Kategoriarkiv: career

…och den ljusnande framtid är vår…

Av: Pernilla Christensen

Pernilla Christensen. Foto: Andreas Palmén
Pernilla Christensen. Foto: Andreas Palmén

”Värt att veta” föredragsserien är slut för denna gång. Serien har fått ett mycket positivt bemötande och enligt den enkät som vi genomförde vill man gärna se fler nya liknande föredrag. Vi kommer därför att fortsätta föredragsserien och beroende på hur vi får ihop föredragshållare är föredragen tillbaka i slutet av hösten 2017 eller under våren 2018. Kom gärna in med synpunkter och förbättringsförslag eller varför inte önska ett föredrag – vem vill du höra prata och om vad?

Arbetet med miljöanalytikerkarriären resulterade i tre titlar och en kompetensnivå. Efter att i flera år ha suttit med och diskuterat titlar och karriärer för miljöanalytiker var det dags att drapera titlarna över den avdelning där jag är avdelningschef. Det ska inte vara några problem eller…? Teori och praktik möttes och teorin passade inte riktigt till verkligheten. Man ska exempelvis vara disputerad eller motsvarande för att bli miljöanalytikerspecialist. Vad är då motsvarande? Trots vissa problem tror jag att det kan vara värdefullt att samla miljöanalytiker under samma titeltak då det kan komma att öka vi-känslan och tydliggöra vårt uppdrag. En förhoppning har även funnits att detta ska höja statusen för miljöanalysen och oss som arbetar med den.

Slutfasen för oss miljöanalytiker är senior miljöanalytiker vilket kompetensmässigt är att likställas med docent. Kriterierna för att nå denna slutdestination är ännu inte satta men diskussionerna som förs är att det ska vara allt från en stark vetenskaplig koppling (du ska vara försteförfattare på 5 artiklar, biträdande handledare för doktorander etc.) till att det är miljöanalysens kärnvärden som står i fokus (att du har arbetat med alla delar från insamling och kvalitetsäkring till presentation, sammanställning, rapporter, artiklar mm).

Inom miljöanalysen bidrar vi med underlag till uppföljningen av miljömålen. Nu tillkommer Agenda 2030, dvs. de globala hållbarhetsmålen – SLU och miljöanalysen har alla förutsättningar att kunna bidra till detta arbete. Social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet och tvärvetenskapliga samarbeten är i fokus. För att klara av att möta de nya målen behöver vi bli bättre på att bryta våra egna interna stuprör och arbete mer tvärvetenskapligt men även påverka omvärlden så att deras stuprör bryts. Det händer ibland att frågor hamnar mellan myndigheter och i dessa fall är det svårt att komma framåt. Även myndigheter måste samarbeta mer, särskilt vad gäller frågor som de har ett gemensamt ansvar för. Om man ser till helheten gäller detta även på departementsnivå mellan olika departement.

Hur ser då framtiden ut för miljöanalysen? Vi vet inget än om det kommer att komma mer resurser till miljöanalysen vid SLU. När vår miljöminister Karolina Skog pratade vid Flora och Fauna konferensen, som varje år arrangeras i Artdatabankens regi, sa hon bland annat att den sittande regeringen är den som i särklass lagt mest pengar på miljöarbete. Det tror jag vi märker till viss del i våra verksamheter dvs. att det kommit in fler uppdrag. Kanske kan detta kompensera bortfallet av 10 miljoner i LBP medel till miljöanalysen i år och 20 miljoner nästa år. De 20 miljoner som vi har haft under några år att fördela till olika projekt har inneburit möjligheter att tänka strategiskt, testa nya saker samt underhålla basstrukturer som annars är svåra att få finansering för. Hur vi utan projektmedel vidmakthåller detta arbete är en utmaning. Vi har dock grunden för att möta kravet som Agenda 2030 ställer på oss och nu måste vi visa att vi kan sätta samman allt till den helhet som efterfrågas.

Avslutningsvis vill jag informera om att vi har en ny koordinator för Klimat programmet – Johan Stendahl – Johan arbetar som forskare inom Markinventeringen och sitter vid Institutionen för mark och miljö i Ultuna.

 

… and the bright future is our …

By: Pernilla Christensen, vice dean

The ”worth knowing” lecture series is over for this time. The lectures have received a very positive response and according to the survey we conducted, most of you would like to see more new similar talks. We will therefore continue and, depending on how easy it will be to arrange a new program, the lectures will be back in the late autumn of 2017 or during spring 2018. Please send comments and general suggestions or why not wish a talk – which speaker would you like or what subject would you like to get covered?

The work on the environmental analysis career resulted in three titles and a competence step. After discussing titles and careers for environmental analysts for several years, it was time to apply the titles at the section which I am head of. There should be no problems or? Theory and practice met and the theory did not really fit reality. For example, you must have a PhD or equivalent experiences in order to become an environmental analyst specialist. What would be equivalent to a PhD? Despite these problems I think that gathering environmental analysts under the same title and competence will be valuable to us as a group and will clarify our mission. Hopes are that this will raise the status of the environmental analysis and those who work with it.

The final competence step for our environmental analysts will be senior environmental analysts, which is to be equated with the docent titel. The criteria for achieving this final destination have not yet been set, but the discussions are that it should be all from a strong scientific link (you will be the author of 5 articles, assistant supervisor for doctoral students, etc.) to that it is the core values ​​of the environmental analysis that are in focus (that you have worked with all parts from collection and quality assurance to presentation, compilation, reports, articles, etc.).

Within the environmental analysis, we contribute to the follow-up of the national environmental goals. Now Agenda 2030 is added, i.e. the Global Sustainability Goals – SLU and the environmental analysis have every opportunity to contribute to this work. Social, economic and ecological sustainability and interdisciplinary cooperation are in focus. In order to cope with the new goals, we need to be better off “breaking our own internal drainage pipes” and work more interdisciplinary but also affecting the outside world so that their “pipes” are broken. Issues are sometimes shared between authorities, and sometimes questions get stuck when no one takes responsibility. Even authorities need to cooperate more, especially with regard to issues they have shared responsibility for. If you look at the whole, this also applies at ministry level between different ministries.

How does the future look like for the environmental analysis? We do not know if there will be more resources for the environmental analysis at SLU. When our minister for the environment, Karolina Skog, spoke at the Flora and Fauna conference, organized annually by the Artdatabanken, she said, among many other things, that the present government is the one who by far spend most money on environmental issues. I think that we have noticed some of that, i.e. that more assignments have been received. Perhaps this can to some degree compensate for the loss of 10 million in LBP funds for the environmental analysis this year and 20 million next year. These 20 million that we have had for a few years to allocate to different projects have meant opportunities to think strategically, test new ideas, and maintain basic structures that are otherwise difficult to fund. It is a challenge to do such work without project funding. However, at SLU and within Foma we have the foundation to meet the demand that Agenda 2030. Now we need to deliver everything as requested.

Finally, I would like to inform you that we have a new coordinator for the climate program – Johan Stendahl – Johan works as a researcher within “Markinventeringen” and is placed at the Department of Soil and Environment in Ultuna.

Fakulteten rankas nr ett i världen!

Av: Jonas Rönnberg

Foto: Pär Fornling

Grattis alla kollegor på fakulteten! En anmärkningsvärd prestation! I den senaste rankingen kommer fakulteten ut som nummer ett i världen inom skogsbruk, före t.ex. Oregon State University, University of British Colombia och Helsingfors universitet. Även andra områden vid universitetet rankas mycket högt. Detta är naturligtvis något att reflektera och att vara stolt över. Inte bara är det bra för självkänslan, men det öppnar dörrar för oss alla. När det gäller det internationella arbetar vi kontinuerligt med att utveckla våra partnerrelationer och en hög ranking underlättar verkligen det arbetet. Samtidigt är det krävande att vara nummer ett, du förväntas leverera, och att förbli nummer ett är måhända inte så lätt.

För att stimulera och uppmuntra kollegor vid fakulteten för att fortsätta det utmärkta arbetet vill vi påminna om möjligheten att ansöka om ”positioneringsmedel”, dvs inbjudningar till fakulteten eller internationella besök av särskilt strategisk betydelse och intresse som kommer hjälper till att positionera fakulteten och öka synligheten. Det kommer också att vara möjligt, som vanligt, att ansöka om stöd för sådant som ligger närmare din egen forskning. Andra sätt att uppfylla förväntningarna omfattar de allmänna ansökningsförfarandena där vi vill rekommendera fler att använda ”pivot” systemet. Prova det, det kan hjälpa i den kontinuerliga kampen för pengar. Samtidigt fortsätter diskussionen om säkra och tydliga karriärvägar på olika nivåer vid fakulteten och universitetet. Det är väl känt att situationen inte alltid är vad vi önskar, även om det ser bättre ut på vår fakultet än på många andra ställen. Med detta i åtanke är det ännu mer imponerande att nå positionen som nummer ett!

Jag skulle också vilja ge viss positiv återkoppling till vårt administrativa stöd. Ett exempel är den pågående uppbyggnaden av samarbetet med USDA Forest Service som detta år verkar resultera i att sju (!) av våra elever kommer att tillbringa sin sommar i USA på olika fältstationer för att lära sig mer om amerikanskt skogsbruk och även för att föra in ett mer skandinaviskt perspektiv. Utan administrativt stöd skulle inte detta ha varit möjligt! Vi har också genom SLU Global kontaktats av etiopierna för att stödja dem i planeringen för ett brett svenskt bilateralt stödprogram för den etiopiska skogssektorn. En delegation under ledning av miljöminister på efterfrågan från Sida / svenska ambassaden kommer att besöka SLU i maj. Syftet med besöket är att bistå med erfarenhet, input och inleda en dialog. Utöver detta kommer vi att få besök av chefen för CIFOR (centre of forestry research, ett av CGIAR instituten i Indonesien) strax före påsk för att diskutera eventuella samarbeten. Och, det är nu möjligt att anmäla sig till IUFROs 125 års firande i september i Freiburg, Tyskland. Under konferensen kommer många av oss att presentera top notch forskning och fakulteten kommer naturligtvis att vara där!

Det är med lätta steg jag önskar er alla en riktigt Glad Påsk mycket snart!

 

The faculty ranks no. one in the world!

By: Jonas Rönnberg, Vice dean, internationalization

Congratulations all colleagues at the faculty! A remarkable achievement! In the latest ranking the faculty comes out as number one in the world in the area of forestry, ahead of e.g. Oregon State University, University of British Colombia, and University of Helsinki. Also the other areas at the university rank very high. This is of course something to reflect on and to be proud of. Not only is it good for the self-esteem but it opens doors for all of us. Regarding the internationalization we are continuously working on developing our partner relations and a high ranking is certainly simplifying this work. At the same time it is demanding to be number one, you are expected to deliver, and to remain number one is not as easy as getting there the first time.

To stimulate and encourage colleagues at the faculty to continue the excellent work we want to remind about the possibility to apply for “positioning funds”, i.e. invitations to the faculty or international visits of certain strategic importance and interest that will help position the faculty and increase the visibility. It will also be possible, as usual, to apply for support that is closer to your own research. Other ways to meet the expectations include the general application procedures where we would like more people to use the “pivot” system. Try it, it may help in the continuous fight for money. At the same time the discussion on secure and clear career paths continues at different levels at the faculty and university. It is well-known that the situation is not always what we wish for even if it looks better at our faculty than many other places. With this in mind it is still even more impressive to reach that number one position!

I would also like to give some positive feedback to our administrative support. One example is the ongoing build-up of the collaboration with USDA Forest Service that this year seems to result in seven (!) of our students going to spend their summer in US at various field stations to learn more about American forestry and also to bring in a different, more Scandinavian perspective. Without the administrative support this would not have been possible! We have also through SLU Global been approached by the Ethiopians to support in the process of planning a broad Swedish bilateral support program for the Ethiopian forest sector. A delegation headed by the minister of environment on demand from Sida/Swedish embassy will be visiting SLU in May. The purpose of the visit is to give experience, input and start a dialogue. On top of this we will be visited by the head of CIFOR (centre of forestry research, one of the CGIAR institutes in Indonesia) just before the Easter holidays to discuss potential collaborations. And, now it is possible to sign up for the IUFRO 125 year’s celebration in September in Freiburg, Germany. During the conference many of us will present top notch research and the faculty will of course be there!

It is with light steps I wish you all a Happy Easter very soon!

 

Varför kvinnor föredrar Valmet[1]

Av: Ann Dolling, vicedekan lika villkorsfrågor

Klicka på bilden för store version. / Click on image for larger version.
Klicka på bilden för större version. / Click on image for larger version.

Något har i alla fall hänt sedan 90-talet med avseende på reklam och genus! ”Varför kvinnor föredrar Valmet.” Det är överskriften på ett reklamuppslag i Tidningen Skogen från maj 1990. Jag citerar ur reklamen: ”Det finns all anledning att tro att förarmakor (min anmärkning: inte förarmakar) och dito sambos har en speciell förkärlek till Valmet.” Förarmakorna gillar Valmet på grund av den höga produktiviteten. ”Det kan vara välgörande för familjelivet att herrn i huset är hemma lite oftare.” Dessutom säger bilden mer än tusen ord. Här handlar det om att män kör skogsmaskin och kvinnor föder barn. Det som kollegan, som hittade reklamuppslaget, och jag reagerar på är att det fortfarande år 1990 var ok att framställa så stereotypa könsroller. Det känns mer som 60- och 70-tal.

När jag vänder på uppslaget hittar jag följande citat: ”Skogsmannen väljer jakthund med större omsorg än han väljer plantor”. Inga skogskvinnor, eller? Finns dom inte? Helt plötsligt förstår jag varför jag fick ångest och kände mig så utanför och osynlig varje gång jag läste tidningen Skogen på slutet av 80-talet och början av 90-talet.

Jag prenumererade på tidningen under ett antal år. Jag var ju för fasen jägmästare och måste hålla mig ajour! Men tidningen var ju inte skriven för mig! Den var ju enbart skriven för skogsmannen.

Inte konstigt att jag kände mig utanför. Jag skulle ju snarare se upp till skogsmannen och föda hans barn.

Det är i alla fall glädjande är att vi numera reagerar och tycker att det här är en förlegad syn på vem som gör vad och att det inte bara finns skogsmän. Vi blir allt mer medvetna om könsstereotypa mönster. Idag finns det kvinnor som kör skogsmaskin och bidrar till produktiviteten i skogen. Kvinnorna fanns i skogsmaskinerna även på 90-talet men det fattade uppenbarligen varken Valmet eller reklammakaren. Norra skogsmannaklubben har bytt namn till Norra skogsklubben och har just nu en kvinna som ordförande. Långsamt men säkert blir det allt fler kvinnor i skogsbruket på alla nivåer.

Det är skönt att kunna konstatera att det sker en utveckling mot ett allt mer jämställt samhälle och en allt mer jämställd skogssektor. Men det sker så långsamt att vi många gånger inte noterar det. Det inger hopp inför framtiden. Om 25 år kommer vi att titta tillbaka och se att det har hänt en del sedan idag.

PS. Apropå generella kompetenser. I artikeln framgår det också att 1967 års jägmästarstudenter fick mer undervisning i traktorkörning (55 timmar) än i talekonstens gåva. Inget nytt under solen!

[1] Valmet (numera Komatsu Forest) tillverkar skogsmaskiner.

Why women prefer Valmet[2]

By: Ann Dolling, vice dean, equal opportunities

In any case, something has happened since the 90’s in terms of advertising and gender! ”Why women prefer Valmet.” That´s the title of an advertisement in the magazine Skogen from May 1990. I quote from the advertisement: ”There is every reason to believe that the drivers wife’s (my note: not the driver’s husband’s) and ditto cohabitant has a special fondness for Valmet. ”Valmet drivers wife’s like Valmet because of its high productivity. ”It may be beneficial for family life that the man of the house is home more often.” In addition, the picture tells more than thousand words. This is about the men running forestry machines and the women give birth. It’s amazing that, still in the 1990, is OK to display that kind of gender stereotypes. It feels more like the 60s and 70s.

When I turn the page, I find the following quote: ”The male forester (in Swedish “forest man”) chooses hunting dog with more care than he chooses tree seedlings”. No forest women, or what? They do not exist? No? Suddenly I understand why I got anxiety and felt so invisible and excluded and every time I read the magazine Skogen at the end of the 80s and early 90s. I subscribed on the newspaper for a number of years. After all, I was a jägmästare and had to keep up to date! But the magazine was not written for me! It was only written for the male foresters.

No wonder I felt like an outsider. I was more supposed to look up to the male forester and to give birth to his children.

It is certainly gratifying that we now react and think this is an outdated view on who does what, and that there are not only male foresters. We are becoming more aware about gender stereotypes. Today, there are women who drive forestry machines and contribute to the productivity in the forest. However, there were women driving the forest machines in the 90s also, but apparently neither Valmet or the advertiser were aware of that. The Northern (male) Forester Club changed its name to the Northern Forest Club and now has a woman as president. Slowly, step by step, it is becoming increasingly more women in the forestry sector at all levels.

It is nice to note that there is a trend towards a more equal society and an increasingly equal forestry sector. However, the change is so slow that we often do not note it. It gives hope for the future. In 25 years we will look back and see that a lot has happened since today.

PS. Speaking of general skills. The article also tells that the jägmästar students in 1967 got more education in tractor driving (55 hours) than in oral presentation. Nothing new under the sun!

[2] Valmet (now Komatsu Forest) is forestry machine manufacturer.

Effektiv samverkan

Av: Christer Björkman, prodekan

Christer Björkman, vicedekanSamverkan har blivit ett honnörsord inom universitetsvärlden. I den senaste forskningsproppen nämndes ordet cirka 200 gånger. Mycket tyder på att statsmakterna delvis kommer att basera tilldelningen av medel till universiteten på samverkansaktiviteter. Än så länge dock oklart hur samverkan kommer att mätas.

Vi på skogsfakulteten och SLU har en stark tradition av samverkan. En sak som vi behöver fundera på är hur vi kan visa upp all den samverkan som faktiskt sker. Eftersom det inte finns någon färdig mall har vi möjlighet att påverka hur mallen i slutändan kommer att utformas. En del i arbetet är att vi på fakultets- och SLU-nivå arbetar med att utforma en meritportfölj för samverkan.

På fakulteten har vi dessutom satt som mål att meritvärdet för samverkan ska öka, att samverkan ska beaktas mer vid anställningar och vid lönesättande samtal. Allt för att lyfta statusen på denna verksamhet.

På fakultetsnivå arbetar vi även med att utveckla mer organiserad samverkan med våra närmaste samverkanspartners som Skogforsk, Skogsstyrelsen, företag och organisationer. Ett led i detta är att vi knutit en strategisk referensgrupp till fakulteten med representanter från alla viktiga grenar av skogssektorn. Till vår stora glädje har nära nog samtliga tillfrågade organisationer visat ett stort intresse för att delta i rådet. Vår ambition är att gruppen även ska fungera som referensgrupp till framtidsplattformen ’Future Forests’. Plattformen har precis tillsatt sin inre trojka bestående av Annika Nordin (programchef), Linda Gruffman (programsekreterare) och Annika Mossing (kommunikatör). Vi ser mycket fram emot det fortsatta arbetet och önskar den ytterst kompetenta trojkan lycka till!

’Fund raising’ är ett begrepp som seglat upp på senare tid. För många har ordet möjligen en inte helt positiv framtoning. Men egentligen är det något vi sysslat med hela tiden – nästan all form av medfinansiering från externa partners kan räknas in i den kategorin. Vi kan med glädje konstatera att en av våra främsta ’fund raisers’, Pelle Gemmel, har gått med på att fortsätta arbeta för fakulteten under de närmaste åren inom detta allt viktigare område. Vi vill uppmana intresserade medarbetare att fundera på om de vill göra karriär inom detta område. Ambitionen är att hitta en eller flera lämpliga personer som kan driva arbetet vidare.

När det gäller samverkan så dyker ofta frågan upp om vi kan samverka för mycket – eller kanske snarare för ineffektivt. Ibland får man intrycket av att våra potentiella samverkanspartners är lite av en bristvara och att de ibland väljer att tacka nej för att de redan sagt ja till andra. Här har vi möjligheter att bättra oss genom en ökad samordning. Hur det ska går till är en fråga som vi just nu arbetar med.

Om vi ska kunna öka och effektivisera vår samverkan så är en viktig del att vi ständigt identifierar nya potentiella partners. Här är det nog viktigare att tänka fritt än rätt.

 

Efficient collaboration

By: Christer Björkman, Deputy Dean

Collaboration (‘samverkan’) has become a buzzword in the university world. In the latest research government bill the word was mentioned about 200 times. The evidence suggests that the government will partly base the allocation of funds to universities on collaboration activities. So far, however, it is unclear how the collaboration will be measured.

We at the Forest faculty and SLU has a strong tradition of collaboration. One thing we need to think about is how we can show off all the interaction is actually happening. Since there is no ready-made template, we have the opportunity to influence how the model will ultimately be designed. Part of the work is that we are on the faculty and SLU-level working to design a merit portfolio of collaboration.

At the faculty, we have also set a target that the merit value of collaboration should increase, that collaboration activities should be considered more in the employment process and the wage-setting call. All to raise the status of such activities.

At the faculty level, we are also working to develop more organized cooperation with our closest collaboration partners like ‘Skogforsk’, ‘Skogsstyrelsen’, companies and organizations in the forest sector. One part of this is that we have tied an external advisory board to the Faculty with representatives from all major branches of the forest sector. To our great joy, almost all the organizations have shown a keen interest to participate in the board. Our ambition is that the external advisory board also will serve as a reference group for the future platform ‘Future Forests’. The platform has just appointed its internal troika consisting of Annika Nordin (program director), Linda Gruffman (program secretary) and Annika Mossing (communicator). We very much look forward to the continued work and wish the highly skilled troika luck!

‘Fundraising’ is a term that has become increasingly important recently. For many, the word perhaps has a not entirely positive image. But actually it is something we have been doing all the time – almost any form of co-financing from external partners can be included in that category. We are pleased to note that one of our main ‘fund raisers’, Pelle Gemmel, has agreed to continue to work for the Faculty in the coming years in this increasingly important area. We want to encourage interested employees to think about whether they want to make a career in this field. The aim is to find one or more suitable persons who may be pursuing this work.

When talking about collaboration the question frequently pops up if we can collaborate too much – or perhaps rather inefficiently. Sometimes one gets the impression that our potential collaboration partners is a bit of a shortage, and that they sometimes choose to say ‘no’ because they have already said ‘yes’ to others. Here we have opportunities to improve ourselves through greater coordination. How to do this is a matter which we are currently working with.

If we are to improve and streamline our interactions with collaborators, an important part is to constantly identify new potential partners. Here it is probably more important to think freely than right.

Fakulteten drar till Yale!

Av: Jonas Rönnberg, vicedekan

Det är ett minst sagt fascinerande jobb vi har. De flesta av oss har ju chansen att få resa runt och träffa intressanta människor En chans som alla förvisso inte tar, men borde. Nu för någon vecka sedan var vi ett par från fakultetens administrativa nivå som for till USAs ostkust för att svara på ett par förfrågningar om samarbete. Det första besöket avhandlades på Yale, ett av Ivy League universiteten och hyfsat namnkunnigt med förhållandevis kända tidigare studenter som exempelvis Bill och Hillary Clinton. Det är intressant att ett sådant universitet inte behöver ha särskilt strikta krav på bakgrundskunskap för sina skogliga program, något som lett till många sökande och en annan bredd på studenterna än vad vi är vana vid hemma. Utbildningen är knappast ny och man har inga problem med att rekrytera studenter. Kanske något för oss att ta efter? Det är förstås också intressant att notera att Yale å andra sidan kräver att alla kurser som skall tas med i examen har lästs på Yale. Det försvårar förstås för traditionella utbyten men är möjligt att hantera genom att respektive professorer tar med studenter under ”egna” kurser till andra sidan. Det är väl förvisso inte heller uteslutet att något slags utbyte där studieavgifterna kan släckas ut kan komma på plats, även om det kan ta lite tid. För alla som inte varit på Yale, ta chansen att åka dit, det är ett läckert ställe! De har dessutom en del forskare av rang.

Nästa besök gjordes i Washington där vårt primära mål var att diskutera sommarens pilotprojekt med USDA Forest Service. Organisationen är världens största inom skoglig forskning och har uttryckt ett önskemål om att bli mer internationella. Genom att bjuda våra studenter på en mycket intressant vistelse ute på fältet avser man att få upp intresset för internationella frågor. Visst är det läckert att man har vänt sig till vår fakultet för detta ändamål? Stort tack till våra studenter som gjorde pilotprojektet exceptionellt lyckat! Tanken är att på sikt även skicka över respektive handledare från USDA Forest Service på en kortare vistelse på fakulteten i Sverige. Det finns även möjlighet för våra forskare att få stöd för vistelser i USA och hjälp att ordna studieresor. Ta vara på det om ni inte redan varit där!

University of Georgia och deras Warnell School of Forestry är ett annat universitet, i Athens som nu kommer att öppnas upp för regelrätta utbyten för våra studenter. För detta finns för tillfället även bidrag från EU för att möjliggöra studenternas mobilitet. Återigen ett läckert ställe, bekvämt campus och en ovanligt charmig stadskärna för att vara i Nordamerika. Samma kan sägas om Raleigh i North Carolina där vi hittar ytterligare möjligheter för utbyten på North Carolina State University inte minst genom deras Nicholson Fund. Primärt bidrar denna fond till stipendier för doktorander men det finns även goda möjligheter till utbyte på forskarnivå. Det har sagts förut men är värt att repetera att fonden vänder sig till svenska studenter och då inom skog, gärna genetik. Visst är väl det något att fundera på inför det nya året?

Summa summarum är världen full av möjligheter, ta chansen och utnyttja någon av dem på det nya året!

Faculty goes Yale!

By: Jonas Rönnberg, vice dean

The job is fascinating at the least. Most of us have the chance to travel around and meet interesting people. A chance not everyone takes, but should. Now, a week ago we were a couple from the Faculty administrative level at the US East Coast to answer a couple of requests for cooperation. The first visit was discussed at Yale, one of the Ivy League universities and with relatively famous former students such as Bill and Hillary Clinton. It is interesting that such a university does not need not have particularly high demands on the background knowledge for its forestry program, which has led to many applicants and a variety of backgrounds of the students than what we are used to at home. The program is hardly new and has no problems with recruiting students. Maybe something for us to imitate? Of course it is also interesting to note that Yale, on the other hand, requires all classes to be included in the exam has been read at Yale. It complicates of course for traditional exchange but it is possible to manage by the respective professors taking students on their ”own” courses to the partner side. It does however not rule out regular exchange where tuition fees are levelled out may be in place in the future, although it may take some time. For anyone who has not been to Yale, take the chance to go there, it’s a fascinating place! They also have some researchers of rank.

The next visit was in Washington, where our primary goal was to discuss this summer’s pilot project with USDA Forest Service. The organization is the largest in forestry research in the world and has expressed a desire to become more international. By inviting our students in a very interesting stay out in the field the intention is to bring up the interest in international issues. Is it not cool that they have turned to our faculty for this purpose? Many thanks to our students who contributed to an exceptionally successful pilot! The idea is to eventually also send the respective supervisor from USDA Forest Service on a short stay at the faculty in Sweden. There is also an opportunity for our researchers to receive support for stays in US and help organize study trips. Take advantage of this, if you have not already been there!

University of Georgia and their Warnell School of Forestry is another university, in Athens, which will now be open for regular exchange for our students. For this there is at the moment support from EU to enable students’ mobility. Again an interesting place, comfortable campus and an unusually charming city centre to be in North America. The same can be said of Raleigh in North Carolina where we find more opportunities for exchange at North Carolina State University, not least through their Nicholson Fund. Primarily this fund contributes towards scholarships for PhD students but there are also good opportunities for exchange at the faculty level. It has been said before but is worth repeating that the funds are intended for Swedish students and in forest, primarily genetics. Maybe something to consider for the new year?

In sum, the world is full of opportunity, seize the opportunity and take advantage of any of them in the new year!

 

Att ”sälja in” skogen

Av: Ann Dolling, vicedekan

Ann Dolling, vicedekan.

Jag jobbar med att ta fram och försöka implementera skoglig utbildning för våra nysvenskar. Målet med utbildningen är att några av alla de nyanlända ska komma in i ett socialt och kulturellt sammanhang, hitta ett jobb och bosätta sig på landsbygden. Och då är ett jobb i skogssektorn en väg till detta. Skogen finns som bekant in på knuten i landsbygdsamhället. Långsiktigt är det också ett mål att rekrytera till våra skogliga utbildningar på alla nivåer. Från naturbruksgymnasiet till SLU. Det är en del i arbetet att få en jämställd skogsfakultet som speglar det övriga samhället. Lika många kvinnor som män, samma andel utrikes födda som i resten av samhället. Många av de asylsökande och nyanlända har inte har någon erfarenhet av skog eller skogsbruk. Att intressera dessa människor för något helt okänt är inte helt enkelt. Hur gör man då? Det handlar om att ha en röd tråd av skog från asylboendet, vidare till SFI-utbildningen och till naturbruksgymnasiet för att sedan kanske ta steget till SLU eller kanske använda en tidigare högskoleexamen som kompletterats med nya kunskaper om skogen. Det handlar om att göra enkel utbildning med skogs- och studiebesök och visa upp vad skogen är.

Förra månaden var jag med och undervisade på kursen Nature based interventions, en kurs i mastersprogrammet Outdoor Environments for Health and Well-being och som har sin hemvist på LTV-fakulteten. Vi hade en kursträff här i Umeå, med webbaserat material, exkursioner och övningar. Det var jättekul! De jag mötte var en helt annan målgrupp än de jag möter på Skogis i vanliga fall. Studenterna på mastersprogrammet hade en skiftande bakgrund, allt från landskapsarkitektstudenter till biomedicinska analytiker, sjukgymnaster och arbetsterapeuter. Eftersom mastersprogrammet handlar om utomhusmiljöer så är ju alla intresserade av att vara utomhus och har då en grundläggande kunskap om vad en hållbar skog är. Trodde jag! Men så var inte fallet. Då uppstår frågan, är det fel på dem som inte kan eller på mig som trodde att de kunde?

Vi är många som funderar på varför så få söker till de skogliga programmen vid fakulteten och hur vi ska göra för att få fler att välja att läsa till skogs- eller jägmästare. I nationella skogsprogrammet ropas det efter mer marknadsföring. Men vilken marknadsföring ska det vara? Och hur når den fram? När det gäller att ”sälja in” skogen och skogssektorn för de nyanlända så är det självklart att börja från grunden och göra det enkelt genom utbildning där de nyanlända befinner sig. När det gäller våra i Sverige födda ungdomar pratas det om att sälja konceptet naturresurs och hållbarhet för att ”skog” är för tråkigt. Då ställer jag frågan:

Är det fel på dem eller oss? Kan det vara så att det är fel på oss; alla vi som är i skogssektorn? Kanske överskattar vi våra ungdomars kunskap om naturresurser och hållbart nyttjande.

Precis som jag gjorde med studenterna som inte hade skoglig bakgrund. Kanske underskattar vi skogens betydelse? Kanske behöver vi en lika enkel utbildning för våra svenska ungdomar som vi behöver för våra nyanlända? Jag ställer frågan men lämnar svaret öppet…

 

”Selling” the forest

By: Ann Dolling, vice dean

Ann Dolling, vicedekan.

I’m developing and try to implement forestry training for our newcomers. The goal with the training is to have newcomers integrated in a social and cultural context, to find a job and settle down in the countryside. A job in the forestry sector is one way to this. The forests are notoriously on your doorstep in the rural society. In the long term, the aim is also to recruit to forestry education at all levels. From the Naturbruksgymnasium to SLU. It is part of our efforts to obtain an equal forest faculty which mirrors the rest of society. The same amount of women as men, the same proportion of foreign-born people as in the rest of society. Many of the asylum seekers and newcomers do not have any experience of forests and forestry. To have these people to be interested in something completely unknown is not easy. How do you have them interested? It’s about having a read thread of “forest” from the asylum accommodation, on to the SFI program and to the Naturbruksgymnasium. Then, maybe take the step to SLU or maybe use a previous university degree, supplemented by new knowledge about the forest. It is about making simple training with forests- and field trips and show what the forest is.

Last month, I taught in the course Nature based interventions, a course in the master’s program Outdoor Environments for Health and Well-being and residing on the LTV faculty. We had a class meeting here in Umeå, with web-based material, field trips and exercises. It was really fun! The students were a very different group compared to those I normally meet at Skogis. The students in the master’s program had a diverse background, ranging from landscape architect students to medical technologists, physiotherapists and occupational therapists. Since the master’s program is all about outdoor environments’ all students are interested in outdoors, and have a basic understanding of what sustainable forestry is. I thought! But that was not the case. Then the question arises, whose fault is that they don’t know anything about forests, theirs or mine?

Many of us reflects about the fact that there are so few applying for the forestry programs at the faculty and what to have been done to get more people to choose forestry education. In the National forest program they call for more marketing. But what kind of marketing should it be? And how to reach out? When it comes to ”selling” the concept of forest and the forestry sector to the new arrivals, it’s obvious to start from scratch and do it easily through training in the spot where the new arrivals are. When it comes to our young people born in Sweden, we talk about selling the concept of natural resources and sustainability, since “forest” is too boring.

Then I ask: who is wrong, the youngsters or we? Maybe it’s us; all of us who are in the forest sector? Maybe we overestimate our young people’s knowledge about natural resources and sustainable use.

Just as I did with the students without forestry background. Perhaps we underestimate the importance of “forest”? Perhaps we need an equally simple training for our young Swedish people that we need for our newcomers? I ask the question but leave the answer open…

Balans i livet

Av:  Jenni Vahlström (personalspecialist) och Christer Björkman, prodekan

I ett samhälle där gränser mellan arbete och privatliv löses upp och där det finns tekniska möjligheter att arbeta nästan vart som helst och när som helst påverkar det hur vi lever våra liv. Det möjliggör att vi får ihop livspusslet, som inte bara involverar mig och min familj utan även mina arbetskamrater och arbetsplatsen. Samtidigt kan dessa möjligheter göra att risken för att vi hamnar i situationer då vi upplever stress ökar. Detta kan spädas på av att varken arbets- eller privatlivet rullar på i en jämn ström utan det finns både toppar och dalar vilket påverkar vår hälsa.

Om det är jobbigt hemmavid så påverkar det hur vi mår på jobbet och är det en tung period på arbetet så påverkar det privatlivet. Om det då toppar både hemma och på jobbet samtidigt så finns det ingen tid för återhämtning.

Resultatet av vår Medarbetarundersökning visade att väldigt många av oss på fakulteten har svårt att finna tid för återhämtning – ett resultat som vi inom ledningen ser med oro på.

Det vi också ser är att även om våra sjukskrivningstal är låga så är det de långa sjukskrivningarna som ökar och den trenden är något vi vill hejda. En långtidssjukskrivning är inte bara något som händer över en natt utan det är många faktorer, både i privat- och arbetslivet, som långsiktigt samverkar.

Det vi arbetsgivare kan påverka och förändra är förhållandet på vår arbetsplats. Dels i rollen som chef i att erbjuda medarbetarsamtal, löne- eller lönesättande samtal och dels genom att hålla en dialog med våra medarbetare om vad som händer i livet, både hemmavid och på arbetet. Du som medarbetare kan också flagga för oss som chefer om det är något som påverkar din vardag och hälsa så att vi i tid kan göra något eller kanske bara finnas till som stöd i något som händer på hemmafronten.

Tryggare anställningar med en basförsörjning är viktigt för att känna mindre stress. Reformen med karriärvägen biträdande universitetslektor och rätt till prövning för att bli lektor är en del i att skapa mer trygghet i systemet.

Avslutningsvis vill vi uppmuntra er alla som känner ett behov att gå på en av våra utbildningar i att hantera stress – det kan vara en början till att finna tid för återhämtning och balans i livet.

Balance in Life

By: Jenni Vahlström (Human Resources Officer) and Christer Björkman, Deputy Dean

In a society where boundaries between work and private life dissolves and where it is technically possible to work almost anywhere and anytime affect the way we live our lives. It enables us to get together the puzzle of life, involving not only me and my family but also my colleagues and the workplace. At the same time, these opportunities can increase the risk that we end up in situations where we experience stress. This can become worse in that neither work or private life rolls on in a steady stream, but there are both highs and lows which affect our health.

If it is tough at home, it affects the way we feel on the job and if it is a heavy period of work, it affects the privacy. If it then peaks both at home and at work simultaneously, there is no time for recovery.

The results of our employee survey showed that many of us on the faculty have difficulty finding the time to recovery – a result that we take seriously.

What we also see is that although our sickness rates are low, it is the long sick leaves that increase and the trend is something we want to stop. A long-term illness is not just something that happens overnight, but there are many factors, both personal and work life, that interact.

What we as employers can influence and change is the conditions at our workplace. Both more formally by offering appraisals, salary or wage-setting conversations and more informally by maintaining a dialogue with our employees about what happens in life, both at home and at work. You as employee may also flag for us as managers if there is something that affects your life and health so that we can in time to do something or just be in support of something is happening on the home front.

More stable employment with basic funding is important to feel less stress. The reform of the career track associate senior lecturer with the right to be assessed for promotion to senior lecturer is a part of creating more security in the system.

Finally, we want to encourage all that feel the need to attend one of our courses in managing stress – it can be a beginning to find the time to recovery and balance in life.

Njut av sommaren!

Av: Göran Ståhl, dekan

Göran Ståhl, SLU Foto: Viktor Wrange, SLU
Göran Ståhl, SLU
Foto: Viktor Wrange, SLU

Midsommar sätter punkt för arbetsvåren för många av oss – och även dekanbloggen tar nu paus till inledningen av hösten. I dekangruppen ser vi bloggen som ett sätt att sprida nyheter samt lyfta vissa angelägna frågor till diskussion. En enkel utvärdering under hösten får visa om det fungerar!

Inför sommaren kan det vara på sin plats att summera läget i ett antal aktuella frågor. Några av dessa är:

  • SLUs styrelse har nyligen fattat beslut om den universitetsgemensamma strategin, som under hösten ska kompletteras med fakultetsvisa strategier/handlingsplaner, samt under våren 2017 med institutionsvisa strategier/handlingsplaner. Utöver ett antal generella s.k. fokusområden lyfter SLU-strategin fyra forskningsområden: biobaserade material, livsmedel, ekonomi, samt kopplingen mellan trädgård, djur och natur och människors hälsa. Tre av dessa områden är särskilt intressanta för vår fakultet och under hösten ska vi inleda arbetet med att omsätta strategin i handling.
  • Efter vårens beslut i fakultetsnämnden om vilka principer som ska gälla för vår indelning av verksamheter i ämnesområden pågår nu dialogen med prefekterna om vilka ämnesområden institutionerna bör ha samt hur dessa ska beskrivas. Prefekterna och fakultetsnämnden kommer att diskutera dessa frågor gemensamt i augusti.
  • Rektor har lyft frågan om finansiering av högre anställningar till styrelsen – och kommer att gå vidare med en utredning i den viktiga frågan om hur SLU kan bli en attraktivare arbetsplats genom att erbjuda viss basfinansiering till olika kategorier av anställningar.
  • Future Forests befinner sig mitt i ett intensivt sista år med en rad olika aktiviteter. Dessutom har rektor uppdragit åt dekanerna att föreslå hur SLUs framtidsplattformar ska kunna fungera som inkluderande noder för syntesorienterad forskning framgent. Goda förhoppningar finns att vi ska kunna vårda det varumärke Future Forests byggt upp!
  • Medarbetarenkäten visar att mycket fungerar väl på fakulteten, men också att förbättrings­möjlig­heter inte saknas. Alla institutioner kommer under inledningen av hösten att ta ställning till vilka eventuella åtgärder man vill genomföra med anledning av enkätsvaren.
  • Olika aktörer i skogssektorn är mycket intresserade av våra utbildningar och hur vi arbetar för att utveckla dem samt öka söktrycket. Som Anders redovisat i tidigare bloggar är rekryterings­frågorna fortsatt mycket viktiga för oss.
  • Skogsfakulteten fortsätter att leverera och nå framgång på olika håll. Ett par exempel är att UPSC nyligen fått en stor ansökan till Vinnova accepterad samt att vi på flera sätt bidrar till arbetet med att utarbeta ett nationellt skogsprogram.

Hoppas att ni alla får en vilsam semester med välförtjänt återhämtning (eller åtminstone myggfritt fältarbete!) – och att en gnutta längtan att få starta upp alltsammans igen i augusti så småningom infinner sig! För visst är det kul att vara världsledande, såsom vi tillsammans är inom skoglig forskning, utbildning och fortlöpande miljöanalys!?

Enjoy the summer!

By: Göran Ståhl, dean

Midsummer marks the end of the spring semester for many of us – and even the deans’ blog now takes a break until the beginning of autumn. We see the blog as a way to spread news and highlight some important issues for discussion. A simple evaluation in the fall will show whether or not the blog fulfils its purpose!

Before the summer, it may be appropriate to sum up the situation in a number of current issues. Some of these are:

  • SLU’s board has recently taken a decision on the university strategy, which in the autumn will be complemented by faculty strategies/action plans, and in the spring of 2017 with departmental strategies/action plans. In addition to a number of so-called focus areas the SLU strategy highlights four research areas: bio-based materials, food, economics, and the link between gardening, animals and nature and human health. Three of these areas are particularly interesting for our faculty and in the fall we will begin a process to put the strategy into action.
  • After this spring’s decision of the faculty board on the principles that should apply to our classification of subject areas, there is now a dialogue with the department heads regarding which subject areas should be adopted and how they should be described. The department heads and the faculty board will discuss these issues jointly in August.
  • The Vice-Chancellor has highlighted the issue of financing of higher positions to the university board – and will proceed with an investigation into the important question of how SLU can become a more attractive workplace by offering some basic funding to different employment categories. 
  • Future Forests is in the midst of an intense last year with a variety of activities. In addition, the Vice-Chancellor has asked the deans to suggest how SLU future platforms can act as nodes for synthesis-oriented research in the future. There are good hopes that we can nurture the brand Future Forests has established! 
  • The employee survey shows that many things work well at the faculty, but also that there is room for improvements. All the departments will consider the possible actions to implement in view of the responses. 
  • Different actors in the forestry sector are very interested in our education programs and how we work to develop them and increase the number of applicants. As Anders reported in earlier blogs the recruitment issues remain very important to us.
  • Our faculty continues to deliver. A couple of examples are that UPSC recently was successful in a large application to Vinnova and that we contribute in several ways to the elaboration of a national forest program.

I wish you all a restful vacation with well-deserved recovery (or at least mosquito-free field work!) – and that a desire to start everything up again in August eventually will bring you back to work! Because it is fun to be a world leader, as we are, together, in forest research, education, and environmental monitoring and assessment!

Lika villkorsutbildning, behövs det?

Av: Ann Dolling, vicedekan, lika villkorsfrågor

Ann Dolling, vicedekan.
Ann Dolling

Fakulteten har tagit fram en lika villkorsutbildning i tre steg. Steg 1 behandlar lika villkorslagstiftningen och SLUs styr- och strategidokument och hur lika villkor behandlas där. Det finns även ett avsnitt som handlar om härskartekniker. Steg 2 och 3 handlar om att studera organisationen ur ett normkritiskt perspektiv och att kunna tillämpa och föreslå lösningar utifrån lagstiftning och SLUs styrdokument. Men, tänker nog många:

Behövs det verkligen? Kan vi inte alla det här med lika villkor och jämställdhet? Det här vi ju pratat och skrivit om de sista 30 åren och de flesta anser nog att de är upplysta och vet vad som gäller.

Trots detta så har det inte hänt särskilt mycket på fakulteten. Om vi nu är så medvetna och har jobbat för en jämställd fakultet, varför ser det då fortfarande ut som det gör? Såväl våra utbildningar som lärar- och forskarkår domineras fortfarande av män. Varför är det så? Är det för att det är enklast att vara och jobba med de som är som en själv, som den unge, manlige taxichauffören sa till mig häromdagen. ”Vad är det för bra att blanda en massa olika människor, det blir ju bara besvärligt då”, sa han, när jag sa att jag jobbade för att få en större mångfald i skogssektorn. Är det kanske så att trots all kunskap om genus, jämställdhet och mångfald som vi har, så trampar vi på i samma gamla ullstrumpor och förstår inte att de val vi gör, inte är jämställda. Och att det är våra omedvetna val som bidrar till att så lite händer.

I fredags installerade fakulteten fyra nya professorer. En kvinna och tre män. I och för sig är de tre männen inte svenska utan två är från Australien och en från Tyskland, så det finns ju ändå en geografisk spridning. Dessvärre får vi nog ändå acceptera att de representerar det som är normen på vår fakultet när det gäller högre forskartjänster; medelålders vita män.

Låt oss uppehålla oss vid det här med norm. Vad menar vi när vi pratar om normer och normkritik? Monika Johansson från Make equal, var och föreläste för Lika villkorskommittén härom veckan. Hon använde sig av rulltrappor när hon skulle förklara norm och normkritik. I tunnelbanan vet alla stockholmare att man står till höger i rulltrappan, så att de som har bråttom kan springa förbi till vänster. Det finns ingen lag eller regel för det men alla vet att det är så en gör. Normen är att stå på höger sida. När det då kommer sådana som jag, som står lite var som helst i rulltrappan, så blir jag åthutade och föst åt sidan. Jag är en avvikare och håller mig inte till normen och de försöker få mig att passa in i ramen. De gör det inte av elakhet utan för att de oreflekterat anser att det är så en gör.

Om vi återgår till fakulteten där det är de medelålders vita männen som är normen, alltså det normala, de som är vi så blir övriga, kvinnorna, de med en annan etnisk bakgrund, det avvikande och de andra. Att inte tillhöra vi-et kan leda till att kvinnor väljer bort en forskarkarriär och istället söker sig till arbeten utanför akademin där de inte är avvikare. Detta kan vara en förklaring till att vi inte kan behålla våra disputerade kvinnor på fakulteten. För det är så att kvinnorna är väldigt få på de högre tjänsterna. En annan orsak till att vi inte lyckas rekrytera fler kvinnor till högre positioner kan bero på rekryteringsprocessen. Även om vi strävar efter att ha jämn könsfördelning i våra nämnder och kommittéer så är det inte säkert att de som sitter där, oavsett kön, gör könsneutrala bedömningar. Precis som i rulltrappan så är de val som görs ofta oreflekterade och följer normen. Det finns studier som visar att kvinnor och mäns kompetens bedöms olika.

Till exempel så kan en man, som ägnat sig åt många olika projekt, anses ha bredd i sin forskning,  medan en kvinna anses vara spretig.

Så behöver vi en lika villkorsutbildning? Svaret är ja! För att kunna bli en jämställd fakultet där vi alla har samma förutsättningar behöver vi en utbildning i lika villkor. Vi behöver alla titta på vår organisation med ett normkritiskt perspektiv så att vi kan förändra våra strukturer och normer och inte reproducera ett exkluderande av alla som inte passar inte i mallen. Därför håller nu fakultetsnämnden på att utbilda sig i lika villkor. Målet är att alla nämnder, kommittéer, chefer, kursledare, handledare osv och helst alla på fakulteten ska genomgå lika villkorsutbildningen.

Med en större kunskap och medvetenhet om normer och lika villkor kan vi göra medvetna val. Val som kan bidra till en fakultet med mindre enfald och större mångfald. En mångfald som i sin tur kan leda fram till en jämställd fakultet.

Equal opportunities training. Do we need it?

By: Ann Dolling, Vice Dean for Equal Opportunities

Ann Dolling, vicedekan.
Ann Dolling

The faculty has developed a course for equal opportunities in three stages. Step 1 deals with equal legislation and SLU control and strategy and how equal opportunities are dealt with there. There is also a section on suppression techniques. Steps 2 and 3 deals with the organization from a norm-critical perspective and how to be able to apply and propose solutions based on legislation and policy documents SLU. However, many probably think:

Is it necessary? Are we not already familiar to equal opportunities and gender equality? We have been talking and writing about it for the last 30 years and most people probably think that they are enlightened and know what to do.

Despite this, not much has happened at the faculty. If we are so aware and has worked for an equal faculty, why does it still look like it does? Our education as well as our research community is still dominated by men. Why is it like that? Is it because it is easiest to be and work with those who are as I am, as the young, male taxi driver said to me the other day. ”What´s good with mixing a lot of different people, it only becomes inconvenient,” he said, when I told him that I was working to improve the diversity in the forestry sector. Despite all of our knowledge about gender, equality and diversity we all “pedal on in the same old socks” and do not understand that the choices we make are not equal. And it is our unconscious choices that contribute to the lack change.

We installed four new faculty professors last Friday. One woman and three men. In itself, the three men are not Swedish but two are from Australia and one from Germany, so it is anyway a geographical spread. Unfortunately, we probably still have to accept that they represent the norm at our faculty when it comes to higher research positions; middle-aged white men.

Let us dwell on this with the norm. What do we mean when we talk about norm and norm criticism? Monika Johansson from Make Equal was lecturing at the Equal Opportunities Committee last week. She used the escalators when she explained norm and norm criticism. In the Stockholm subway all natives from Stockholm know that you´re supposed to stand to the right of the escalator, so that those who are in a hurry can pass on the left hand side. There is no law or rule for this, but everyone knows that’s the way to do it. The norm is to stand on the right side. People like me, who stands anywhere in the escalator, is then reprimanded and pushed to the side. I’m an outlier and I don’t keep to the norm. The natives are trying to get me to fit into the frame. They do not do it out of malice but because they unreflective consider it the way to do.

If we return to the faculty where the middle-aged white man is the norm, accordingly the normal and those who are we, the rest as women and those with a different ethnic background becomes the deviant and the other. Being viewed as deviants can lead women to opt out of a research career, and instead seek to work outside the academy where they not are seen as deviants. This may be one reason why we cannot keep our female PhDs at the faculty. It´s obvious that women are very few in the senior positions. Another reason for the low recruitment of women to higher positions may depend on the recruitment process. Although we strive to have gender balance in our boards and committees, it is not certain that those sitting there, regardless of gender, making gender-neutral assessments. Just as in the escalator so are the choices often unreflective and follow the norm. There are studies that show that women’s and men’s skills are assessed differently.

For example, a man can be considered to have breadth in his research when engaged in many different projects while a woman is considered to be sprawling.

So do we need an equal education? The answer is yes! In order to become an equal faculty where we all have the same opportunities, we need an education in equal opportunities. We all need to study our organization with a norm critical perspective so that we can change our structures and norms and not reproduce the exclusion of everyone that does not fit the template. Accordingly, the Faculty Board is now taking the first step in the equal opportunities course. The goal is that all councils, committees, managers, trainers, tutors, etc., and preferably all of the faculty should undergo equal opportunities education.

With a greater knowledge and awareness of norms and equal conditions, we can make conscious choices. Choices which can contribute to a faculty with less stupidity and more diversity. A diversity, which in turn can lead to a equal faculty.

Karriärvägar inom och utanför akademien

Christer Björkman, vicedekanAv: Christer Björkman, prodekan

De nya karriärstegen inom akademien efter att man doktorerat är biträdande lektor, lektor och professor. Det nya systemet har inte satt sig än och det diskuteras på nationell nivå om anställningen som biträdande lektor ska förlängas från fyra till sex år. Finansieringen ser i dagsläget olika ut på inom och mellan universitet. Nyanställda lektorer ska idag finansieras med minst 20% från statsanslag. Det diskuteras om inte den nivån ska höjas. Att nya befordrade professorer ska likställas med rekryterade professorer känner de flesta säkert till. Det har alltså fattats beslut men implementeringen av det nya systemet håller på att sätta sig.

Parallellt med detta har vi fortfarande möjligheten om att ansöka om att bli docent, ett slags akademiskt bevis på att man nått en viss nivå inom akademien och som åtminstone på SLU betyder att man har rätten att vara huvudhandledare för doktorander. Man får även ett visst lönepåslag.

Under fakultetsnämndens besök ute på institutionerna dök frågan om vad som egentligen krävs för att bli docent upp på flera ställen. Jag ska här försöka bringa lite klarhet i detta och samtidigt dela med mig av mina personliga funderingar kring hur man kan tänka runt sin karriär i allmänhet och CV i synnerhet.

Om vi börjar med kraven för att bli docent så gäller det i mångt och mycket att fylla sitt CV – att eliminera ’vita fält’ – att publicera och att där visa på en tillräcklig grad av självständighet. Det betyder inte att man ska ha många publikationer som enda författare. Det betyder att man ska se till att man har publikationer med många olika medförfattare, inte bara en viss grupp – särskilt inte sina forna handledare.

När det gäller att fylla sitt CV så kan ett enkelt sätt att veta om man ’fyllt det’ använda en CV-mall och se om man har något att rapportera under varje rubrik. Om inte, försök att hitta en aktivitet som gör att du kan fylla tomrummet. Med en bra bild av vad som fattas i ditt CV kan du snabbt fatta beslut om du ska tacka ’Ja’ (eller ’Nej’) till möjligheter som – ibland ganska plötsligt – dyker upp. Du kan även jobba aktivt för att skapa möjligheter att fylla en lucka i CV:t – t.ex. anordna en doktorandkurs eller workshop. Det är bättre att ha nånting under många rubriker än att det är välfyllt under ett par rubriker och helt tomt under andra.

Säg – åtminstone ibland – ’Ja’ till saker som initialt känns som en omöjlig uppgift. Leta inte efter ursäkter att undvika ’problemet’ – ursäkterna har en tendens att ploppa upp som svampar ur jorden. Om du lyckas lösa den ’omöjliga’ uppgiften så är det en rejäl fjäder i hatten. Om du misslyckas är det ingen som blir direkt överraskad – det var ju ändå en ’omöjlig’ uppgift – men de kan bli imponerade av att du åtminstone försökte.

Slutligen, lägg lagom mycket tid på varje sak. Istället för att sträva efter att göra varje sak ’perfekt’, pröva att avsätta en viss mängd tid och se om du nått fram till ett resultat som är tillräckligt bra.

Allra sist – om du nu orkat läsa så här långt – för många personer som doktorerat verkar karriärmålet vara att fortsätta inom akademien. Tillåt mig påpeka att det finns mängder av intressanta jobb utanför akademien där de kunskaper och erfarenheter man skaffat sig som doktorand uppskattas och efterfrågas. (Ibland är jag lite avundsjuk på människor som lyckats lämna forskningen. Själv har jag försökt lämna universitetsvärlden ett par gånger – inklusive ett jobb på Cirkus Cirkör – men misslyckats.) Försök att se karriärvägar inom och utanför akademien som lika goda alternativ. Den gyllene aura som många ser runt vetenskapen bleknar när den inte helt sällan överskuggas av mörka moln, som oförstående granskare på forskningsråd och tidskrifter. Om du väljer att lämna ’den trygga’ forskarvärlden kan du bli överraskad över var dina kunskaper kan komma till användning – inte minst skogssektorn verkar ha ett stort och växande behov av forskarutbildade personer med skoglig profil.

Career paths in and outside academia

Christer Björkman, vicedekanBy: Christer Björkman, deputy dean

The new career path in academia after PhD is assistant lecturer, lecturer and professor. The new system has not settled yet and it is discussed at the national level whether the position as assistant professor shall be extended from four to six years. The funding of assistant (and associate) professors differs currently within and between universities. At SLU newly hired lecturers are funded by at least 20% from government subsidies. It is discussed if the level should be raised. Promoted professors shall be equated with recruited professors if they are promoted after June 2015. It means that the new system has been decided but the implementation of it has to settle.

Parallel to this, we still have the opportunity to apply to become an associate professor (‘docent’), a kind of academic proof that one has reached a certain level within the academy, and at least at SLU means that you have the right to be the main supervisor for graduate (PhD) students. In addition, you get a certain salary increment.

During the visit of the Faculty Board at the departments the question of what is really required to become ‘docent’ was raised in several places. I will try to bring some clarity to this and also share some thoughts about how to think about career planning, in general, and building your CV, in particular.

If we start with the requirements to become ‘docent’ it is very much about filling your CV – to eliminate ‘empty spaces’ – to publish and show a sufficient degree of independence. The latter does not mean that you should have many publications as single author. It means that you should ensure that you have publications with many different co-authors, not just a certain group – especially not only your former PhD supervisors.

When it comes to fill the CV, a simple way to know if it is ‘filled’ is to use a CV template and see if you have anything to report under each heading. If not, try to find an activity that allows you to fill the empty spaces. With a good and up-to-date picture of what is included in your current CV, you can quickly decide whether you should say ‘Yes’ (or ‘No’) to the opportunities that – sometimes quite suddenly – pop up. You can also work actively to create opportunities to fill a gap in the CV – e.g. organize a postgraduate course or a workshop. It is better to have something under many headlines than that it is well-stocked for a few headlines and completely empty in others.

Say – at least sometimes – ‘Yes’ to the things that initially seems like an impossible task. Do not look for excuses to avoid the ‘problem’ – apologies have a tendency to ‘pop up like mushrooms’. If you manage to solve the ‘impossible’ task it will be viewed as a real ‘feather in your hat’. If you fail, no one will be immediately surprised – it was still an ‘impossible’ task – but they may be impressed that you at least tried.

Finally, add the right amount of time on each thing. Rather than strive to do everything ‘perfect’, try to set aside a certain amount of time and see if you have reached a result that is ‘good enough’.

And last of all – if you managed to read this far – many (most) people that have got a PhD seem to only see a career in academia as the desirable career path. Allow me to point out that there are lots of interesting jobs outside the academy where the knowledge and experience acquired as a graduate student is appreciated and requested. (Sometimes I’m a little jealous of people who managed to leave the research. I myself have tried to leave the academic world a couple of times – including applying for a job at Circus Cirkör – but have failed.) Try to see career paths within and outside the academy as equally good alternatives. The golden aura that many look around science fades when the situation – not rarely – is overshadowed by dark clouds, as e.g. unsympathetic reviewers of research grants and åmanuscripts. If you choose to leave ‘the safe’ world of research, you may be surprised where your skills can be put to use – not least the forest sector seems to have a large and growing need for research-trained people with forest profile.