Kategoriarkiv: Okategoriserade

Jag tackar för mig och önskar er lycka till i framtiden

Av: Boa Drammeh

Boa Drammeh, fakultetsdirektör (S)
Boa Drammeh, SLU

Jag har arbetat som fakultetsdirektör på SLU i snart fem år. Det har varit en fantastiskt rolig och lärorik period och utmaningar har verkligen inte saknats. Vissa dagar har varit tuffa, men det har aldrig känts tråkigt att gå till jobbet. Nu går jag inom kort vidare mot nya äventyr på ett annat universitet. Förhoppningsvis har jag bidragit med ett litet avtryck vid SLU. Min målsättning under de här åren har varit att försöka sprida en positiv anda i det jag gjort, samt att kärn- och stödverksamheten ska närma sig varandra.

Efter den här tiden så kan jag konstatera att SLU är ett mycket bra universitet som ligger i tiden och som befolkas av otroligt kompetenta medarbetare och chefer. Fakulteten står stark internationellt sett, vilket inte minst visas av olika rankinglistor. Det ska bli spännande att följa SLU:s och S-fakultetens utveckling framöver, från ett annat perspektiv.

Ett stort tack till er alla, ingen nämnd och ingen glömd. Jag kommer att sakna er!

I wish you good luck in the future

By: Boa Drammeh

I have worked as Faculty Director at SLU for almost five years. It has been a fun and learning period and challenges have certainly not been missing. Some days have been tough, but it never felt boring to go to work. Now I’m soon moving on to new adventures at another university. Hopefully, I have contributed with a small impact at SLU. My goals during these years have been to spread a positive spirit in the things I have done, and also that the academia and administration should approach each other.

After these years, I can truly say that SLU is a very good university and it is being populated by very competent employees and managers. The faculty is strong internationally, which is shown by different ranking lists. It will be exciting to follow the development of SLU and the S-faculty in the future, from a different perspective.

A big thanks to all of you, nobody mentioned and nobody forgotten. I will miss you!

Effektiv samverkan

Av: Christer Björkman, prodekan

Christer Björkman, vicedekanSamverkan har blivit ett honnörsord inom universitetsvärlden. I den senaste forskningsproppen nämndes ordet cirka 200 gånger. Mycket tyder på att statsmakterna delvis kommer att basera tilldelningen av medel till universiteten på samverkansaktiviteter. Än så länge dock oklart hur samverkan kommer att mätas.

Vi på skogsfakulteten och SLU har en stark tradition av samverkan. En sak som vi behöver fundera på är hur vi kan visa upp all den samverkan som faktiskt sker. Eftersom det inte finns någon färdig mall har vi möjlighet att påverka hur mallen i slutändan kommer att utformas. En del i arbetet är att vi på fakultets- och SLU-nivå arbetar med att utforma en meritportfölj för samverkan.

På fakulteten har vi dessutom satt som mål att meritvärdet för samverkan ska öka, att samverkan ska beaktas mer vid anställningar och vid lönesättande samtal. Allt för att lyfta statusen på denna verksamhet.

På fakultetsnivå arbetar vi även med att utveckla mer organiserad samverkan med våra närmaste samverkanspartners som Skogforsk, Skogsstyrelsen, företag och organisationer. Ett led i detta är att vi knutit en strategisk referensgrupp till fakulteten med representanter från alla viktiga grenar av skogssektorn. Till vår stora glädje har nära nog samtliga tillfrågade organisationer visat ett stort intresse för att delta i rådet. Vår ambition är att gruppen även ska fungera som referensgrupp till framtidsplattformen ’Future Forests’. Plattformen har precis tillsatt sin inre trojka bestående av Annika Nordin (programchef), Linda Gruffman (programsekreterare) och Annika Mossing (kommunikatör). Vi ser mycket fram emot det fortsatta arbetet och önskar den ytterst kompetenta trojkan lycka till!

’Fund raising’ är ett begrepp som seglat upp på senare tid. För många har ordet möjligen en inte helt positiv framtoning. Men egentligen är det något vi sysslat med hela tiden – nästan all form av medfinansiering från externa partners kan räknas in i den kategorin. Vi kan med glädje konstatera att en av våra främsta ’fund raisers’, Pelle Gemmel, har gått med på att fortsätta arbeta för fakulteten under de närmaste åren inom detta allt viktigare område. Vi vill uppmana intresserade medarbetare att fundera på om de vill göra karriär inom detta område. Ambitionen är att hitta en eller flera lämpliga personer som kan driva arbetet vidare.

När det gäller samverkan så dyker ofta frågan upp om vi kan samverka för mycket – eller kanske snarare för ineffektivt. Ibland får man intrycket av att våra potentiella samverkanspartners är lite av en bristvara och att de ibland väljer att tacka nej för att de redan sagt ja till andra. Här har vi möjligheter att bättra oss genom en ökad samordning. Hur det ska går till är en fråga som vi just nu arbetar med.

Om vi ska kunna öka och effektivisera vår samverkan så är en viktig del att vi ständigt identifierar nya potentiella partners. Här är det nog viktigare att tänka fritt än rätt.

 

Efficient collaboration

By: Christer Björkman, Deputy Dean

Collaboration (‘samverkan’) has become a buzzword in the university world. In the latest research government bill the word was mentioned about 200 times. The evidence suggests that the government will partly base the allocation of funds to universities on collaboration activities. So far, however, it is unclear how the collaboration will be measured.

We at the Forest faculty and SLU has a strong tradition of collaboration. One thing we need to think about is how we can show off all the interaction is actually happening. Since there is no ready-made template, we have the opportunity to influence how the model will ultimately be designed. Part of the work is that we are on the faculty and SLU-level working to design a merit portfolio of collaboration.

At the faculty, we have also set a target that the merit value of collaboration should increase, that collaboration activities should be considered more in the employment process and the wage-setting call. All to raise the status of such activities.

At the faculty level, we are also working to develop more organized cooperation with our closest collaboration partners like ‘Skogforsk’, ‘Skogsstyrelsen’, companies and organizations in the forest sector. One part of this is that we have tied an external advisory board to the Faculty with representatives from all major branches of the forest sector. To our great joy, almost all the organizations have shown a keen interest to participate in the board. Our ambition is that the external advisory board also will serve as a reference group for the future platform ‘Future Forests’. The platform has just appointed its internal troika consisting of Annika Nordin (program director), Linda Gruffman (program secretary) and Annika Mossing (communicator). We very much look forward to the continued work and wish the highly skilled troika luck!

‘Fundraising’ is a term that has become increasingly important recently. For many, the word perhaps has a not entirely positive image. But actually it is something we have been doing all the time – almost any form of co-financing from external partners can be included in that category. We are pleased to note that one of our main ‘fund raisers’, Pelle Gemmel, has agreed to continue to work for the Faculty in the coming years in this increasingly important area. We want to encourage interested employees to think about whether they want to make a career in this field. The aim is to find one or more suitable persons who may be pursuing this work.

When talking about collaboration the question frequently pops up if we can collaborate too much – or perhaps rather inefficiently. Sometimes one gets the impression that our potential collaboration partners is a bit of a shortage, and that they sometimes choose to say ‘no’ because they have already said ‘yes’ to others. Here we have opportunities to improve ourselves through greater coordination. How to do this is a matter which we are currently working with.

If we are to improve and streamline our interactions with collaborators, an important part is to constantly identify new potential partners. Here it is probably more important to think freely than right.

Fakulteten drar till Yale!

Av: Jonas Rönnberg, vicedekan

Det är ett minst sagt fascinerande jobb vi har. De flesta av oss har ju chansen att få resa runt och träffa intressanta människor En chans som alla förvisso inte tar, men borde. Nu för någon vecka sedan var vi ett par från fakultetens administrativa nivå som for till USAs ostkust för att svara på ett par förfrågningar om samarbete. Det första besöket avhandlades på Yale, ett av Ivy League universiteten och hyfsat namnkunnigt med förhållandevis kända tidigare studenter som exempelvis Bill och Hillary Clinton. Det är intressant att ett sådant universitet inte behöver ha särskilt strikta krav på bakgrundskunskap för sina skogliga program, något som lett till många sökande och en annan bredd på studenterna än vad vi är vana vid hemma. Utbildningen är knappast ny och man har inga problem med att rekrytera studenter. Kanske något för oss att ta efter? Det är förstås också intressant att notera att Yale å andra sidan kräver att alla kurser som skall tas med i examen har lästs på Yale. Det försvårar förstås för traditionella utbyten men är möjligt att hantera genom att respektive professorer tar med studenter under ”egna” kurser till andra sidan. Det är väl förvisso inte heller uteslutet att något slags utbyte där studieavgifterna kan släckas ut kan komma på plats, även om det kan ta lite tid. För alla som inte varit på Yale, ta chansen att åka dit, det är ett läckert ställe! De har dessutom en del forskare av rang.

Nästa besök gjordes i Washington där vårt primära mål var att diskutera sommarens pilotprojekt med USDA Forest Service. Organisationen är världens största inom skoglig forskning och har uttryckt ett önskemål om att bli mer internationella. Genom att bjuda våra studenter på en mycket intressant vistelse ute på fältet avser man att få upp intresset för internationella frågor. Visst är det läckert att man har vänt sig till vår fakultet för detta ändamål? Stort tack till våra studenter som gjorde pilotprojektet exceptionellt lyckat! Tanken är att på sikt även skicka över respektive handledare från USDA Forest Service på en kortare vistelse på fakulteten i Sverige. Det finns även möjlighet för våra forskare att få stöd för vistelser i USA och hjälp att ordna studieresor. Ta vara på det om ni inte redan varit där!

University of Georgia och deras Warnell School of Forestry är ett annat universitet, i Athens som nu kommer att öppnas upp för regelrätta utbyten för våra studenter. För detta finns för tillfället även bidrag från EU för att möjliggöra studenternas mobilitet. Återigen ett läckert ställe, bekvämt campus och en ovanligt charmig stadskärna för att vara i Nordamerika. Samma kan sägas om Raleigh i North Carolina där vi hittar ytterligare möjligheter för utbyten på North Carolina State University inte minst genom deras Nicholson Fund. Primärt bidrar denna fond till stipendier för doktorander men det finns även goda möjligheter till utbyte på forskarnivå. Det har sagts förut men är värt att repetera att fonden vänder sig till svenska studenter och då inom skog, gärna genetik. Visst är väl det något att fundera på inför det nya året?

Summa summarum är världen full av möjligheter, ta chansen och utnyttja någon av dem på det nya året!

Faculty goes Yale!

By: Jonas Rönnberg, vice dean

The job is fascinating at the least. Most of us have the chance to travel around and meet interesting people. A chance not everyone takes, but should. Now, a week ago we were a couple from the Faculty administrative level at the US East Coast to answer a couple of requests for cooperation. The first visit was discussed at Yale, one of the Ivy League universities and with relatively famous former students such as Bill and Hillary Clinton. It is interesting that such a university does not need not have particularly high demands on the background knowledge for its forestry program, which has led to many applicants and a variety of backgrounds of the students than what we are used to at home. The program is hardly new and has no problems with recruiting students. Maybe something for us to imitate? Of course it is also interesting to note that Yale, on the other hand, requires all classes to be included in the exam has been read at Yale. It complicates of course for traditional exchange but it is possible to manage by the respective professors taking students on their ”own” courses to the partner side. It does however not rule out regular exchange where tuition fees are levelled out may be in place in the future, although it may take some time. For anyone who has not been to Yale, take the chance to go there, it’s a fascinating place! They also have some researchers of rank.

The next visit was in Washington, where our primary goal was to discuss this summer’s pilot project with USDA Forest Service. The organization is the largest in forestry research in the world and has expressed a desire to become more international. By inviting our students in a very interesting stay out in the field the intention is to bring up the interest in international issues. Is it not cool that they have turned to our faculty for this purpose? Many thanks to our students who contributed to an exceptionally successful pilot! The idea is to eventually also send the respective supervisor from USDA Forest Service on a short stay at the faculty in Sweden. There is also an opportunity for our researchers to receive support for stays in US and help organize study trips. Take advantage of this, if you have not already been there!

University of Georgia and their Warnell School of Forestry is another university, in Athens, which will now be open for regular exchange for our students. For this there is at the moment support from EU to enable students’ mobility. Again an interesting place, comfortable campus and an unusually charming city centre to be in North America. The same can be said of Raleigh in North Carolina where we find more opportunities for exchange at North Carolina State University, not least through their Nicholson Fund. Primarily this fund contributes towards scholarships for PhD students but there are also good opportunities for exchange at the faculty level. It has been said before but is worth repeating that the funds are intended for Swedish students and in forest, primarily genetics. Maybe something to consider for the new year?

In sum, the world is full of opportunity, seize the opportunity and take advantage of any of them in the new year!

 

Intryck från fakultetsdagarna

Av: Christer Björkman, prodekan

Christer Björkman, vicedekanIntrycken från fakultetsdagarna är mycket starka. Framför allt är det engagemanget från medarbetarna som gjort intryck.

Gruppen för akademiskt hållbart ledarskap (GHAL) gav en tankeväckande inledning, som även problematiserade arbetet kring att ta fram strategier, mål och handlingsplaner.

Från redovisningarna från grupparbetena kom många konkreta förslag till förbättringar. Vi ser fram emot att få ta del av de skriftliga rapporterna.

En intressant observation, som visar på det starka engagemanget för fakultetens framtid, vara att flera grupper, eller delar av grupper, valde att fortsätta diskussionerna under lunchen.

Louise Bringselius gav en föreläsning om New Public Management, som många av oss ogillar men kanske inte riktigt vet varför. Louise gav nya, intressanta perspektiv i ämnet, som tvingade många av oss att tänka i lite nya banor.

Vid kvällens middag, som bjöd på synnerligen god mat och högklassig underhållning, började helt nya samarbeten – bland annat över ortsgränserna – att spira.

Stödverksamheterna – Forskningsinfrastruktur vid SLU, SLU Biobank, SLU Holding och Grants Office – gav korta och mycket informativa presentationer om sin verksamhet.

Som vanligt var det en fröjd att få lyssna till de motiveringar som lästes upp av Carin Magnhagen i samband med att pris- och belöningskommittén delade ut priser till välförtjänta medarbetare. I år var det tre som fick pris; Katarina Ihrmark, Bo-Sören Viklund och Lars Jäderberg.

Bent Christensen gav en mycket uppskattad föreläsning som på ett lättsamt sätt tog upp allvarliga och för oss synnerligen relevanta frågor. Inte minst frågor kring hur vi balanserar motstridiga mål inom nyttjandet och förvaltandet av naturresurser.

Vi i fakultetsledningen fick under dagarna en hel del frågor. Alla kändes högst relevanta. Många rörde finansiering av högre tjänster. En fundering som kom upp var möjligheten att ge ökat stöd till lektorer för att ge tryggare anställningar med utrymme för nytänkande inom forskningen och en kontinuerlig pedagogisk utveckling.

En av de allra viktigaste frågorna kring högre anställningar – hur vi ska kunna öka andelen kvinnor på högre tjänster – var nog svårast att svara på. Vi hoppas att den plan som vår Lika villkors-handläggare, Tina Sjöström, håller på att ta fram kan vara ett steg på vägen.

Förhoppningsvis kan vi med olika medel – det kom flera bra tips från medarbetarna under fakultetsdagarna – få en större andel av medarbetarna att delta nästa gång vi ses. Och därmed öka möjligheterna till nya, spännande samarbeten som gör oss ännu vassare.

Till dess – glöm inte bort att ta en promenad mitt på dagen ibland, varför inte i samband med ett möte som ändå måste ske. Kanske kan en gammal fråga hamna i ett lite nytt ljus.

 

Impressions from the faculty Days

By: Christer Björkman, Deputy Dean

The impressions from the faculty days are very strong. Above all, the commitment among the staff has made an impression.

The GHAL-group gave a thoughtful introduction, which also problematized the work on developing strategies, goals and action plans.

The group assignments delivered many concrete suggestions for improvement. We look forward to receiving the written reports.

An interesting observation, which shows the strong commitment for the faculty’s future, is that several groups, or parts of groups, chose to continue the discussion during lunch.

Louise Bringselius gave a lecture on New Public Management, which many of us dislike but perhaps not quite know why. Louise gave interesting new perspectives on the topic, which forced many of us to think in new ways.

At the dinner, which offered very good food and high-class entertainment, new collaborations – including over campus’ boundaries – started to germinate.

Support activities – Research Infrastructure at SLU SLU Biobank, SLU Holding and Grants Office – gave short and very informative presentations on their activities.

As usual it was a delight to listen to the motivations read by Carin Magnhagen in connection with the price and remuneration committee handed out the prizes to deserving employees. This year, three received the prize; Katarina Ihrmark, Bo-Sören Viklund and Lars Jäderberg.

Bent Christensen gave a very much appreciated lecture in an entertaining style, but with a content on serious and for us highly relevant issues. Not least, questions about how we balance conflicting objectives in the use and management of natural resources.

We in the faculty management received a lot of questions the days. All were highly relevant. Many touched upon the financing of scientific personnel. A thought that came up was the possibility to provide greater support to lecturers to provide a more stable employment, with space for innovation in research and continuous educational development.

One of the most important issues concerning financing scientific staff – how we can increase the proportion of women in senior positions – was probably the most difficult to answer. We hope that the plan our Equal Opportunity-officer, Tina Sjöström, is developing can be a step on the way.

Hopefully we can through various means – there were several good tips from the attendants – get a bigger share of the staff to participate next time we meet. And thus increase the potential for exciting new collaborations that make us even better.

Until then – do not forget to take a walk in the middle of the day sometimes, why not in connection with a meeting that still must be done. Perhaps an old issue end up in a slightly different light.

Är den cirkulära bioekonomin vår räddning?

Av: Jonas Rönnberg, vicedekan

Nyss hemkommen från ett arrangemang i Bryssel och just i skrivande stund på väg hem från en kongress på Island kan man konstatera att alla verkar helt insnöade på begreppet bioekonomi, cirkulär ekonomi och allra helst cirkulär bioekonomi. Dessa begrepp som i mångt och mycket handlar om det vi mest hela tiden sysslat med inom skogssektorn verkar vara lösningen på alla frågor och problem rörande de allt mer påtagliga klimatförändringarna. Hur påverkar detta oss på SLU? Hur påverkar det oss som i de flesta fall anser att vi redan har hållit på med det i tid och evighet? Låt oss fundera över några aspekter kring detta.

För det första kan man uppleva att många av dessa möten lockar och kommunicerar till redan frälsta. Det är kanske inte ett problem om det bara vore så att alla andra redan har förstått vad det är vi sysslar med. Så är dock inte fallet. Vid upprepade tillfällen får man veta att t ex skog gör sig bäst stående och outnyttjad. Det är ju märkligt, för det innebär ju att vi måste bygga mer i betong, fortsätta att utnyttja oljebaserade produkter i högre grad och sannolikt bör använda bristvaran vatten i högre grad för att lösa vissa andra problem. Det är mycket svårt att tro att det på sikt skulle vara lämpligare att låta skogen stå än att hållbart bruka den. Att bruka skogen någon annanstans verkar ju vara ett väldigt korkat alternativ eftersom vi redan gjort det under lång tid i de skandinaviska länderna. Man kan ju titta på hur man brukar skog i tex västra Kanada, vilket jag har viss erfarenhet av, där man primärt avverkar naturskog. Förvisso planterar man men knappast med den diversitet som nyss avverkades

Så, om det nu faktiskt är så att det inte är så dumt trots allt att bruka skog, kan man undra varför inte alla har fattat det? Det leder oss in på hur vi uppenbarligen totalt misslyckas med att kommunicera det rätta budskapet.

På Island hade alla deltagare förmånen att lyssna till en mycket pedagogisk herre vid namn Bryan Alexander. Bryan lyfte några intressanta trender (det finns inte utrymme att här gå igenom dessa 200 trendlinjer som han följer) och resultatet av brist på flexibilitet samt oförmåga att respondera på skiften i dessa. Särskilt pekade Bryan på de pedagogiska utmaningar som dagens och framtidens lärare utsätts för. Hur många av oss som undervisar på fakulteten har de senaste fem-tio åren gått en kurs i hur man förändrar sin pedagogik och utnyttjar nya instrument för att nå fram till studenterna? Det har inte jag gjort. Varför inte? Brist på tid, jag gör det imorgon, det blir för dyrt är bara några bortförklaringar. Det får givetvis förödande resultat på kvaliteten i utbildningen om vi inte kan förändra oss och erbjuda de som betalar för att studera det bästa. Dessutom kommer vi ju inte att nå ut med det vi predikar om, att hållbart bruka skog och därigenom bidra till en bättre planet. Hur många av oss forskare har gått en kurs i samma nya pedagogiska instrument jag nyss refererade till för att kunna kommunicera våra resultat till de som kan göra skillnad? Hur många av oss är ute och möter grundskolelärare, gymnasielärare, politiker, policyfolk och inte minst investerare? Helt ärligt är det inte tillräckligt många. Future Forests är ett exempel på en gruppering som åtminstone till viss del är ganska närvarande i samhället. Fler borde ta efter det.

Kanske vi skulle fundera på att omvärdera publiceringshetsen för att istället lägga bara lite mer tid på att föra ut vårt budskap på ett sätt som når de som utgör framtiden.

Kanske vi rent av systematiskt skulle involvera de yngre generationerna i bygget av en bättre utbildning och framtid? Frågorna är inte helt unika för skogsfakulteten, men visst vore det väl intressant om vi som sitter med fantastiska medarbetare skulle våga ta ledningen i en helt nödvändig förändring för samhällets fortlevnad som vi känner det idag? Självklart är den cirkulära bioekonomin en del av framtidens samhälle! Lika självklart är det att vi måste kunna nå ut med vårt budskap, inte bara till de som är närmast sörjande!

 

Is the circular bioeconomy our rescue?

By: Jonas Rönnberg, vice dean

Recently home from an event in Brussels and while writing this on the way home from a congress on Iceland it can be concluded that more or less everyone is overly focused on the concepts of bioeconomy, circular economy or even better the circular bioeconomy. These concepts that mostly deals with what we to a great extent already work with within the forest sector seems to be the solution to all questions and problems related to the more and more obvious climate changes we see. How is this affecting us at SLU? How does it affect us that in most cases believe that we have already been working with these things since ancient times? Let us think about some aspects around this.

First of all one might experience that many of these meetings are attracting and communicating to the already blessed. That might not be a problem if it only was like that that everyone else already had understood what it is we are working with. This is however not the case. Repeatedly one gets to hear that for instance forests are best left untouched and unutilized. That is highly remarkable since it must mean that we will have to build more in concrete, continue to utilize oil based products to an even higher degree and likely will have to use the in many places already scarce resource water to solve certain other problems. It is exceptionally difficult to believe that it in the long run would be better to leave the forest standing than sustainably manage it. To manage the forest somewhere else seems extraordinary stupid when we have already done it for a long time in the Scandinavian countries. One can look at how forests are managed in e.g. western Canada, something I have experience from, where cutting is still primarily done in intact natural forests. Planting is done afterwards but hardly with the same diversity as was just harvested.

So, if it is indeed so that it is not so foolish after all to manage forests, you might wonder why not everyone has accepted it? That brings us to how we obviously totally fails to communicate the right message.

In Iceland, all participants had the privilege of listening to a very pedagogic gentleman named Bryan Alexander. Bryan highlighted some interesting trends (there is no space here to go through these 200 trend lines which he follows) and the result of the lack of flexibility and inability to respond to shifts in them. Especially Bryan pointed on the educational challenges that the present and future teachers are exposed to. How many of us teaching at the faculty have over the past five-ten years, taken a course in how to change the teaching methods and using new tools to reach students? I have not done that. Why not? Lack of time, I’ll do it tomorrow, it will be too expensive are just a few excuses. It will obviously lead to devastating results for the quality of education if we can not change ourselves and offer those who pay to study the best. Moreover, we will not be able to reach out with what we preach, to sustainably manage forests and thus contribute to a better planet. How many of us scientists have taken a course in the same new pedagogical instruments that I just referred to in order to communicate our results to those who can make a difference? How many of us are out meeting primary or secondary school teachers, politicians, policy people, and not least investors? Quite honestly, it is not enough. Future Forests is an example of a group that, at least to some extent is quite present in society. More people should take after that.

Perhaps we should consider reassessing publication baiting and instead add just a little more time to get our message across in a way that it reaches those who represent the future.

Maybe we should even systematically involve the younger generations in the construction of a better education and future? These issues are not unique to the forest faculty, but would it not be interesting if we who are sitting with fantastic colleagues, would dare to take the lead in a completely necessary change for the survival of society as we know it today? Obviously, the circular bioeconomy is a part of the future society! Equally obvious is that we need to be able reach out with our message, not only to those who are bereaved!

Av: Boa Drammeh, fakultetsdirektör

Några tankar inför fakultetsdagarna

Boa Drammeh, fakultetsdirektör (S)
Boa Drammeh, SLU

Den 18-19 oktober är det fakultetsdagar i Umeå. Förhoppningen är att alla deltagare vid fakultetsdagarna ska vara delaktiga i arbetet med fakultetens kommande strategi. Deltagarna kommer bl.a. att diskutera och föreslå vilka aktiviteter som ska genomföras för att uppnå målen i strategin. Vi kommer att få ett föredrag om hur ”New Public Management” påverkar oss som organisation, informeras om hur olika stödverksamheter kan underlätta vårt arbete, lära oss om ekologiska fotspår, ställa frågor till fakultetsledningen och inte minst träffas över institutions- och avdelningsgränser. Förhoppningen är att ni som deltar i fakultetsdagarna kommer att ta med nya perspektiv och en positiv känsla när ni vänder hemåt.

Välkomna till fakultetsdagarna!

Some thoughts on the Faculty Days

By: Boa Drammeh, Faculty Director

On 18-19 October, we arrange the Faculty Days in Umeå. Hopefully all participants should be involved in the work with the faculty’s future strategy. The participants will discuss and propose activities that will be implemented to achieve the objectives of the strategy. We will learn how “New Public Management” affects us as an organization, be informed about how various support activities can facilitate our work, learn about ecological footprints, ask the faculty management questions, and not least meet across departmental boundaries. The ambition is that those of you participating in the Faculty Days will bring back home some new perspectives and a positive feeling.

Welcome to the Faculty Days!

Strategier för SLU, fakulteten och institutionerna

 

Av: Göran Ståhl, dekan

Göran Ståhl, SLU Foto: Viktor Wrange, SLU
Göran Ståhl, SLU
Foto: Viktor Wrange, SLU

Som de flesta känner till fastställde styrelsen tidigare i år en SLU-gemensam strategi för 2017-2020. Fakultetsvisa strategier och handlingsplaner utarbetas nu under hösten – och under våren 2017 ska institutionsvisa strategier och handlingsplaner utarbetas. Strateger måste vara uthålliga!

Väldigt mycket i den SLU-gemensamma strategin är i högsta grad relevant för skogsfakulteten. Några exempel är stärkt arbete för studentrekrytering, konsolidering av forskningsinfrastruktur, fortsatt satsning på framtidsplattformar (i nya format), samt särskilda insatser för att utveckla några för SLU viktiga områden. Jag tänkte i denna blogg uppehålla mig kort vid de senare.

Biobaserade material är ett strategiskt viktigt område när globalsamhället diskuterar övergång från en fossilbaserad ekonomi till en bioekonomi. Material som idag framställs av olja ska i fram­tiden tillverkas av biomaterial. SLU har starka forskargrupper inom området, men de är små och vi behöver utveckla samsyn kring vilka forskningsnischer SLU ska fokusera på, hur vi ska samarbeta internt, och hur vi bör samarbeta med externa aktörer. En SLU-intern workshop i november blir startskottet för detta!

Ekonomi är ett annat SLU-gemensamt utvecklingsområde. Detta identifierades i en tidigare utredning (den s.k. HSK-utredningen); det fortsatta arbetet fram till konkreta förstärkningsåtgärder leds av vicerektor Erik Fahlbeck.

Ett tredje SLU-gemensamt område av intresse för skogsfakulteten är människors hälsa kopplat till djur, natur och trädgård. En av de fyra nya framtidsplattformarna kommer att fokusera på dessa frågor. Medverkan från SLU:s samtliga fakulteter förutses.

Fakultetens strategiutkast diskuterades häromdagen på fakultetsnämndens möte. Det revideras nu och skickas därefter (slutet av september) på synpunktsrunda till institutionerna. Ett tillfälle för många medarbetare att diskutera delar av fakultetsstrategin erbjuds vid fakultetsdagarna den 18-19 oktober. Vi hoppas på god uppslutning, inte enbart för att diskutera strategi utan även för allmänt idéutbyte med kollegor på andra institutioner. Fakultetens strategi fastställs därefter – preliminärt – på fakultetsnämndens möte i november.

Strategies for SLU, our faculty and the departments

By: Göran Ståhl, dean

As most of you know, the university board earlier this year decided upon a strategy for SLU for 2017-2020. Faculty-level strategies and action plans are being drawn up this autumn – and in the spring of 2017, departmental strategies and action plans will be developed. Strategists must be persistent!

Very much of the SLU-level strategy is highly relevant to our faculty. Some examples are strengthened work for student recruitment, consolidation of research infrastructure, continued investment in future platforms (although in new formats), and efforts to develop some strategically important areas. A few words about the latter follows.

Bio-based materials is a strategically important area as the global community discusses the transition from a fossil-based economy to a bio-economy. Materials currently produced from oil in the future should be made of biomaterials. SLU has strong research groups in this field, but they are scattered and small and we need to develop consensus on what research niches SLU should focus on, how we should cooperate internally, and how we should cooperate with external actors. An SLU-internal workshop in November will be the kick-off for this development!

Economics is another development area identified at the SLU level. It was identified in an earlier investigation, by the so-called HSK group. Further work towards concrete activities to strengthen this area is led by pro-vice chancellor Erik Fahlbeck.

A third area of common interest at the SLU-level is human health linked to animals, nature and gardening. One of the four new future platforms will focus on these issues. Involvement of all faculties is foreseen.

A draft strategy for our faculty was discussed at the faculty board meeting last week. The strategy is now being revised and it will then be sent (end of September) to all departments for comments. An opportunity for many to discuss the faculty strategy will be offered during the faculty days (18-19 October). We hope for good attendance, not only to discuss strategy, but also for general exchange of ideas with colleagues from other departments. The faculty strategy will then – preliminarily – be decided upon at the faculty board meeting in November.

Nytt läsår och nya studenter på våra program

Av: Anders Alanärä, vicedekan

Som de flesta läsare av dekanbloggen känner till så har vi på fakulteten med viss oro sett fram emot höstens intag av nya studenter. Vi har haft ett vikande söktryck till våra yrkesprogram – skogsmästare och jägmästare – de senaste åren. Prognosen var att vi inte skulle fylla alla platser på programmen.

Förra veckan var det upprop och till vår glädje blev resultatet bättre än vad vi vågat hoppas på. Till uppropet på skogsmästarprogrammet kom 48 stycken studenter vilket innebär att vi fyller programmets 45 platser. Motsvarande siffra för jägmästarprogrammet var 81 studenter vilket gör att vi precis fyller programmet. Kom ihåg att vi på uppropet för jägmästare för ett år sedan endast hade 61 studenter på plats.

Tyvärr är det så att andelen kvinnor minskat bland de nyantagna. På skogsmästarprogrammets upprop var det 15 % kvinnor och på jägmästarprogrammet lite drygt 30 %. Därmed bryter vi en positiv trend under de senaste åren.

I samband med uppropet delade vi ut en nybörjarenkät i syfte att ta reda på vart studenterna i huvudsak växt upp, vilka fritidsintressen de har, samt framförallt hur dom fått information om våra program. Den senare frågan är i syfte att fånga upp om de marknadsföringsinsatser vi genomförde under våren haft någon inverkan på söktrycket. Denna analys är i nuläget inte färdig utan jag får be att återkomma med det resultatet senare.

Vad är det då för typ av studenter som söker våra utbildningar? Bland skogsmästarstudenter kommer 30 % från så kallad mellanstora städer (27000–90000 invånare), 37 % från storstäder eller storstadsregioner, samt 34 % från landsbygd eller glesbygd. Bland Sveriges landsdelar var fördelningen relativt jämn; 38 % från Norrland, 34 % från Svealand och 28 % från Götaland. Dom rekryteringsmässigt viktigaste länen var Jämtland, Dalarna, Gävleborg, Stockholm, samt västra Götaland.

Jägmästarstudenterna kommer i relativt stor utsträckning från storstäder och storstadsregioner (52 %). Relativt få kommer från mellanstora städer (9 %), medan landsbygd och glesbygd står för en betydande andel (39 %). Bland landsdelarna dominerar Norrland med 56 %, följd av Götaland med 27 % och Svealand med 17 %.

En jämförelse över tid, från 1954-77 när utbildningen låg i Stockholm till idag, ger en trend med ökat antal studenter från Norrland och motsvarande minskning från Svealand.

Antalet studenter från Götaland ligger däremot relativt stabilt på ca 30 % under hela perioden. De viktigaste länen för jägmästarprogrammet var Västerbotten, Västernorrland, Jämtland, västra Götaland, Gävleborg, samt Stockholm.

Sammantaget kan man säga att rekryteringen till våra program geografiskt skiljer sig något, men gemensamt är att det finns stora luckor i delar av landet där skoglig kompetens borde vara viktig. Jag kan inte säga att årets resultat skiljer sig särskilt mycket utan problemen har funnits under en lång tid. Kort och gott kan man säga att en breddad rekrytering fortsatt kommer att vara prioriterad från fakulteten.

 

New school year and new students in our programs

By: Anders Alanärä, vice dean

Alanara-300-jsgAs most readers of the Dean Blog knows we have at the faculty with some concern looking forward to this autumn’s intake of new students. We have had a declining number of applicants to our professional programs – jägmästare and skogsmästare – in recent years. The forecast was that we could not fill all the seats on the programs.

Last week was the call and to our delight the result was better than we had dared hope for. 48 students came to petition for the skogsmästarprogrammet, which means that we fill the program’s 45 seats. The corresponding figure for jägmästarprogrammet was 81 students, which means we just fill the program. Remember that we on the call for jägmästare a year ago only  had 61 students present.

Unfortunately, the proportion of women declined among new enrollments. This year, only  15%  were women on the skogmästarprogrammet and on jägmästarprogrammet little over 30%. Thus, a positive trend in recent years is broken.

In connection with the petition we distributed an entry-level survey in order to find out where students are mainly grown up, what hobbies they have, and especially how they got information about our programs. The latter issue is in order to catch up on the marketing efforts we undertook in the spring had an impact on the number of applications. This analysis is currently not finished, and I must will have to come back with result later.

What then is the type of students who apply for our programs? Among skogsmästarstudenter comes 30% from the so-called medium-sized cities (27,000 to 90,000 inhabitants), 37% of large cities or metropolitan regions, and 34% from rural or sparsely populated areas. The distribution was relatively even; 38% from North Sweden, 34% and 28% Svealand from Götaland. The significant recruitment areas,  in terms of counties, are Jämtland, Dalarna, Gävleborg, Stockholm and Västra Götaland.

In relatively large extent, jägmästarstudenterna come from the bigger cities and metropolitan areas (52%). Relatively few come from small cities (9%), while rural and sparsely populated areas account for a significant proportion (39%). Among parts of the country northern Sweden dominates with 56%, followed by Götaland 27% and Svealand by 17%. 

A comparison over time, from 1954-77, when the program was in Stockholm until today, gives a trend of increasing number of students from northern Sweden and corresponding reduction of Svealand.

The number of students from Götaland remained relatively stable at about 30% throughout the period. The main counties for jägmästarprogrammet was Västerbotten, Västernorrland, Jämtland, Gävleborg, and Stockholm.

Overall, one can say that recruitment to our programs geographically is slightly different, but common is that there are large gaps in parts of the country where forestry skills should be important. I cannot say that this year’s results is very different and the problems have been around for a long time.  In short, one can say that a broader recruitment will continue to be a priority of the faculty.

 

Jägmästare – ett starkt varumärke som ingen känner till

Anders Alanärä
Anders Alanärä, vicedekan,  utbildningsfrågor.

Av: Anders Alanärä, vice dekan, utbildningsfrågor

Begreppet jägmästare dyker upp för första gången vid mitten av 1500-talet. Det var då främst invandrade tyskar och danskar som anställdes för att övervaka och sköta kronans jaktmarker. Från början av 1600-talet finns uppgifter på jägmästare i statlig tjänst. Under 1600-1700 talet var jägmästarens huvuduppgift att sköta landets bestånd av vilt och förvalta jakten, vilket gör yrkestiteln högst relevant för arbetet. Vad är då kopplingen till skogsbruket? Fram till början 1800-talet var skogsbruket av liten ekonomisk betydelse och virke från skogen användes mest som bränsle, samt hus- och båtbyggnation. I takt med att skogsbruket industrialiserades och man började använda barrträd för tillverkning av papper och industritillverkade trävaror ökade också behovet av utbildade specialister. Den första kullen jägmästare utexaminerades 1828 vid Skogsinstitutet i Stockholm. Nu skedde således en förändring av yrkesprofilen från viltförvaltning till skogsförvaltning.

Namnet jägmästare har såldes en mycket lång historia och man kan på goda grunder säga att det är ett starkt varumärke.

Frågan är dock hur känt yrket är för dagens ungdomar, d v s framtidens studenter på jägmästarprogrammet?

För ungdomar som växte upp på landsbygden under 1900-talet fanns det en självklar koppling till begreppet jägmästare eftersom många i ens närhet var beroende av skogen som inkomstkälla. Historiskt sett har jägmästarprogrammet haft en stark rekrytering från landsbygd. Idag ser demografin annorlunda ut. Allt fler ungdomar växer upp i storstadsregioner, medan tillväxten i gles- och landsbygd är svag. Skogen är fortfarande en grundpelare för den svenska ekonomin, men allt färre har den som direkt sysselsättning. Den omedelbara förståelsen för skogens betydelse är inte längre självklar. Sannolikt associerar begreppet jägmästare till annat än den moderna utbildningen i hållbar naturresursförvaltning vi ger idag. Sedan 1990 har antalet förstahandssökande till programmet minskat med ca 3 % per år och idag har vi svårt att fylla programmet. Många med mig tror att denna negativa trend är kopplat till den demografiska utvecklingen och det okända begreppet jägmästare.

En tänkbar lösning är att ändra namnet på programmet men behålla yrkestiteln. Det vill säga man blir fortfarande jägmästare, men utbildningen får ett namn som bättre speglar innehållet. Av samma skäl som förs fram ovan så provade fakulteten att ändra namn på programmet under 1990-talet. Skogsvetarprogrammet blev namnet och ledde till en magisterexamen.

Det stora misstaget då var sannolikt att ersätta yrkestiteln jägmästare med en generell magisterexamen.

Jägmästarprogrammet återinfördes 2002.

Vad skulle då ett bättre namn kunna vara? Frågan har diskuterats i fakultetsnämnd och programnämnd. Det lyfts fram en rad olika aspekter. Namnet måste vara begripligt för dagens ungdomar. Associera till framtidens naturresursanvändning, klimat och miljö. Namnet får inte vara för populärt och därmed bli omodernt inom kort.

Själv har jag grunnat mycket på namnfrågan. Det som blir kvar till slut är ”skogsvetenskapliga programmet”. Syftar till skog och vetenskap vilket jag anser är programmets kärna.

Har du andra förslag på namn? Skicka gärna dom till mig. Vi kommer att fortsätta bereda frågan under hösten.

A strong brand that no one has heard of

By: Anders Alanärä, vice dean

Jägmästare has been in the Swedish vocabulary since the 16th century. It was mainly immigrant Germans and Danes who was hired to monitor and manage the Royal hunting grounds. From the beginning of the 17th Century, there is evidence of foresters in government service. Jägmästarens main task was to maintain the country’s stocks of game and manage the hunt, making the professional title highly relevant to the work. What then is the connection to the forestry sector? Until the early 1900s forestry was of little economic importance and wood from the forest mostly used as fuel, as well as house and boat building. As the forest became industrialized, i.e. production of paper and wood products,  the need for trained specialists also increased . The first class of jägmästare graduated in 1828 at the Forest Institute in Stockholm. Thus, there was a change of professional profile from wildlife management to forest management.

The name forester has sold a very long history and one can rightly say that it is a strong brand.

The question is: What does today’s youth, the future students at jägmästarprogrammet, know of the profession?

For young people who grew up in the countryside during the 2000s there was an obvious link to the concept of foresters. Many people were then dependent on forests as a source of income. Historically jägmästarprogrammet had a strong recruitment from rural areas. Today, the demographics are different. More and more young people are growing up in urban areas, while the growth in remote and rural areas is weak. The forest is still the backbone of the Swedish economy, but fewer have direct employment. The immediate understanding of the importance of forests is no longer obvious. Young people probably associate the concept of foresters with something other than the modern education in the sustainable management of natural resources we provide today. Since 1990, the number of first-time applicants to the program decreased by about 3% a year and today we have a hard time filling the program. Many of us believe that this negative trend is linked to the demographic trend and beyond the concept of foresters.

One possible solution is to change the name of the program but keep the title. That is, it will still be a forester, but the training is given a name that better reflects the content. For the reasons put forward above tested the faculty to change the name of the program in the 1990s. Skogsvetarprogrammet became the name and led to a master’s degree.

The big mistake was then likely to replace professional title forester with a general degree.

Jägmästarprogrammet was reintroduced in 2002.

What would a better name might be? The issue has been discussed in the faculty board and program committee. It highlighted a number of aspects. The name must be comprehensible to today’s youth. Associating to the future use of natural resources, climate and environment. The name may not be too popular and thus become outdated soon.

I myself have pondered much on the name issue. What remains in the end is the ”skogsvetenskapliga programmet”. Aimed at forest and science which I think is the core of the program.

Do you have other suggestions for names? Please send them to me. We will continue to prepare the issue in the fall.

 

Informationsbärare

Av: Pernilla Christensen, vice dekan för miljöanalys

Pernilla Christensen. Foto: Andreas Palmén
Pernilla Christensen. Foto: Andreas Palmén

Nu är vi äntligen miljöcertifierade i Umeå! Bra jobbat!

Känner mig väldigt modern när jag nu till min förskräckelse gör min 3:e blogg. Får aningens skrivkramp när jag funderar på hur många som möjligen läser detta. Väger varje ord och suddar bort hela stycken när jag tänker att det kan vara rätt många samtidigt som jag undrar om det kanske är rätt få och då ska jag ju inte lägga ned tid på att formulera och formulera om. Nåväl, bloggen känns som ett bra informationsredskap och lite mindre farligt än att twittra. Twittra kommer jag aldrig att göra men det sa jag nog om blogg också… När jag inte ens hade Facebook beskyllde syrran mig för att tillhöra mejlgenerationen. Det kan jag nog skriva under på – mejl är tryggt och bra!

De nyligen genomförda utvärderingarna av program Skog och Klimat pekade på vikten av ökad kommunikation och informationsspridning mellan och till verksamheterna inom såväl som utanför fakulteten. Att blogga är ett sätt att öka detta. För att öka utbytet mellan verksamheter och kännedomen om miljöanalysen har vi under våren även genomfört fem lunchföredrag. Vi kommer nu att utvärdera om vi uppnått syftet och de som har synpunkter och förbättringsförslag kan höra av sig till Ulla, Olof eller mig.

Förra veckan var vicerektor för miljöanalysen Kevin Bishop på besök i Umeå och träffade några av oss som arbetar med miljöanalys. Det var ett uppskattat och lyckat möte. Vi satsar på att bjuda in Kevin till liknande informationsmöten åtminstone en gång per termin – gärna oftare.

Det är en utmaning att öka informationsspridningen och kontaktytan mellan verksamheterna utan att öka mötesfrekvensen exponentiellt. Våra programkoordinatorer, kommunikatörer och även till viss del jag själv skulle kunna ses och nyttjas mer som informationsbärare. Att bjuda in någon av oss till ert miljöanalysmöte gör att ni dels får information från oss och vi som informationsbärare kommer att ta med oss kunskap från er in till andra möten. Missförstå mig rätt – är inte ute efter fler möten att gå på 🙂 men tanken med informationsbärare lanseras härmed! Kommer antagligen inte att minska mötena så har du en bra idé hur vi förbättrar informationsflödet – skicka ett mejl eller kom förbi!

Information carriers

By: Pernilla Christensen, vice dean environmental monitoring and assessment

Now we are finally environmentally certified in Umeå! Good work!

I feel very modern when I´m doing my third blog. However I get writer’s block when I think about how many that might read this. Weighs every word and erase some parts when I think it can be quite many readers but on the other hand if there are quite few readers why should I spend all this time on formulating and reformulating? Well, the blog feels like a great information tool and a little less dangerous than tweeting. I will never tweet but I probably said that about the blog too … There was a time when I did not even have Facebook and my sister told me that I belonged to the email generation. That is probably true – emails are safe!

The recent evaluation of the program Forests and Climate pointed to the importance of increased communication and information dissemination. Blog is a way but to increase exchanges between activities and awareness of environmental analysis, we conducted five lunch lectures. We will now evaluate if we have achieved the objective, and those who have comments and suggestions for improvement can contact Ulla, Olof or me.

Last week, vice Principal for environmental analysis Kevin Bishop visited Umeå and met some of us who work with environmental monitoring. It was a popular and successful meeting. We will invite Kevin to similar information meetings at least once per semester – preferably more often.

It is challenging to increase dissemination of information and the contact surface between activities without increasing the frequency of meetings exponentially. Our program coordinators, communicators and also myself could be seen and used more as information carriers. To invite any of us to your meeting allows you to both receive information from us, and we as an information carrier can bring the knowledge from you to other meetings. Do not get me wrong – I am not looking for more meetings to attend 🙂 but the idea of ​​information carriers is hereby launched! This will probably not decrease the amount of meetings so if you have a good idea how we can improve the flow of information – send me an email or come by my office!