Alla inlägg av Märit Gynnå

Och sen då? Resultatet av den studiesociala enkäten

För ganska precis två månader sen skrev jag ett blogginlägg om den studiesociala enkäten. Enkäten utformas av SLU:s studiesociala råd, STRÅ, och skickas ut till alla studenter vartannat år. Förra gången var svarsfrekvensen väldigt låg, i år gjordes ett försök att höja denna igenom att lotta ut biobiljetter och en iPad bland de svarande. Det lyckades, i år har över 2000 studenter svarat på enkäten, varav ungefär 1600 svarade på samtliga frågor. På 4000 studenter med den allmänna enkättröttheten inräknad är det en utmärkt siffra som gör enkäten till ett bra underlag att dra slutsatser från.

Vad får studenterna nu ut av enkäten, mer än den lyckliga alnarpsstudent som vann en surfplatta då? Än så länge har vi bara fått preliminära resultat, svaren ska bearbetas, grupperas och sammanställas till en rapport som skickas på remiss till programnämnderna innan sommaren för att sedan återigen behandlas på central nivå i höst. I det här skedet kan vi ännu inte se om det finns några skiftningar mellan studentgrupper, t e x olika program och orter, så vi ska inte dra för stora slutsatser, men det går åtminstone att se en del tendenser. På frågorna om behov och funktionalitet av olika stöd- och servicefunktioner ser vi att studenterna överlag är ganska nöjda. Biblioteket utmärker sig som både viktigt och bra enligt studenterna. Likaså studentwebben som i tidigare enkäter har fått betydligt sämre siffror, kan det ha att göra med det omfattande arbetet som SLUSS tillsammans med SUS har lagt ner på att förbättra studentwebben med bland annat en ny studentlivsflik? Två områden som utmärker sig på ett mindre bra sätt är studieplatser och lunch- och pausutrymmen. Många studenter har fyllt i att dessa är mycket viktiga men på frågan om hur bra de är når inte staplarna hela vägen upp. Även om det skiljer sig mycket mellan olika campus vet vi studeranderepresentanter av egen erfarenhet och att det här är en ständig källa till irritation bland studenter. Att leta i en kvart för att hitta en plats att sitta ner och äta sin matlåda eller att tvingas tränga in fem personer i sitt korridorsrum för att studentgrupprum glömts bort när de nya byggnaderna ritades är inte precis något som gynnar studieresultaten. Dessutom, med utbildningarnas ekonomiska situation i åtanke, där kurser kan tvingas skära ner i antalet lärartimmar till förmån för fler projekt- och grupparbeten, kommer behovet av grupprum såväl som enskilda studieplatser bara att öka.

Mer oroande än detta är dock frågorna om diskriminering, trakasserier och kränkande särbehandling. Så många som 30% av de svarande har lagt märke till åsiktsdiskriminering och 13% har lagt märke till sexuella trakasserier bara för att nämna två av diskrimineringsgrunderna som enkäten frågar om. Intressant här är att diskriminering, trakasserier och kränkande särbehandling har setts både inom studentgruppen, från lärare till studenter, inom kårverksamheten och från övrig SLU-personal. Kan vi vara ett strukturellt problem på spåren här? Är det så att både lärare och studenter i stor utsträckning känner att det inte är okej att ha vissa åsikter inom student- och personalgruppen? Kan det ha att göra med att SLU har väldigt homogena studentgrupper? Enligt nya siffror från Universitetskanslerämbetet ligger t ex flera SLU-utbildningar i botten när det gäller andelen studenter med utländsk bakgrund.

Vad händer nu då? Som jag skrev längre upp kommer den färdiga rapporten att skickas ut till programnämnderna, där den ska behandlas av lärar- och studeranderepresentanter på fakultetsnivå. På nästa STRÅ-möte i oktober ska detta vara klart och då är det hög tid att besluta vilka åtgärder som ska genomföras. Om vissa problem är orts- eller programspecifika blir det framförallt en fråga för programnämnderna med stöd av SLU centralt. Om det däremot visar sig att det finns strukturella problem som är allmängiltiga för hela SLU måste vi kanske sätta in åtgärder på alla plan. Många av kårerna jobbar just nu med att implementera sina värdegrunder i verksamheten, kanske är det dags för SLU att se och lära av oss studenter?

 

En helt annan sak, någon minns kanske att jag skrev om att SLU äntligen uppmärksammat hippologstudenternas katastrofala studiesituation. Tack vare SLUSS och Hippologernas akademiska studentkår, HAS, har nu de första konkreta stegen mot förbättring tagits. I samarbete med HAS har SLU satt igång ett omfattande arbete för att klargöra vilka oegentligheter som försiggår på programmet. Hur mycket är egentligen studenterna schemalagda varje vecka? Var det verkligen 80 timmar den där veckan i höstas? Hur ofta tvingas de jobba på undervisningsfria dagar som jul och nyår? Är scheman utformade så att det är enkelt att utläsa vad som är obligatoriskt och inte? De här och fler frågor ska klargöras nu innan sommaren och sedan är det dags att utforma konkreta åtgärdsplaner och konsekvensanalysera dessa så att de förändringar som görs inte medför en sänkning av utbildningskvaliteten. Det här är såklart oerhört glädjande för oss som har drivit frågan, emellanåt i en ganska ilsken ton, på alla möjliga nivåer det senaste året. Nu ska vi inte bara hålla tummarna utan också ett vakande öga på att det fortsätter att gå i rätt riktning!

 

Märit Gynnå, SLUSS vice ordförande

Det går inte att bara spara & spara & spara…

Det går inte att spara in på grundutbildningen vartenda år. Det riskerar att leda till en ond cirkel, som vi måste försöka vända innan det är för sent. Som studentrepresentant får jag bilden av att undervisningen på den fakultet jag främst studiebevakar på (NJ-fakulteten) är påväg att implodera. Kostnader ökar och som jag bloggat om tidigare är besparingskraven återigen stora (denna gång främst pga flytten av LARK-programmet från NJ till LTV-fakulteten). Detta samtidigt som att årets ansökningssiffror inte visar en allt för rolig trend. Flera program har fått ett ökat söktryck (däribland djursjukskötare) medan andra program fortsätter att ligga på en för låg nivå (mark/växt och livsmedel) och ytterligare andra har kraftiga minskningar (ffa Biomiljö). Få studenter på program som kostar mycket är en ekvation som inte går ihop.

Det vi nu främst jobbar med är att undersöka hur vi inom NJ-fakultetens grundutbildning kan spara de 5 miljoner som är det nuvarande budet på hur mycket som (minst) måste sparas. Vad kan vi då spara pengar på?

(1) Minska ersättningen till kurser, och därmed minska antalet lärartimmar på kursen

Detta är vad som gjorts vid besparingarna de senaste åren och jag, tillsammans med många andra på fakulteten, frågar oss om det verkligen går att spara mer genom att ”hyvla” på detta sätt. Kvaliteten har redan försämrats märkbart med färre föreläsningstimmar och färre praktiska moment i kurser.

(2) Skära bort kurser och därmed minska valbarheten.

Detta har också redan gjorts. 68 kurser har tagits bort sen 2010. Flera program har redan en alldeles för låg valbarhet. Detta går emot strategiska diskussioner som förts kring SLUs utbildningar (bl.a. med branchrådet för agronomutbildningarna) som om och om har sagt att valbarheten borde öka för att göra utbildningarna mer attraktiva.

(3) Ta bort hela program

Genom det minskar inte bara kostnaderna, utan även tilldelningen (intäkterna). Att lägga ner program ger inte den effekt man kan tro. Skulle vi exempelvis (obs! detta är bara ett exempel, inte på förslag) lägga ner biomiljö skulle vi bara göra en besparing på uppskattningsvis 63 000 kr 2015 och 142 000 kr 2016. Det är långt kvar till några 5 miljoner.

Slide1

Nej. Det går inte att bara fokusera på att spara pengar. Det blir en ond cirkel då vi i och med upprepade besparingar sänker kvaliteten på våra utbildningar och riskerar ännu lägre söktryck och därmed ännu mindre pengar till kurserna och fler besparingar. Tillslut har vi inga studenter kvar på vissa utbildningar.

Vi måste vända trenden. Fler ska söka till de utbildningar som idag har ett för lågt söktryck, ekvationen kan bara lösas på detta sätt!

Ekvationen är däremot inte den lättaste att lösa. Marknadsföringsbudgeten är tight och idag vet bara 4% av Sveriges gymnasieungdomar vad SLU är för något. Ett annat hinder som finns är det så kallade ”taket” som vi har nått. Det innebär att SLU utbildar så många som vi idag har i uppdrag från regeringen att göra, då kan vi inte ta in fler studenter. Att detta tak ska vara i vägen för att vi ska kunna ta in så många på varje program så att programmen i alla fall går plus minus noll är ett stort problem i ekvationen. Höj taket för och satsa mer på marknadsföring av SLUs utbildningar med lågt söktryck. Att ”taket” är i vägen ska inte vara ett argument för att vi inte ska jobba för att fler ska söka sig till SLU!

Hur ska vi då få fler studenter att hitta hit? Denna fråga diskuteras ofta. Att vi själva ska famla fram efter en väg att komma ur denna, för många av våra program, kris är inte nödvändigt då det faktiskt finns de som lyckats vända trenden, som vi kan ta hjälp av. Wageningen, ett universitet i Holland med samma gröna inriktning som SLU, hade för ett decennium sen några hundra studenter. Idag har de 9000 studenter.

Hur har de gjort för att lyckas med detta? Vilka metoder har de använt för att få fler intresserade av deras utbildningsprogram? Vilka är framgångskoncepten? Och framförallt vad kan SLU lära av detta?

Ta hit någon från Wageningen snarast som kan hjälpa oss ur detta elände och lägga upp strategier för att SLU ska göra samma makalösa vändning. Det kan i alla fall vara ett steg mot att nå en hållbar situation för våra utbildningar. Ett steg är alltid bättre än inget, och vi måste börja någonstans!

Det går inte att bara göra besparingar hela tiden. För att rädda våra utbildningar måste vi vända trenden och få fler studenter att söka sig till SLU och öka volymen på SLUs grundutbildning, inte tvärtom! 

bea

 

 

Beatrice JETLAG Ramnerö

Ultuna Studentkårs Ordförande

 

Har ni frågor om våra utbildningar eller om Ultuna Studentkår – tveka inte att kontakta mig: uls_ordf@stud.slu.se

 

Studiesociala frågor på agendan

I tisdags hade det studiesociala rådet, STRÅ, sitt andra möte för terminen. Rådet behandlar alla studiesociala frågor på universitetsövergripande nivå men tar också upp program- eller kårspecifika frågor vid behov. I STRÅ representeras studenterna av SLUSS:s presidium. I övrigt sitter representanter från de studiesociala grupperna på alla undervisningsorter med, samt representanter från Studenthälsan och Universitetskyrkan i Uppsala.

SLUSS rapporterade om de mycket lyckade utbildningsdagarna som gick av stapeln i februari, om den kommande utbildningen för kårernas insparksansvariga hur kårerna jobbar med sin krishantering och såklart den nya hemsidan.

Dessutom rapporterade vi om hippologstudenternas situation, både attityden hos en del personal att man inte ska klaga utan vara tacksam för att man får jobba med hästar, en attityd jag själv känner igen från hästnäringen i stort. Men också kravet att studenterna ska jobba i stallet (”Häst- och anläggningsvård”) under undervisningsfria dagar samt problemet med avsaknaden av studenthälsa eller möjlighet att ta sig till studenthälsan på de orter där den finns. De goda nyheterna är att det börjat röra sig på SLU nu. Universitetsledningen är medveten om problemen och förstår att något måste göras, både i den studiesociala situationen och i den rena utbildningssituationen. SLUSS fortsätter att aktivt bevaka hippologutbildningen tillsammans med Hippologernas akademiska studentkår, HAS.

Vidare kan vi rapportera att den nya studiesociala enkäten kommer ut vecka 14. Det är viktigt att så många som möjligt svarar på den så att vi i STRÅ kan se vad vi har att jobba med. Enkäten kommer på gott och ont att vara mindre omfattande än den förra enkäten 2012. En anledning till att enkäten har skalats ner är för att den ska kunna sammanställas inom rimlig tid, men det gör tyvärr att vi missar en hel del intressanta parametrar. En positiv förbättring från den förra enkäten är att det nu förhoppningsvis ska gå att se om inresande utbytesstudenters studiesociala tillvaro skiljer sig från de svenska studenternas. Dessutom lyckades vi få igenom en liten ändring av frågan om kön (som är SLU har en skyldighet att redovisa) så att det tredje alternativet ”vill inte svara” även innefattar personer som varken identifierar sig som man eller kvinna. Enkäten är givetvis anonym och även om man t ex är ensam kille på sitt program kommer man inte kunna utläsa detta i utvärderingen. Som en extra morot finns det möjlighet att vinna biobiljetter eller en Ipad mini om man svarar på enkäten.

 

Märit Gynnå, vice ordförande i SLUSS