Sällskap av Stina

Jag fick lov att passa 1-åriga Stina vars matte skulle hälsa på en bekant i Uppsala. För en som är svältfödd på djur och praktiskt taget jagar katter på gatorna så var det här väldigt välkommet. Det är ju verkligen ett drömscenario att få ha en hund liggandes bredvid sig i soffan när man sitter och gnager på uppsatsen.

Uppsatsen ja. Är trött på den; men råmanuset är åtminstone klart. Så det är dags för opponering, vilket är himla välbehövligt när man har stirrat sig blind på sin text i ett par veckor och inte längre ser alla fatala missar.

Ulva kvarn

Fick ett ryck i lördags och kände bara för att planlöst åka någonstans. Ha en dag då man inte skriver ett ord på uppsatsen, inte ens tillägnar den en tanke. Känns hälsosamt. Så ja, vi for en bit norrut och hamnade i Ulva kvarn, strax utanför Uppsala. Fördrev tid i en hantverksby och kollade på fisktrappor (som vi läste om i naturresursförvaltningen en gång i tiden). Och loppis! Alltså loppis va, himla trevligt, oavsett vad det rymmer i princip. Vädret var dessutom så pass tacksamt att vi kunde sitta ute och fika.


Är starkt övertygad om att lediga dagar främjar uppsatsskrivandet. Så till eder alla som kanske skriver uppsats; give yourself some slack och hitt på något.

Typora och country coffeehouse

Det är väl inte direkt jättexalterande att skriva uppsats under den här perioden. Man har kommit in i ett läge där det börjar bli försent att ändra sig och man får ta på sig skygglappar och bara köra. Vilket inte heller är helt enkelt. När man vet att man måste prestera när man skriver, då kan man med god säkerhet veta att man också inte presterar. Alltså, vi måste göra en ansats till att försöka släpa prestationsoket annars låser det sig totalt. Jag är alldeles för för välbekant med detta.

Det innebär dock också att jag har kunnat experimentera mig fram till olika sätt som man kan motarbeta detta på. I mitt fall har jag en rutin som lyder ungefär såhär:

1. Jag sitter på exakt samma plats varje dag (gamla samlingen i biblioteket där det är tyst – kallt – mysigt, på nästan exakt samma tid varje dag (10-16).
2. Jag använder mig av Typora. Har så mycket kärlek till detta program. Det skalar bort allt onödigt, inklusive prestationstrycket. Har dessutom min mac i mörkerläge, vilket förhöjer intrycket av att det verkligen bara är jag och en enkel text.
3. Jag lyssnar frekvent på den här spellistan. Brukar annars lyssna på sådant som folk anser deppigt (läs: Kent och The National), men jag lovar, den här är go och bör kunna lyssnas av de flesta. Country är bra när man behöver lösa upp knutar i hjärnan.

Trevlig måndag, nu vet ni vart ni har mig!

Carolina

Vi passade på att besöka Carolina Rediviva häromdan; jag på jakt efter böcker, Emelie letandes efter pluggro och Matilda sökandes efter en mängd gamla Land-tidningar. Är stundvis avundsjuk på hennes arbete. Hon studerar gamla kontaktannonser i tidningarna för att se vilket språk personerna använder sig av. Genom att analysera annonsernas form och mönster hoppas hon kunna urskilja en diskurs som hon sedan kan teoretisera. Alltså ska bli så kul att läsa den när den är klar.

Halvtidsträff i vinkällare

Idag hade vi halvtidsträff hos vår kursansvariga lärare som hade varit så snäll och bjudit hem oss till sig. Drack kaffe och te i den otroliga mysiga vinkällaren samtidigt som vi fick köra rundor där vi fick berätta hur vi ligger till i arbetsprocessen och diskutera vad vi tycker är svårt för tillfället etc. Känns förstås skönt att få reka runt och höra hur folk har lite liknande funderingar som en själv, och att det är en naturlig del i processen. I mitt fall är jag lite (inte så lite) ambivalent till min teoretisering. Fick dock rådet att försöka experimentera, det handlar ju till viss del om min förmåga att skräddarsy begreppen så de löper fint i arbetet och kan agera verktyg för att diskutera empirin. Så som så är det.

Glaa’ valborg

Oj nu är den redan här, Uppsalas egna ”nationaldag”. Champagnefrukostar, massvis av events på nationerna, mösspåtagning, sång, konserter, mat, och givetvis, sitta i ekoparken. Uppsala är aldrig så myllrande och dånande som på valborg. Själv brukar jag prioriterar ghlassborg. Sitta på gästrike-hälsinges innegård och dricka glassdrinkar, alltså ja. Hunnit med en vända på Norrlands och V-dala också, från dubbla dansgolv till lugnare soffhäng. Finns något för de flesta. Och så är det chokladgalopp i helgen. Allt är så sjukt komprimerat under valborgsveckan.

Ta det lugnt; ta hand om er; glad valborg!

Perspektiv

Efter att ha läst på programmet i tre år blir man hemmablind. Landsbygdsperspektivet, allt det som i regel inte räknas in i diskussionen om städer, har gjutits in i en. Den värmande solen är underbar, samtidigt är man kallt medveten om att skördarna riskerar gå åt fanders. När någon suckar att juridiska biblioteket ligger lite avsides, höjer man ett ögonbryn. När man läser tidningen har det krassa ordvalet i samband med landsbygd (påfallande ofta ”levande”, ”bidrag” etc.) blivit till något man suckar över.

Jag tror verkligen vi och vårt arbete behövs. Vi behöver införliva ett vidare perspektiv i samhället på så många olika plan. För allas skull.

Far runt

Det är lite lugnt här, det har varit en del styr med intervjuer. Eftersom jag intervjuer skogsbrukare som ägnar sig åt mångbruk, har jag varit lite varstans i Småland och fart. Det är ju ändå det bästa, att faktiskt få se vad folk ägnar sig åt. Oavsett målande beskrivningar är det så vackert att se hur människor rör sig i sin omgivning och berättar om den. Nu är den svåra biten att bena ut teman från intervjuerna som jag vill gå vidare med, och som svarar bra mot min frågeställning.


Hemmavid

Nu när påsken nalkas och kandidatarbetet intensifieras är det många av mina kursare som antingen har dragit hem eller åkt till annan ort för att utföra fältarbete. Eller i mitt fall, både och. Efter lite diskuterande med min handledare kom vi fram till att alla intervjuerna borde göras i Småland. Så sedan jag kom hem-hem i måndags har jag varit ute på tre intervjuer. Under den ena intervjun satt jag på en stol och njöt av solen och samtalet medan min informant låg på knä i gräset och rensade bland ogräset. Effektivt ska det vara. Samtalet verkar bli lite mer naturligt när man samtidigt sysselsätter sig med något annat.

Nu när jag är trött och väntar på att skrivarinspirationen ska infinna sig (jag vet att det är en lögn att den skulle komma nedfarandes i knät på mig), så försöker jag fånga in lite d-vitamin. Och när solstrålarna lämnar huset, ror jag ut på sjön och lägger mig en stund i båten.

Första intervjun

Om jag inte har nämnt det tidigare så kommer alltså mitt kandidatarbete att handla om mångbruk. Av en händelse råkade jag få till en intervju redan igår, vilket är bra eftersom de resterande troligtvis kommer ske hemma i Småland.

Fick lov att åka till Stockholm för att gå på föreningen Skogens årsmöte och mingel. Där träffade jag också min informant som bedriver mångbruk i form av exklusiv träförädling (bygger otroligt fina trähus, kojor, möbler etc). Var svårare än jag trodde att vara följsam i intervjun, blir lite oklart när jag vill ha svar på vissa frågor samtidigt som jag hör honom prata om andra ämnen som kanske också kan vara relevanta för mig. När jag lyssnade igenom inspelningen idag lade jag märke till plågsamt mycket ”ehm”, ”liksom” och ”alltså”, från min sida. Alltså skärpning.

Nu måste jag hitta fler informanter, vilket har visat sig vara svårt. Men det visste jag att det skulle bli från början. Fortsätter ro jag, så får vi väl se.