Kategoriarkiv: Jonas Rönnberg

Fakulteten drar till Yale!

Av: Jonas Rönnberg, vicedekan

Det är ett minst sagt fascinerande jobb vi har. De flesta av oss har ju chansen att få resa runt och träffa intressanta människor En chans som alla förvisso inte tar, men borde. Nu för någon vecka sedan var vi ett par från fakultetens administrativa nivå som for till USAs ostkust för att svara på ett par förfrågningar om samarbete. Det första besöket avhandlades på Yale, ett av Ivy League universiteten och hyfsat namnkunnigt med förhållandevis kända tidigare studenter som exempelvis Bill och Hillary Clinton. Det är intressant att ett sådant universitet inte behöver ha särskilt strikta krav på bakgrundskunskap för sina skogliga program, något som lett till många sökande och en annan bredd på studenterna än vad vi är vana vid hemma. Utbildningen är knappast ny och man har inga problem med att rekrytera studenter. Kanske något för oss att ta efter? Det är förstås också intressant att notera att Yale å andra sidan kräver att alla kurser som skall tas med i examen har lästs på Yale. Det försvårar förstås för traditionella utbyten men är möjligt att hantera genom att respektive professorer tar med studenter under ”egna” kurser till andra sidan. Det är väl förvisso inte heller uteslutet att något slags utbyte där studieavgifterna kan släckas ut kan komma på plats, även om det kan ta lite tid. För alla som inte varit på Yale, ta chansen att åka dit, det är ett läckert ställe! De har dessutom en del forskare av rang.

Nästa besök gjordes i Washington där vårt primära mål var att diskutera sommarens pilotprojekt med USDA Forest Service. Organisationen är världens största inom skoglig forskning och har uttryckt ett önskemål om att bli mer internationella. Genom att bjuda våra studenter på en mycket intressant vistelse ute på fältet avser man att få upp intresset för internationella frågor. Visst är det läckert att man har vänt sig till vår fakultet för detta ändamål? Stort tack till våra studenter som gjorde pilotprojektet exceptionellt lyckat! Tanken är att på sikt även skicka över respektive handledare från USDA Forest Service på en kortare vistelse på fakulteten i Sverige. Det finns även möjlighet för våra forskare att få stöd för vistelser i USA och hjälp att ordna studieresor. Ta vara på det om ni inte redan varit där!

University of Georgia och deras Warnell School of Forestry är ett annat universitet, i Athens som nu kommer att öppnas upp för regelrätta utbyten för våra studenter. För detta finns för tillfället även bidrag från EU för att möjliggöra studenternas mobilitet. Återigen ett läckert ställe, bekvämt campus och en ovanligt charmig stadskärna för att vara i Nordamerika. Samma kan sägas om Raleigh i North Carolina där vi hittar ytterligare möjligheter för utbyten på North Carolina State University inte minst genom deras Nicholson Fund. Primärt bidrar denna fond till stipendier för doktorander men det finns även goda möjligheter till utbyte på forskarnivå. Det har sagts förut men är värt att repetera att fonden vänder sig till svenska studenter och då inom skog, gärna genetik. Visst är väl det något att fundera på inför det nya året?

Summa summarum är världen full av möjligheter, ta chansen och utnyttja någon av dem på det nya året!

Faculty goes Yale!

By: Jonas Rönnberg, vice dean

The job is fascinating at the least. Most of us have the chance to travel around and meet interesting people. A chance not everyone takes, but should. Now, a week ago we were a couple from the Faculty administrative level at the US East Coast to answer a couple of requests for cooperation. The first visit was discussed at Yale, one of the Ivy League universities and with relatively famous former students such as Bill and Hillary Clinton. It is interesting that such a university does not need not have particularly high demands on the background knowledge for its forestry program, which has led to many applicants and a variety of backgrounds of the students than what we are used to at home. The program is hardly new and has no problems with recruiting students. Maybe something for us to imitate? Of course it is also interesting to note that Yale, on the other hand, requires all classes to be included in the exam has been read at Yale. It complicates of course for traditional exchange but it is possible to manage by the respective professors taking students on their ”own” courses to the partner side. It does however not rule out regular exchange where tuition fees are levelled out may be in place in the future, although it may take some time. For anyone who has not been to Yale, take the chance to go there, it’s a fascinating place! They also have some researchers of rank.

The next visit was in Washington, where our primary goal was to discuss this summer’s pilot project with USDA Forest Service. The organization is the largest in forestry research in the world and has expressed a desire to become more international. By inviting our students in a very interesting stay out in the field the intention is to bring up the interest in international issues. Is it not cool that they have turned to our faculty for this purpose? Many thanks to our students who contributed to an exceptionally successful pilot! The idea is to eventually also send the respective supervisor from USDA Forest Service on a short stay at the faculty in Sweden. There is also an opportunity for our researchers to receive support for stays in US and help organize study trips. Take advantage of this, if you have not already been there!

University of Georgia and their Warnell School of Forestry is another university, in Athens, which will now be open for regular exchange for our students. For this there is at the moment support from EU to enable students’ mobility. Again an interesting place, comfortable campus and an unusually charming city centre to be in North America. The same can be said of Raleigh in North Carolina where we find more opportunities for exchange at North Carolina State University, not least through their Nicholson Fund. Primarily this fund contributes towards scholarships for PhD students but there are also good opportunities for exchange at the faculty level. It has been said before but is worth repeating that the funds are intended for Swedish students and in forest, primarily genetics. Maybe something to consider for the new year?

In sum, the world is full of opportunity, seize the opportunity and take advantage of any of them in the new year!

 

Är den cirkulära bioekonomin vår räddning?

Av: Jonas Rönnberg, vicedekan

Nyss hemkommen från ett arrangemang i Bryssel och just i skrivande stund på väg hem från en kongress på Island kan man konstatera att alla verkar helt insnöade på begreppet bioekonomi, cirkulär ekonomi och allra helst cirkulär bioekonomi. Dessa begrepp som i mångt och mycket handlar om det vi mest hela tiden sysslat med inom skogssektorn verkar vara lösningen på alla frågor och problem rörande de allt mer påtagliga klimatförändringarna. Hur påverkar detta oss på SLU? Hur påverkar det oss som i de flesta fall anser att vi redan har hållit på med det i tid och evighet? Låt oss fundera över några aspekter kring detta.

För det första kan man uppleva att många av dessa möten lockar och kommunicerar till redan frälsta. Det är kanske inte ett problem om det bara vore så att alla andra redan har förstått vad det är vi sysslar med. Så är dock inte fallet. Vid upprepade tillfällen får man veta att t ex skog gör sig bäst stående och outnyttjad. Det är ju märkligt, för det innebär ju att vi måste bygga mer i betong, fortsätta att utnyttja oljebaserade produkter i högre grad och sannolikt bör använda bristvaran vatten i högre grad för att lösa vissa andra problem. Det är mycket svårt att tro att det på sikt skulle vara lämpligare att låta skogen stå än att hållbart bruka den. Att bruka skogen någon annanstans verkar ju vara ett väldigt korkat alternativ eftersom vi redan gjort det under lång tid i de skandinaviska länderna. Man kan ju titta på hur man brukar skog i tex västra Kanada, vilket jag har viss erfarenhet av, där man primärt avverkar naturskog. Förvisso planterar man men knappast med den diversitet som nyss avverkades

Så, om det nu faktiskt är så att det inte är så dumt trots allt att bruka skog, kan man undra varför inte alla har fattat det? Det leder oss in på hur vi uppenbarligen totalt misslyckas med att kommunicera det rätta budskapet.

På Island hade alla deltagare förmånen att lyssna till en mycket pedagogisk herre vid namn Bryan Alexander. Bryan lyfte några intressanta trender (det finns inte utrymme att här gå igenom dessa 200 trendlinjer som han följer) och resultatet av brist på flexibilitet samt oförmåga att respondera på skiften i dessa. Särskilt pekade Bryan på de pedagogiska utmaningar som dagens och framtidens lärare utsätts för. Hur många av oss som undervisar på fakulteten har de senaste fem-tio åren gått en kurs i hur man förändrar sin pedagogik och utnyttjar nya instrument för att nå fram till studenterna? Det har inte jag gjort. Varför inte? Brist på tid, jag gör det imorgon, det blir för dyrt är bara några bortförklaringar. Det får givetvis förödande resultat på kvaliteten i utbildningen om vi inte kan förändra oss och erbjuda de som betalar för att studera det bästa. Dessutom kommer vi ju inte att nå ut med det vi predikar om, att hållbart bruka skog och därigenom bidra till en bättre planet. Hur många av oss forskare har gått en kurs i samma nya pedagogiska instrument jag nyss refererade till för att kunna kommunicera våra resultat till de som kan göra skillnad? Hur många av oss är ute och möter grundskolelärare, gymnasielärare, politiker, policyfolk och inte minst investerare? Helt ärligt är det inte tillräckligt många. Future Forests är ett exempel på en gruppering som åtminstone till viss del är ganska närvarande i samhället. Fler borde ta efter det.

Kanske vi skulle fundera på att omvärdera publiceringshetsen för att istället lägga bara lite mer tid på att föra ut vårt budskap på ett sätt som når de som utgör framtiden.

Kanske vi rent av systematiskt skulle involvera de yngre generationerna i bygget av en bättre utbildning och framtid? Frågorna är inte helt unika för skogsfakulteten, men visst vore det väl intressant om vi som sitter med fantastiska medarbetare skulle våga ta ledningen i en helt nödvändig förändring för samhällets fortlevnad som vi känner det idag? Självklart är den cirkulära bioekonomin en del av framtidens samhälle! Lika självklart är det att vi måste kunna nå ut med vårt budskap, inte bara till de som är närmast sörjande!

 

Is the circular bioeconomy our rescue?

By: Jonas Rönnberg, vice dean

Recently home from an event in Brussels and while writing this on the way home from a congress on Iceland it can be concluded that more or less everyone is overly focused on the concepts of bioeconomy, circular economy or even better the circular bioeconomy. These concepts that mostly deals with what we to a great extent already work with within the forest sector seems to be the solution to all questions and problems related to the more and more obvious climate changes we see. How is this affecting us at SLU? How does it affect us that in most cases believe that we have already been working with these things since ancient times? Let us think about some aspects around this.

First of all one might experience that many of these meetings are attracting and communicating to the already blessed. That might not be a problem if it only was like that that everyone else already had understood what it is we are working with. This is however not the case. Repeatedly one gets to hear that for instance forests are best left untouched and unutilized. That is highly remarkable since it must mean that we will have to build more in concrete, continue to utilize oil based products to an even higher degree and likely will have to use the in many places already scarce resource water to solve certain other problems. It is exceptionally difficult to believe that it in the long run would be better to leave the forest standing than sustainably manage it. To manage the forest somewhere else seems extraordinary stupid when we have already done it for a long time in the Scandinavian countries. One can look at how forests are managed in e.g. western Canada, something I have experience from, where cutting is still primarily done in intact natural forests. Planting is done afterwards but hardly with the same diversity as was just harvested.

So, if it is indeed so that it is not so foolish after all to manage forests, you might wonder why not everyone has accepted it? That brings us to how we obviously totally fails to communicate the right message.

In Iceland, all participants had the privilege of listening to a very pedagogic gentleman named Bryan Alexander. Bryan highlighted some interesting trends (there is no space here to go through these 200 trend lines which he follows) and the result of the lack of flexibility and inability to respond to shifts in them. Especially Bryan pointed on the educational challenges that the present and future teachers are exposed to. How many of us teaching at the faculty have over the past five-ten years, taken a course in how to change the teaching methods and using new tools to reach students? I have not done that. Why not? Lack of time, I’ll do it tomorrow, it will be too expensive are just a few excuses. It will obviously lead to devastating results for the quality of education if we can not change ourselves and offer those who pay to study the best. Moreover, we will not be able to reach out with what we preach, to sustainably manage forests and thus contribute to a better planet. How many of us scientists have taken a course in the same new pedagogical instruments that I just referred to in order to communicate our results to those who can make a difference? How many of us are out meeting primary or secondary school teachers, politicians, policy people, and not least investors? Quite honestly, it is not enough. Future Forests is an example of a group that, at least to some extent is quite present in society. More people should take after that.

Perhaps we should consider reassessing publication baiting and instead add just a little more time to get our message across in a way that it reaches those who represent the future.

Maybe we should even systematically involve the younger generations in the construction of a better education and future? These issues are not unique to the forest faculty, but would it not be interesting if we who are sitting with fantastic colleagues, would dare to take the lead in a completely necessary change for the survival of society as we know it today? Obviously, the circular bioeconomy is a part of the future society! Equally obvious is that we need to be able reach out with our message, not only to those who are bereaved!

Är IUFRO svaret på allt?

Av: Jonas Rönnber, vicedekan, internationaliseringsfrågor

När jag tänker efter på alla år som jag varit involverad i internationaliseringsarbetet på fakulteten är det lätt att undra över vad som egentligen har gjorts. Kunde jag med handen på hjärtat gjort mer eller kommer jag att kunna göra så mycket mer? Det skulle ju kunna kännas en aning oinspirerande minst sagt, om svaret på den frågan är nej…

Diskussion med IUFROs president Mike Wingfield vid World Forestry Congress i Durban 2015.
Diskussion med IUFROs president Mike Wingfield vid World Forestry Congress i Durban 2015.

Men som tur är fallet inte så! Fakulteten är nämligen involverad i tidernas satsning med bäring på internationella frågor! IUFRO, en av de mest intressanta organisationerna för skogsforskare som vill lära känna sina kollegor i resten av världen, håller just nu på att utreda sin egen framtid och vilka frågor som kommer att dominera forskningen framgent. Tack vare en gedigen satsning från fakulteten kommer vi nu att vara med aktivt i detta arbete. Vi kan anta att SLU kommer att synas en del tack vare detta engagemang samtidigt som arbetet med IUFRO kommer att utgöra en del av vår egen omvärldsanalys. Som om detta inte vore nog har SLU tillsammans med fakulteten bestämt att ansöka om att arrangera nästa IUFRO World Congress. Både att ansöka i sig är en mycket intressant satsning samtidigt som en beviljad sådan givetvis kommer att innebära mycket och spännande arbete och utan tvekan placerar både SLU och skogssverige på världskartan.

Dessutom har vi en fortsatt satsning på Efinord, värdskapet för både SNS (Samnordisk skogsforskning) och numera även jordbrukets motsvarighet (NKJ) samlokaliserat med den förra. Fakulteten är både direkt och indirekt involverade i nationella skogsprogrammets internationella delar. Och, som tidigare bloggats, väntar vi i internationella kommittén med spänning på en drös intressanta ansökningar till både fonder och fakultetens positioneringsmedel. Så nej saker och ting är allt annat än oinspirerande!

Som grädde på moset har vi även en ansökan inne om en fortsättning på vad som benämnts Susfor, i en något internationaliserad form, i samarbete med aktörer i flera av våra nordiska länder. Susfor är spännande eftersom grundtanken med denna Vinnova-finansierade påverkansplattform är att skapa bättre förutsättningar för våra forskare att kunna söka och även erhålla medel från Horizon 2020.

Så nej livet är snarare väldigt inspirerande och spännande och IUFRO är alltså inte svaret på allt men en delikat del av det hela!

 

Is IUFRO the answer to everything?

By: Jonas Rönnberg, vice dean, internationalization

When one is thinking of all the years of engagement in the internationalization work at the faculty it is not far-fetched to wonder about what has really been done or achieved, and if being fully honest one could have done more or will actually be able to achieve so much more? It would not be an understatement to say that it would feel somewhat uninspiring , if the answer to that would be no…

But as one might suspect this is not the case! The Faculty is involved in a significant venture with bearing on international issues. IUFRO, which is one of the more interesting organizations for forest researchers who want to get to know their colleagues in the rest of the world (in principle), is currently investigating their own future and the issues that will dominate the research in the future. Thanks to a solid effort from the faculty, we will now be active and visible in this work. One may actually assume that SLU will become more visible partly thanks to this commitment while working with IUFRO will also form part of our own analysis of the surrounding world. As if this were not enough, SLU in conjunction with the Faculty has decided to pursue an application for arranging the next IUFRO world congress. Both the application procedure in itself is a very interesting initiative while naturally a granted such will mean much and exciting work and no doubt puts both SLU and Swedish forestry sector on the world map.

In addition to the above mentioned, we also have a continued focus on and engagement in the Efinord, the hosting of both SNS (Nordic forest research) and now also the agricultural counterpart (NKJ) co-located with the last, and are both directly and indirectly involved in the Swedish national forest program’s international parts. And, as formerly blogged we are waiting in the International Committee with excitement on a whole range of interesting applications to both funds and the Faculty’s positioning support. So no, things are anything but uninspiring!

To top it off, we now also have an application in the continuation of what has been termed Susfor, in a slightly internationalized form, in co-operation with collaborators in several of our Nordic countries. Susfor is exciting because the basic idea of this Vinnova-funded advocacy platform is to create better conditions for our scientists to be able to search and also receive funds from Horizon 2020.

So again, life is rather very inspiring and exciting and IUFRO is not the answer to everything but a delicate part of the whole thing!

Diskussion med IUFROs president Mike Wingfield vid World Forestry Congress i Durban 2015.

Du firade väl den internationella skogsdagen?

Av: Jonas Rönnberg, vicedekan, internationalisering

Den 21:a mars firas skogens dag internationellt. Hur firade du? De flesta av oss firade väl inte särskilt mycket alls om vi ska vara ärliga. Frågan är om det inte är symptomatiskt för vår fakultet där de flesta förstår vikten av att vara internationellt engagerad men där inte fullt så många faktiskt är det. Givetvis är det många som är engagerade och gör ett jättebra jobb, men sett till vår storlek finns det nog en del att önska.

En sak som är slående när man som vicedekan för internationalisering vid fakulteten reser runt i världen och för all del även i landet är det faktum att SLU har ett mycket gott rykte. Man refererar ofta och gärna till SLU. Detta är förstås jättebra och ett resultat av många forskares synnerliga insatser för vetenskapen. Samtidigt är det märkvärdigt tomt på SLU-folk, och för all del svenskar i största allmänhet, där ute i världen. Det kan tyckas rimligt med tanke på att Sveriges befolkning är liten. Faktum är dock att SLU och dess fakultet för skogsvetenskap är avgjort en av de stora aktörerna på den skogliga akademiska arenan. I jämförelse med andra aktörer och i relation till vårt goda rykte borde läget sålunda vara annorlunda, vi borde vara med på fler ställen.

Nyttan med att bruka skogen, inte minst ur ett klimatperspektiv är ett annat faktum som skiljer Sverige och vår fakultet från många andra där fokus allt som oftast handlar om bevarandefrågor. Det faller sig i många länder naturligt att det förhåller sig på det viset. Det är dock så att Sverige har gjort en skoglig resa av sällan skådat slag, med restaurering som ett ledord, till att vara den skogliga gigant vi är idag. Kombinationen av att vara del av detta under och bristen på närvaro internationellt förefaller då ännu märkligare.

I anslutning till den internationella skogsdagen kan man alltså lätt bli lite tankfull. Fakultetens goda rykte i kombination med behovet av ökad förståelse för nyttan av ett hållbart brukande av skogsresursen borde väl utgöra en lämplig bas för ett större engagemang internationellt? Det skulle dessutom troligen leda till fler möjligheter och ännu bättre rykte. Så, alla ni som känner att det var ett tag sedan ni var ute och tittade till resten av världen, ta chansen! Fakulteten har dessutom både fonder och satsar även i år på så kallade positioneringsbidrag, bidrag till resor av särskilt fakultetsstrategiskt intresse.

Did you celebrate the international day of forests?

By: Jonas Rönnberg, vice dean, internationalization

The 21st March the international day of forests is celebrated. How did you celebrate? Most of us probably didn’t celebrate very much at all if we are to be honest. The question is whether it is symptomatic of our faculty where most understand the importance of being engaged internationally but where not so many actually are. Of course there are many who are dedicated and do a great job, but in terms of our size, there’s probably something more to be expected.

One thing that is striking when I am, as vice dean for internationalization at the Faculty of Forest Sciences, traveling around the world, and also within the country, is that SLU has a very good reputation. People are often enthusiastically referring to SLU. This is of course great and the result of many of our researchers’ exceptional contributions to science. At the same time there is a remarkable lack of SLU-presence, and Swedes in general, out there in the rest of the world. It may seem reasonable given that the Swedish population is small. The fact is though that SLU and its Faculty of Forest Science is decidedly one of the major players in the forest academic arena. In comparison with other stakeholders and in relation to our reputation however the situation should be different, we should be present in more places.

The benefit from sustainably managing the forest, not least from a climate perspective is another fact that separates Sweden and our faculty from many others where the focus most often is about conservation issues. It may seem natural that this is the case for many other countries even if a different route may be possible. It is, however, so that Sweden has made a seldom seen journey, with restoration as a guiding principle, to be the forestry giant it is today. The combination of being part of this wonder and the lack of international presence then seems even stranger.

In connection with the international day of forests, one can easily become a bit thoughtful. The faculty’s reputation coupled with the need for greater understanding of the benefits of sustainable use of forest resources ought to be a suitable base for greater engagement internationally? It would also likely lead to more opportunities and better reputation. So, all of you who feel that it’s been a while since you were out looking and caring for the rest of the world, take a chance! Remember that the faculty has both foundations granting travelsupport and invests also this year in so-called positioning grants, i.e. trips of special strategic interest for the faculty.