form of co-financing from external partners can be included in that category. We are pleased to note that one of our main ‘fund raisers’, Pelle Gemmel, has agreed to continue to work for the Faculty in the coming years in this increasingly important area. We want to encourage interested employees to think about whether they want to make a career in this field. The aim is to find one or more suitable persons who may be pursuing this work.

When talking about collaboration the question frequently pops up if we can collaborate too much – or perhaps rather inefficiently. Sometimes one gets the impression that our potential collaboration partners is a bit of a shortage, and that they sometimes choose to say ‘no’ because they have already said ‘yes’ to others. Here we have opportunities to improve ourselves through greater coordination. How to do this is a matter which we are currently working with.

If we are to improve and streamline our interactions with collaborators, an important part is to constantly identify new potential partners. Here it is probably more important to think freely than right.

Balans i livet

Av:  Jenni Vahlström (personalspecialist) och Christer Björkman, prodekan

I ett samhälle där gränser mellan arbete och privatliv löses upp och där det finns tekniska möjligheter att arbeta nästan vart som helst och när som helst påverkar det hur vi lever våra liv. Det möjliggör att vi får ihop livspusslet, som inte bara involverar mig och min familj utan även mina arbetskamrater och arbetsplatsen. Samtidigt kan dessa möjligheter göra att risken för att vi hamnar i situationer då vi upplever stress ökar. Detta kan spädas på av att varken arbets- eller privatlivet rullar på i en jämn ström utan det finns både toppar och dalar vilket påverkar vår hälsa.

Om det är jobbigt hemmavid så påverkar det hur vi mår på jobbet och är det en tung period på arbetet så påverkar det privatlivet. Om det då toppar både hemma och på jobbet samtidigt så finns det ingen tid för återhämtning.

Resultatet av vår Medarbetarundersökning visade att väldigt många av oss på fakulteten har svårt att finna tid för återhämtning – ett resultat som vi inom ledningen ser med oro på.

Det vi också ser är att även om våra sjukskrivningstal är låga så är det de långa sjukskrivningarna som ökar och den trenden är något vi vill hejda. En långtidssjukskrivning är inte bara något som händer över en natt utan det är många faktorer, både i privat- och arbetslivet, som långsiktigt samverkar.

Det vi arbetsgivare kan påverka och förändra är förhållandet på vår arbetsplats. Dels i rollen som chef i att erbjuda medarbetarsamtal, löne- eller lönesättande samtal och dels genom att hålla en dialog med våra medarbetare om vad som händer i livet, både hemmavid och på arbetet. Du som medarbetare kan också flagga för oss som chefer om det är något som påverkar din vardag och hälsa så att vi i tid kan göra något eller kanske bara finnas till som stöd i något som händer på hemmafronten.

Tryggare anställningar med en basförsörjning är viktigt för att känna mindre stress. Reformen med karriärvägen biträdande universitetslektor och rätt till prövning för att bli lektor är en del i att skapa mer trygghet i systemet.

Avslutningsvis vill vi uppmuntra er alla som känner ett behov att gå på en av våra utbildningar i att hantera stress – det kan vara en början till att finna tid för återhämtning och balans i livet.

Balance in Life

By: Jenni Vahlström (Human Resources Officer) and Christer Björkman, Deputy Dean

In a society where boundaries between work and private life dissolves and where it is technically possible to work almost anywhere and anytime affect the way we live our lives. It enables us to get together the puzzle of life, involving not only me and my family but also my colleagues and the workplace. At the same time, these opportunities can increase the risk that we end up in situations where we experience stress. This can become worse in that neither work or private life rolls on in a steady stream, but there are both highs and lows which affect our health.

If it is tough at home, it affects the way we feel on the job and if it is a heavy period of work, it affects the privacy. If it then peaks both at home and at work simultaneously, there is no time for recovery.

The results of our employee survey showed that many of us on the faculty have difficulty finding the time to recovery – a result that we take seriously.

What we also see is that although our sickness rates are low, it is the long sick leaves that increase and the trend is something we want to stop. A long-term illness is not just something that happens overnight, but there are many factors, both personal and work life, that interact.

What we as employers can influence and change is the conditions at our workplace. Both more formally by offering appraisals, salary or wage-setting conversations and more informally by maintaining a dialogue with our employees about what happens in life, both at home and at work. You as employee may also flag for us as managers if there is something that affects your life and health so that we can in time to do something or just be in support of something is happening on the home front.

More stable employment with basic funding is important to feel less stress. The reform of the career track associate senior lecturer with the right to be assessed for promotion to senior lecturer is a part of creating more security in the system.

Finally, we want to encourage all that feel the need to attend one of our courses in managing stress – it can be a beginning to find the time to recovery and balance in life.

Karriärvägar inom och utanför akademien

Christer Björkman, vicedekanAv: Christer Björkman, prodekan

De nya karriärstegen inom akademien efter att man doktorerat är biträdande lektor, lektor och professor. Det nya systemet har inte satt sig än och det diskuteras på nationell nivå om anställningen som biträdande lektor ska förlängas från fyra till sex år. Finansieringen ser i dagsläget olika ut på inom och mellan universitet. Nyanställda lektorer ska idag finansieras med minst 20% från statsanslag. Det diskuteras om inte den nivån ska höjas. Att nya befordrade professorer ska likställas med rekryterade professorer känner de flesta säkert till. Det har alltså fattats beslut men implementeringen av det nya systemet håller på att sätta sig.

Parallellt med detta har vi fortfarande möjligheten om att ansöka om att bli docent, ett slags akademiskt bevis på att man nått en viss nivå inom akademien och som åtminstone på SLU betyder att man har rätten att vara huvudhandledare för doktorander. Man får även ett visst lönepåslag.

Under fakultetsnämndens besök ute på institutionerna dök frågan om vad som egentligen krävs för att bli docent upp på flera ställen. Jag ska här försöka bringa lite klarhet i detta och samtidigt dela med mig av mina personliga funderingar kring hur man kan tänka runt sin karriär i allmänhet och CV i synnerhet.

Om vi börjar med kraven för att bli docent så gäller det i mångt och mycket att fylla sitt CV – att eliminera ’vita fält’ – att publicera och att där visa på en tillräcklig grad av självständighet. Det betyder inte att man ska ha många publikationer som enda författare. Det betyder att man ska se till att man har publikationer med många olika medförfattare, inte bara en viss grupp – särskilt inte sina forna handledare.

När det gäller att fylla sitt CV så kan ett enkelt sätt att veta om man ’fyllt det’ använda en CV-mall och se om man har något att rapportera under varje rubrik. Om inte, försök att hitta en aktivitet som gör att du kan fylla tomrummet. Med en bra bild av vad som fattas i ditt CV kan du snabbt fatta beslut om du ska tacka ’Ja’ (eller ’Nej’) till möjligheter som – ibland ganska plötsligt – dyker upp. Du kan även jobba aktivt för att skapa möjligheter att fylla en lucka i CV:t – t.ex. anordna en doktorandkurs eller workshop. Det är bättre att ha nånting under många rubriker än att det är välfyllt under ett par rubriker och helt tomt under andra.

Säg – åtminstone ibland – ’Ja’ till saker som initialt känns som en omöjlig uppgift. Leta inte efter ursäkter att undvika ’problemet’ – ursäkterna har en tendens att ploppa upp som svampar ur jorden. Om du lyckas lösa den ’omöjliga’ uppgiften så är det en rejäl fjäder i hatten. Om du misslyckas är det ingen som blir direkt överraskad – det var ju ändå en ’omöjlig’ uppgift – men de kan bli imponerade av att du åtminstone försökte.

Slutligen, lägg lagom mycket tid på varje sak. Istället för att sträva efter att göra varje sak ’perfekt’, pröva att avsätta en viss mängd tid och se om du nått fram till ett resultat som är tillräckligt bra.

Allra sist – om du nu orkat läsa så här långt – för många personer som doktorerat verkar karriärmålet vara att fortsätta inom akademien. Tillåt mig påpeka att det finns mängder av intressanta jobb utanför akademien där de kunskaper och erfarenheter man skaffat sig som doktorand uppskattas och efterfrågas. (Ibland är jag lite avundsjuk på människor som lyckats lämna forskningen. Själv har jag försökt lämna universitetsvärlden ett par gånger – inklusive ett jobb på Cirkus Cirkör – men misslyckats.) Försök att se karriärvägar inom och utanför akademien som lika goda alternativ. Den gyllene aura som många ser runt vetenskapen bleknar när den inte helt sällan överskuggas av mörka moln, som oförstående granskare på forskningsråd och tidskrifter. Om du väljer att lämna ’den trygga’ forskarvärlden kan du bli överraskad över var dina kunskaper kan komma till användning – inte minst skogssektorn verkar ha ett stort och växande behov av forskarutbildade personer med skoglig profil.

Career paths in and outside academia

Christer Björkman, vicedekanBy: Christer Björkman, deputy dean

The new career path in academia after PhD is assistant lecturer, lecturer and professor. The new system has not settled yet and it is discussed at the national level whether the position as assistant professor shall be extended from four to six years. The funding of assistant (and associate) professors differs currently within and between universities. At SLU newly hired lecturers are funded by at least 20% from government subsidies. It is discussed if the level should be raised. Promoted professors shall be equated with recruited professors if they are promoted after June 2015. It means that the new system has been decided but the implementation of it has to settle.

Parallel to this, we still have the opportunity to apply to become an associate professor (‘docent’), a kind of academic proof that one has reached a certain level within the academy, and at least at SLU means that you have the right to be the main supervisor for graduate (PhD) students. In addition, you get a certain salary increment.

During the visit of the Faculty Board at the departments the question of what is really required to become ‘docent’ was raised in several places. I will try to bring some clarity to this and also share some thoughts about how to think about career planning, in general, and building your CV, in particular.

If we start with the requirements to become ‘docent’ it is very much about filling your CV – to eliminate ‘empty spaces’ – to publish and show a sufficient degree of independence. The latter does not mean that you should have many publications as single author. It means that you should ensure that you have publications with many different co-authors, not just a certain group – especially not only your former PhD supervisors.

When it comes to fill the CV, a simple way to know if it is ‘filled’ is to use a CV template and see if you have anything to report under each heading. If not, try to find an activity that allows you to fill the empty spaces. With a good and up-to-date picture of what is included in your current CV, you can quickly decide whether you should say ‘Yes’ (or ‘No’) to the opportunities that – sometimes quite suddenly – pop up. You can also work actively to create opportunities to fill a gap in the CV – e.g. organize a postgraduate course or a workshop. It is better to have something under many headlines than that it is well-stocked for a few headlines and completely empty in others.

Say – at least sometimes – ‘Yes’ to the things that initially seems like an impossible task. Do not look for excuses to avoid the ‘problem’ – apologies have a tendency to ‘pop up like mushrooms’. If you manage to solve the ‘impossible’ task it will be viewed as a real ‘feather in your hat’. If you fail, no one will be immediately surprised – it was still an ‘impossible’ task – but they may be impressed that you at least tried.

Finally, add the right amount of time on each thing. Rather than strive to do everything ‘perfect’, try to set aside a certain amount of time and see if you have reached a result that is ‘good enough’.

And last of all – if you managed to read this far – many (most) people that have got a PhD seem to only see a career in academia as the desirable career path. Allow me to point out that there are lots of interesting jobs outside the academy where the knowledge and experience acquired as a graduate student is appreciated and requested. (Sometimes I’m a little jealous of people who managed to leave the research. I myself have tried to leave the academic world a couple of times – including applying for a job at Circus Cirkör – but have failed.) Try to see career paths within and outside the academy as equally good alternatives. The golden aura that many look around science fades when the situation – not rarely – is overshadowed by dark clouds, as e.g. unsympathetic reviewers of research grants and åmanuscripts. If you choose to leave ‘the safe’ world of research, you may be surprised where your skills can be put to use – not least the forest sector seems to have a large and growing need for research-trained people with forest profile.

Intryck från institutionsbesöken

Av: Christer Björkman, prodekan

Christer Björkman, prodekanEfter några veckors rundresande till alla fakultetens institutioner är det dags att försöka sammanfatta intrycken. Göran Ståhl i egenskap av dekan och undertecknad som prodekan har varit med vid alla besöken. Många av fakultetsnämndens ledamöter har deltagit i flera. Vi är alla mycket imponerade av vad vi har fått se och höra.

Huvudintrycket kan sammanfattas i två ord: Engagemang och stolthet.

Man slås av den bredd och höga kvalitet som verksamheten på fakulteten har. På de flesta institutioner kunde man också tydligt se det som många icke-SLU:are avundas oss – en tydlig koppling mellan teori och praktik, eller om ni så vill ett bra samspel mellan nyfikenhetsdriven grundforskning och forskning som ligger närmare tillämpningarna. Den här balansen är något vi måste vårda ömt då det är en stark konkurrensfördel. Vi bör också bli bättre på att kommunicera denna vår kanske största styrka.

Ett viktigt verktyg i arbetet mot en fortsatt framgångsrik fakultet är de så kallade kompetensförsörjningsplanerna. Enligt min mening är dessa planer nyckelfaktorer för en positiv och konstruktiv utveckling. Och det är på institutionsnivå som det allra viktigaste arbetet måste göras. Det är där kunskapen finns. Vi på fakultetsnivå bör tjäna som ett stöd för att hjälpa institutionerna att se möjligheter och att undvika onödiga dubbleringar. Erfarenheterna från den verksamhet vi ser idag talar för att det finns exempel på dubbleringar av ämnen som faktiskt är positiva.

I många fall finns ämnen representerade vid flera institutioner och på flera orter. Konstigt nog verkar det fungera mycket bra i många fall med dubbleringar (ex. skogsskötsel) och i vissa fall trippleringar (ex. naturvårdsbiologi) av ämnen. Samarbetet är mycket gott. Kvaliteten och kvantiteten på den forskning som bedrivs är imponerande.

Hot mot en positiv utveckling är protektionism, interna stridigheter och taktiska rävspel. Om vi kan undvika sådana negativa tendenser ökar möjligheterna att bibehålla vår position som framgångsrik fakultet.

Besöken präglades allmänt av en positiv anda och ett starkt intryck var de entusiastiska forskare som med glädje berättade om sin forskning.

Om Einstein hade rätt vad gäller definitionen av kreativitet – ”kreativitet är intelligens som har kul” – så kan vi se tiden an med tillförsikt. I alla fall om vi lyckas kombinera glädjen med ett större mått av trygghet.

Impressions from the visits at the Departments

By: Christer Björkman, deputy dean

Christer Björkman, vicedekanAfter some weeks traveling round to all faculty departments is the time to try to summarize the impressions. Göran Ståhl as dean and me as vice dean have been at all the visits. Many of the faculty board members participated in several. We are all very impressed by what we have seen and heard.

The main impression can be summarized in two words: Commitment and pride.

One is struck by the breadth and high quality of the activities at the faculty. At most Departments we also clearly identified what non-SLU persons envy us – a clear link between theory and practice, or if you want a good interaction between curiosity-driven basic research and research that is closer to the applications. This balance is something we must cherish fondly as it is perhaps our strongest competitive advantage. We should also become better at communicating this strength.

An important tool in the efforts for a continued successful faculty are the so-called plans for maintaining and developing competences. In my opinion, these plans are key elements for a positive and constructive development. And it is at the departmental level the most important work has to be done. This is where the knowledge is. We at faculty level should serve as an aid to help departments see opportunities and to avoid unnecessary duplication. The experiences of the activity we see today indicate that there are examples of duplication of topics that are actually positive.

In many cases, substances represented by several institutions and at several locations. Strangely enough, it seems to work very well in many cases with duplications (eg. Forest) and in some cases triplications (eg. Conservation biology) of subjects. The cooperation is very good. The quality and quantity of the research carried out is impressive.

Threats to the positive development are protectionism, internal strife and tactical scheming. If we can avoid such negative tendencies, the possibilities to maintain our position as a successful faculty increase.

The visits were characterized by a generally positive spirit and a strong impression was the enthusiastic researchers who joyfully told about their research.

If Einstein was right concerning the definition of creativity – ”Creativity is intelligence having fun” – we can meet the future with confidence. In any case, if we manage to combine pleasure with a greater measure of security.