månadsarkiv: augusti 2018

NZ vs AUS – Rugby!

Igår var för mig en ovanlig lördag. Jag och några vänner var och tittade på All Blacks vs Wallabies, alltså rugby, mellan Nya Zeelands stolthet och Australien, på Eden Arena i Auckland.
Vi tillsammans med nästan 50.000 människor fick vi se Black Ferns, alltså damerna, och All Blacks, alltså herrarna, vinna över de båda australiensiska lagen och därmed än en gång bevisa att Nya Zeeland är ett av världens bästa länder på rugby.

Det här var min första rygbymatch live någonsin, och eftersom jag inte kollat på mycket rugby på TV heller, googlade jag runt lite efter reglerna innan lördagen, vilket gjorde att jag förstod spelet och alltså blev allting mycket roligare. Det var också flera kulturella inslag under matchen, framförallt innan matchen. Dels sjöngs Nya Zeelands och Australiens nationalsånger, Nya Zeelands på både Maori och engelska såklart. Dessutom uppvisade nyazeeländska lagen en så kallad ”haka”, vilket är en traditionell maorisk dans. Den användes ursprungligen som en krigsdans av maoriska krigare för att visa upp sin styrka och skrämma motståndarna. Idag framförs den ofta som ett välkomnande eller vid stora bedrifter, och har blivit mer känd internationellt, sedan den började framföras vid internationella matcher. Haka’n är en dans utförd i grupp, ofta med mycket rytm och rop. Igår var det megamäktigt – googla gärna! Australiensarna hade inte mycket att komma med efter ett sådant intro… Vilket också märktes under båda matcherna; Black Ferns vann med 43-17 om jag minns rätt och All Blacks med 40-12. Utklassning skulle jag säga. Ändå var stämningen toppen mellan fansen innan under och efter. Mycket respekt helt klart!

Efter matchen åkte jag och mina kompisar in till Auckland och upplevde lite av ”efter-match-kulturen”. Hela eftermiddagen och kvällen var hur roliga som helst. Atmosfären var verkligen guld och jag kan redan nu säga att det här var och kommer nog att förbli en av höjdpunkterna den här terminen.

Tatuerade och klara

Megamäktigt!

17 000 km lång transportsträcka

Idag har jag röstat i riksdags-, landstings- och kommunval! Lite tidigt, ja vet, men vad gör man inte när avståndet hem till moderlandet är sådär 17 000 kilometer.

I förra veckan var jag i kontakt med det svenska konsulatet i Auckland. Det går inte att rösta där så istället uppmanade personen bakom mailadressen mig att hämta upp papper hos konsulatet och sedan brevrösta någon gång i mitten på augusti. Så, jag gav mig ut på äventyr! Mitt lokalsinne är inte av bästa virke, så trots att jag varit i centrala Auckland två gånger förut, var jag denna gång fullt utrustad med GPS och skärmdumpade kartor för att kunna hitta dit på egen hand. Jag åkte buss till Auckland City från campus, vilket tar ungefär en timme. Väl där var det ungefär tjugo minuter att gå, vilket jag gjorde. Jag förväntade mig att konsulatet skulle vara någon slags kontor, så därför blev jag mer och mer undrandes när GPS’en ledde mig djupt in i radhuskvarter. Jag tog mig till rätt adress, vilket var ett vanligt litet hus. Eftersom det inte riktigt var vad jag hade väntat mig, tittade jag igenom mailkonversationen en gång till. I det sista mailet från konsulatet stod ”Jag lägger det i brevlådan”. Och där var helt riktigt en brevlåda. Inuti låg tre gula brev, varav ett hade mitt namn på framsidan. Jag tittade mig omkring, tog brevet, la det i min väska och gick därifrån.

Så, nu var det alltså dags att rösta. Efter att ha bestämt mig vilka partier jag skulle lägga min röst på i de olika valen la jag ner dem i kuverten och klistrade igen – självklart med två vittnen. Två vänner signerade brevet och i eftermiddags la jag det på lådan. Lite krångligare än hemma, men ändå helt klart smidigt!

Brevet jag hämtade upp i Auckland
Gjort mina val
Firade avklarad röstning med campus godaste kaffe – direkt från denna lilla van

Piha & Hobbiton

Här kommer ett liten inlägg om hur vackert Nya Zeeland är!

Helgen som var var en händelserik en! En av mina vänner här har precis köpt en bil, så vi fyllde den med folk, utrustning och snacks för sin jungfrufärd till Piha! Det är en MYCKET vacker plats på nordöns västkust där vi campade och hajkade i två dagar. Där finns enormt vackra stränder, klippor, väderbitna leder, vattenfall och mycket tät skog. Det är ett väldigt populärt turistmål för många nyzeeländare, men framförallt på sommaren, vilket gjorde att vi inte behövde dela stränderna och klipporna med mängder av folk. Vi kom dit fredag kväll, satte upp vårt tält och spanade in en helt ok solnedgång. Käkade fish’n’chips på en lokal krog där alla stod upp kl 19 för att minnas de från platsen som dött i krigen under 1900-talet. Vi spelade lite dart, kollade rugby på storbildsskärm och kröp sedan till kojs. Som gammal scout ÄLSKAR jag att tälta, och trots att det är vinter var det inte alltför kallt under natten. Det kan dock bero på att vi klämde in fyra pers i ett tremannatält. Den femte sov i bakluckan på bilen, vilket nog var ett bra beslut med tanke på att ingen av oss i tältet kunde vända på sig under natten. Men mysigt var det! Vi steg upp vid 6:30, lagom till soluppgång. Alla fem klättrade upp på ”lejonstenen” mitt emellan stränderna, och spanade in surfare ute på de stora vågorna. Oerhört bra start på dagen.

Vi käkade sedan lite medhavd frukost vid tältet, drack cappuccino på ett litet fik (Nya Zeeland är kända för sitt goda kaffe, och DAMN va det satt bra den morgonen) och utforskade Piha resten av dagen. Nedan är några väl utvalda bilder.

På söndagen hade en annan vän hyrt en minibuss och tillsammans med sju andra roadtrippade vi till Matamata och Nya Zeelands mest välbesökta (tror vi) turistmål: Hobbiton! Här spelades alla scener från Fylke/The Shire in, både till ”Sagan om ringen” och ”The Hobbit”. Som ett stort fan av filmerna och en som just nu läser Sagan om ringen-böckerna var detta såklart en efterlängtad utflykt. Tyvärr levde inte riktigt förväntningarna upp till besöket, mest på grund av guiden vi hade, och att se platsen på riktigt tog bort lite av magin. Men det var fortfarande coolt att se, vi hade fantastiskt väder och omgivningen runt omkring bestod av kullar fyllda av får.

Piha – mitt emellan stränderna syns ”lejonstenen”
Utsikt från Lejonstenen
Utsikt från Lejonstenen

Ett coolt gäng[/caption]

Närliggande vattenfall, jag till höger för storleksjämförelse
Bilbo Baggin’s Bag End
Mest populära turistdestinationen på NZ?
Tog en paus

Māori

Ända sedan jag kom till Nya Zeeland har ursprungsbefolkningen, Māorierna, varit väldigt närvarande. Nya Zeeländarna har en helt annan relation till dem än många andra länder har till sin ursprungsbefolkning. Alla har såklart olika uppfattningar, men detta är min efter en månad i landet.

Maorierna är en polynesisk folkgrupp och utgör ungefär 15 % av befolkningen. De bor mitt ibland alla andra, och är på många sätt väl integrerade i befolkningen, samtidigt som de jobbar på att behålla så mycket som möjligt av sin egen kultur. Maorierna har ett eget politisk parti, ett kungahus, sport och nyheter på sitt språk te reo Māori. De har, precis som många andra ursprungsbefolkningar, blivit påverkade av europeisk kolonialism, påtvingad kristendom, fråntagande av land och förlust av språk. Från och med 1987 blev dock te reo Māori Nya Zeelands officiella språk, tillsammans med engelska.

Det är tydligt att maorierna är en viktig del av Nya Zeeland, även bland icke-maorier. Alla skyltar jag sett hittills, såväl i Auckland som i trafiken och på universitetet är på både engelska och Māori. Många kurser ges, bland annat den jag går – i Māori knowledge. När universitetet hade sitt officiella välkomnande för alla studenter sjöngs välkomstsånger, s.k. karakia, och välkomnandet gjordes först på Māori, sedan på engelska (alla internationella studenter stod som frågetecken, men nu är även det vardag).

För några veckor sedan var det Māoriska nyåret, vilket firades med stora matmarknader, uppträdanden, traditionella kläder och musik. Kulturen hålls vid liv genom kulturutövande, speciell tatueringskonst och språket bland annat. Många lärare, även om de inte är Māori, inleder mail och lektioner med ”Kia Ora”, vilket kan betyda olika saker i olika situationer, men den vanligaste användningen är som ”välkommen”.

Jag har på fyra månader lärt mig mycket mer om māorierna än jag någonsin lärt mig om samerna (frivilligt dels, genom kursen, men även en hel del ”ofrivilligt”, genom att den kulturen är ihopblandad med den icke-māoriska kulturen). Mycket intressant och något värt att tänka på. Ursprungsbefolkningen här utgör en stor del av befolkningen, och därför också, enligt min uppfattning, en stor del av landet gemensamma kultur. Det har inte alltid varit viktigt för Nya Zeeländarna, men idag är det något många försöker att ta vara på, och det tror jag är viktigt för andra länder att se, uppleva och ta efter.

Gorilla – glass – girls

Det är söndag eftermiddag. Jag sitter på femte våningen i biblioteket på campus, med utsikt över just campuset. Fem våningar upp i ett böljande landskap ger rätt fräck utsikt, även en molnig dag som denna. Jag har en uppsats som ska in ikväll, men jag är så gott som klar. Inlämningen är i kursen Kreativ Kommunikation och uppgiften är att välja någon form av kreativ konst och analysera varför det är kreativt, vad det kommunicerar och hur den och dess konstnär påverkar samhället omkring dem. Jag har valt affischen “Do women have to be naked to get into the Met. Museum?” av Guerrilla Girls från 1989. Jag har läst lite konsthistoria tidigare, men att få dyka ner i det igen från en annan vinkel är superkul och jag har verkligen njutit av den här uppsatsen och kursen i helhet än så länge!

Veckan som var lyckades jag även byta bort en av mina kurser om maorier till en annan, mer ingående kurs om dem och deras historia och kunskap, vilket känns toppen! Ända sen jag kom till NZ har det varit tydligt att maorierna är viktiga och deras närvaro märks hela tiden, något jag tänkt skriva lite mer om längre fram. Den nya kursen känns i alla fall bättre och jag tror att den också passar bättre in i landsbygdsutveckling och hela programmet hemma än den förra. Sen blir jag ju iofs inkastad i en massa ny läsning och en uppsats som ska in redan på onsdag, men det är bara att köra!

Dagarna går och jag har det bra här i alla fall! Har funnit många fina vänner, kommit in i en träningsrutin jag är stolt över, provar nya saker, övar upp min akademiska engelska, planerar framtida utflykter och försöker insupa så mycket som möjligt nu. Helgen som var hängde jag och lite vänner i Auckland. Vi gick på museum, strosade runt i stan, åt gudomlig glass, piercade oss, besökte vintagebutiker, drack en lokalbryggd bärs eller två och kollade utsikten från Sky Tower. Varje söndagkväll anordnas filmkväll med varm choklaaad för alla som bor på campus, ikväll tror jag att det blir Inception. Men tills dess – utsikten från bibblan.

Saker jag funderar över:
– När jag passerar någon på trottoaren i ett vänstertrafik-land, passerar jag dem då på vänster sida?
– Hur får jag till den bästa äggröran i en mikro?
– När ett ”C” i det niogradiga betygssystemet (A+ A A- B+ B B- C D E) är godkänt, finns det då två grader av underkänt?

Kram kram!

Ähm yes GLASS – Coconut chocolat chip recommend to a friend

Glada i glass
Utsikt från Aucklands landmärke – Sky Tower
En liten del av campus. Bibliotek till höger, hus för de som pluggar matte rakt fram och ”Food for Thought”, den största kafeterian på campus, till vänster.
Den bild jag gör min Kreativ Kommunikationsinlämning på