månadsarkiv: mars 2016

Diskussion med IUFROs president Mike Wingfield vid World Forestry Congress i Durban 2015.

Du firade väl den internationella skogsdagen?

Av: Jonas Rönnberg, vicedekan, internationalisering

Den 21:a mars firas skogens dag internationellt. Hur firade du? De flesta av oss firade väl inte särskilt mycket alls om vi ska vara ärliga. Frågan är om det inte är symptomatiskt för vår fakultet där de flesta förstår vikten av att vara internationellt engagerad men där inte fullt så många faktiskt är det. Givetvis är det många som är engagerade och gör ett jättebra jobb, men sett till vår storlek finns det nog en del att önska.

En sak som är slående när man som vicedekan för internationalisering vid fakulteten reser runt i världen och för all del även i landet är det faktum att SLU har ett mycket gott rykte. Man refererar ofta och gärna till SLU. Detta är förstås jättebra och ett resultat av många forskares synnerliga insatser för vetenskapen. Samtidigt är det märkvärdigt tomt på SLU-folk, och för all del svenskar i största allmänhet, där ute i världen. Det kan tyckas rimligt med tanke på att Sveriges befolkning är liten. Faktum är dock att SLU och dess fakultet för skogsvetenskap är avgjort en av de stora aktörerna på den skogliga akademiska arenan. I jämförelse med andra aktörer och i relation till vårt goda rykte borde läget sålunda vara annorlunda, vi borde vara med på fler ställen.

Nyttan med att bruka skogen, inte minst ur ett klimatperspektiv är ett annat faktum som skiljer Sverige och vår fakultet från många andra där fokus allt som oftast handlar om bevarandefrågor. Det faller sig i många länder naturligt att det förhåller sig på det viset. Det är dock så att Sverige har gjort en skoglig resa av sällan skådat slag, med restaurering som ett ledord, till att vara den skogliga gigant vi är idag. Kombinationen av att vara del av detta under och bristen på närvaro internationellt förefaller då ännu märkligare.

I anslutning till den internationella skogsdagen kan man alltså lätt bli lite tankfull. Fakultetens goda rykte i kombination med behovet av ökad förståelse för nyttan av ett hållbart brukande av skogsresursen borde väl utgöra en lämplig bas för ett större engagemang internationellt? Det skulle dessutom troligen leda till fler möjligheter och ännu bättre rykte. Så, alla ni som känner att det var ett tag sedan ni var ute och tittade till resten av världen, ta chansen! Fakulteten har dessutom både fonder och satsar även i år på så kallade positioneringsbidrag, bidrag till resor av särskilt fakultetsstrategiskt intresse.

Did you celebrate the international day of forests?

By: Jonas Rönnberg, vice dean, internationalization

The 21st March the international day of forests is celebrated. How did you celebrate? Most of us probably didn’t celebrate very much at all if we are to be honest. The question is whether it is symptomatic of our faculty where most understand the importance of being engaged internationally but where not so many actually are. Of course there are many who are dedicated and do a great job, but in terms of our size, there’s probably something more to be expected.

One thing that is striking when I am, as vice dean for internationalization at the Faculty of Forest Sciences, traveling around the world, and also within the country, is that SLU has a very good reputation. People are often enthusiastically referring to SLU. This is of course great and the result of many of our researchers’ exceptional contributions to science. At the same time there is a remarkable lack of SLU-presence, and Swedes in general, out there in the rest of the world. It may seem reasonable given that the Swedish population is small. The fact is though that SLU and its Faculty of Forest Science is decidedly one of the major players in the forest academic arena. In comparison with other stakeholders and in relation to our reputation however the situation should be different, we should be present in more places.

The benefit from sustainably managing the forest, not least from a climate perspective is another fact that separates Sweden and our faculty from many others where the focus most often is about conservation issues. It may seem natural that this is the case for many other countries even if a different route may be possible. It is, however, so that Sweden has made a seldom seen journey, with restoration as a guiding principle, to be the forestry giant it is today. The combination of being part of this wonder and the lack of international presence then seems even stranger.

In connection with the international day of forests, one can easily become a bit thoughtful. The faculty’s reputation coupled with the need for greater understanding of the benefits of sustainable use of forest resources ought to be a suitable base for greater engagement internationally? It would also likely lead to more opportunities and better reputation. So, all of you who feel that it’s been a while since you were out looking and caring for the rest of the world, take a chance! Remember that the faculty has both foundations granting travelsupport and invests also this year in so-called positioning grants, i.e. trips of special strategic interest for the faculty.

 

Varför vill så få läsa skogliga utbildningar?

Av Anders Alanärä, vicedekan utbildningsfrågor

Historiskt sett har söktrycket till våra skogliga utbildningar, jägmästare och skogsmästare, varit högt. Under större delen av 1990-talet var det över 200 förstahandssökande till jägmästarprogrammet. Under senare tid har dock antalet fallit snabbt, från 166 stycken under 2010 till endast 98 förstahandssökande hösten 2015. Vid uppropet i höstas kom endast 60 studenter, vilket gör att vi är långt från att fylla programmets 80 platser. Söktrycket till skogsmästarprogrammet ser i dagsläget bättre ut. I höstas hade vi 1,7 förstahandssökande per plats. Det höga söktrycket är dock delvis ett resultat av att vi förra läsåret hade 32 platser på skogligt basår med platsgaranti till skogsmästarprogrammets 45 platser. Detta läsår har basårsplatserna halverats och vi befarar att befintligt studentunderlag nätt och jämt kommer att fylla programmet.
Har vi legat på latsidan när det gäller marknadsföring av programmen och arbetet med studentrekrytering? På den frågan får jag nog svara på ja och nej.
Skogsmästarskolan har under lång tid vart mycket aktiva med att jobba med marknadsföring och har en bra dialog med naturbruksgymnasierna där de flesta studenter kommer från. Här är nog snarare problemet att inte tillräckligt många ungdomar söker till naturbruksgymnasiernas skogliga program. Därav följer ett stort behov av skogligt basår så att studenter med annan gymnasieutbildning kan nå de förkunskaper som behövs.
På jägmästarsidan får vi nog svara ja på frågan, vi har inte varit tillräckligt aktiva med rekryteringsinsatser de senaste åren. Jag skall inte bli långrandig och försöka förklara varför det blivit så utan snarare lyfta fram det intresse och engagemang som växt fram under vintern bland våra studenter, lärare och den nya fakultetsnämnden. Några exempel på ”akuta” åtgärder vi jobbar med. Vi har idag ett 20-tal studenter från skogs- och jägmästarprogrammen som innan den 15 april (sista ansökning till universitet) ska besöka sina gamla gymnasieskolor för att berätta om programmen. Vi har också ökat vårt deltagande i olika studentmässor. Våra studenter kommer att efter den 15 april att kontakta alla som sökt våra program för att försöka motivera dom att tacka ja till sina platser.
Det viktigaste av allt är dock att vi sätter en organisation som kan jobba med rekryteringsfrågor i framtiden. Här ingår ett stort arbete med att förbättra våra hemsidor så att ungdomar som är intresserade får den information de behöver.
Avslutningsvis kan man undra över varför intresset för skogliga utbildningar minskat de senaste åren. Det är ingen tvekan om att arbetsmarknaden för skogliga akademiker är mycket bra idag och bedöms så vara inom överskådlig framtid. Samhället behöver alla de studenter vi utbildar. Vi vet att många av våra studenter historiskt är uppväxta på landsbygd och i områden där skog och skogsbruk är en naturlig del av vardagen. Den demografiska utvecklingen pekar dock på att alltfler av framtidens ungdomar kommer att växa upp i storstäder och storstadsregioner. I dessa delar är inte kopplingen till skogen lika självklar. I framtiden måste vi rikta blickarna mot storstadsregionerna när det gäller studentrekrytering. Det kommer att bli en stor utmaning.

Why do so few take forestry education?

By Anders Alanärä, vice dean, education at basic and advanced levels

Historically, the number of applicants to our forestry programs, foresters, Forest Engineer, each loudly. During most of the 1990s, there were over 200 first-choice applicants to jägmästarprogrammet. Recently, however, the number has fallen rapidly, from 166 in 2010 to only 98 first-choice applicants autumn 2015.  Last fall, only 60 students started their training, which means that we are far from the program’s 80 seats. 

In skogsmästarprogrammet the  situation is better. Last fall, we had 1.7 applicants per place. The high number of applications, however, partly a result of our last school year had 32 seats in the ”forestry base year” with a guaranteed place in skogsmästarprogrammets 45. This year, the base year seats have shrunken to half and we fear that existing student base barely will fill the program.
Have we been lazy when it comes to marketing programs and work with student recruitment? To that question, I might answer yes and no.
Smogsmästarprogrammet have since long been very active in working with marketing and have a good dialogue with the 
naturbruksgymnasier where most students come from. Here, the future problem is probably that not enough young people study at the naturbruksgymnasier. Hence the need of  a ”forestry base year” so that students with secondary education can attain the knowledge needed.
On jägmästarsidan we’ll probably answer yes to the question, we have not spent enough active recruitment efforts in recent years. I will not be long-winded and try to explain why it has become so, but rather to highlight the interest and commitment that emerged during the winter of our students, teachers and the new Faculty. Some examples of ”emergency” measures we’re working with. Today we have some 20 students from the forestry and jägmästarprogrammen that before April 15 (deadline for applications to the University) will visit their old secondary schools to talk about the programs. We have also increased our participation in various student fairs. Our students will be after 15 April to contact everyone who sought our programs to try to motivate them to say yes to their seats.
The most important thing is that we put together an organization that can work with recruitment issues in the future. This includes a major effort to improve our websites so that young people who are interested in getting the information they need.
Finally, one may wonder why the interest in forestry programs declined in recent years. There is no doubt that the labor market for graduated forestry students are very good today and is expected to be so in the foreseeable future. Society needs all the students we educate. We know that many of our students historically have grown up in rural areas and in areas where forests and forestry is a natural part of everyday life. Demographic trends indicate, however, that more and more of the future of young people will grow up in big cities and metropolitan regions. In these parts is the connection to the forest as obvious. In the future, we must turn our gaze towards the metropolitan areas in terms of student recruitment. It will be a great challenge.

Kvinnliga förebilder

Av: Ann Dolling, vicedekan, lika villkor

Ann Dolling, vicedekan.
Ann Dolling, vicedekan.

Idag på internationella kvinnodagen vill jag lyfta fram två kvinnliga förebilder som satt avtryck i det svenska skogsbruket. Det är Monika Stridsman och Marianne Eriksson som båda tog ut sin jägmästarexamen 1976. Jag vill dela med mig eftersom de är förebilder för mig och för att synliggöra dem för fler. Kanske särskilt för den yngre generationen.

Varför? Helt enkelt för att visa att kvinnor kan och för att visa på den potential som finns. En potential och resurs som vi inte utnyttjar fullt ut när vi inte lyckas rekrytera lika många kvinnor som män till våra skogliga utbildningar eller till arbete i skogsbruket. Det blir allt bättre men det går långsamt, alldeles för långsamt.

Monika Stridsman: Jag hörde talas om Monika när jag läste till jägmästare. Monika var revirförvaltare på Domänverket i Jokkmokk. Hon förde bl a dialog med samerna om renskötsel och skogsbruk. Det lät spännande men kändes väldig avlägset för mig. Frågan är om inte Monika var den första kvinnliga revirförvaltaren? Från Jokkmokk bar det av till Naturvårdsverket i Stockholm som enhetschef och därefter till WWF som generalsekreterare. Därefter började Monika på Skogsstyrelsen som regionchef för att slutligen bli generaldirektör där. Nu har hon just klivit av posten och kommer att ägna sig åt bl a styrelseuppdrag. Monikas väg genom arbetslivet visar att det går att jobba brett med natur och skog som jägmästare.

Marianne Eriksson: Marianne började som lärare på skogsbruksskola, jobbade med utbildning, rådgivning och information på Skogsvårdsstyrelsen och var regionchef på LRF i tio år innan hon för nio år sedan började på LRF Skogsägarna. Hon har hela sitt yrkesliv ägnat sig åt att påverka kunskap och attityder i/om/till skogsbruk. När det har handlat om att lyfta fram kvinnorna i skogen och de kvinnliga nätverken så kommer hennes namn alltid upp och hon har fungerat och fungerar som förebild för många i Skogssverige. Så hon har blivit en del av min värld och har gjort avtryck utan att jag träffat henne.

Det är först nu som jag har träffat Monika och Marianne för första gången och fått tillfälle att prata lite med dem. Inte desto mindre roligt att då upptäcka att dessa förebilder dessutom är två glada, kloka, eftertänksamma och beslutsföra men inte det minsta ”macho” kvinnor. Trots alla år i en mansdominerad bransch.

Female role models

By: Ann Dolling, vice dean

Today on International Women’s Day, I want to highlight two female role models who have had impact in Swedish forestry. It is Monika Stridsman and Marianne Eriksson, who both took their “jägmästarexamen” in 1976. I want to share these role models to make them visible to more people. Especially the younger generation.

Why? Simply to show that women can and to show the potential that exists. A potential and resource which we do not fully take advantage of when we do not manage to recruit as many women as men for our forestry programs or to work in the forestry sector. It is improving, but slow, far too slow.

Monika Stridsman: I first heard about Monika when I was studying forestry to become “jägmästare”. Monika was district forest officer at the Domänverket in Jokkmokk. She led among other things, dialogues with the Sami about reindeer herding and forestry. It sounded exciting but felt very distant to me. The question is whether Monika was the first female district forest officer ever in Sweden? Monika went from Jokkmokk to the Swedish Environmental Protection Agency in Stockholm as head of unit and then to the WWF as General Secretary. Then she began at the Swedish Forestry Agency as Chief Regional Forester to finally become Director General. She has just completed her time as a Director-General and will among other things work with directorships. Monika’s path through works shows that it is possible to work with nature and forest in a broad perspective as a “jägmästare”.

Marianne Eriksson: Marianne began as a teacher at the “forestry school”, worked with education, consulting and information on the Swedish Forestry Agency.  She was the Regional Director of the LRF for ten years before she, nine years ago, started to work for the Federation of Forest Owners. She has dedicated her entire career trying to influence knowledge and attitudes in/on/for forestry. When highlighting women in the forestry and women’s networks her name always appears, and she has served and serves as a role model for many people in the forestry sector. Although I had never met her she has become a part of my world and has made a large impression.

It is most recently I have had the opportunity to meet Monika and Marianne for the first time and to talk to them. It was very pleasing to find that these role models also is two cheerful, wise, prudent and resolute but not the least ”macho” women, despite all the years in a male-dominated sector.