månadsarkiv: mars 2017

Varför kvinnor föredrar Valmet[1]

Av: Ann Dolling, vicedekan lika villkorsfrågor

Klicka på bilden för store version. / Click on image for larger version.
Klicka på bilden för större version. / Click on image for larger version.

Något har i alla fall hänt sedan 90-talet med avseende på reklam och genus! ”Varför kvinnor föredrar Valmet.” Det är överskriften på ett reklamuppslag i Tidningen Skogen från maj 1990. Jag citerar ur reklamen: ”Det finns all anledning att tro att förarmakor (min anmärkning: inte förarmakar) och dito sambos har en speciell förkärlek till Valmet.” Förarmakorna gillar Valmet på grund av den höga produktiviteten. ”Det kan vara välgörande för familjelivet att herrn i huset är hemma lite oftare.” Dessutom säger bilden mer än tusen ord. Här handlar det om att män kör skogsmaskin och kvinnor föder barn. Det som kollegan, som hittade reklamuppslaget, och jag reagerar på är att det fortfarande år 1990 var ok att framställa så stereotypa könsroller. Det känns mer som 60- och 70-tal.

När jag vänder på uppslaget hittar jag följande citat: ”Skogsmannen väljer jakthund med större omsorg än han väljer plantor”. Inga skogskvinnor, eller? Finns dom inte? Helt plötsligt förstår jag varför jag fick ångest och kände mig så utanför och osynlig varje gång jag läste tidningen Skogen på slutet av 80-talet och början av 90-talet.

Jag prenumererade på tidningen under ett antal år. Jag var ju för fasen jägmästare och måste hålla mig ajour! Men tidningen var ju inte skriven för mig! Den var ju enbart skriven för skogsmannen.

Inte konstigt att jag kände mig utanför. Jag skulle ju snarare se upp till skogsmannen och föda hans barn.

Det är i alla fall glädjande är att vi numera reagerar och tycker att det här är en förlegad syn på vem som gör vad och att det inte bara finns skogsmän. Vi blir allt mer medvetna om könsstereotypa mönster. Idag finns det kvinnor som kör skogsmaskin och bidrar till produktiviteten i skogen. Kvinnorna fanns i skogsmaskinerna även på 90-talet men det fattade uppenbarligen varken Valmet eller reklammakaren. Norra skogsmannaklubben har bytt namn till Norra skogsklubben och har just nu en kvinna som ordförande. Långsamt men säkert blir det allt fler kvinnor i skogsbruket på alla nivåer.

Det är skönt att kunna konstatera att det sker en utveckling mot ett allt mer jämställt samhälle och en allt mer jämställd skogssektor. Men det sker så långsamt att vi många gånger inte noterar det. Det inger hopp inför framtiden. Om 25 år kommer vi att titta tillbaka och se att det har hänt en del sedan idag.

PS. Apropå generella kompetenser. I artikeln framgår det också att 1967 års jägmästarstudenter fick mer undervisning i traktorkörning (55 timmar) än i talekonstens gåva. Inget nytt under solen!

[1] Valmet (numera Komatsu Forest) tillverkar skogsmaskiner.

Why women prefer Valmet[2]

By: Ann Dolling, vice dean, equal opportunities

In any case, something has happened since the 90’s in terms of advertising and gender! ”Why women prefer Valmet.” That´s the title of an advertisement in the magazine Skogen from May 1990. I quote from the advertisement: ”There is every reason to believe that the drivers wife’s (my note: not the driver’s husband’s) and ditto cohabitant has a special fondness for Valmet. ”Valmet drivers wife’s like Valmet because of its high productivity. ”It may be beneficial for family life that the man of the house is home more often.” In addition, the picture tells more than thousand words. This is about the men running forestry machines and the women give birth. It’s amazing that, still in the 1990, is OK to display that kind of gender stereotypes. It feels more like the 60s and 70s.

When I turn the page, I find the following quote: ”The male forester (in Swedish “forest man”) chooses hunting dog with more care than he chooses tree seedlings”. No forest women, or what? They do not exist? No? Suddenly I understand why I got anxiety and felt so invisible and excluded and every time I read the magazine Skogen at the end of the 80s and early 90s. I subscribed on the newspaper for a number of years. After all, I was a jägmästare and had to keep up to date! But the magazine was not written for me! It was only written for the male foresters.

No wonder I felt like an outsider. I was more supposed to look up to the male forester and to give birth to his children.

It is certainly gratifying that we now react and think this is an outdated view on who does what, and that there are not only male foresters. We are becoming more aware about gender stereotypes. Today, there are women who drive forestry machines and contribute to the productivity in the forest. However, there were women driving the forest machines in the 90s also, but apparently neither Valmet or the advertiser were aware of that. The Northern (male) Forester Club changed its name to the Northern Forest Club and now has a woman as president. Slowly, step by step, it is becoming increasingly more women in the forestry sector at all levels.

It is nice to note that there is a trend towards a more equal society and an increasingly equal forestry sector. However, the change is so slow that we often do not note it. It gives hope for the future. In 25 years we will look back and see that a lot has happened since today.

PS. Speaking of general skills. The article also tells that the jägmästar students in 1967 got more education in tractor driving (55 hours) than in oral presentation. Nothing new under the sun!

[2] Valmet (now Komatsu Forest) is forestry machine manufacturer.

Vilken bild tror ni att allmänheten har av SLU och S-fakulteten? Vilken bild vill vi förmedla?

Av: Pernilla Christensen, vicedekan

Pernilla Christensen. Foto: Andreas Palmén
Pernilla Christensen. Foto: Andreas Palmén

I tider då alternativa fakta florerar är det särskilt viktigt att vi ser till att nå ut med tydliga och tillförlitliga resultat från vår miljöanalys och forskning vid S-fakulteten och SLU.  I föredragsserien ”Värt att veta” ges forskare och miljöanalytiker möjlighet att samtala och berätta om sina expertområden. Första föredraget gick av stapeln den 1 mars och de därpå följande fyra återstående sker varannan onsdag klockan 12 i biblioteket i Umeå och finns också att se på webben. Här finns mer information: http://www.slu.se/vart-att-veta. Målet med föredragsserien är att nå ut inom och även utanför SLU och därför har föredragen ett populärvetenskapligt fokus och är på svenska.

Vi måste nå ut med våra verksamheter för att vi ska kunna intressera omvärlden för vad vi gör och vad vi kan bidra med. Som många av er redan vet har anslaget till miljöanalys minskat från 20 miljoner till 10 miljoner i år och under 2018 blir det inga medel alls att fördela. De 20 miljonerna har fördelats på de 10 miljöanalysprogrammen vid SLU och utgjort en viktig resurs för en rad verksamheter. Just nu arbetar vår vicerektor med flera för att vi åter ska få dessa 20 miljoner – gärna mer! 🙂

Under 2017 är det högprioriterat att arbeta för att säkra en stabil finansering för våra verksamheter. Att tillgängliggöra kvalitetssäkrade data, resultat och analyser, visa våra intressenter på verksamhetsbredden vid fakulteten och verka proaktivt gentemot våra intressenter i att marknadsföra vår expertis och vår verksamhet, är en förutsättning för att vi ska kunna säkra en stabil finansering.

Föredragsserien är en del av marknadsföringen av våra verksamheter. I eftersnacket till det första föredraget fångade mina öron upp åsikten att SLU och S-fakulteten traditionellt alltid pratar produktion men sällan bevarande i samma andetag.

Är det den bilden allmänheten har av SLU och S-fakulteten? Är det den bilden vi vill förmedla?

Ert svar blir förhoppningsvis att vi vill visa på vår fantastiska bredd och hur vi verkligen har kompetens att ta in produktions- såväl som miljömål samtidigt och att det är det hållbara nyttjandet av den skogliga resursen som vi arbetar med.

Om ni unisont skriver under på ovanstående (vilket utgör fakultetens verksamhetsidé) – försök då svara på frågan – hur kommer det sig att man tror oss om annat?

Nästa föredrag i föredragsserien är den 15 mars 12.00 då Åke Lindelöw kommer att berätta om ”Sköna insekter – men ack så oönskade”. Vi ses då!

What image do you think the public has of SLU and the S-faculty? What image do we want to convey?

Pernilla Christensen. Foto: Andreas Palmén
Pernilla Christensen. Foto: Andreas Palmén

By: Pernilla Christensen, vice dean

In times when alternative facts abound, it is particularly important that we make sure to present clear and reliable results from our environmental analysis and research at the S-faculty and SLU. The lecture series ”Worth Knowing” gives researchers and environmental analysts the opportunity to discuss and share their expertise. The first lecture was held March 1 and the following four remaining take place every Wednesday at 12 in the library in Umeå and are also available to view on the Web. Here are more details: http://www.slu.se/vart-att-veta. The goal of the lecture series is to reach out within and outside SLU. We have therefore preferred a popular science focus and the lectures are in Swedish.

We must reach out and interest the outside world for what we do and what we can contribute with. As many of you already know, the allocation to environmental assessment have fallen from 20 million to 10 million this year and in 2018 there will be no funds at all to distribute. The 20 million has been allocated to the 10 environmental programs at SLU and has been an important resource for a range of activities. Our vice principal and others are working hard so that we will once again get those 20 million – preferably more! 🙂 

During 2017, it is a high priority to work to ensure stable financing for our operations. To make available quality-assured data, results and analysis, to show our stakeholders all the great things we can do and to work proactively towards our stakeholders in promoting our expertise is essential for us to be able to ensure stable financing.

The lecture series is part of the promotion of us and what we do. In the after talk to the first lecture I overheard the opinion that the SLU and the S-faculty traditionally always talking production but rarely preservation in the same breath.  

Is that the picture the public has of SLU and the S-faculty? Is that the image we want to convey?

Your answer will hopefully be that we want to show everything that we do and how we really have the skills to take in production as well as environmental goals simultaneously. It is sustainable use of the forest resource that we work with.  

If you subscribe to the above (which represents the faculty’s mission) – then try to answer the question – how is it that the outside world sometimes believe us otherwise?  

The next lecture in the lecture series is March 15 12:00 when Åke Lindelöw will talk about ”Beautiful insects – but oh so unwanted.” See you then!

Effektiv samverkan

Av: Christer Björkman, prodekan

Christer Björkman, vicedekanSamverkan har blivit ett honnörsord inom universitetsvärlden. I den senaste forskningsproppen nämndes ordet cirka 200 gånger. Mycket tyder på att statsmakterna delvis kommer att basera tilldelningen av medel till universiteten på samverkansaktiviteter. Än så länge dock oklart hur samverkan kommer att mätas.

Vi på skogsfakulteten och SLU har en stark tradition av samverkan. En sak som vi behöver fundera på är hur vi kan visa upp all den samverkan som faktiskt sker. Eftersom det inte finns någon färdig mall har vi möjlighet att påverka hur mallen i slutändan kommer att utformas. En del i arbetet är att vi på fakultets- och SLU-nivå arbetar med att utforma en meritportfölj för samverkan.

På fakulteten har vi dessutom satt som mål att meritvärdet för samverkan ska öka, att samverkan ska beaktas mer vid anställningar och vid lönesättande samtal. Allt för att lyfta statusen på denna verksamhet.

På fakultetsnivå arbetar vi även med att utveckla mer organiserad samverkan med våra närmaste samverkanspartners som Skogforsk, Skogsstyrelsen, företag och organisationer. Ett led i detta är att vi knutit en strategisk referensgrupp till fakulteten med representanter från alla viktiga grenar av skogssektorn. Till vår stora glädje har nära nog samtliga tillfrågade organisationer visat ett stort intresse för att delta i rådet. Vår ambition är att gruppen även ska fungera som referensgrupp till framtidsplattformen ’Future Forests’. Plattformen har precis tillsatt sin inre trojka bestående av Annika Nordin (programchef), Linda Gruffman (programsekreterare) och Annika Mossing (kommunikatör). Vi ser mycket fram emot det fortsatta arbetet och önskar den ytterst kompetenta trojkan lycka till!

’Fund raising’ är ett begrepp som seglat upp på senare tid. För många har ordet möjligen en inte helt positiv framtoning. Men egentligen är det något vi sysslat med hela tiden – nästan all form av medfinansiering från externa partners kan räknas in i den kategorin. Vi kan med glädje konstatera att en av våra främsta ’fund raisers’, Pelle Gemmel, har gått med på att fortsätta arbeta för fakulteten under de närmaste åren inom detta allt viktigare område. Vi vill uppmana intresserade medarbetare att fundera på om de vill göra karriär inom detta område. Ambitionen är att hitta en eller flera lämpliga personer som kan driva arbetet vidare.

När det gäller samverkan så dyker ofta frågan upp om vi kan samverka för mycket – eller kanske snarare för ineffektivt. Ibland får man intrycket av att våra potentiella samverkanspartners är lite av en bristvara och att de ibland väljer att tacka nej för att de redan sagt ja till andra. Här har vi möjligheter att bättra oss genom en ökad samordning. Hur det ska går till är en fråga som vi just nu arbetar med.

Om vi ska kunna öka och effektivisera vår samverkan så är en viktig del att vi ständigt identifierar nya potentiella partners. Här är det nog viktigare att tänka fritt än rätt.

 

Efficient collaboration

By: Christer Björkman, Deputy Dean

Collaboration (‘samverkan’) has become a buzzword in the university world. In the latest research government bill the word was mentioned about 200 times. The evidence suggests that the government will partly base the allocation of funds to universities on collaboration activities. So far, however, it is unclear how the collaboration will be measured.

We at the Forest faculty and SLU has a strong tradition of collaboration. One thing we need to think about is how we can show off all the interaction is actually happening. Since there is no ready-made template, we have the opportunity to influence how the model will ultimately be designed. Part of the work is that we are on the faculty and SLU-level working to design a merit portfolio of collaboration.

At the faculty, we have also set a target that the merit value of collaboration should increase, that collaboration activities should be considered more in the employment process and the wage-setting call. All to raise the status of such activities.

At the faculty level, we are also working to develop more organized cooperation with our closest collaboration partners like ‘Skogforsk’, ‘Skogsstyrelsen’, companies and organizations in the forest sector. One part of this is that we have tied an external advisory board to the Faculty with representatives from all major branches of the forest sector. To our great joy, almost all the organizations have shown a keen interest to participate in the board. Our ambition is that the external advisory board also will serve as a reference group for the future platform ‘Future Forests’. The platform has just appointed its internal troika consisting of Annika Nordin (program director), Linda Gruffman (program secretary) and Annika Mossing (communicator). We very much look forward to the continued work and wish the highly skilled troika luck!

‘Fundraising’ is a term that has become increasingly important recently. For many, the word perhaps has a not entirely positive image. But actually it is something we have been doing all the time – almost any form of co-financing from external partners can be included in that category. We are pleased to note that one of our main ‘fund raisers’, Pelle Gemmel, has agreed to continue to work for the Faculty in the coming years in this increasingly important area. We want to encourage interested employees to think about whether they want to make a career in this field. The aim is to find one or more suitable persons who may be pursuing this work.

When talking about collaboration the question frequently pops up if we can collaborate too much – or perhaps rather inefficiently. Sometimes one gets the impression that our potential collaboration partners is a bit of a shortage, and that they sometimes choose to say ‘no’ because they have already said ‘yes’ to others. Here we have opportunities to improve ourselves through greater coordination. How to do this is a matter which we are currently working with.

If we are to improve and streamline our interactions with collaborators, an important part is to constantly identify new potential partners. Here it is probably more important to think freely than right.