månadsarkiv: maj 2016

Resultatet av medarbetarundersökningen

Av: Boa Drammeh, fakultetsdirektör

Boa Drammeh, fakultetsdirektör (S)
Boa Drammeh, SLU

Era svar på medarbetarundersökningen är nu sammanställda av undersökningsföretaget. Under maj har resultatet presenterat för ledningarna på universitets-, fakultets- och institutionsnivå. Målsättningen är att alla medarbetare ska ha fått en resultatpresentation avseende sin institution/avdelning innan sommarsemestern.

Rent generellt kan sägas att resultatet, både för SLU och för fakulteten för skogsvetenskap, var helt OK. Det var inga större skillnader i svaren mellan fakulteterna. Medarbetarna trivs ganska eller mycket bra på sin arbetsplats och med sin situation. Det finns dock naturligtvis en del områden som fått sämre betyg och därför behöver förbättras, t.ex. avseende stress och att många uppger att de saknar tid för reflektion och återhämtning. Detta syns särskilt tydligt inom personalkategorier där många har osäker finansiering.

Efter semestrarna börjar den viktigaste delen av arbetet, nämligen efterarbete på institutions-och avdelningsnivå. Prefekterna/motsvarande är ansvariga för att i samråd med sina medarbetare ta fram en åtgärdsplan och genomföra aktiviteter för att förbättra områden som fick sämre omdömen. Till sitt stöd har cheferna personalavdelningen, genom HR-enheten samt Gruppen för hållbart akademiskt ledarskap.

Förhoppningsvis kommer resultatet att leda till en bättre arbetsmiljö för oss alla som arbetar på SLU.

 

The results of the employee survey

By: Boa Drammeh, faculty director

Your responses to the employee survey are now compiled by the research company. In May, the results were presented to the managements on university-, faculty- and department level. The objective is that all employees should have received a presentation concerning their department before the summer holidays.

In general it can be said that the results for SLU and the Faculty of Forest Sciences were quite OK. There were no major differences in responses between the faculties. Employees thrive fairly or very good at their jobs and with their situation. However, there are obviously some areas that received lower grades and therefore needs to be improved, for example regarding stress and the fact that many say they have no time for reflection and recovery. This can be seen particularly within employee categories where many have uncertain funding.

After the summer holidays, the most important part of the work begins on the department level. The heads of department are responsible for designing an action plan and implement activities to improve the areas that received poor reviews. This should be done in cooperation with the employees. The managers will be assisted by the HR unit and the Group for sustainable academic leadership.

Hopefully the result will lead to a better working environment for all of us working at SLU.

Är IUFRO svaret på allt?

Av: Jonas Rönnber, vicedekan, internationaliseringsfrågor

När jag tänker efter på alla år som jag varit involverad i internationaliseringsarbetet på fakulteten är det lätt att undra över vad som egentligen har gjorts. Kunde jag med handen på hjärtat gjort mer eller kommer jag att kunna göra så mycket mer? Det skulle ju kunna kännas en aning oinspirerande minst sagt, om svaret på den frågan är nej…

Diskussion med IUFROs president Mike Wingfield vid World Forestry Congress i Durban 2015.
Diskussion med IUFROs president Mike Wingfield vid World Forestry Congress i Durban 2015.

Men som tur är fallet inte så! Fakulteten är nämligen involverad i tidernas satsning med bäring på internationella frågor! IUFRO, en av de mest intressanta organisationerna för skogsforskare som vill lära känna sina kollegor i resten av världen, håller just nu på att utreda sin egen framtid och vilka frågor som kommer att dominera forskningen framgent. Tack vare en gedigen satsning från fakulteten kommer vi nu att vara med aktivt i detta arbete. Vi kan anta att SLU kommer att synas en del tack vare detta engagemang samtidigt som arbetet med IUFRO kommer att utgöra en del av vår egen omvärldsanalys. Som om detta inte vore nog har SLU tillsammans med fakulteten bestämt att ansöka om att arrangera nästa IUFRO World Congress. Både att ansöka i sig är en mycket intressant satsning samtidigt som en beviljad sådan givetvis kommer att innebära mycket och spännande arbete och utan tvekan placerar både SLU och skogssverige på världskartan.

Dessutom har vi en fortsatt satsning på Efinord, värdskapet för både SNS (Samnordisk skogsforskning) och numera även jordbrukets motsvarighet (NKJ) samlokaliserat med den förra. Fakulteten är både direkt och indirekt involverade i nationella skogsprogrammets internationella delar. Och, som tidigare bloggats, väntar vi i internationella kommittén med spänning på en drös intressanta ansökningar till både fonder och fakultetens positioneringsmedel. Så nej saker och ting är allt annat än oinspirerande!

Som grädde på moset har vi även en ansökan inne om en fortsättning på vad som benämnts Susfor, i en något internationaliserad form, i samarbete med aktörer i flera av våra nordiska länder. Susfor är spännande eftersom grundtanken med denna Vinnova-finansierade påverkansplattform är att skapa bättre förutsättningar för våra forskare att kunna söka och även erhålla medel från Horizon 2020.

Så nej livet är snarare väldigt inspirerande och spännande och IUFRO är alltså inte svaret på allt men en delikat del av det hela!

 

Is IUFRO the answer to everything?

By: Jonas Rönnberg, vice dean, internationalization

When one is thinking of all the years of engagement in the internationalization work at the faculty it is not far-fetched to wonder about what has really been done or achieved, and if being fully honest one could have done more or will actually be able to achieve so much more? It would not be an understatement to say that it would feel somewhat uninspiring , if the answer to that would be no…

But as one might suspect this is not the case! The Faculty is involved in a significant venture with bearing on international issues. IUFRO, which is one of the more interesting organizations for forest researchers who want to get to know their colleagues in the rest of the world (in principle), is currently investigating their own future and the issues that will dominate the research in the future. Thanks to a solid effort from the faculty, we will now be active and visible in this work. One may actually assume that SLU will become more visible partly thanks to this commitment while working with IUFRO will also form part of our own analysis of the surrounding world. As if this were not enough, SLU in conjunction with the Faculty has decided to pursue an application for arranging the next IUFRO world congress. Both the application procedure in itself is a very interesting initiative while naturally a granted such will mean much and exciting work and no doubt puts both SLU and Swedish forestry sector on the world map.

In addition to the above mentioned, we also have a continued focus on and engagement in the Efinord, the hosting of both SNS (Nordic forest research) and now also the agricultural counterpart (NKJ) co-located with the last, and are both directly and indirectly involved in the Swedish national forest program’s international parts. And, as formerly blogged we are waiting in the International Committee with excitement on a whole range of interesting applications to both funds and the Faculty’s positioning support. So no, things are anything but uninspiring!

To top it off, we now also have an application in the continuation of what has been termed Susfor, in a slightly internationalized form, in co-operation with collaborators in several of our Nordic countries. Susfor is exciting because the basic idea of this Vinnova-funded advocacy platform is to create better conditions for our scientists to be able to search and also receive funds from Horizon 2020.

So again, life is rather very inspiring and exciting and IUFRO is not the answer to everything but a delicate part of the whole thing!

Lika villkorsutbildning, behövs det?

Av: Ann Dolling, vicedekan, lika villkorsfrågor

Ann Dolling, vicedekan.
Ann Dolling

Fakulteten har tagit fram en lika villkorsutbildning i tre steg. Steg 1 behandlar lika villkorslagstiftningen och SLUs styr- och strategidokument och hur lika villkor behandlas där. Det finns även ett avsnitt som handlar om härskartekniker. Steg 2 och 3 handlar om att studera organisationen ur ett normkritiskt perspektiv och att kunna tillämpa och föreslå lösningar utifrån lagstiftning och SLUs styrdokument. Men, tänker nog många:

Behövs det verkligen? Kan vi inte alla det här med lika villkor och jämställdhet? Det här vi ju pratat och skrivit om de sista 30 åren och de flesta anser nog att de är upplysta och vet vad som gäller.

Trots detta så har det inte hänt särskilt mycket på fakulteten. Om vi nu är så medvetna och har jobbat för en jämställd fakultet, varför ser det då fortfarande ut som det gör? Såväl våra utbildningar som lärar- och forskarkår domineras fortfarande av män. Varför är det så? Är det för att det är enklast att vara och jobba med de som är som en själv, som den unge, manlige taxichauffören sa till mig häromdagen. ”Vad är det för bra att blanda en massa olika människor, det blir ju bara besvärligt då”, sa han, när jag sa att jag jobbade för att få en större mångfald i skogssektorn. Är det kanske så att trots all kunskap om genus, jämställdhet och mångfald som vi har, så trampar vi på i samma gamla ullstrumpor och förstår inte att de val vi gör, inte är jämställda. Och att det är våra omedvetna val som bidrar till att så lite händer.

I fredags installerade fakulteten fyra nya professorer. En kvinna och tre män. I och för sig är de tre männen inte svenska utan två är från Australien och en från Tyskland, så det finns ju ändå en geografisk spridning. Dessvärre får vi nog ändå acceptera att de representerar det som är normen på vår fakultet när det gäller högre forskartjänster; medelålders vita män.

Låt oss uppehålla oss vid det här med norm. Vad menar vi när vi pratar om normer och normkritik? Monika Johansson från Make equal, var och föreläste för Lika villkorskommittén härom veckan. Hon använde sig av rulltrappor när hon skulle förklara norm och normkritik. I tunnelbanan vet alla stockholmare att man står till höger i rulltrappan, så att de som har bråttom kan springa förbi till vänster. Det finns ingen lag eller regel för det men alla vet att det är så en gör. Normen är att stå på höger sida. När det då kommer sådana som jag, som står lite var som helst i rulltrappan, så blir jag åthutade och föst åt sidan. Jag är en avvikare och håller mig inte till normen och de försöker få mig att passa in i ramen. De gör det inte av elakhet utan för att de oreflekterat anser att det är så en gör.

Om vi återgår till fakulteten där det är de medelålders vita männen som är normen, alltså det normala, de som är vi så blir övriga, kvinnorna, de med en annan etnisk bakgrund, det avvikande och de andra. Att inte tillhöra vi-et kan leda till att kvinnor väljer bort en forskarkarriär och istället söker sig till arbeten utanför akademin där de inte är avvikare. Detta kan vara en förklaring till att vi inte kan behålla våra disputerade kvinnor på fakulteten. För det är så att kvinnorna är väldigt få på de högre tjänsterna. En annan orsak till att vi inte lyckas rekrytera fler kvinnor till högre positioner kan bero på rekryteringsprocessen. Även om vi strävar efter att ha jämn könsfördelning i våra nämnder och kommittéer så är det inte säkert att de som sitter där, oavsett kön, gör könsneutrala bedömningar. Precis som i rulltrappan så är de val som görs ofta oreflekterade och följer normen. Det finns studier som visar att kvinnor och mäns kompetens bedöms olika.

Till exempel så kan en man, som ägnat sig åt många olika projekt, anses ha bredd i sin forskning,  medan en kvinna anses vara spretig.

Så behöver vi en lika villkorsutbildning? Svaret är ja! För att kunna bli en jämställd fakultet där vi alla har samma förutsättningar behöver vi en utbildning i lika villkor. Vi behöver alla titta på vår organisation med ett normkritiskt perspektiv så att vi kan förändra våra strukturer och normer och inte reproducera ett exkluderande av alla som inte passar inte i mallen. Därför håller nu fakultetsnämnden på att utbilda sig i lika villkor. Målet är att alla nämnder, kommittéer, chefer, kursledare, handledare osv och helst alla på fakulteten ska genomgå lika villkorsutbildningen.

Med en större kunskap och medvetenhet om normer och lika villkor kan vi göra medvetna val. Val som kan bidra till en fakultet med mindre enfald och större mångfald. En mångfald som i sin tur kan leda fram till en jämställd fakultet.

Equal opportunities training. Do we need it?

By: Ann Dolling, Vice Dean for Equal Opportunities

Ann Dolling, vicedekan.
Ann Dolling

The faculty has developed a course for equal opportunities in three stages. Step 1 deals with equal legislation and SLU control and strategy and how equal opportunities are dealt with there. There is also a section on suppression techniques. Steps 2 and 3 deals with the organization from a norm-critical perspective and how to be able to apply and propose solutions based on legislation and policy documents SLU. However, many probably think:

Is it necessary? Are we not already familiar to equal opportunities and gender equality? We have been talking and writing about it for the last 30 years and most people probably think that they are enlightened and know what to do.

Despite this, not much has happened at the faculty. If we are so aware and has worked for an equal faculty, why does it still look like it does? Our education as well as our research community is still dominated by men. Why is it like that? Is it because it is easiest to be and work with those who are as I am, as the young, male taxi driver said to me the other day. ”What´s good with mixing a lot of different people, it only becomes inconvenient,” he said, when I told him that I was working to improve the diversity in the forestry sector. Despite all of our knowledge about gender, equality and diversity we all “pedal on in the same old socks” and do not understand that the choices we make are not equal. And it is our unconscious choices that contribute to the lack change.

We installed four new faculty professors last Friday. One woman and three men. In itself, the three men are not Swedish but two are from Australia and one from Germany, so it is anyway a geographical spread. Unfortunately, we probably still have to accept that they represent the norm at our faculty when it comes to higher research positions; middle-aged white men.

Let us dwell on this with the norm. What do we mean when we talk about norm and norm criticism? Monika Johansson from Make Equal was lecturing at the Equal Opportunities Committee last week. She used the escalators when she explained norm and norm criticism. In the Stockholm subway all natives from Stockholm know that you´re supposed to stand to the right of the escalator, so that those who are in a hurry can pass on the left hand side. There is no law or rule for this, but everyone knows that’s the way to do it. The norm is to stand on the right side. People like me, who stands anywhere in the escalator, is then reprimanded and pushed to the side. I’m an outlier and I don’t keep to the norm. The natives are trying to get me to fit into the frame. They do not do it out of malice but because they unreflective consider it the way to do.

If we return to the faculty where the middle-aged white man is the norm, accordingly the normal and those who are we, the rest as women and those with a different ethnic background becomes the deviant and the other. Being viewed as deviants can lead women to opt out of a research career, and instead seek to work outside the academy where they not are seen as deviants. This may be one reason why we cannot keep our female PhDs at the faculty. It´s obvious that women are very few in the senior positions. Another reason for the low recruitment of women to higher positions may depend on the recruitment process. Although we strive to have gender balance in our boards and committees, it is not certain that those sitting there, regardless of gender, making gender-neutral assessments. Just as in the escalator so are the choices often unreflective and follow the norm. There are studies that show that women’s and men’s skills are assessed differently.

For example, a man can be considered to have breadth in his research when engaged in many different projects while a woman is considered to be sprawling.

So do we need an equal education? The answer is yes! In order to become an equal faculty where we all have the same opportunities, we need an education in equal opportunities. We all need to study our organization with a norm critical perspective so that we can change our structures and norms and not reproduce the exclusion of everyone that does not fit the template. Accordingly, the Faculty Board is now taking the first step in the equal opportunities course. The goal is that all councils, committees, managers, trainers, tutors, etc., and preferably all of the faculty should undergo equal opportunities education.

With a greater knowledge and awareness of norms and equal conditions, we can make conscious choices. Choices which can contribute to a faculty with less stupidity and more diversity. A diversity, which in turn can lead to a equal faculty.

Ämnesområden – vad är det?

Av: Göran Ståhl, dekan

Göran Ståhl, SLU Foto: Viktor Wrange, SLU
Göran Ståhl, SLU
Foto: Viktor Wrange, SLU

För drygt två år sedan beslöt SLU:s styrelse att ämnesområden ska inrättas vid universitetet. Enligt beslutet är ett ämnes­område ett av en fakultet definierat forsknings­fält som är av relevans för universitetets ansvars­områden enligt SLU:s förordning och som en institution ges i uppdrag att utveckla och upp­rätthålla. Definitionen är inte alldeles glasklar och i praktiken lämnas stor frihet till fakulteterna att besluta om hur indelningen ska göras.

Just nu görs en översyn av fakultetens ämnesområden, eftersom områdena ges allt större vikt i styr­ningen av SLU genom ett antal följdbeslut i styrelsen. Delar av statsanslaget till institutionerna ska för­delas via ämnesområden och kompetensförsörjningsplaner ska upprättas som ett led i arbetet att trygga en lång­siktig personalförsörjning inom ämnesområden. I praktiken blir ämnesområden ett slags underin­delning av institutionernas verksamhet. Prefekternas suveränitet kvar­står dock och betydelsen av ämnes­områden i institutionernas verksamhet kommer troligen att variera en del, beroende på hur en prefekt väljer att organisera sin institution i relation till ämnes­områdena.

Revisionen av fakultetens ämnesområden har diskuterats under våren av såväl fakultetsnämnd som prefek­tråd. Åsik­terna varierar, men de allra flesta prefekter är positiva till att genom­föra revisionen och institutionerna kommer också att få stort inflytande över hur indelningen ska göras.

Så var står vi och vad kommer att ske härnäst? – Målet är att en lista med kriterier för den reviderade indelningen i ämnesområden ska beslutas av fakultetsnämnden i maj. Därefter vidtar arbetet att i dialog mellan fakultetsledning och institutioner revidera ämnesområdeslistan, samt att beskriva varje område. Målet är att fakultetsnämnden ska besluta om den reviderade listan i september.

Subject areas – what and why?

By: Göran Ståhl, dean

Just over two years ago the Board of SLU decided that subject areas will be established at the university. According to the decision a subject area is a faculty-defined research field of relevance to the areas of responsibility of the university, according to SLU’s regulation, which the departments will be mandated to develop and maintain. The definition is not crystal-clear and in practice the faculties will have large influence on how the division will be done.

Currently a revision of the faculty’s subject areas is ongoing, because the areas are given greater importance in the university management through a number of subsequent decisions by the Board. Parts of the government grants to the departments will be allocated through the subject areas, and special plans are to be developed as part of an effort to secure an adequate competence mix within each subject area. In practice the subject areas will be a kind of subdivision of the departments. However, the sovereignty of the department Heads will remain, and the importance of the subject areas is likely to vary between departments, depending on how the Heads choose to organize their departments in relation to the subject areas.

During spring the revision of subject areas has been discussed both by the Faculty Board and by the department Heads. The views vary, but almost all department Heads are in favor of making the planned revision; the departments will have considerable influence over how the division into subject areas will be conducted.

So what will happen next? – The goal is that a list of criteria for the revised classification into subject areas will be decided by the Faculty Board in May. Then there will be a dialogue between the faculty management and the departments in order to revise the list of subject areas, and to describe each area. The goal is that the Faculty Board will decide upon the revised list in September.